Skip to content

"Viktigare att göra rätt än att inte göra fel" - Göran Lambertz om faran med försiktighet

"Man ska bara vara skiljaktig om man anser att de andra gör principiellt fel, att det är en logisk kullerbytta eller att det är en klart olämplig lösning", säger Göran Lambertz när han tittar tillbaka på sin tid som domare i Högsta domstolen. Foto: Lars Pehrson/SvD/TT

För tre månader sedan lämnade Göran Lambertz Högsta domstolen som pensionär. För Dagens Juridiks systerpublikation Legally yours berättar han nu om hur HD förändrades under hans tid - och när han borde ha ”rättat in sig i ledet”.

 

Göran Lambertz utsågs till justitieråd år 2009. Han en av de sista justitieråd som tillsattes innan det nuvarande ansökningsförfarandet infördes. Då hade han varit Sveriges justitiekansler i åtta år.

- I två år hade jag sagt till departementet att nu börjar det bli dags att flytta på mig. Jag hade egentligen tänkt sitta i sex år. Efter åtta år hade jag definitivt gjort mitt. På slutet sa jag ”nu är det dags för mig att komma till HD”, säger Göran Lambertz.

Infriade HD dina förväntningar?

- Ja. Det är roligt att vara i HD. Ett viktigt jobb. Det fanns inget jag hellre ville ha.  

Vad ångrar du?

- Om jag skulle ha ångrat något domslut så skulle jag inte berätta det. Men i ett fall där jag var skiljaktig så var det kanske onödigt...

Du tycker att du borde ha rättat in dig i ledet?

- Ja. Man ska döma på det sätt man anser att det ska vara. Men ibland är skälen för att få det som man själv skulle vilja ha det inte tillräckligt starka.

- Man ska bara vara skiljaktig om man anser att de andra gör principiellt fel, att det är en logisk kullerbytta eller att det är en klart olämplig lösning.

- Om det som majoriteten kommer fram till bara är lite olämpligare än det jag skulle vilja ha, då är det ingenting att bli skiljaktig för.

Hur förändrades HD under dina år där?

- Ganska mycket. Sättet att skriva domar på, sättet att döma, sättet att resonera...

- Det är öppnare skrivet nu. Vi skriver i punktform och försöker därmed vara oerhört tydliga på vilken princip man lägger fast. Sedan dömer vi utifrån den principen i det aktuella fallet.  

- Förr var det inte så tydligt. I resonemanget gick man ofta direkt på det enskilda fallet. Nu är man mer inriktade på att skapa breda prejudikat. Man skriver inte något som är otydligt och man skriver allt som man vill ha sagt.  Det är mycket bättre nu.

- På samma sätt för vi nu omfattande diskussioner och ändrar oss efter de andras argument. Det tror jag var mindre vanligt förr.

Finns något mål du är särskilt nöjd med?

- De är ganska många... Ett som handlar om bevisvärdering i sexualbrottsmål tycker jag blev bra och viktigt.

- Ett annat är den så kallade Mangadomen där vi frikände en person med hänvisning till regeringsformen. Yttrandefriheten i regeringsformen innebär att man inte får förbjuda honom att ha Mangateckningar av det slag som det handlade om. Den yttrandefriheten fick man inte inskränka så mycket som lagen hade gjort. Det var ett principavgörande där vi drog in regeringsformen på ett sätt som man ytterst sällan gör.

Under de senaste åren har HD:s linje ibland beskrivits som ”aktivistisk”.

- Aktivismen är ett sätt att döma på bästa sätt. Åtminstone såg vi det alltid så i HD. Vi ska döma i enlighet med de rättskällor som vi har att döma utifrån.

- Det handlar inte om att vara aktivistisk. Det handlar om att göra rätt och ibland innebär det att man gör saker som kanske är oväntade.

- Om man är väldigt försiktig i sitt dömande kanske man inte drar in övergripande rättsordningar på det sätt som HD har gjort, till exempel i Mangafallet. I stället dömer man enligt den lag och de förarbeten som finns. Men man har som domare ett ansvar att försöka se hela rättsordningen när man dömer.  

- Det är egentligen inte aktivistiskt, det är rätt helt enkelt. Den som är påtagligt försiktig dömer ibland inte rätt.

- Jag tycker det är viktigare att göra rätt än att inte göra fel. Man kan luta sig tillbaka och gömma sig i hur många hörn som helst. Men då finns en risk att man inte kommer åt de fall där orättvisor är begångna.

Göran Lambertz är i Stockholm över dagen. De närmaste timmarna tänker han tillbringa i Högsta domstolens bibliotek. I samband med Uppsalajuristernas alumnidag ska han delta i ett seminarium om Barnkonventionen. Innan dess vill han läsa in sig på SOU:n:

- Jag har den här i datorn, säger han och vickar på axelväskan, men det är något speciellt att läsa på papper. Överblicken blir bättre.

Han säger att han trivs med pensionärstillvaron.

- Jag hade förberett mig ganska rejält. Resonerade för mig själv om hur det skulle vara att bli pensionär. När den dagen kom föll den som en mogen frukt. Jag trodde att det skulle vara skönt att rå om sin tid, men jag hade inte trott att det skulle vara så här skönt.

- Ändå har jag dragits in i ganska mycket. Jag skriver mycket, har varit ute och pratat en del. Det känns som att jag jobbar lite för mycket.

För några år sen sa du att du inte skulle debattera Quick något mer. Blev det så?

- Jag sa att jag inte skulle debattera aktivt men däremot svara på provokationer och liknande. Och så gjorde jag. Jag har fortsatt att säga ifrån på min hemsida varje gång det förekommer felaktiga påståenden i medierna.

Kommer du rentav trappa upp inläggen om det här?

- Jo, kanske lite grann. Jag är friare nu som pensionär.

 

* * * * * * * * * * 

Läs en längre intervju med Göran Lambertz i Dagens Juridiks systerpublikation Legally yours - om Quickdebatten, Kevinfallet och om hur han känt sig ensam på HD.

”De allra flesta förstår att Quick inte dömdes felaktigt men ingen jurist skulle nog med sitt namns nämnande säga det idag”

 

Peter Johansson/LY

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt