Skip to content

HD bröt mot processrättslig grundprincip - men beviljar inte resning mot sig själv

Högsta domstolen. Foto: DJ

När Högsta domstolen tillämpade en rättsregel som låg utanför parternas yrkanden borde parterna - enligt den så kallade kontradiktoriska principen - i och för sig ha fått yttra sig. Principen lämnar dock "utrymme för lämplighetsöver-väganden" och HD anser därför inte att HD har gjort sig skyldig till en rättstillämpning som varit "klart och oemotsägligt oriktig". Det blir därför ingen resning.

 

I samband med rättegången i Högsta domstolen borde parterna - i enlighet med den så kallade kontradiktoriska principen - ha fått yttra sig i en fråga som uppkom , slår HD fast.

Principen är samtidigt generellt utformad och "lämnar visst utrymme för lämplighetsöverväganden i det enskilda fallet". HD:s rättstillämpning i domvilloärendet kan därför inte anses ha varit "klart och oemotsägligt oriktigt", så som krävs för resning.Våren 2016 avgjorde Högsta domstolen det så kallade Emissionsgarantimålet. I domen slog HD fast att den som lämnar en emissionsgaranti inför en nyemission och sedan inte fullgör sina garantiåtaganden kan bli skadeståndsskyldig.

Bakgrunden i målet är ett fall där ett publikt aktiebolag skulle göra en nyemission och där ett antal personer inte fullgjorde sina åtaganden enligt de emissionsgarantier de hade lämnat. Ett utomstående bolag gick istället in och tecknade aktier så att emissionen skulle bli fulltecknad, för att sedan kräva att garanterna skulle lösa ut den så kallade fyllnadsteckningen.

Fyllnadsteckning
Både Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt ansåg att det faktum att emissionen blev fulltecknad innebar att garanterna inte längre var skyldiga att uppfylla sina garantiåtaganden och ogillade därför bolagets talan mot garanterna.

HD ansåg dock att svarandena i målet var skyldiga att lösa ut bolaget som hade gjort fyllnadsteckningen. HD konstaterade att en emissionsgaranti måste vara skriftlig och att det samtidigt finns vissa informationskrav - någonting som syftar till att den som tecknar aktier ska ha haft fullgoda möjligheter att bilda sig en klar uppfattning om bolaget och verkningarna av en emission. Så länge dessa formkrav är uppfyllda är ett garantiavtal också bindande enligt allmänna avtalsrättsliga principer, enligt HD.

Formkraven hade varit uppfyllda och när garanterna bröt mot sina åtaganden blev de därför skadeståndsskyldiga gentemot det emitterande bolaget.

Garanterna protesterade
Det bolag som hade gjort fyllnadsteckningen hade dock trätt i det emitterande bolagets ställe och genom sin teckning - som inte hade syftat till att befria garanterna från deras åtaganden - fått rätt att bli utlöst, ansåg HD. Fem garanter ålades därför att betala belopp på mellan 1,5 och 4,2 miljoner kronor för aktieposterna.

Garanterna protesterade mot HD:s avgörande och hävdade att grova rättegångsfel hade förekommit under HD:s handläggning. HD borde enligt dem inte ha tillämpat skadeståndsrättsliga regler och borde åtminstone ha låtit parterna yttra sig innan reglerna tillämpades.

HD slog dock fast att domstolen inte är bunden till de rättsregler som åberopats av parterna. Att parterna inte fått yttra sig över att andra rättsregler än de som de åberopat skulle tillämpas utgör enligt tidigare praxis inte heller något grovt rättegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång. Klagan över domvilla avslogs därför.

Garanterna har senare ansökt om resning när det gäller domvilloärendet och hänvisat till att HD:s rättstillämpning i domvilloärendet uppenbart strider mot lag.

Ny sammansättning i HD
Garanterna har bland annat konstaterar att HD:s dom baserats på skadeståndsansvar trots att garanternas motpart uttryckligen avstått från att åberopa skadestånd och skada som grund för sitt käromål. Det tidigare rättsfall som HD hänvisat till i domvillobeslutet har också haft andra förutsättningar än det aktuella målet eftersom de omständigheter som lagts till grund för rättstillämpningen i det äldre fallet redan hade förekommit i målet.

HD konstaterar nu - i en ny sammansättning - att de faktiska omständigheter som har konstituerat garanternas avtalsbrott och som i förlängningen lagts till grund för HD:s bedömning i skadeståndsfrågan hade behandlats av parterna som en del i händelseförloppet före fyllnadsteckningen. Man kan här ha resonerat olika i frågan om de faktiska omständigheterna konstituerat rättsfakta som kunnat leda till bifall av bolagets talan och huruvida dessa omständigheter i så fall åberopats på det sätt som krävs.

HD anser därför inte att bedömningen i domvilloärendet kan sägas ha varit rättsstridig när det gäller grunden för domen.

Med HD:s handläggning har prövningen samtidigt förskjutits i förhållande till hur talan formulerats och till vad garanterna anpassat sina invändningar efter. Prövningen kom också att avvika från hur tvisten uppfattats av tingsrätt och hovrätt.

"Mindre näraliggande"
Den rättsregel som HD tillämpade saknade dessutom motsvarighet i parternas argumentation och var "mindre närliggande ur deras perspektiv" eftersom den inte gick att utläsa ur lag eller tidigare HD-praxis.

Här har det enligt HD därför funnits skäl att låta parterna framföra sin uppfattning kring HD:s tolkning av talan och de följdfrågor som detta kunde ge upphov till. Parterna hade då bland annat kunnat presentera argument utifrån domstolens syn på talan och påpeka förhållanden som kunde ha medfört att rättsregeln inte skulle ha blivit tillämplig.

Parterna borde därför - i enlighet med den kontradiktoriska principen - ha fått yttra sig, slår HD fast.

Principen är samtidigt generellt utformad och "lämnar visst utrymme för lämplighetsöverväganden i det enskilda fallet". HD:s rättstillämpning i domvilloärendet kan därför inte anses ha varit "klart och oemotsägligt oriktigt", så som krävs för resning.

Ansökan avslås nu därför.

 

  • Alt-texten
    Isak Bellman

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt