Skip to content

Arbetslös "student" förlorar i HFD - ingen A-kassa trots att hon aldrig deltog i utbildningen

Det räcker att kvinnan blev antagen till utbild-ningen för att A-kassan ska kunna återkräva ett års utbetald ersättning. Om hon verkligen har studerat saknar betydelse. Det slår Högsta förvaltnings-domstolen fast och går därmed emot både för-valtningsrätten och kammarrätten.

 

Det var Finans- och försäkringsbranschens A-kassa som hade beslutat att återkräva de pengar som den 43-åriga kvinnan hade fått utbetalt under ett år.

Kvinnan överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Linköping. Henns uppfattning redovisas i domen:

"Hon deltog inte i den utbildning som hon hade antagits till. Hon tog inte del av någon undervisning och har inte tenterat någon kurs. Under den aktuella perioden var hennes barn sjukt och hade stora hjälpbehov." 

Inte ens sökt studiemedel
Förvaltningsrätten kom fram till att det inte var bevisat att ersättningen hade tagits emot utan att kvinnan hade rätt till det eller att kvinnan skulle ha lämnat oriktiga uppgifter som påverkat ersättningen. Förvaltningsrätten gick därför på kvinnans linje.

A-kassan överklagade till Kammarrätten i Jönköping som konstaterade att det av utredningen inte framgick att kvinnan ens hade påbörjat eller försökt delta i kurserna eller att hon hade ansökt om studiemedel under perioden.

Hennes avsikt att studera i samband med hennes kursanmälan innebar enligt kammarrätten inte att hon kunde anses ha deltagit i utbildning i den mening som avses i lagen om arbetslöshetsförsäkring, ALF.

Avsikten avgörande
Domen överklagades av A-kassan till Högsta förvaltningsdomstolen som nu slår fast att lagen ska tolkas i ljuset av det bakomliggande syftet – nämligen att skilja studerande från arbetssökande. En prövning av om en person deltar i en utbildning kan därmed inte begränsas till exempelvis studieresultaten eller deltagande i utbildningen.

Avgörande vikt måste istället fästas vid personens avsikter och hur själva avsikten har fullföljts och manifesterats, enligt HFD.

När det gäller den frågan konstaterar HFD att kvinnan de facto har sökt och blivit antagen till en utbildning, accepterat den tilldelade platsen och i nära anslutning till terminsstarten registrerat sig som studerande.

Återkrav och uteslutning
Därefter har hon inte avregistrerat sig eller på annat sätt aktivt informerat om att hon inte var studerande.

Enligt HFD får kvinnan därmed anses ha deltagit i utbildning – och hon har därför inte haft rätt till ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring.

Eftersom sakfrågorna om återkrav och uteslutning inte har prövats av vare sig förvaltningsrätten eller kammarrätten upphäver HFD dessas domar och återförvisar målet till förvaltningsrätten för fortsatt handläggning.

 

 

  • Alt-texten
    Johanna Haddäng

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

6 comments

Eftersom jag arbetade med bl.a. a-kasseärenden en gång i tiden kan jag inte låta bli att reflektera över domen. Det kan verka hårt att dömas till återkrav för 13 månaders ersättning samt uteslutning ur kassan trots att hon aldrig fortsatte de avbrutna studierna.

Men, med tanke på att hon registrerat sig som studerande i nära anslutning till terminsstarten finns det anledning att misstänka att hon kanske avsåg att finansiera sina studier genom a-kassa. I domen hänvisas till prop. 1987/88:114 s.34f där det bl.a. sägs
"Arbetslöshetsersättningen utnyttjas i stället för de finansieringsformer som samhället erbjuder vid studier".

Hon hade dessutom ett sjukt barn med stora hjälpbehov vilket kan innebära hinder i rätten till ersättning eftersom barntillsynen måste vara ordnad.

Därför är det förvånansvärt att både förvaltningsrätten och kammarrätten godkände hennes argument. Varför meddelade hon inte universitet att hon inte avsåg att påbörja studierna?

Äh, har man en gång sökt studier är man för alltid student enligt HFD.

Vad gäller sjukt barn har man givetvis rätt till förskola/skola också då.

Nu handlade det inte enbart om att ha sökt en utbildning, hon var antagen och hade registrerat sig som om hon avsåg att börja studierna. Hon struntade i att avanmäla sig hos universitetet, alltså var hon inte berättigad till a-kassa.

Angående barnet var hon skyldig att i förväg ordna tillsynen för att kunna anses som arbetssökande. Dessutom är det mindre lämpligt att skicka sjuka och vårdkrävande barn till en förskola och torde inte heller vara tillåtet.

Kraven på vanliga människor är och har alltid varit högre än kraven på tjänstemännen. ack om du missar att göra en lite grej och du blir betalningsskyldig för en period till upp till ett år, spelar ingen roll om det inte finns några uttalade nedskrivna regler som ska guide och stödja folk att göra rätt. praxis kan ändras kanske på grund av någon missförstånd du gjort.

