Skip to content

"Måste asylsökande uppvisa en subjektiv fruktan för att beviljas skydd - och hur bedöms detta?"

ANALYS/DEBATT - av rådmannen Magnus Åhammar, Förvaltningsrätten i Stockholm

 

Med asyl avses i utlänningslagen ett uppehållstillstånd som beviljas en utlänning därför att han eller hon är flykting eller alternativt skyddsbehövande. Det är viktigt att poängtera att varje asylansökan ska tas upp till en individuell prövning.

Behovet av internationellt skydd prövas mot bakgrund av risker för förföljelse som den sökande vid en framåtsyftande bedömning kan råka ut för vid ett återvändande till hemlandet.

För flyktingskap krävs en ”välgrundad fruktan” för förföljelse och för alternativ skyddsstatus krävs att det finns ”grundad anledning” vid riskbedömningen.

Inom migrationsrätten finns en viss osäkerhet om man vid den riskbedömning som ska göras har att både ta hänsyn till objektiva förhållanden som kan klarläggas genom landinformation och den sökandes berättelse samt även till ett subjektivt moment i form av den fruktan den sökande faktiskt känner?

Man kan konstatera att klarläggandet av objektiva hot och risker utgör den klart dominerande sidan vid en asylprövning. Det går inte att trivialisera en asylbedömning och bortse från risker för till exempel förföljelse eller tortyr bara för att den sökande uppvisar ett mod eller övermod och/eller inte ger uttryck för att ha en personlig rädsla kopplat till ett eventuellt återvändande.

En bedömning av ”subjektiv fruktan” bör kanske göras utifrån vad en ”normalförsiktig” person skulle ha ansett om de aktuella riskfaktorerna och mindre utgå från den sökandes personliga uppfattning.

Dock måste en asylsökandes faktiska uppträdande kunna värderas vid den bedömning som görs av hans eller hennes riskfaktorer.

Frågan om en asylsökande verkligen upplever någon subjektiv fruktan i förhållande till situationen i hemlandet kan uppkomma till exempel när han eller hon stannat kvar i landet under en längre tid efter att en risksituation uppstått, trots att möjlighet att lämna landet funnits, eller när en asylsökande som lämnat hemlandet återvänt dit av olika skäl innan han eller hon sökt asyl i ett säkert land.

Andra svårbedömda situationer är när en sökande i hemlandet uppträtt ”provokativt” mot myndigheter eller under sin vistelse i Sverige, innan frågan om uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov är avgjord, uppträtt på ett sätt som kan medföra att han ådrar sig uppmärksamhet från hemlandets myndigheter.

Kan den sökandes beteende i dessa situationer tolkas på så sätt att han eller hon egentligen inte hyser någon subjektiv rädsla för hemlandets myndigheter?

Av Artikel 31 (1) i Genevekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning framgår följande:

”Fördragsslutande stat skall icke för olovlig inresa eller olovligt uppehåll bestraffa flykting, som anlänt direkt från område varest hans liv eller frihet var i fara på sätt i artikel 1 avses och som utan tillstånd inrest eller uppehåller sig inom den fördragsslutande statens område, under förutsättning att flyktingen utan dröjsmål anmäler sig hos myndigheterna och visar godtagbara skäl för sin olovliga inresa eller sitt olovliga uppehåll.”

Genevekonventionen förutsätter att en asylsökande kommer direkt från sitt hemland där riskfaktorerna finns samt att han eller hon omedelbart vid ankomsten till ett säkert land gör sin närvaro och sin asylansökan bekant för landets myndigheter. I detta sammanhang kan man lyfta fram de två vanligaste frågorna som uppkommer kring en asylsökandes subjektiva fruktan.

  • Har en sökande som passerat säkra länder på väg till slutdestinationen utan att i transitländerna lämna in en asylansökan visat att han eller hon inte hyser en stark subjektiv fruktan för att återsändas till hemlandet?
  • Har en sökande som uppehållit sig i ett säkert land under en relativt lång tid innan asylansökan lämnats in visat att han eller hon inte hyser en stark subjektiv fruktan för att återsändas till hemlandet?

Båda frågorna får besvaras med att det beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Man kan argumentera för att den som mellanlandar i säkra länder utan att ge in en asylansökan underminerar det genuina i sin egen slutliga ansökan.

Om inte en tillfredsställande förklaring till detta handlingssätt ges kan den prövande staten tolka beteendet som att det föreligger en avsaknad av en subjektiv fruktan. Dock kan man hävda att begreppet subjektiv fruktan mer är reserverat för en rädsla för riskerna som finns i hemlandet och att begreppet inte bör tillämpas när det gäller ageranden som utförs utanför hemlandet.

Man kan också resonera så att en person som först efter en längre vistelsetid i ett säkert land ger in asylansökan har agerat på det sättet på grund av rädsla för ett avslag och de därpå följande konsekvenserna i form av ett hemsändande. I bakgrunden finns också en frågeställning om det är rimligt att frikoppla en önskan att resa till ett land där det finns familj, religiösa, etniska, språkliga, kulturella kopplingar samt en säker miljö och jobbmöjligheter från ett skyddsbehov som borde ha manifesterats i det första säkra landet.

När det gäller underåriga som har färdats lång väg innan de lämnat in en asylansökan i Sverige får bedömningen av deras subjektiva fruktan göras med stor försiktighet. Barn kan ha svårt att uttrycka sig och åskådliggöra den subjektiva sidan av sin fruktan.

Det är inte ovanligt att det är skyddsskäl kopplade till föräldrarna som anförs och att barnen inte har några egna förstahandsupplevelser av hot och risker. Det är inte säkert att den underårige själv har bestämt att resa till Sverige för att söka asyl. Han eller hon kan ha agerat på uppmaning från familjen.

Dock kan man fortfarande väga in den underåriges subjektiva fruktan i fall där hans eller hennes ålder och mognad samt manifesterat självständiga beteende medför att det finns anledning att anta att den sökandes agerande kan ses som utslag av hans eller hennes egen vilja.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

5 comments

Det finns ju folk som uppenbarligen har mycket starka skyddsskäl, och som gör hela resan genom Europa innan de söker asyl i Sverige. Mot den erfarenheten finns det knappast något starkt samband mellan resväg och skyddsskäl.
Det man får göra är att inledningsvis tillämpa en route-regeln och Dublinkonventionen, och därefter, om man har kvar ärendet, lämna resvägen utanför bedömningen.

I Sverige fri bevisvärdering i domstol innebär att rätten kan ta till sig eller förkasta i princip vilka omständigheter som helst.

I juridisk mening alltså fritt välja att ta hänsyn till så ock kulturella aspekter eller inte och utgången vid domstolens ställningstagande bör innefatta att Migrationsverkets originalhandlingar uppvisas för dömande församling.

Det finns ingen rättssäkerhet i att verkets representanter som medverkar i målet, aldrig har sett de sökande och dessutom tillåts att fritt tolka i utrednings handlingarna och Förvaltningsdomstolens beslut blir därefter "XX har inte gjort sannolikt".

Besluten hade sannolikt blivit annorlunda vid domstolens ställningstagande om de tagit del av verkets originalhandlingar, vilket oftast inte sker och avseende tolkar kan de många gånger synnerligen flyktigt eller inte alls talar den sökandes språk, med följd att barnen inte förstått vad denne säger, men tillåts inte svara själva på frågorna i domstolen trotts att barnen behärskar svenska språket osedvanligt bra.

Dessutom är ofta förekommande att kommunpolitiker antecknar sig som medlem i flera partier med diametralt olika politiska åsikter och krav att bli nämndeman och de parti som utser dem till nämndeman väljer de att som amatördomare representera i domstolarna, och andra fritidspolitiker byter politiskt medlemskap för att bli nämndeman och då kan det som i här autentiskt exempel se ut så här.
Nämndeman (KD). Tidigare (M).
Nämndeman (M) tidigare (V).
Nämndeman (M) tidigare (S)
Nämndeman (V) Tidigare (C) som bytt tillbaka till (S)

Dessutom är ålder på fritidspolitikerna i dömande församlingar mycket hög och då sker ofta, här endast ett autentiskt exempel Mål nr UM7164-16. Avdelning 1. Barnet har ingen familj eller släkt att återvända till, han har i Sverige lärt sig och talar mycket god svenska, men tvingades ha tolk som denne inte förstod men, förvägrades sin lagliga rätt att tala själv, en nämndeman satt och sov hela förhandlingen, en annan nämndeman satt och halvsov med huvudet i händerna under hela förhandling, flera av dem tillhör samma politiska parti och vid anmälan med redovisade allvarliga rättegångsfel är det samma dömande församling, som inte beviljade ny prövning.

Att tvingas ta hänsyn till allt som läggs fram i migrationsmål innebär naturligtvis en belastning för domstolen men intresset av att en minderårig person som av verkets utredare i originalutredningarna ansetts trovärdig med trolig skyddsstatus bedöms väga tungt, ges avslag och ingen chans till ny prövning trotts att andra allvarliga rättegångsfel är faktum.

Från ett rättighetsperspektiv ter sig inte godtagbart att minderåriga offras på rättssystemets bekostnad, tillika ges förståelse för att en bedömning av vad som är ”troligt” är ovant för Förvaltningsdomstolar
ty normalt prövar de fråga utifrån bedömning ”rimligt tvivel” och i migrations ärenden vad som ter sig troligast vid avgörande bedömningspunkten, och även om denna prövning är svår är det rimligt att kräva av rättssystemet att den görs.

Att i alla lägen upprätthålla avgöranden som framstår som felaktiga undergräver förtroendet för Sveriges rättsväsende och anses stötande för rättskänslan och från ett rättighetsperspektiv ter sig detta inte godtagbart ty enskilda, oavsett att de är svenska medborgare eller flyktingar, bör inte offras på rättssystemets bekostnad.

Praxis innebär att bevisningen skall vara kausal i förhållande till ansökan men i ovan och många, många fler ärenden, har migrationsverkets representant med indirekt bevisning (indicier) via beviskedja, orätt lett fram till att flyktingar inte ansetts ha tillräckliga skäl för tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd.

I Sverige övriga domstolar är indirekt bevisning (indicier) också yttersta orsak till samtliga sedermera fastställda Justitiemord avseende så ock etniska svenskar, men då har populistiska åsiktsmaskiner annat ljud i skällan.
Mvh, Thérèse Angélique med ProBono Team.

Det är den här cirkusen som håller på att sänka Sverige ekonomiskt och på snart sagt alla andra områden.
Var det 3% FN sa var riktiga flyktingar? Har de dessutom åkt genom hela Europa innan de kommer hit så är väl andelen ännu lägre.
Sverige borde avskaffa asylinstrumentet.

Enligt UNHCR. Så var siffran 2.65%.
Vart sverige hittar alla "flyktingar" kan man ju fundera över.

Mycket intressant och bra artikel. Jag funderar själv i de banorna då jag arbetar med asylsökande ungdomar. Det ska inte vara avgörande hur fruktan visas. Människor reagerar olika och det vi känner till om människors psykologi -det som vanligtvis händer inom oss människor i likartade situationer borde vara viktigt i sammanhanget, inte vem som har förmågan att uppvisa fruktan för att vi vill se det. Det är ju fullt möjligt att tänka strategiskt även om man flyr för sitt liv. Ska man ändå fly så är det väl inte konstigt man väljer Sverige, det skulle jag också gjort. Väldigt många stannar trots allt i andra länder eller i flyktingläger.