Skip to content

HIV-smittad frias efter oskyddade samlag - smittorisken "försvinnande liten"

Foto: Markus Dahlberg/TT

Den HIV-smittade mannen hade oskyddade samlag med den andre mannen. Han åtalades men har nu friats av både tingsrätten och hovrätten eftersom smittorisken numera anses vara "försvinnande liten" vid en välinställd behandling med så kallade bromsmediciner.

 

Den 49-årige HIV-smittade mannen åtalades vid Uppsala tingsrätt för framkallande av fara för annan.

Enligt åtalet hade mannen, trots att han var väl medveten om sin smitta, vid två tillfällen haft oskyddade samlag med en annan man som också begärde 9 400 kronor i skadestånd.

"Grov oaktsamhet"
Åklagaren hävdade att 49-åringen genom grov oaktsamhet hade utsatt den andra mannen för en risk att drabbas av allvarlig sjukdom och därigenom gjort sig skyldig till brottet framkallande av fara för annan.

49-åringen medger de faktiska omständigheterna men har bestritt ansvar för brott eftersom det enligt honom inte har funnits någon konkret risk för smittoöverföring.

Av de provsvar som åklagaren har åberopat framgår att 49-åringen hade mindre än 20 så kallade viruskopior per milliliter blod - vilket visar på en så kallad "välinställd" HIV-behandling.

"Minimal" och "försumbar" risk
Tingsrätten hänvisade dock till en dom från 2015 i ett liknande fall där Hovrätten över Skåne och Blekinge kom fram till att det vid en välinställd HIV-behandling med bromsmediciner inte förelåg någon konkret fara för smittoöverföring.

Tingsrätten hänvisade dessutom till ett utlåtande från statsepidemiologen vid Folkhälsomyndigheten och skrev i sin dom:

"Statsepidemiolog Anders Tegnell har i sitt sakkunnigutlåtande uppgett att även om det vetenskapliga underlaget idag inte är tillräckligt, talar erfarenheten för att smittrisken sannolikt är minimal vid bl.a. anala samlag vid välinställd behandling även om kondom inte används, att tillgängliga data från studier publicerade under de senaste åren inte motsäger att smittrisken är försumbar eller till och med kan vara obefintlig, men att nollrisk i detta sammanhang inte går att vetenskapligt bevisa."

Hovrätten går på tingsrättens linje
Tingsrätten slog därför fast att sannolikheten för överföring av smitta vid de aktuella samlagen måste anses ha varit "försvinnande liten".

Någon konkret fara för smittoöverföring hade alltså inte förelegat och mannen friades därför helt.

Åklagaren överklagade till Svea hovrätt som nu instämmer i tingsrättens bedömning och fastställer tingsrättens dom.

  • Alt-texten
    Blendow Lexnova

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

4 comments

Hiv och smittskyddslagen

"4 kap. 2 § SmL. Förhållningsreglerna kan gälla att patienten måste komma på återbesök till sin behandlande läkare, att han/hon måste tillämpa säker sex, dvs. använda kondom och informera sin partner vid sexuell kontakt."

Enligt lag är man alltså skyldig att meddela sin partner att man har HIV.

Åter igen har vi fått en pk-dom. För att inte stigmatisera homosexualitet så måste faran med HIV förminskas. HIV är en obotlig sjukdom som definitivt leder till förtidig död utan medicinering och troligtvis till förtidig död med medicinering. Att sannolikheten är låg för smitta är ju ointressant, att utsätta en annan människa för risken att få en obotlig sjukdom som leder till mycket förtidig död utan medicinering borde vara straffbart.

Motfrågan till domstolens ledamöter borde ju vara om de själva är beredda att utsätta sig för HIV-smitta även om risken är låg. Deras svar borde ligga i linje med domen, i annat fall är det hyckleri.

Som jag läser artikeln så har man alltså inte några data på spridningsrisken vid välinställd behandling, man vet helt enkelt inte. Att då fria för att man inte kan bevisa att det finns en spridningsrisk med just sådan behandling verkar mycket märkligt eftersom spridningsvägen i sig är välkänd. Det spelar ingen roll vad läkarna eller mannen själv "tror", eller om det är "möjligt" att smittrisken är lägre med välinställd behandling, det är ointressant.

Man VET att det finns en risk vid samlag med en HIV-positiv partner.
Man VET INTE att risken är obefintlig vid välinställd behandling.
Slutsats, i brist på ytterligare data så har både mannen och rätten att förhålla sig till att risken för smittspridning INTE ÄR obefintlig.

Att det inte går att bevisa en nollrisk är saknar betydelse, att studierna inte motsäger försumbar risk är också utan betydelse, det säger ingenting, det enda som är intressant är om risken vid välinställd behandling går att uppskatta från studierna, annars är man fortfarande på ruta ett, dvs risken är inte försumbar.

Det är inte hans rättighet att avgöra vilken risk hans partner ska vara beredd att ta, speciellt inte när det gäller en obotlig sjukdom. Det finns inget som tvingar honom att berätta för andra att han är HIV-positiv om han vill undvika stigmatisering, han får bara inte ha samlag med dem utan att berätta.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.