Skip to content

Förlorade pilotfall i HD idag - potentiell kränkningsersättning får inte överlåtas

Mårten Schultz är professor i civilrätt och ordförande för Institutet för Juridik & Internet - som idag förlorade ett pilotfall i Högsta domstolen. Foto: Malin Hoelstad/TT och Lars Pehrson/TT

Går det att överlåta en ännu inte fastställd fordran på kränkningsersättning för förtal på internet? Principfrågan har drivits av Institutet för Juridik & Internet - som idag förlorade i Högsta domstolen som svarade nej på frågan.

 

Institutet för Juridik & Internet, IJI, har drivit frågan som ett pilotfall sedan år 2014. Institutet förlorade i tingsrätten och hovrätten och fick prövningstillstånd i Högsta domstolen.

Bakgrunden är följande:

Pekades ut som nazist
I maj 2014 anmälde Institutet för Juridik och Internet att man hade förvärvat en enskild persons anspråk mot en ideell förening i ett mål om kränkningsersättning.

Mannen hade i ett inlägg på föreningens blogg pekats ut som nazist.

IJI begärde att få träda in i rättegången och ta över mannens talan mot föreningen och begärde därmed att föreningen skulle betala 5 000 kronor i kränkningsersättning till IJI.

Föreningen motsatte sig överlåtelsen.

Fick inte överlåtas
Helsingborgs tingsrätt ställde sig frågan om ännu inte fastställda anspråk på kränkningsersättning verkligen kunde överlåtas till någon annan och kom fram till att så inte borde få ske. IJI hade därmed enligt tingsrätten inte rätt att överta mannens eventuella fordran med bindande verkan för föreningen.

Domen överklagades till Hovrätten över Skåne och Blekinge.

Hovrätten slog fast att samma skäl som motiverar att ideella ersättningar inte kan tas i anspråk för utmätning innan de betalats ut också gäller när det handlar om en frivillig överlåtelse av en inte fastställd fordran på sådan ersättning.

HD meddelar prövningstillstånd
Samma bedömning har lagstiftaren enligt hovrätten gjort även när det gäller exempelvis brottsskadeersättning - en ersättningstyp som i "mycket hög grad" liknar kränkningsersättningen.

En fordran på kränkningsersättning borde därför inte vara möjlig att överlåta innan den fastställts, ansåg hovrätten som därmed slog fast att IJI inte hade rätt att förvärva mannens eventuella fordran med bindande verkan för föreningen.

IJI överklagade domen till Högsta domstolen.

"Inget överlåtelseförbud"
I sitt överklagande argumenterar IJI bland annat utifrån det faktum att det inte finns något uttryckligt överlåtelseförbud för den här typen av potentiella fordringar i lagen.

Institutet skrev i sitt överklagande:

"Avtalsfriheten är en viktig princip i en marknadsekonomi och generellt sett kan fordringar överlåtas. 6 kap. 3 § skadeståndslagen ger vid handen att rätten till ideellt skadestånd kan vara föremål för arv. Det finns inga skäl att göra någon annan bedömning i fråga om universalsuccession som i fråga om vanlig cession."

"Som framgår av Jakob Heidbrinks (docent vid Göteborgsuniversitet) utlåtande är inte de övriga andra ersättningstyper som underrätterna nämner, jämförliga med kränkningsersättning på ett sådant sätt att det bör råda något 'analogt' överlåtelseförbud i fråga om rätten till kränkningsersättning. Tvärtom kan ett e contrario-slut göras utifrån det faktum att det saknas överlåtelseförbud avseende ideella fordringar."

Civilrättslig huvudprincip
Högsta domstolen meddelade prövningstillstånd och idag kom domen.

Högsta domstolen kommer till samma slutsats som tingsrätten och hovrätten och skriver inledningsvis:

"Det är en civilrättslig huvudprincip att penningfordringar, oavsett om de är fastställda eller inte, fritt kan överlåtas. Undantag görs endast när särskilda omständigheter föreligger (se NJA 1993 s. 222). Sådana omständigheter kan vara att fordringen är socialt skyddsvärd."

HD konstaterar sedan att skadeståndslagen i och för sig inte reglerar frågan om skadestånd kan överlåtas. Kränkningsersättning har dock enligt HD "en starkt personlig karaktär" och får därför enligt lag inte utmätas eller kvittas bort förrän skadeståndet har betalats ut.

Högsta domstolen slår därför fast att krav på kränkningsersättning inte heller kan överlåtas innan ersättningen har fastställts.

Inte föremål för spekulation
HD pekar på de begränsningar som redan finns för bland annat brottsskadeersättning och grunderna för detta:

"Begränsningarna har motiverats med hänvisning till ersättningarnas personliga karaktär och risken för överlåtelser till underpris. I förarbetena till brottsskadelagen anges särskilt att förbudet mot överlåtelse bl.a. syftar till att förhindra att ersättningen blir föremål för spekulation, t.ex. på så sätt att organiserade aktörer erbjuder skuldsatta brottsoffer snabb betalning mot att få ta över deras rätt till brottsskadeersättning."

Högsta domstolen fastställer därmed hovrättens domslut.

 

  • Stefan Wahlberg

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

22 comments

Varför tas det inte med vad motparten hade anfört? Detta ser ut som ett slags partsinlaga. En bild på Mårten Schultz dessutom, men ingen på motparten.

Tack för ditt inlägg.

Artikeln är ett referat av rättsfallet där den vinnande sidans sak framgår av utgången av målet och de domskäl som har angivits i de tre instanserna. Detta balanseras genom att ange även grunderna för den förlorande sidans ståndpunkter.

