Skip to content

"Måste insett att han inte hade många år kvar" - frisk 94-årings gåva till son ogiltig

Foto: DJ

Den 94-årige mannen var frisk men måste ha "insett att han inte hade många år kvar att leva" när han skänkte bort 600 000 kronor till sin son. Det anser hovrätten som därför slår fast att gåvan ska betraktas som testamente. Mannens dotter vinner därmed arvstvisten mot sin bror.

 

Den äldre mannen hade sedan flera år tillbaka ingen kontakt med sin dotter men däremot en god kontakt med sin son.

Mannen hade i sitt testamente skrivit att all kvarlåtenskap skulle gå till sonen och att hans dotter endast skulle ha rätt till sin laglott.

I juni 2011, när han var 94 år, gav han sin son 600 000 kronor i gåva och i augusti 2014 angav han i en handling att gåvor som barnen hade fått från honom under hans livstid inte skulle betraktas som förskott på arv.

En och en halv månad senare avled mannen i lunginflamation. Han var då 97 år gammal.

Stämde sin bror vid tingsrätten
Dottern stämde sin bror vid Helsingborgs tingsrätt och krävde att brodern skulle återbetala de 600 000 kronorna till dödsboet. Med hänsyn till mannens ålder och de handlingar som han hade upprättat ansåg dottern att gåvan till sitt syfte var att likställa med ett testamente och därför skulle ingå i den kvarlåtenskap som skulle fördelas mellan barnen.

Brodern, å sin sida, hävdade att mannen hade varit vid god hälsa vid gåvotillfället och hela tiden fram till sin död. Han påpekade också att gåvan hade varit ett sätt för fadern att uttrycka sin tacksamhet för att han hade engagerat sig mycket för honom sedan han blivit änkeman - någonting som dottern överhuvudtaget inte hade gjort.

Frisk och socialt aktiv
Brodern underströk att fadern hade haft en stark önskan att ge honom de 600 000 kronorna som en personlig gåva.

Tingsrätten gick dock på dotterns linje och skrev i sina domskäl:

"F (mannen) var 94 år vid tiden för gåvan. Han avled tre år senare. Även om han vid tillfället för gåvan var frisk och levde ett aktivt och socialt liv måste han vid denna höga ålder ha insett att han inte hade många år kvar att leva."

"Därtill kommer att F så sent som en och en halv månad före sin död upprättade ett intyg med innebörd att tidigare erhållna gåvor inte skulle avräknas såsom förskott på arv. Denna handling talar med styrka för att F även vid tiden för gåvan har agerat för att ordna successionen efter sin död."

Inte gåva utan testamente
Sammantaget ansåg tingsrätten att gåvan "till sitt syfte" var att likställa med ett testamente. Sonen dömdes därför att återbetala de 600 000 kronorna som han hade fått av fadern till dödsboet. Han dömdes dessutom att betala sin systers rättegångskostander på 53 000 kronor.

Sonen överklagade domen till Hovrätten över Skåne och Blekinge som dock i stort instämmer i tingsrättens bedömning.

Hovrätten skriver.

"Av utredningen framgår att förhållandet mellan D (dottern) och hennes föräldrar sedan länge inte hade varit bra, att förhållandet till fadern F var särskilt dåligt och att förhållandet till F inte heller senare förbättrades. Detta är således förenligt med att F verkligen önskade begränsa D:s arvsrätt så mycket som möjligt."

Inte många år kvar att leva
Även hovrätten anser dock att fadern, när han var 94 år, måste ha "insett att han inte hade särskilt många år kvar att leva" och slår därmed fast att gåvan "till sitt syftet" ska likställas med ett testamente.

Sonen ska därför betala 150 000 av de 600 000 kronorna till sin syster eftersom hon har rätt till sin laglott - alltså hälften av den halva som systern skulle ha fått ärva om det inte hade funnits ett testamente.

Han ska dessutom ersätta systern för hennes rättegångskostander även i hovrätten på 37 000 kronor.

 

  • Alt-texten
    Hanna Hamrén

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

8 comments

Jag förstår resonemanget men delar inte slutsatserna.

Skulle alltså åldern, eller en uppskattad "närhet till döden", exkludera en person från att fatta beslut med full rättslig verkan och därmed beskära personen hans eller hennes rättskapacitet?

Det här skulle inte hålla om det hade prövats utifrån mannens perspektiv när han levde. Det bryter mot bland annat EKMRs bestämmelse om rätten till privatliv och rätten till ägande.

Instämmer till fullo.

Om man inte vill ha nåt bråk om ens ägodelar efter ens död ger man bort dem medan man är i livet, likt mannen gjorde. Det står en faktiskt fritt att göra så. När som.

Arv är däremot ingen rättighet. Det blir nåt om det finns nåt. Och då finns regler för det.

Man kan ge förskotta arv men det är ju inte tvång att göra så, utom i denna domen då...

Då kan man fastställa att Sveriges domstol styr över liv ich döden ich även fastställa livsläbgden!

:) Bra sammanfattning.

Varför vidkännas de 600.000 kronorna över huvud taget?

Min före detta hustrus salig morfar hade sin egen filosofi. Han nekade alltid och blev han överbevisad så fortsatte ha neka. En gång höll det på att gå riktigt illa. Det var när två poliser kom hem till honom. Då nekade han redan innan poliserna ens hunnit hälsa.

Han blåste alla fem döttrarna på arvet så det fanns inget att bråka om. Hustrun dog i januari och då fanns det 300.000 i boet. Han dog i november samma år. Då fanns det inte ett öre kvar. Det tyckte jag var kul. Det var bara den yngste av barnbarnen som gjorde sig en slant. Hans morfar efterlämnade nämligen tomglas till ett värde av 1.000 kr. Det var mycket pengar på den tider.

Vad ni gör så efterlämna inget till allmäna arvsfonden.

Ett fall för HD. Se Svea hovrätts dom 2010-05-31 i mål T 2694-09 med motsatt utgång. Åldern har inte ensamt betydelse, en inställning som jag definitivt delar. Att ge bort pengar innebär att äganderätten och besittningen helt upphör. Står var och en fritt. Däremot kan gåvor av exempelvis bostäder, där gåvan villkoras så att gåvogivarens besittning kvarstår, vara att likställa med testamente. Överklaga!

Det är verkligen sorgligt att vi betraktar gamla människor, och deras tillhörigheter, som as och byte, för gamar och rövare att dela.

Att göra vad man vill med sin egendom, så länge man inte skadar andra, är en rättighet. Att få betraktas som en riktig människa och rättssubjekt, i stället för ett vandrande dödsbo, är också en rättighet.

Man kommer osökt att tänka på den gamla historien om pojken som också vill ha julklappar, men mamma svarar att "Men Kalle...du vet ju att du har cancer." På samma sätt ska en gammal människa, enligt domstolen, vara medveten om att han inte längre är en riktig människa, utan en bouppteckning och ett arvsskifte, på nedräkning från tio till noll.

Det är dags att avskaffa laglotten.

Men ni som klagar fanns det något skäl alls till detta än att kringgå dotterns arvsrätt. I så fall är det ju han själv som agerar som ett levande dödsbo. Eller när gav ni själva bort allt ni ägde.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.