Skip to content

Rådman som åtalat man som åtalat rådmannen vinner - trots att rådmannen gjort fel

Foto: Claudio Bresciani/TT

Den 60-årige mannen hade förlorat ett tvistemål och väckte enskilt åtal mot rådmannen för tjänste-fel. Rådmannen väckte i sin tur enskilt åtal mot mannen för obefogat åtal. Hovätten konstaterar att rådmannen i och för sig hade gjort fel vid den tidigare rättegången men att detta inte är straffbart. Däremot fälls 60-åringen för obefogat åtal.

 

Den 60-årig mannen stämde ursprungligen ett bolag vid Vänersborgs tingsrätt på 1,6 miljoner kronor.

I januari 2016 hölls en muntlig förberedelse i målet och då avvisade rådmannen den vittnesbevisning som 60-åringen hade åberopat och beslutade att hålla huvudförhandling i så kallad förenklad form. Tingsrätten ogillade slutligen käromålet.

Hovrätten återförvisade målet
Hovrätten för Västra Sverige beslutade dock i maj 2016 att undanröja både domen och tingsrättens avvisningsbeslut och återförvisade målet till tingsrätten för ny handläggning.

Enligt hovrätten saknades det förutsättningar för både avvisningen och för att hålla huvudförhandling i förenklad form utan 60-åringens samtycke.

I december 2016 ogillade tingsrätten på nytt käromålet.

Tjänstefel och förtal
60-åringen väckte då enskilt åtal mot rådmannen förtjänstefel och förtal och begärde skadestånd på drygt 1,9 miljoner kronor.

Enligt 60-åringen hade rådmannen varit partisk och av egenintresse planerat att fatta beslut till nackdel för 60-åringen.

Rådmannen väckte i sin tur åtal om falskt åtal alternativt obefogat åtal mot 60-åringen. Enligt rådmannen hade 60-åringen väckt talan mot oskyldig med uppsåt att få honom fälld.

Ville inte skydda bolaget
Hovrätten för Västra Sverige konstaterar nu att det inte har framkommit någonting som tyder på att rådmannen i förväg hade planerat att meddela beslut som skulle gå emot 60-åringen - vilket 60-åringen påstår.

Enligt hovrätten saknades det dessutom fog för 60-åringens påstående om att rådmannen hade fattat besluten för att skydda bolaget - någonting som i sin tur skulle bero på att bolaget var en stor leverantör till den arbetsplats där rådmannens far tidigare hade varit chef.

Hovrätten kommer till ny slusats
Med tanke på de uppgifter som rådmannen hade lämnat om 60-åringens talan i tvistemålet kommer hovrätten fram till att rådmannen inte har agerat felaktigt - trots att hovrätten i tvistemålet kom fram till det saknades grunder för avvisning.

Hovrätten skriver i sina domskäl:

"I det hovrättsbeslut som ledde till att tvistemålsdomen undanröjdes och återförvisades till tingsrätten, kom hovrätten visserligen fram till att det inte funnits förutsättningar för tingsrätten att avvisa den muntliga bevisningen. Men mot bakgrund av de uppgifter som lämnats i nu aktuellt mål bedömer hovrätten att R (rådmannen) gjorde vad som ankom på honom i egenskap av ordförande vid den muntliga förberedelsen och att det även fanns grund för att avvisa bevisningen." 

Borde ha fått rådrum
När det gäller frågan om rådmannens beslut om huvudförhandlingen i tvistemålet skriver hovrätten:

"Mot bakgrund av hur X (60-åringen) vid denna tidpunkt fört sin talan har det i och för sig funnits grund för ställningstagandet att saken var uppenbar. Men X borde ändå ha fått rådrum att närmare överväga tingsrättens beslut om att avvisa hans bevisning. Utan X samtycke borde R därför inte omedelbart ha övergått till huvudförhandling."

