Skip to content

Fyra män frias av HD - riskerade dra misstankarna till sig om de slog larm om gruppvåldtäkt

De fyra männen har bevisligen funnits på platsen i samband med gruppvåldtäkten. De friades från grov våldtäkt men fälldes för att de inte hade slagit larm om övergreppet. Högsta domstolen river nu upp domen och friar dem eftersom de riskerade att själva dra misstankarna till sig om de hade slagit larm.

 

Händelsen inträffade i Ludvika i augusti 2015 när en kvinna skulle besöka en kompis som inte var hemma och då blev inbjuden i en grannlägenhet för att vänta.

Inne i tvårummaren befann sig åtta män i åldrarna 19 till 26 år.

Kvinnan överfölls av en 21-årig man, fick någonting över ansiktet så att hon inte såg vad som hände och blev sedan våldtagen av 21-åringen medan minst tre av männen höll i henne. Hon kände också hur flera fingrar fördes in i hennes underliv.

Flydde genom fönster
När det blev bråk mellan männen lyckades kvinnan fly ut genom ett fönster till en granne. Som kvinnan har uppfattat saken uppstod bråket på grund av att en av männen, en 19-årig man, försökte stoppa våldtäkten.

Samtliga män som befann sig i lägenheten greps och åtalades vid Falu tingsrätt för grov våldtäkt.

Tingsrätten skrev i sina domskäl:

"Allt tyder på att förövarna varit minst tre män. Därtill kommer att målsäganden varit ensam med synen förblindad och helt utlämnad i en trång lägenhet med åtta vilt främmande män. Hon har våldtagits på ett rått och särskilt hänsynslöst sätt." 

Den 19-årige mannen, som av allt att döma stoppade våldtäkten, friades av tingsrätten.

Rått och hänsynslöst
Enligt tingsrätten gick det inte att slå fast vilka - utöver 21-åringen - som hade varit gärningsmän. Brottet bedömdes som grovt och 19-åringens uppgifter visade att alla andra närvarande, utom en av dem, hade sett våldtäkten.

Tingsrätten skrev:

”Det kan också läggas till att dessa tilltalade med hänsyn till målsägandens höga skrik, lägenhetens lilla yta och dess lyhördhet omöjligen kan ha undgått att höra vad som skedde, även om musiken tidvis spelats högt.”

Tingsrätten fortsatte:

”Ända fram till det att målsäganden lyckades fly, har våldtäkten pågått och inte avslutats. Om flyktförsöket misslyckats så hade även våldtäkten fortsatt. Det är även märkligt att de tilltalade inte ens velat vidgå att de förstått vad som hänt när de lämnat lägenheten eller dagen därpå, vilket knappast stärker deras trovärdighet.”

10 månader för underlåtenhet 
Fem av männen dömdes därför för underlåtenhet att avslöja grov våldtäkt till tio månaders fängelse.

Tingsrätten skrev i sina domskäl:

"Det är alltså ställt utom rimligt tvivel att fem av de tilltalade förstått att en grov våldtäkt pågick men underlåtit att i tid anmäla eller avslöja detta."

En sjätte man frikändes eftersom det inte var bevisat att han ens befann sig i lägenheten vid våldtäkten.

21-åringen dömdes för grov våldtäkt till fem års fängelse och 250 000 kronor i skadestånd till kvinnan.

Hovrätten fällde 21-åringen
Samtliga dömda överklagade domen till Svea hovrätt som fastställde den fällande domen mot 21-åringen.

När det gällde åtalen för underlåtenheten att slå larm har de tilltalades advokater hävdat att detta skulle strida mot det förbud som finns i bland annat Europakonventionen om att tvinga en misstänkt att ange sig själv eller medverka i en utredning mot sig själv. 

Hovrätten skrev dock:

"Utgångspunkten vid bedömningen är emellertid att det har meddelats frikännande domar som har vunnit laga kraft mot de tilltalade som omfattas av åtalen i den här delen och att de alltså är frikända från ansvar för grov våldtäkt. Med den utgångspunkten kan det enligt hovrättens mening inte stå i strid med rätten att inte belasta sig själv att det i målet förs talan om ansvar för underlåtenhet att avslöja grov våldtäkt gentemot de tilltalade som frikänts från detta brott."

Hovrätten fortsatte:

"Det kan i sammanhanget också påpekas att bestämmelsen i 23 kap. 6 § brottsbalken är avsedd att vara en reservbestämmelse i fall där någon som misstänks för brott eller medverkan därtill inte kan överbevisas om mera än att på förhand ha känt till brottet."

Åtta månaders fängelse
Hovrätten ansåg att åtalen för underlåtenhet att avslöja grov våldtäkt var styrkta och slog fast att straffvärdet för detta var högt - dock något lägre än vad tingsrätten hade kommit fram till - och motsvarade åtta månaders fängelse.

Männen dömdes därför till åtta månaders fängelse.

Fyra av de män som hade dömts för underlåtenheten överklagade till Högsta domstolen och begärde att de skulle frias.

Enligt dem innebar ett avslöjande att det fanns en uppenbar fara för att de själva skulle kunna bli misstänkta för brott, vilket ju dessutom senare visade sig vara just vad som hände.

Underlåtenheten att avslöja våldtäkten var därför inte straffbar, enligt männen som också pekade på att den så kallade handlingsplikten att agera enligt den aktuella lagen tog sikte på att förhindra brott och därmed upphörde när brottet väl hade fullbordats.

Var medvetna om övergreppet
HD konstaterar att det är ställt utom rimligt tvivel att de fyra männen var medvetna om att kvinnan utsattes för ett allvarligt övergrepp och att det inte har vidtagit någon åtgärd för att avslöja detta.

HD redogör därefter för bestämmelsen om underlåtenhet att avslöja brott och slår bland annat fast att handlingsplikten innebär att anmäla eller avslöja. Någon skyldighet att förhindra brottet finns inte, enligt HD.

HD kommer också fram till att lagtextens krav på att avslöjandet ska ha skett i tid får anses innebära att straffansvar ”är uteslutet om det står klart att ett avslöjande skulle ha varit helt meningslöst”.

HD skriver:

"Om det av utredningen framgår att den som underlåtit att avslöja brottet själv kan ha varit inblandad på ett sådant sätt att straffansvar kan aktualiseras utesluts ansvar för underlåtenhet att avslöja brottet. Det kan vara fråga om delaktighet i själva brottet, på ett förberedelsestadium eller i efterföljande brottslighet."

"Att en person inledningsvis har misstänkts för delaktighet bör dock inte utesluta ansvar för underlåtenhet om han eller hon i ett tidigt skede av utredningen har avförts som misstänkt." 

Fanns ingen skyldighet slå larm
HD konstaterar att det inte har kunnat utredas vilka de andra våldtäktsmännen är. Ingen av de nu tilltalade har i ett tidigt skede avförts från utredningen utan samtliga har åtalats för grov våldtäkt.

HD skriver:

"Vid sådana förhållanden är det inte visat att någon av de tilltalade kunnat avslöja brottet utan fara för sig själv i den mening som avses i 23 kap. 6 § brottsbalken. Någon skyldighet att anmäla eller annars avslöja brottet har därmed inte förelegat. Åtalen för underlåtenhet att avslöja grov våldtäkt ska därför ogillas."

 

  • Alt-texten
    Veronica Hult

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt