Skip to content

Pappa som "avskärmats" får ensam vårdnad - inget stöd för mammans sexanklagelser

Foto: Heiko Junge/TT

Det finns inget stöd för mammans uppgifter om pappans sexuella övergrepp och hon har under två år visat en "närmast total ovilja" att låta barnen ha kontakt med sin pappa. Det konstaterade hovrätten som rev upp tingsrättens dom och gav pappan ensam vårdnad. Högsta domstolen beslutar nu att inte pröva fallet.

 

Mannen och kvinnan har tre barn och bodde tidigare tillsammans i Jämtland. De gifte sig år 2014 efter att ha varit sambo i över tio år men separerade strax därefter.

Mamman är numera sambo med en annan man och bor i Skåne - dit hon tog med sig barnen och flyttade efter skilsmässan. Pappan bor kvar i Jämtland - också han med en ny sambo.

Anmäldes för vålds- och sexbrott
Mamman har anmält pappan för övergrepp - någonting som dock inte har lett till åtal.

Pappan stämde mamman vid Östersunds tingsrätt och begärde att han skulle få ensam vårdnad om barnen - alternativt att vårdnaden skulle vara gemensam men att barnen skulle ha sitt stadigvarande boende hos honom.

Mamman, å sin sida, begärde att hon skulle få ensam vårdnad om barnen.

Olämpligt att flytta
Tingsrätten ansåg att konflikten mellan parterna var så djup att det inte var aktuellt med gemensam vårdnad. Mannen och kvinnan bor dessutom långt ifrån varandra - någonting som innebar att vårdnaden skulle ges till en av föräldrarna.

Enligt socialtjänstens utredning kunde pappans förmåga att ta hand om barnen ifrågasättas. Tingsrätten ansåg dock att dessa uppgifter fick tas med viss försiktighet.

När det gällde mamman skrev tingsrätten:

"Det går att ifrågasätta agerandet att under pågående vårdnadstvist flytta iväg med barnen till södra Sverige. Det är inte lämpligt att totalt undandra sig kontakt från den andre vårdnadshavaren, vilket P (pappan) alltjämt varit." 

Kontinuitetsprincipen
Den så kallade kontinuitetsprincipen - alltså att barnen var vana vid att bo hos mamman - talade dock för att barnen skulle må bäst av att bo kvar hos henne.

Tingsrätten skrev:

"För små barn, särskilt då för B1 och B2 (två av barnen) ska det också beaktas att de är små, och då är tryggheten i miljön snarast person- än platsberoende. Sammantaget talar även detta för att barnen ska få bo kvar i sin nu invanda miljö och med de personer de har bott den senaste tiden." 

Sammantaget ansåg tingsrätten att mamman var lämpligare som vårdnadshavare och beslutade därför att det var hon som skulle ha ensam vårdnad om barnen.

Anklagelser saknar helt stöd
Pappan överklagade domen till Hovrätten för Nedre Norrland som instämde i att vårdnaden måste ges till en av parterna.

Hovrätten gick till botten med frågan om de anklagelser som hade riktats mot pappan och skrev sammanfattningsvis:

"M:s (mammans) uppgifter om våld och sexuella handlingar har alltså undersökts och prövats i olika sammanhang utan att det framkommit något stöd för att sådana övergrepp ägt rum. Hennes påståenden kan därför inte leda till bedömningen att det finns någon risk för att P (pappan) skulle utsätta barnen för våld, hot eller sexuella övergrepp om han skulle anförtros vårdnaden om dem."

Avskärmat barnen från kontakt
Hovrätten pekade också på att mamman hade saboterat barnens möjligheter att hålla kontakt med sin pappa:

"M har har sedan oktober 2014, och trots att den gemensamma vårdnaden bestod fram till i april 2016, mot P:s vilja, avskärmat barnen från all kontakt med honom."

"Sammanfattningsvis har M utan något rimligt skäl under drygt två års tid visat en närmast total ovilja att låta barnen ha någon kontakt med P. Hon har från oktober 2014 och fram till tingsrättens dom vid flera tillfällen bytt såväl bostadsadress som skola/förskola för barnen utan att P känt till och än mindre godkänt detta."  

Mamman dömd för brott i Skåne
Hovrätten konstaterade också att mamman har dömts för rattfylleri och ringa narkotikabrott.

Hovrätten ansåg sammantaget att pappan var klart lämpligare som vårdnadshavare. Hovrätten rev därför upp tingsrättens dom och flyttade över vårdnaden till pappan.

Mamman överklagade till Högsta domstolen, som nu beslutar att inte meddela prövningstillstånd. Hovrättens avgörande står därmed fast.

  • Alt-texten
    Sofia Sars

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

17 comments

Är därmed någon av föräldrarna med säkerhet att uppfatta som en lämplig vårdnadshavare? Jag hade bra gärna velat titta närmare på hur omfattande de här utredningarna från polisens sida var, i synnerhet med tanke på de upprepade klagomålen från många poliser, att resurserna för att lösa brott idag anses som otillräckliga. För skulle kvinnan stämpel, att ha dömts för allvarliga brott, med säkerhet befria mannen från skuld?

Det finns väl inte en enda förälder som med säkerhet kan uppfattas som en lämplig vårdnadshavare, skulle jag säga. Det beror också vad man lägger i det begreppet. I dag synes alla ha väldigt bestämda åsikter om vad som är lämpligt föräldraskap, i vart fall om det rör andras föräldraskap. Men det var en utvikning. I en vårdnadsprocess utreds inte om båda föräldrarna med säkerhet är lämpliga. Jag har ofta själv tyckt att båda parter ur mitt perspektiv framstått som olämpliga, att döma av hur de betett sig mot varandra och i processen. Trots det ska det extremt mycket till om man i stället för att slita vårdnadsfrågan eller besluta om gemensam vårdnad ska utreda frågan om särskilt förordnad vårdnadshavare.

Att kvinnan dömts för brott är inte ett bevisfaktum för att mannen är oskyldig till de brott kvinnan anklagat honom för, och det har inte heller hovrätten påstått. Det är däremot en omständighet som inverkat på bedömningen att hon är den mindre lämpade vårdnadshavaren. Det kan man ju givetvis diskutera vilket värde det har. Hon har väl förmodligen brukat något narkotikaklassat preparat och kört bil, därav de båda rubriceringarna. Men å andra sidan har jag sett utredningar där socialtjänsten till mannens nackdel dragit mycket stora växlar på ringa brottslighet.

I varenda, absolut varenda, vårdnadstvist som DJ har skrivit om de senaste 10 åren har mamman anklagat pappan för sexuella övergrepp på sina barn men aldrig, aldrig någonsin, har det rapporterats om att polis och åklagare agerat mot dessa "mammor". Det är skandal att man ska kunna förtala sin motpart på det här sättet utan att riskera åtal!

Jag håller med dig. Brott mot barn har kommit att framstå som slagträ mellan olika parter och så kan det ju inte fortsätta.

Det positiva i sammanhanget är väl att domstolarna börjat se igenom de här fula taktikerna. Det är knappast nytt att anklagelser om övergrepp används på det här sättet - men det har nog varit enklare att komma undan med det tidigare. Jag finner viss tröst i att många av liknande fall jag läst om den senaste tiden har dömt till den anklagande partens nackdel.

Hovrätten säger: "M:s (mammans) uppgifter om våld och sexuella handlingar har alltså undersökts och prövats i olika sammanhang utan att det framkommit något stöd för att sådana övergrepp ägt rum. Hennes påståenden kan därför inte leda till bedömningen att det finns någon risk för att P (pappan) skulle utsätta barnen för våld, hot eller sexuella övergrepp om han skulle anförtros vårdnaden om dem." Men du vet förstås bättre? Och någon drograttfylla har heller ej förekommit? Är det så att polisens "könsmaktsordning" ligger bakom dessa falska anklagelser?

Det är inte den drograttfulla mamman utan pappan och barnen som har blivit drabbade här. Man åker inte dit för drograttfylla om man har tagit sina mediciner enligt ordination utan då har man överdoserat. Och tar man "lindriga/svaga" tabletter som inte är narkotikaklassade åker man inte dit alls.

Ditt velande om "svaga" eller "starka" värktabletter är så dumt att man baxnar. Fråga 1: var medicinen narkotikaklassad eller ej? Om ej har hon INTE gjort sig skyldig till drograttfylla och skulle knappast kunna dömas felaktigt för det eftersom bevisningen grundas på urinprov eller blodprov. Fråga 2: Följde hon läkarens ordination? I så fall är koncentrationen av ämnet i blod eller urin så låg att hon inte döms för drograttfylla. Alltså - sluta med dravlet om "svag/stark" och tala om vilken drog hon tagit, i vilken dos och vad polisens utredning visat. Enligt vad du skriver anser du ju att hon utsatts för ett justitiemord och det torde inte vara så svårt att reda ut.

Här tror jag skribenten dragit allt för snabba slutsatser och plockat "russinen ur kakan" för att få till en bra artikel.
Det är bara att läsa kvällstidningars reportage om kvinnor som fallit offer (dödats) av sina äkta hälfter trots att dom otaliga gånger gjort anmälningar till både polis och socialtjänst om övergrepp, så förstår man att bevisbördan är näst intill orimligt hög för att något åtal överhuvudtaget skall väckas mot våldsverkaren. För en fällande dom är bevisbördan än större. Det är väl dit vi strävar att skydda de som misshandlar fram till den dag det är för sent att agera.
Då det gäller övergrepp på barn har jag uppfattningen att bevisbördan är än högre. Man måste i stort sett ta den som utför övergreppet med byxorna nere innan det ens är lönt att inleda någon förundersökning. Barn verkar ha låg trovärdighet inom rättsväsendet. Om man skall tro på kommentaren från Margareta så är det dessutom inte första gången pappan anmälts för sexuella övergrepp på barn.

Detta handlar ej om något justitiemord det handlar rätt och slätt om en mamma som blivit utsatt för misshandel av sin man och behövt sjukhusvård för sina skador. Hon ordinerades morfinpreparat mot svåra smärtor då fostret trycker mot det trasiga revbenet. P.g.a. rädsla att fostret skulle skadas av detta läkemedel vågade mamman ej använda läkemedlet.Hon använde i stället ett läkemedel som ej var farligt för fostrets utveckling. Mamman visste inte att det fanns en substans i denna vanliga värktablett som var olämplig för bilkörning (innehöll narkotikaklassat preparat) och blev därigenom dömd för detta. Det är mamman som fått ta konsekvenserna utav den misshandel hon utsattes för av sin make på flera olika sätt.Därmed sätter jag punkt för denna diskussion.

Valet mellan att tro på dig eller domstolen faller sig ganska enkelt, tycker jag.

Den där kommentaren förstod jag över huvud taget inte.
Om du läser mina tidigare kommentarer så ser du att jag skrivit "Hovrätten har säkert gjort en riktig bedömning ur ett juridiskt perspektiv..." "Samma sak med det så kallade drograttfylleriet...."
Däremot kan det vara av intresse för läsaren vad den egentliga bakomliggande orsaken är, nämligen att det överhuvudtaget behövdes någon form av smärtstillande medicin var på grund av mannens misshandel.

Är du ngn sorts ögonvittne till den misshandeln då? Varför vittnade du inte om det?