Skip to content

"Har EU-medborgare samma rätt till skola som 'papperslösa' barn har i Sverige?"

ANALYS - av rådmannen Magnus Åhammar, Förvaltningsrätten i Stockholm

 

Gäller den rätt till utbildning som barn till personer som vistas illegalt i landet, ”papperslösa”, har även för barn till EU-medborgare som vistas längre tid än tre månader i Sverige utan att vara arbetstagare?

Genom propositionen 2012/13:58, ”Utbildning för barn som vistas i landet utan tillstånd”, föreslogs regler i skollagen med den innebörden att barn som vistas i landet utan stöd av myndighetsbeslut eller författning i huvudsak skulle ges samma rätt till utbildning som barn bosatta i landet. Förslaget medförde inte någon skolplikt för barn som vistas i landet utan tillstånd.

De föreslagna reglerna i 29 kap. 2 § andra stycket 5 skollagen (2010:800) om att den som ”vistas här utan stöd av myndighetsbeslut eller författning” ska anses som bosatt i landet och ges rätt till utbildning trädde i kraft den 1 juli 2013. Någon särskild möjlighet att överklaga ett sådant beslut finns inte utom möjligheten att genom laglighetsprövning föra talan hos en förvaltningsrätt.

För barn som har rätt till utbildning med stöd av EU-rätten enligt 29 kap. 2 § andra stycket 3 skollagen finns en möjlighet att genom förvaltningsbesvär överklaga till Skolväsendets överklagandenämnd.

Det är i huvudsak tre grupper av barn som omfattas av diskussionen i propositionen.

Den första gruppen utgörs av personer som befunnit sig i landet med stöd av tillfälliga uppehållstillstånd som när dessa löpt ut stannar kvar illegalt i landet.

I den andra gruppen återfinns personer som efter avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd håller sig undan verkställighet av utvisnings- eller avvisningsbeslutet.

Slutligen består den tredje gruppen av personer som rest in i landet utan att någonsin ha försökt att legalisera sin vistelse här. Den tredje gruppen personer som aldrig gett sig till känna för svenska myndigheter vistas här utan stöd av myndighetsbeslut eller författning.

Ingenting i propositionen talar för annat än att de tre grupperna av personer som behandlas samtliga består av tredjelandsmedborgare , det vill säga medborgare i länder utanför EU.

Frågan ställs på sin spets genom den öppna utformning som den aktuella bestämmelsen har fått i skollagen.

Man kan inte från bestämmelsens ordalydelse undgå att dra slutsatsen att alla barn som vistats i landet utan stöd av myndighetsbeslut eller författning (”papperslösa”) ska betraktas som bosatta i landet i skollagens mening och därmed ha rätt till svensk skolutbildning. Därmed borde även EU-medborgarnas barn omfattas av rätten till utbildning i Sverige.

Det kommunala självstyret är en väsentlig del av den svenska demokratiska modellen. Staten bör endast genom lagstiftning lägga på kommunerna förpliktelser till exempel i form av för vilka elevgrupper som de ska planera sin skolverksamhet.

I detta fall kan man hävda att staten genom de öppet utformade bestämmelserna i skollagen har uppfyllt formkravet för att det finns ett giltigt åliggande för kommunerna att anordna skolutbildning till barn till EU-medborgare som vistats här i landet i mer än tre månader utan att därigenom utnyttja sin rätt till fri rörlighet som arbetstagare.

Å andra sidan kan man hävda att diskrepansen mellan motiven och lagtexten medför att det inte finns ett klart åliggande för kommunerna att anordna skolgång åt dessa barn.

Kommunerna har stor frihet att utforma sin skolverksamhet efter sina lokala förutsättningar. Rättsläget på detta område måste bestämmas genom en avvägning mellan en legalistisk lagtolkningsmetod respektive genom att mer tolka lagens innebörd utifrån ändamålet med lagen.

Även om skollagen på många sätt kan anses utformad på ett sådant sätt att lagstiftaren gett kommunerna ett uppdrag att nå vissa mål och resultat så måste lagstiftningen också garantera den enskildes rättssäkerhet. Det måste stå klart både för enskilda och det allmänna vilka barn som har rätt att gå i en kommuns grundskola.

Av Regeringsformen 2 kap. 18 § framgår att alla barn som omfattas av den allmänna skolplikten har rätt till grundläggande kostnadsfri utbildning i allmän skola. Eftersom barn som vistas i landet utan tillstånd ges en rätt till utbildning utan en korresponderande skyldighet i form av skolplikt uppkommer frågan om kommunerna i så fall kan ta ut en avgift för deras skolgång?

Ursprungligen gällde den fria rörligheten för EU-medborgare endast arbetstagare. Efterhand har rätten att förflytta sig mellan medlemsländerna utvidgats till att även omfatta studenter, pensionärer och personer som av annan anledning inte förvärvsarbetar. Dock gäller för dessa grupper krav på att de kan försörja sig själva i värdlandet.