Hela överklagningssystemet bygger på att någon handläggare har missförstått någon regel eller lag alternativ någon i högre position har missförstått (med eller utan flit) de ibland ytterst komplicerade reglerna. konsekvenserna av misstag är inte likadana då det inte finns en personligt ansvar för tjänstemännen samtidigt som det finns ett krav på vanliga människor att vara experter i byråkratisk exerciser med risk för orimligt höga återbetalnings krav.

Mycket av såna problem skulle kunnat lösas genom att handläggare måste bli bättre på att i ett individuellt plan förklara hur man gör rätt från början(i denna exempel ovanför hade handläggaren kunnat talat om att det räcker inte att man inte sätter sin foten i skolan utan hon måste avregistrerat sig, det är inte orimligt att denna person har själv berättat till handläggaren i början av handlägningen av ärendet i tron att "-ja, men jag har inte satt min fot där", han kommer att hjälpa min navigera byråkratin.

Det finns ett lag krav att myndigheter är skyldiga att stödja folk att göra rätt, men denna lag krav har inga tänder så de flesta struntar i det och vissa (få) kan till och med motarbeta människors möjligheter till lättillgängligt information om gällande rätten kring deras verksamhet.

Brukar hjälpa folk på min fritid då jag är duktig på juridik och byråkrati (har aldrig förlorat en överklagan) men ibland blir man frustrerad att de inte ställer sig dessa frågor (är det en förståeligt misstag, hur ofta sker just detta misstag (ibland är det så att många har samma missuppfattning), behöver vi agera på något annorlunda sätt eller sätta upp informations text med vanliga misstag och missuppfattningar)

Regelverket gällande a-kasseersättning må vara omfattande och komplicerat, men i det aktuella fallet får jag intrycket att kvinnan medvetet registrerade sig som arbetssökande för att slippa ta studielån. Myndigheters informationsskyldighet framgår av 4 § Förvaltningslag (1986:223) "Varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet".

Det innebär naturligtvis inte att en a-kassa, som inte är en myndighet men arbetar med myndighetsutövning, är skyldig att på eget initiativ informera om varje liten detalj vad gäller rätten till ersättning om det inte ställs specifika frågor. Det bör alltså vara den sökandes uppgift att fråga vad som gäller i samband med studier utöver det skriftliga material som varje a-kassa tillhandahåller eller länkar till på respektive hemsida.

I domen (HD 1477-16) sägs det "AA studerade på beteendevetenskapligt program men avbröt sina studier då 45 av programmets 180 högskolepoäng återstod. Hon ansökte i januari 2011 om arbetslöshetsersättning, vilket hon beviljades från och med samma månad.
Från augusti 2011 till juni 2012 var hon inskriven vid Uppsala universitet för studier i pedagogik på halvfart samtidigt som hon fick arbetslöshetsersättning. Hon registrerade sig senare för heltidsstudier under höstterminen 2012".

Det handlar om en kvinna som påbörjat studier i pedagogik vid ett universitet, inte om en person med läs- och skrivsvårigheter. Inte heller om en förståndshandikappad människa. En sådan person bör man således kunna ställa vissa krav på. Däremot finns det människor som är slarviga, nonchalanta eller av annan anledning struntar i att skaffa sig information om rättigheter och skyldigheter. Kraven på vad du kallar "vanliga människor" är inte högre än på tjänstemän (vilka också kan vara "vanliga människor"), däremot finns det många fördomar i detta avseende, vilket tydligt framgår av ditt inlägg.

Under min tid som anställd inom ett fackförbund utgjorde jag en buffert (och informatör) mellan den arbetslöse och a-kassan och hade därför genomgått grundläggande handläggarutbildning för att kunna hjälpa dem som var i behov av detta. En av arbetsuppgifterna var att granska inkomna handlingar för att bedöma om allt underlag fanns med. De medlemmar som personligen besökte mitt kontor eller ringde hade möjlighet att ställa frågor om det fanns oklarheter. Telefonen började ringa så fort min telefontid började, vilket tidvis gjorde det svårt att hinna med allt annat arbete.

De som (oftast av ekonomiska skäl) enbart var medlemmar i a-kassan fick däremot vända sig direkt till den, men inte via personliga besök eftersom det förekom hot och andra mindre trevliga inslag. Kassan befann sig därför på hemlig gatuadress. Det var för ca 20 år sedan!

Jag räknar mig själv till kategorien "vanliga människor" men har haft som vana att alltid ta reda på vilka regelverk som gäller när jag ska ansöka om något eller av annan anledning har behov av att känna till dem. Det bör vara upp till var och en att i största möjliga utsträckning kolla upp vilka lagar, förordningar och föreskrifter som gäller när man ska söka någon form av ekonomisk förmån, utbildning, anställning eller t.ex. starta företag, Om det sedan kvarstår oklarheter kan man fråga lämplig person, dvs någon som har på sitt ansvar att kunna svara, inte vänner och bekanta som "tror" sig veta.

För övrigt är jag osäker på hur du definierar begreppet "vanlig människa" eftersom tjänstemän inte tycks räknas till denna kategori!

Ja, det är ju fult att studera i Sverige. Att bara gå hemma då får man pengarna. Men studerar man ska man låna dem. Borde ju vara tvärtom. Nej, då är det bättre att renovera lägenheter så får man låg skatt på vinsten istället för en hög progressiv skatt om är löntagare.