Skip to content

"Viktigare att göra rätt än att inte göra fel" - Göran Lambertz om faran med försiktighet

"Man ska bara vara skiljaktig om man anser att de andra gör principiellt fel, att det är en logisk kullerbytta eller att det är en klart olämplig lösning", säger Göran Lambertz när han tittar tillbaka på sin tid som domare i Högsta domstolen. Foto: Lars Pehrson/SvD/TT

För tre månader sedan lämnade Göran Lambertz Högsta domstolen som pensionär. För Dagens Juridiks systerpublikation Legally yours berättar han nu om hur HD förändrades under hans tid - och när han borde ha ”rättat in sig i ledet”.

 

Göran Lambertz utsågs till justitieråd år 2009. Han en av de sista justitieråd som tillsattes innan det nuvarande ansökningsförfarandet infördes. Då hade han varit Sveriges justitiekansler i åtta år.

- I två år hade jag sagt till departementet att nu börjar det bli dags att flytta på mig. Jag hade egentligen tänkt sitta i sex år. Efter åtta år hade jag definitivt gjort mitt. På slutet sa jag ”nu är det dags för mig att komma till HD”, säger Göran Lambertz.

Infriade HD dina förväntningar?

- Ja. Det är roligt att vara i HD. Ett viktigt jobb. Det fanns inget jag hellre ville ha.  

Vad ångrar du?

- Om jag skulle ha ångrat något domslut så skulle jag inte berätta det. Men i ett fall där jag var skiljaktig så var det kanske onödigt...

Du tycker att du borde ha rättat in dig i ledet?

- Ja. Man ska döma på det sätt man anser att det ska vara. Men ibland är skälen för att få det som man själv skulle vilja ha det inte tillräckligt starka.

- Man ska bara vara skiljaktig om man anser att de andra gör principiellt fel, att det är en logisk kullerbytta eller att det är en klart olämplig lösning.

- Om det som majoriteten kommer fram till bara är lite olämpligare än det jag skulle vilja ha, då är det ingenting att bli skiljaktig för.

Hur förändrades HD under dina år där?

- Ganska mycket. Sättet att skriva domar på, sättet att döma, sättet att resonera...

- Det är öppnare skrivet nu. Vi skriver i punktform och försöker därmed vara oerhört tydliga på vilken princip man lägger fast. Sedan dömer vi utifrån den principen i det aktuella fallet.  

- Förr var det inte så tydligt. I resonemanget gick man ofta direkt på det enskilda fallet. Nu är man mer inriktade på att skapa breda prejudikat. Man skriver inte något som är otydligt och man skriver allt som man vill ha sagt.  Det är mycket bättre nu.

- På samma sätt för vi nu omfattande diskussioner och ändrar oss efter de andras argument. Det tror jag var mindre vanligt förr.

Finns något mål du är särskilt nöjd med?

- De är ganska många... Ett som handlar om bevisvärdering i sexualbrottsmål tycker jag blev bra och viktigt.

- Ett annat är den så kallade Mangadomen där vi frikände en person med hänvisning till regeringsformen. Yttrandefriheten i regeringsformen innebär att man inte får förbjuda honom att ha Mangateckningar av det slag som det handlade om. Den yttrandefriheten fick man inte inskränka så mycket som lagen hade gjort. Det var ett principavgörande där vi drog in regeringsformen på ett sätt som man ytterst sällan gör.

Under de senaste åren har HD:s linje ibland beskrivits som ”aktivistisk”.

- Aktivismen är ett sätt att döma på bästa sätt. Åtminstone såg vi det alltid så i HD. Vi ska döma i enlighet med de rättskällor som vi har att döma utifrån.

- Det handlar inte om att vara aktivistisk. Det handlar om att göra rätt och ibland innebär det att man gör saker som kanske är oväntade.

- Om man är väldigt försiktig i sitt dömande kanske man inte drar in övergripande rättsordningar på det sätt som HD har gjort, till exempel i Mangafallet. I stället dömer man enligt den lag och de förarbeten som finns. Men man har som domare ett ansvar att försöka se hela rättsordningen när man dömer.  

- Det är egentligen inte aktivistiskt, det är rätt helt enkelt. Den som är påtagligt försiktig dömer ibland inte rätt.

- Jag tycker det är viktigare att göra rätt än att inte göra fel. Man kan luta sig tillbaka och gömma sig i hur många hörn som helst. Men då finns en risk att man inte kommer åt de fall där orättvisor är begångna.

Göran Lambertz är i Stockholm över dagen. De närmaste timmarna tänker han tillbringa i Högsta domstolens bibliotek. I samband med Uppsalajuristernas alumnidag ska han delta i ett seminarium om Barnkonventionen. Innan dess vill han läsa in sig på SOU:n:

- Jag har den här i datorn, säger han och vickar på axelväskan, men det är något speciellt att läsa på papper. Överblicken blir bättre.

Han säger att han trivs med pensionärstillvaron.

- Jag hade förberett mig ganska rejält. Resonerade för mig själv om hur det skulle vara att bli pensionär. När den dagen kom föll den som en mogen frukt. Jag trodde att det skulle vara skönt att rå om sin tid, men jag hade inte trott att det skulle vara så här skönt.

- Ändå har jag dragits in i ganska mycket. Jag skriver mycket, har varit ute och pratat en del. Det känns som att jag jobbar lite för mycket.

För några år sen sa du att du inte skulle debattera Quick något mer. Blev det så?

- Jag sa att jag inte skulle debattera aktivt men däremot svara på provokationer och liknande. Och så gjorde jag. Jag har fortsatt att säga ifrån på min hemsida varje gång det förekommer felaktiga påståenden i medierna.

Kommer du rentav trappa upp inläggen om det här?

- Jo, kanske lite grann. Jag är friare nu som pensionär.

 

* * * * * * * * * * 

Läs en längre intervju med Göran Lambertz i Dagens Juridiks systerpublikation Legally yours - om Quickdebatten, Kevinfallet och om hur han känt sig ensam på HD.

”De allra flesta förstår att Quick inte dömdes felaktigt men ingen jurist skulle nog med sitt namns nämnande säga det idag”

 

Peter Johansson/LY

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

10 comments

Jag har alltid känt att GL verkligen förstår juridik och varit med och utveckla den. Men så kommer Quickfallet upp och man förstår inte alls GL tankegång. Det skulle man ju gärna vilja göra. Riktigt förstå hans argumentation.

Själv har jag alltid tyckt att man från domstol instinktivt skulle reagerat på att det var samme förundersökningsledare, att bara det faktumet faktiskt krävde mer utredning från domstol innan dom. Det är ju just domarna GL försvarar när jag tycket de brister, mest på domstols egna krav om utredning innan dom. Dvs viljan från domstol att stå på en tillräckligt säker grund för dom verkade aldrig finnas i Quickfallen.

Men varför tycker då inte GL det också?

Sen var GL med och stoppade PT i HD i Lisaholmsfallet, fast åtalad dömdes på ett bevis om ett hypotetiskt scenario för annan person, på annan plats under en annan dag. Dvs joggerskans vittnesmål.

Att DNA faktiskt går att förflytta och vad det innebär i tveksamma fall, där åtalad nekar, blev inte heller granskat.
Varför fegade GL där?

Prejudikatsskäl fanns ju uppenbarligen.

Sånt hade man också velat fråga GL.

Mordet på Kinnekulle innehöll ingenting av prejudikaintresse. Det var ren bevisvärdering. Dessutom inget gränsfall utan helt rättdömt.

Precis vad jag menar. Vilka typer av bevis krävs för utdömande av livstidsstraff? Flyttbara dna och hypotetiska teorier över vad andra än brottsoffret kanske skulle råkat ut för men aldrig gjorde? Teorier om våld som aldrig förekom. Sanslöst dumt från en Hovrätt.

Eller någons vittnesmål om vad någon kanske skulle göra som i Kaj Linna nu?

Du känner dig trygg med sådana bevis för dom mot dig? Det är rättsäkert?

Bör inte HD granska att rättsäkerhet finns i ett domslut om dom i Hovrätt inte har stöd för utfört mord? Själva gärningen som någon döms för?

Det finns varken i Kaj Linna eller Lisaholmsfallet. Båda saknar motiv först och främst.

Sen är det subjektiva gissningar som fäller.

Varför räcker rättens gissningar utan motiv för gärningsmän? Det talar mot rättsäkerhet. Det talar för PT och resning.

Jakten på mördare som hoppar trovärdiga motiv, motiv som kan kopplas direkt mot särskild person, är ju direkt livsfarliga, för då går ju rätt mördare fri...

Hur kan man tycka att dessa krav inte är väsentliga?

Man kan väl inte bara bända bevis och sen påklistra dessa på en person och därifrån skapa motivet. Motivet kommer först. Inte sist. Annars är det dråp. Och därmed inte livstidsstraff.

Detta ska inte viftas bort. Vilka krav ställs för utdelande av livstidsstraff. Givetvis högre än tidsbegränsat.

