Skip to content

"Vinster i välfärden är en vinst för välfärden - men det behövs mer avtalsuppföljning och kvalitetskrav"

KRÖNIKA - av advokat Fredrik Olsson, verksam inom offentlig upphandling och tvistelösning, Setterwalls advokatbyrå

 

Vinster i välfärden är ett högaktuellt ämne. Nyligen presenterade Välfärdsutredningen med Ilmar Reepalu i spetsen sitt slutbetänkande och förslaget på begränsningar av vinster i välfärden står fast.

Utspelen i media under våren har duggat tätt och Socialdemokraternas linje efter partikongressen i våras är numera att stoppa vinsterna i hela välfärden och inte bara i skolan. Oppositionslandstingsrådet i Stockholms läns landsting, Erika Ullberg, deklarerar i mars 2017 i Stockholms tunnelbana ”Stoppa slöseriet! Vårdens pengar ska gå till vård”.

Utgångspunkten tycks vara att vinster eller i vart fall ”övervinster” i välfärden per automatik resulterar i ett scenario där giriga riskkapitalister levererar undermåliga tjänster till brukare och skattebetalarna får stå för notan. Detta är en mycket onyanserad bild av de faktiska förhållandena som få brukare (tillika skattebetalare) samt branschaktörer känner igen.   

Inom ramen för mitt arbete som advokat har jag i nästan tio års tid arbetat med frågor rörande offentlig upphandling, valfrihetsystem och offentlig verksamhet. Jag har då kommit i kontakt med mängder av leverantörer och köpare av så kallade välfärdstjänster eller andra tjänster som levereras till offentlig sektor.

Bolag som levererar tjänsterna sköts ofta utomordentligt och köparna är i regel nöjda. Anställda och företagsledare är angelägna om att leverera högkvalitativa tjänster och bolagen är mycket måna om sitt rykte eftersom de vet att leverans av bra tjänster och ett gott rykte ger återkommande och nya brukare och kunder.

Leverantörerna driver sin verksamhet med ett långsiktigt fokus och är inte ute efter kortsiktiga vinster. Det är sällan man får intrycket av att dessa bolag gör ”övervinster”, snarare råder ofta stor konkurrensen om både de offentliga kontrakten och brukarna.

Kort sagt så är bilden av giriga riskkapitalister och ”övervinster” minst sagt onyanserad och representerar inte bolag inom välfärdssektorn på ett rättvist sätt utan enstaka leverantörer eller exempel har kommit att få representera en hel bransch.

Den heliga graalen tycks vara att välfärdstjänster ska utföras i offentlig regi för då går alla pengar oavkortat och direkt till kärnverksamheten och kvalitén tillförsäkras. ”Vårdens pengar ska gå till vård” lyder Erika Ullbergs budskap.

Här sker det ytterligare en tankevurpa där den givna utgångspunkten är att verksamheten i offentlig regi alltid är lika effektiv som verksamheten i privat regi - alltså kommer den vinst som skapas i privata bolag alltid gå oavkortat och direkt till kärnverksamheten när samma verksamhet bedrivs i offentlig regi.

Självklart är det inte så och problemet är mycket mer komplext än frågan om verksamheten bedrivs i offentlig eller privat regi alternativt frågan om vinst eller inte. 

Att verksamhet i offentlig regi skulle lösa alla problem är lika enfaldigt som att tro att den fria marknaden skulle vara den ultimata lösningen på tillhandahållandet av välfärdstjänster.

Enligt min mening bör fokus ligga på ansvarsutkrävande, löpande kontrollåtgärder, mer avtalsuppföljning, mer kvalitetskrav, högre krav på revision, årliga brukarundersökningar m.m. Åtgärder som också delvis lyfts fram i Välfärdsutredningen men som enligt Ilmar Reepalu inte är tillräckliga. 

Detta skulle leda till att vi kunde komma till rätta med vissa av de typiska problem som kan uppstå vid tillhandahållet av välfärdstjänster - problem baserade på informationsasymmetri, problem med att mäta kvalité, problem med att välfärdstjänster finansieras av annan än brukaren - och så vidare.

Men dessa utmaningar för att skapa högkvalitativa tjänster är oberoende av om välfärdstjänster tillhandahålls av det privata eller det offentliga. Om vi ska vara ärliga så är kvalitetsbrister inget unikt för välfärdstjänster som levereras av privata bolag utan det förekommer även när verksamheten drivs i offentlig regi.

Sverige har en unik position där privata initiativ och bolag fått möjlighet att bidra med mycket positivt och utvecklat tillhandahållandet av välfärdstjänster. Vårdpersonal, pedagoger och andra yrkesgrupper får genom privata initiativ möjligheter att driva småskaliga verksamheter utifrån ett yrkesperspektiv med hög fokus på kvalité.

Vinsttaket riskerar att slå hårt mot såväl dessa verksamheter som i princip hela branschen när det grundläggande problemet bör kunna åtgärdas med andra metoder.

Den alltför starka fokuseringen i debatten på vinster i välfärden flyttar fokus från själva kärnfrågan som rimligen inte bör handla om vinster i välfärden utan hur vi tillförsäkrar ett effektivt utnyttjande av skattepengar och att tjänster i välfärdssektorn har hög kvalité.

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt