Skip to content

Inte brottsligt att felaktigt ta på sig skulden - hovrätten friar flickvän

Foto: Henrik Montgomery/TT

Mannen kraschade sin bil på motorvägen efter en vansinnesvärd. När polisen kom till platsen hävdade hans flickvän, som inte ens hade varit med i bilen, att det var hon som hade kört. Hon åtalades för skyddande av brottsling och fälldes i tingsrätten. Hovrätten river dock upp domen och konstaterar att det som hon gjort inte är brottsligt.

 

Olyckan inträffade i samband med att två bilar körde ikapp på en motorväg utanför Södertälje. Bilarna hade enligt vittnen kryssat mellan filerna i mellan 180 och 220 km/h – någonting som slutade med att en av bilarna kraschade in i en annan bil.

Efter olyckan anlände den 23-årig kvinna till olycksplatsen i en annan bil. Kvinnan var flickvän till den man som hade orsakat trafikolyckan.

Åtalades för skyddande av brottsling
När polisen kom till platsen uppgav kvinnan att det var hon som hade kört bilen. Hennes pojkvän hade då försvunnit från platsen. Dagens därpå tog kvinnan tillbaka sitt erkännande och förklarade de felaktiga uppgifterna med att hon hade befunnit sig i chock.

Kvinnan åtalades vid Södertälje tingsrätt för skyddande av brottsling enligt följande gärningsbeskrivning:

"X (den tilltalade) har kommit till olycksplatsen och till polis uppgett att det var hon som framfört personbilen vid i åtalspunkt 1-3 angivet tillfälle. Hon har därigenom motverkat att ovan angivna brott uppdagats och beivrats samt hjälpt Y (pojkvännen) att undkomma." 

Inget brott enligt hovrätten
Tingsrätten ansåg att det som kvinnan hade gjort var ”synnerligen utstuderat” och att syftet inte kunde ha varit annat än att hjälpa pojkvännen att undkomma. Tingsrätten gick därför på åklagarens linje och dömde kvinnan till 60 dagsböter.

Pojkvännen dömdes samtidigt till två månaders fängelse för bland annat grov vårdslöshet i trafik och obehörigt avvikande från trafikolycksplats.

Frias i hovrätten
Svea hovrätt river nu upp tingsrättens dom och friar kvinnan helt. Enligt hovrätten är inte ens det som nämns i åklagarens gärningsbeskrivning brottsligt. 

Hovrätten skriver:

"Skyddande av brottsling enligt nyss nämnd bestämmelse är att någon döljer den som förövat brott, hjälper honom eller henne att undkomma, undanröjer bevis om brottet eller på annat dylikt sätt motverkar att det uppdagas eller beivras."

"Det som X gjort enligt gärningsbeskrivningen innebär inte att hon dolt den som förövat de aktuella brotten, hjälpt honom att undkomma eller undanröjt bevis om brotten. Ett sådant förfarande kan inte heller innefattas i att på annat dylikt sätt motverka att brotten uppdagas eller beivras."

Kvinnan frias därför av hovrätten.

 

Erik Schersten 

  • Alt-texten
    Blendow Lexnova

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

5 comments

Hovrätten får anses ha missbedömt förhållandet på så sätt, att påföljden hade till att börja med varit betydligt lindrigare i kvinnans fall i jämförelse med mannens. Kvinnans syfte blir därmed uppenbart, nämligen att skydda mannen från att undkomma lagens effekter och detta med hjälp av att i det hänseendet själv medverka till att skydda mannen. Utifrån den argumentationen bör det finnas ett samhällsintresse av, att domen överklagas av åklagaren till Högsta domstolen, vilken härefter torde komma till en annan slutsats än Hovrätten. Och skynda på!

Jag tror att hovrättens dom är korrekt. Det finns dessutom, om jag minns rätt, ett refererat fall från HD från mitten av nittiotalet som avser en snarlik situation med en kvinna som ljög i polisförhör för att skydda sin pojkvän. Jag ska leta efter det.

Att ljuga för polisen, i en förhörssituation eller annars, synes som hovrätten funnit inte falla in under bestämmelsen om skyddande av brottsling. Den avser i första hand andra, faktiska åtgärder, såsom att gömma en för brott misstänkt person som söks av polisen, förse honom med flyktbil eller gömma undan vapen eller andra brottsverktyg. Att ljuga för att skydda någon från själva lagföringen är straffbart om det sker vid förhör i domstol, förmodligen inte annars.

Men uteslutet är det inte att felaktiga uppgifter till polis i ett konkret fall skulle kunna vara skyddande av brottsling. Om en person som sett ett brott medvetet leder polisen i fel riktning genom att säga att gärningsmannen sprang åt visst håll skulle denne nog kunna straffas för skyddande av brottsling.

Men frågan är intressant och en prövning i HD givetvis värdefull.

Ja, jag återkommer gärna till syftet här. Du hänvisar till ett rättsavgörande och oavsett hur tillvägagångssättet där tar sig i uttryck är personernas mål i båda situationer på sikt likväl det gemensamma, att förhindra att ett brottsligt agerande leder till en påföljd. Jag tror att vi båda är överens om att det syftet får uppfattas framstå såsom uppenbart. Vad finns det annars för en avsikt att ljuga under ett polisförhör? Har vi trots det ett snarlikt rättsfall, som du nämner och som försvarar vår diskuterade dom, torde det föreligga ett behov av ett inom området tillskapa en förnyad lagstiftning, eftersom oavsett agerande det likväl handlar om samma sak.

Frågan är nog lite större. Kort kan väl sägas att man nog har övervägt vilka förfaranden som ska vara straffbara. Någon generell sanningsplikt inför polisen har inte införts i Sverige. Det är först när du lämnar uppgifter under något slags sanningsförsäkran som straffansvar kan inträda. Skulle man införa straffstadgad sanningsplikt i polisförhör måste skyldigheten att lämna uppgifter och möjlighet att avstå från att höras eller uttala sig om vissa saker också harmoniera med vad som gäller enligt rättegångsbalken, Europakonventionen och allmänna principer. I dag behöver t.ex. en anhörig till en tilltalad inte alls vittna i domstol men är som alla andra skyldig att infinna sig till polisförhör.

Helt korkad avgörande från Svea. Why am I not suprised?