Att våldet varit våldsammare är inte ett bevis för vem som utförde det och ska därför inte användas för att befästa vem som döms till livstidsstraff utan att det möjligtvis blir livstidsstraff. Men nu handlar det om bevis mot en särskild utpekad person. Inte att bevis inte finns. Utan hur de binds till just denne person så det står klart utan rimligt tvivel att denne person utfört viss gärning.

Dvs snara ska kopplas till Nerius i dödsögonblicket.

Dörrfog till Linna.

Om motivet saknas så går det ändå? Helt utan tekniskt bevis och vittnen med?

Om domstol är rädd för att granska DNA-bevis styrker det inte domstols domslut, det förhindrar en rättvis prövning för någon.

Självklart ska vi ha mycket höga krav för utdelande av livstidsstraff. Domstol får väl bli inte förfara vårdslösare med vissa personers liv än de de dömer andra för.

Den som nekar till brott måste bli trodd till motsatsen är bevisad. Då behöver det emellanåt klargöras vad som faktiskt är bevis om dödande gärning.
Påhittade teorier framstår då som rätt klena bevis för ett faktiskt skeende.

Sammanfattningsvis: bevisar bevisen exakt vem som stod för själva dräpandet av brottsoffer, det som livstidsstraff utdöms för eller döms man på teorier om dräpandet men utan bevis för det?

Prejudikat om vad bevis ska bevisa och vad som räcker som bevis. Inte bevisvärdering utan granskning av bevis betydelse för bevisad gärning. Liksom baskrav för utförandet livstidsstraff med förslag till lagskärpning i åtanke med

Baskrav för utdömandet av livstidsstraff.

Ser att du är igång och diskuterar med dig själv igen, pip. Som vanligt babblar du på om Lisa Holm-fallet. Du måste vara, frånsett släkt och vänner, den enda personen i detta land som tycker att den domen var tveksam. Vad vill du egentligen på den här sajten?

Ja, inte var det svar som detta jag önskade.

Mm men du tror så för att du inte läser vad jag skriver.

Jag skriver att jag vill att HD verkligen granskar utdömandet av livstidsstraff.

Hur kan en hovrätt försvara sitt utdömande av detta livstidsstraff genom att peka på något som aldrig var en bevisad hotfull situation mot en helt annan person än brottsofftet flera dagar innan mord?

Hur kan någon jurist låta bli att reagera när så sker?

Det är ingen bagatell när en hovrätt använder bevis på detta sätt. Det hotar rättsäkerheten. Men det oroar inte HD ett skit.

Det fanns ingen jakt på denna uppenbart livsfarliga bilist som frågar om vägen. Ingen hopsamling av Arnes arbetare för att hitta honom.

Det är rätt och slätt ett missbruk av ett bevis som starkt bidragit till utdömande av livstidsstraff men jag räknar med att du inte kan bry dig mindre. Du gillar ju att straffa människor mest möjligt.

För mig är det konstigt att man inte tar chansen i HD att våga ställa krav på åklagare och hovrätter och inte bara låta fantasi styra bevisvärdering.

Man tillverkar ett bevis istället för att ha ett. Fattar man inte det? Jag vill att man förstår vad man gör på sådana positioner i samhället. Blir medveten att juridiken inte var tänkt att fungera så. Att den börjar tillverka bevis för kunna döma någon.

Nu vill jag inget mer på den här sajten.

Det stör mig enormt när en domstol - en överrätt - inte kan skilja på fantasi (vad en personen inbillade sig kanske skulle hända) och verklighet (vad som verkligen hände) när man granskar någons skuld för mord.

Sätt dig själv i en sits där du blir dömd för mord därför att någon annan än den döde inbillade sig saker om en händelse som aldrig ägde rum.

Och det enda som var bevisat var just att det inte hände.

Det döms du för. Till livstidsstraff.

Hela 5 stycken topsningar av DNA och 2 eller 3 blodprover utsattes Nerijus för som misstänkt.

Hans fru kroppsbesiktigades när hon anhölls.

Det var väl just därifrån hennes DNA på offrets trosor sägs komma. Från hennes underliv. Fast via Nerius då...

Som bevisligen har normalt sex med frun men helt andra mycket grava böjelser vilket han skröt om på Internet genom att gilla bilder på Litauiska humorsajter.

Ytterligare ett enastående bevis för planerat mord. Humorsajter.

Varför gick 4 av 5 topsningar fel på just Nerijus?

Vilket av dessa 5 topsningar finns på NFC? Vilket blodprov?
Vad och var gick det fel och vem upptäckte felet och när?

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.