Alla fel inte straffbara
Hovrätten påpekar att det inom rättsväsendet ställs stora krav på en korrekt handläggning men att straffrättsligt ansvar för oaktsamhet inte uppkommer "för varje avvikelse från den eftersträvade normen" och att det alltid föreligger en viss marginal mellan "det helt aktsamma och det oaktsamma".

Hovrätten skriver:

"Den synpunkt som hovrätten i denna del har på R:s handlande avser närmast en lämplighetsbedömning och inte ett handlande i strid mot en rättsregel." 

Sammantaget anser hovrätten inte att rådmannen har begått något tjänstefel.

Inte förtal i dom
När det gäller åtalet för förtal konstaterar hovrätten att innehållet i en domstols beslut, även om det kan uppfattas som nedsättande, som regel inte kan anses utgöra förtal.

Hovrätten övergick därefter till att pröva rådmannens åtal mot 60-åringen för falskt åtal .

Hovrätten konstaterar att 60-åringen vid upprepade tillfällen väckt åtal mot domare och agerat som om det för honom saknat betydelse om de varit oskyldiga eller inte.

Hovrätten utfärdade stämning
Enligt hovrätten är detta dock inte tillräckligt för att döma honom för falskt åtal. Däremot dömer hovrätten 60-åringen för obefogat åtal.

Hovrätten skriver:

"Genom att utfärda stämning för tjänstefel har hovrätten bedömt att det inte var uppenbart att åtalet var ogrundat. Men det är inte samma sak som att det funnits sannolika skäl för att åtalet skulle lyckas."

Hovrätten pekar på ett yttrande från riksåklagaren där RÅ har tagit ställning till 60-åringens polisanmälan mot rådmannen och då kommit fram till att man inte kunde anta att domaren har gjort sig skyldig till tjänstefel eller annat brott som hör under allmänt åtal.

Förstod RÅ:s yttrande
60-åringen har själv uppgivit att han förstår innehållet i RÅ:s skrivelse men att han ändå har valt att väcka enskilt åtal.

Hovrätten skriver:

"Enligt hovrättens bedömning har det inte funnits sannolika skäl för att X skulle nå framgång med sitt åtal. Det borde även X ha insett. I vart fall har Riksåklagarens yttrande gett honom anledning att noga överväga sitt åtal och bevisningen för det. Trots innehållet i yttrande har han vidhållit sitt åtal."

60-åringen döms därför för obefogat åtal till 50 dagsböter à 50 kronor och 10 000 kronor i skadestånd till rådmannen.

  • Alt-texten
    Markus Rylander

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

6 comments

Men...

Domstol kan väl inte prova riktigheten i ett mål som avvisas? Det finns ju inte. Har aldrig prövats.

Den ska väl pröva det mål som finns just nu och står till prövning.
Därtill fanns jäv mot rådman enligt gällande EU-rätt.

Dvs att svensk domstol inte ser jäv är väl lätt att förstå. Men ur europeisk utgångspunkt var rådmans nära ekonomiska intressen inte likgiltigt. Det måste funnits andra rådman som var bättre lämpade att hålla i detta mål. Fanns det - fanns jäv.

Det är extremt tungt att ha en rådman som motpart.

Man tappar tilliten till domstolar men även till advokater, eftersom domstolen är deras arbetsplats.

Att föra talan mot en rådman är som att föra talan mot hela rättsväsendet samtidigt. Mot staten t o m. Det är så det känns.
Det går heller inte att komma ifrån att när man sedan bollas runt på olika tingsrätter förvärras den känslan.

Mål ändrar form och juridiken når ytterligheter med förvillande termer för en lekman varför målet eskalerar i omfång istället för att betas av och ner och nå en lösning.

Har man överseende med verksamma rådmans tillkortakommanden måste man nog från domstol uppvisa än mer förståelse från lekmäns brister och inte utnyttja brister till fördel för rådmans arbetsplats.

Jag gillar inte mål där domstol själv är part. Aldrig är man så ensam som då.

