Skip to content

9 582 tillstånd för hemlig avlyssning - det ökar men den "slutliga nyttan" svår att bedöma

Foto: Anders Wiklund/TT

Antalet tillstånd för hemlig avlyssning och elek-tronisk övervakning fortsätter att öka. Regeringen slår fast att detta är viktiga verktyg i brottsbekämp-ningen samtidigt som man konstaterar att det är svårt att avgöra vad som ger den "slutliga nyttan". Riksdagen ställer sig nu bakom regeringens bedömning.

 

Det är Justitieutskottet som för riksdagens räkning har granskat regeringens redovisning av utveckligen och användningen när det gäller hemliga tvångsmedel.

Antalet redovisade tillstånd för hemlig avlyssning och övervakning för Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och Tullverket ökade under år 2015 då totalt 9 582 tillstånd meddelades.

Under år 2014 meddelades 8 052 tillstånd och under år 2013 meddelades 7 417 tillstånd.

Den "slutliga nyttan" osäker
Regeringen konstaterar i sin redovisning till riksdagen att det i en brottsutredning ofta förekommer att flera telefonnummer avlyssnas eller övervakas kopplade till samma person och att det är "svårt att avgöra vilket tillstånd som gett "den slutliga nyttan". 

Det innebär också att det "varken är ändamålsenligt eller lämpligt att bestämma i förväg t.ex. att en viss procentandel av samtliga fall där hemliga tvångsmedel används ska leda till vissa förväntade resultat". 

Man konstaterar också att det inte går att se hur många enskilda individer som har omfattats.

Avlyssning och övervakning
Regeringens skrivelse omfattar hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk information, hemlig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning - så kallad buggning - vid förundersökning i brottmål.

Även tillämpningen enligt lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott - den så kallade prevlagen - redovisas.

Skrivelsen omfattar också en redogörelse för inhämtning av uppgifter enligt lagen om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet enligt den så kallade inhämtningslagen.

De inhämtade uppgifterna hos de olika myndigheterna har bland annat lett till stärkta misstankar mot den misstänkte, till ett annat tvångsmedel, till att effektiv spaning har kunnat genomföras, till att den misstänkte kunnat avföras från utredningen eller till att den misstänkte har kunnat åtalas. Det har främst handlar om narkotika, vapen och om grova våldsbrott.

Underlag vid förhör
Uppgifter från tvångsmedel har också utgjort underlag i en förhörssituation eller använts som överskottsinformation. Däremot har det varit sällsynt att informationen kunnat användas för att utreda så kallat "brottsutbyte", det vill säga för att spåra och återföra pengar som anskaffats genom brott.

Justitieutskottet och riksdagen ställer sig bakom regeringens slutsatser och konstaterar:

"Regeringens slutsats är att de hemliga tvångsmedlen fyller en mycket viktig funktion för det brottsutredande arbetet. Den finner också att de hemliga tvångsmedlen har inneburit en reell nytta. Regeringens sammantagna bedömning är därför att myndigheternas användning av hemliga tvångsmedel under år 2015 har varit ett ändamålsenligt och nödvändigt instrument i brottsbekämpningen."

 

Läs hela regeringens redogörelse här.

Läs Justitieutskottets betänkande här.

 


  • Anna Wetterqvist

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.