EU-medborgare och deras familjemedlemmar har rätt att resa in i Sverige om de har ett nationellt ID-kort eller pass. Efter tre månader krävs för uppehållsrätt att unionsmedborgaren är arbetstagare eller egenföretagare, arbetssökande med en reell möjlighet att få ett arbete, student eller annars har tillräckliga medel för sin försörjning samt en heltäckande sjukförsäkring. 

I Sverige finns inget krav på att en unionsmedborgare som vistas här längre än tre månader måste registrera sin uppehållsrätt hos Migrationsverket. Barn till EU-medborgare som vistats här med uppehållsrätt har rätt till utbildning på samma villkor som barn bosatta i landet.

Skollagens bestämmelser innebär alltså att barn till EU-medborgare som vistas här med uppehållsrätt får skolutbildning på lika villkor som i Sverige bosatta barn.

EU-medborgare reser in i landet med stöd av EU-rätten och deras barn ges utbildning här med stöd av EU-rätten.

Frågan som här är aktuell är ju om EU-medborgare som vistas i landet utan stöd i EU-rätten ska ges en utökad möjlighet till utbildning och om de i sådana fall skall anses ingå i gruppen som ”vistas här utan stöd av myndighetsbeslut eller författning”?

Man kan nog inte säga att Sverige skulle vara förhindrat att genom intern regelgivning ge barn till EU-medborgare som olagligen vistas här en generösare rätt till utbildning än vad EU-rätten förutsätter. Dock kan man argumentera för att om avsikten hade varit att barn till EU-medborgare som vistas i landet utan att ha uppehållsrätt, utan stöd av EU-rätten, skulle ges rätt till skolundervisning på någon annan grund än enligt EU-rätten så borde detta ha lyfts fram i propositionen.

I det nu aktuella lagstiftningsärendet upphävdes den underrättelseskyldighet som ålegat skolan och socialnämnden.

Tidigare gällde enligt 7 kap. 1 § utlänningsförordningen (2006:97) att bland annat styrelsen för utbildningen och socialnämnden hade en skyldighet att utan någon föregående begäran lämna uppgifter till polismyndigheten om en utlännings fullständiga namn, födelsedatum, medborgarskap och bostadsadress.

Styrelsen för utbildningen skulle lämna sådana uppgifter första gången när utlänningen första gången skrevs in i grundskolan eller togs in i gymnasieskolan. Denna underrättelseskyldighet till polisen utgjorde en del av den inre utlänningskontrollen.

I propositionen (s. 29) förs ett resonemang om att ett borttagande av underrättelseskyldigheten visserligen medför att den inre utlänningskontrollen försvagas men att detta skall ställas mot värdet av att de aktuella barnen vågar utnyttja rätten till utbildning.

Här vilar alltså en svår avvägning mellan vad som är bra för en enskild individ och vad som är bra för det allmänna? En återkommande fråga i all förvaltningsrättslig juridik.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

7 comments

Frågan är redan besvarad av EU domstolen. EU migranter utan uppehållsrätt har inte rätt att i något avseende belasta välfärden, dvs inte heller rätt till skola för sina barn. Kommuner som likväl ger detta bryter alltså på ett tydligt sätt mot EU rätten. Politiker och tjänstemän som medverkar till sådana beslut begår tjänstefel och bör kunna ställas personligen till ansvar.

Hej Krister Johansson!

Är du säker på att rätten till skola omfattades av den EU-dom du pratar om? Vi har nyligen haft socialrätt på utbildningen och där framhölls att EU-medborgare utan uppehållsrätt inte hade rätt till försörjningsstöd från kommunen och liknande "solidaritetsersättningar", däremot sades inget om att de skulle sakna rätt till skola.

Om det du säger stämmer, betyder ju inte det nödvändigtvis att vissa kommuner bryter mot EU-rätten, snarare får man väl tolka det som att medlemsländerna givits behörighet att själv bestämma? Och den kommun som meddelar undervisning till EU-barn utan uppehållsrätt torde då vara i sin fria rätt att göra så.

Kom ihåg att ”papperslös” är ju bara en förskönande PK-omskrivning av den juridiskt riktiga termen - illegal invandrare! Man kan förstå varför PK-botarna och Main Stream Media (MSM) undviker att använda termen illegal invandrare. Med användningen av ”papperslös” är det inte lika uppenbart att rättsstaten torpederas, trots att utvisningsdom har fallit enligt laga ordning.

Men det är vad det politiska etablissemanget gör, torpederar rättsstaten!

Illegala invandrare/papperslösa åtnjuter enligt beslut av Alliansen + MP, omfattande välfärdsförmåner medan de håller sig gömda, utöver de nämnda skolförmånerna. Alla illegala invandrare har rätt till skattefinansierad sjuk- och tandvård, som inte kan anstå, till det facila priset av 50 kronor. Samma tandvård kostar ca 10000 – 20000 kronor för vanliga svenskar!

Dessutom är dessa vårdinrättningar enligt beslut av Alliansen + MP belagda med munkavle och får inte informera om sina vårdsökande illegala invandrare till rättsvårdande myndigheter, som är ålagda att verkställa utvisningsbesluten.

Så varför skulle illegala invandrare lämna Sverige, när det politiska etablissemanget är så mån om att dessa ska få förstklassig sjuk- och tandvård nästan gratis samt gratis skolgång till de illegala invandrarbarnen?

Att illegala invandrare, inklusive den terroristmisstänkte uzbeken bakom terrorattentatet på Drottninggatan 4 april 2017, håller sig undan utvisningsbeslut, är ett ansvar det politiska etablissemanget får ta på sig. De vaskar hellre rättsstaten än utvisar illegala invandrare, vilket märktes 7/4 i Stockholm!

https://www.1177.se/Stockholm/Regler-och-rattigheter/Vard-i-Sverige-om-m...

Glöm ALDRIG att vi har ett s.k. statsråd som var illegalt under jorden i flera år. Han är inte min minister.

Även om man förlorar även goda förmågor anser jag att både rösträtt och möjlighet till förtroendeuppdrag skall begränsas. T.ex. skall detta tillkomma endast den som är född som svensk medborgare. Ena viss tröghet måste in i systemet.

Vidare bör rösträtten vara proportionell mot hur mycket skatt man betalat in. Det är det enda legitima samtidigt som det skulle leda till mycket bättre förvaltning av skattemedlen.

En gapig mp- eller v-person har lätt för att förbruka andras hårt inarbetade skattemedel till ingen nytta.

Jag känner personligen till en grupp tiggare (eller EU-migranter, vilket tycks vara PK-termen för fenomenet) som varit i sverige i ungefär fem år nu, med korta uppehåll för besök i hemlandet när lagen kräver det. Mannen sitter utanför konsum, kvinnan utanför ICA. Varje dag, från tidig morgon till sent på kvällen hela veckan utom söndagar. De bor i kyrkans lokaler, där deras två barn vistas också under dagen.

Det är bekymmersamt för framtiden att deras barn inte går i skola. De var små barn när gruppen kom men de blir ju fort äldre. Barnen har redan bott längre i sverige än i hemlandet. Hur ser deras framtid ut? Gruppen i fråga har uppenbart kommit för att stanna och utan skolgång kvarstår endast tiggeri eller brottslighet för barnen när de vuxit upp. Det tycks mig så onödigt. Jag kan också tänka att sveriges regering har ett visst ansvar för situationen. Det är de som har låtit gruppen stanna så länge genom sin fega ovilja att ta tag i problemet.

Samtidigt vill jag inte att alla EU-medborgares barn erbjuds skolgång i sverige. Därför att det skulle locka hit dem i horder, även dem som klarar sig hyfsat i hemlandet. Det sista vi behöver är mer signalpolitik som drar hit invandrare som vår regering sedan struntar i att integrera. En mellanväg måste finnas som kan erbjuda de som bott här i åratal möjlighet till utbildning utan att öppna för att sverige ska ta hand om hela världens fattiga.

Bra kommentarer gruelse och Johannes.
Tack också till artikelskrivaren.
Jag håller med om den orimliga och djupt orättvisa situation som uppstått. Det som är mest skrämmande är att vi saknar en vettig opposition i den här frågan. Det enda parti som vågar opponera sig är SD. Det har uppstått en ohelig allians mellan vänster och höger som verkar skydda globalisering, nyliberalism och EU till varje pris. I knät på makten sitter dessutom media och journalister som de senaste 20 åren tävlat om vem som har störst hjärta. Och nu har de mage och gnälla på att samhället är polariserat? Man blir verkligen förvånad på bristen av självrannsakan och tillämpning av det numer nästan dammiga och förlöjligade ordet lagom.
Jag själv gillar lagom. Jag anser att makt måste ha en motvikt eller balans.
Att högersidan är för globalisering har jag verkligen inte svårt att förstå. Bl.a håller det effektivt ner löner och omöjliggör eller åtminstone kraftigt indirekt begränsar lagstiftande församlingars möjlighet att införa lokalt, demokratiskt fattade regelverk. Det gäller ju att göra sig konkurrenskraftig med stater och alltså ha så lite produktionsfördyrande regelverk som möjligt. T.ex är våra regler kring arbetsmiljö och miljö nog för mig att bli skeptisk till globaliseringen. Det är ju som att be om att få mindre inflytande över ens lokala närhet. Likaså fördelningspolitiskt kräver globaliseringen en mer global syn på nivåerna, vilket för Sveriges del bara kan innebära fördelningspolitiska skattesänkningar.
Nej, för mig är nog den största gåtan att S är så fanatisk i sin uppfattning. Hur kan de tro att vi ska kunna fortsätta ha en så omfattande generell välfärd? Det övergår mitt förstånd. Kan de inte ekonomi? Saknar de de skarpa analytiker som tidigare präglade S? Består de numer av fanatiska socialister som inte förmår vara pragmatiska, verklighetsförankrade och ekonomiskt kunniga?

För att ha en likabehandling ska i så falla alla ha en gratis sjukvård (50 kr) oavsett om det gäller glasögon etc..