Jag måste reda ut en sak i detta mål.

Om man tycker att en domare gjort fel är det inte till JO man vänder sig då?

Och därefter om man får medhåll, till JK för skadestånd?

Varför väcker mannen enskilt åtal? Varför godkänner hovrätten en sådan talerätt? Enskilt åtal är ju en process som kan kosta en pengar vilka de två andra prövningarna inte gör.

Det är väl också fel uppfattning att rådmannen är personligt ansvarig för sina beslut. Rådmannen företräder väl rättsstaten varför det i så fall blir staten som måste hållas skadeståndsansvarig för fel som beror hur en förhandling skötts, dvs en domvilla. Ett rättegångsfel. Det åligger väl också domstol, särskilt överrätt att ex officio kontrollera en dom för eventuella rättegångsfel fel och då avhjälpa dessa eller återvisa målet för ny prövning där fel begåtts.

Finns en dom för ett tag sedan där tingsrätt inte utrett själva tvistesumman, varför målet inte ansågs prövat på ett rättssäkert sätt. Där ersatte då JK paret med skadestånd.

Det är också märkligt om en rådman kan vinna framgång med sitt enskilda åtal mot en han tidigare förfarit orätt mot (och som fastslaget i överrätt) - utan att risk för jäv skulle anses föreligga igen.

Det ser ju verkligen inte bra ut när domare börja jaga de som de tidigare satts att döma över, via sin egen arbetsplats och kollegor. Vill domstolar verkligen ha det så? Privata strider från domare mot folket, en enskild ? Parterna kan ju aldrig anses stå i jämvikt i en prövning. Detta ställer därmed gigantiska krav på rättssäkerhet för den domstol som prövar ett sådant mål.

Att inte den enskilde bär allt för stor börda i processen som den ju uppenbart befinner sig i underläge till.

"Det ser ju verkligen inte bra ut när domare börja jaga de som de tidigare satts att döma över" skriver du, men det kanske var dags att sätta ner foten i det här fallet:
"Hovrätten konstaterar att 60-åringen vid upprepade tillfällen väckt åtal mot domare och agerat som om det för honom saknat betydelse om de varit oskyldiga eller inte."

Jag tror inte domstolar får bunta ihop tidigare mål och döma utöver vad saken gäller i sista mål för att det skulle kännas tillfredsställande för domstol.

Här vill man ju istället att domstol står över brister och inte tar saker personligt. Är och känner sig så luttrade att de vinner på fakta och juridik. Genom att vara korrekt själv tar ju mål och prövningar slut. Någon gång. Och fortare än halvmesyrer till domslut.

Faran med jäv är att det raserar förtroendet för även icke jäva rådmän. Att domstol kan misstänkas för att vara korrupt och inte bryr sig eller tar sin uppgift seriös. Någon ska bara tystas. Förlora. Hur spelar ingen roll.

Sånt kan aldrig löna sig annat än på kort sikt. Och för att man underskattar en parts intresse och möjlighet att driva sin sak. Har man inte stöd för sin sak hjälper det inte att man kallar sig domstol.

Mmmm. Så en domare använder sin position, erfarenhet och kontakter för att med massiv övermakt platta till en rättshaverist.

Motbjudande, på sitt sätt. Som alltid när maktbalansen i rätten är så långt förskjuten att den ena parten står chanslös. Aldrig kul att se när någon blir överkörd. I rätten borde det råda jämnlikhet.

Å andra sidan skedde det tydligen som respons på upprepade provokationer. Domaren och rättshaveristen kanske förtjänar varandra.

RÅ:s föreskrift ÅFS 2012:2 § 21 strider mot grundlagen RF 11 kap. 14 § och RF 12 kap. 10 §.
RÅ klassar vissa medborgare som "rättshaverister", och fråntar medborgarna deras grundläggande rättigheter, som t.ex. yttrandefrihet, service från myndigheter, kommunikation, etc., etc.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.