Institutet, med sin ordförande Mårten Schultz, har själv gått ut i offentligheten och argumenterat för sitt pilotfall vilket inte motparten har gjort varvid Dagens Juridik i motpartens fall tillämpar vår vanliga restriktivitet med att namnge parter.

MVH

Stefan Wahlberg
Chefredaktör

Då undrar jag, är anledningen att föreningen vill träda in och ta över fordran att en förening inte kan agera ombud åt någon?

Vad är det MS vill ha mandat för? Att driva saken rättsligt?

Varför driver Schultz målet om det redan i förarbetet står hur frågan ska tolkas?

Men MS kan ju agera som ombud åt klient och sedan ingå avtal med klient utan domstols kännedom om procentsats på ersättning typ som amerikanska försvarare gör.

Är det då att ev. hot om rättegångskostnader för förlorade part som kan avskräcka en part att föra sin talan som då istället hamnat på den som trädde in istället, som är huvudfrågan för Schultz?

Han hoppades att få klarlagt att man kunde göra på det här sättet för att öppna upp för att aktörer som IJI eller liknande ska kunna köpa/ta över liknande fordringar och driva dem eftersom enskilda personer inte har ork/tid/råd att göra det.

Rättsfrågan var inte självklar och det stod inte i något förarbete hur det skulle vara.

Men om en representant för IJI agerar som ombud för klient hindrar väl inte det detta ombud att ingå ytterligare avtal med klient som rör ersättning?

Detta avtal har då bara klient och ombud kännedom om.

Vari ligger skillnaden?
Offentligheten?

Ett avtal kan ju formuleras så att det blir bindande först när ersättning utbetalts.

Om nu inte ersättning får överlåtas.

Det går inte att överlåta fordran till ett ombud heller antar jag. Det går kanske att avtala om på något sätt som funkar men då måste man ha ett längre förhållande med klienten/parten med risk för komplikationer (personen kan/vill inte betala som avtalet eller har åsikter om hur saken ska drivas).

Om man kan överlåta fordran så är det klart och man slipper den som har blivit kränkt och kan agera som man vill. Om målet är någon slags masshantering blir det orimligt om fordringarna inte kan överlåtas.

Sant, man kan väl
iofs som ombud ställa krav på att man får agera som man vill utan inblandning från klient. Där måste då avtalslagen stå över vad som gäller för en klients rätt enligt EKMR.

Skiljemän får väl själv bestämma ibland.

Betalning får man nog riska men jag trodde iofs att det var del av intresset för att ingå avtal. Båda parter tar en risk. Ombud kan ju göra mindre om arvode riskeras vilket reducerar risk för ombud.

Det tunga är ju rättegångskostnaderna. Ombud kan väl föreslå att vardera part bär sina kostnader. Kanske tycker domstol det är rättvist i sådana här mål. Då överklagar ingen i onödan.

Jo, man kan göra på olika sätt men om man vill göra detta i lite större skala så blir det ohanterligt att ha en massa pågående klientrelationer och osäkerheter.

Tror jag inte. Handlar väl om att marknadsföra sig rätt och vända sig till rätt målgrupp, precis som vilket jobb som helst.

Jag tycker det verkar svårare att sälja skruvmejslar men många gör det.

Eftersom produkten sitter i ombuden huvuden behövs varken lager eller transport, inte heller fabriker eller miljöplaner.

En hemsida och telefon sen kan kunder i stort sett börja ramla in.

Viktigast är som alltid att människor vet om att man finns. Att tjänsten går att köpa. Vilket är otroligt mycket enklare nu när Internet finns.

Kunder får man väl främst genom gamla kunder. Då behövs inte ens en reklambudget.

Tar förmodligen högst nån dag att starta upp, om man har utformning av avtal med klient klart...

Lycka till!

Anders. Precis så är det. Det skulle annars öppna upp för en masshantering av påstådda kränkningar. Domstolarna skulle annars bli neddränkta av ett stort antal småmål. Den som sköter klientrelationer vet att det kommer ideliga telefonsamtal och sådant som drar tid och extraarbete. Ja rent allmänt handlar om att sätta dit vanliga människor för småsaker. Är det detta som domstolarna verkligen ska sysselsätta sig med, dvs. ett mycket stort antal kränkningspåståenden där det yrkas högst cirka 5 000 kr. Nej jag tycker inte det. Är det så viktigt så får man driva det själv.

Jag tror inte vanliga människor driver små skitmål.

Däremot myndigheter, åklagare och vissa advokater som vanliga människor då måste försvara sig mot.

Bara en myndighet skulle låta utmäta någons hus för en skuld om 6.700 kr...

Bara en myndighet skulle driva in in 7 kr i trängselavgift via domstol.

Att bli uthängd som nazist är kanske ingen småsak för vissa men en axelryckning för andra.

Dessutom kan det ha gynnande effekt om domar är klara och tydliga med gränsdragning.

Kanske avgörs de bara på handlingar och tar bara nån timme för domstol att handlägga. Får inte domstol avgöra det själva?

De flesta bryr sig nog inte över små skitsaker medans andra kanske just behöver lära sig att allt inte lönar sig att ta till domstol.
Det kan ju domstol också se till.

Efterfrågan styr utbudet. Så även i detta fall tror jag.

Kanske kunde domstol begära in en skriftlig sammanfattning på max en A4 sida rörande vardera parts inställning , som avslutning i mål.

Då kan domare gå tillbaka och läsa i övriga handlingar men mer eller mindre snabbt och enkelt förstå vad parterna vill och varför. Sen snabbt avgöra.

Allvarligare mål kan ges mer resurser.

Ibland är det bra att saker och ting blir slutligt avgjorda så människor kan gå vidare i sina liv och lämna kränkningar bakom sig.

Om vissa ombud specialiserade sig och lär sig hantera kränkningar koncist och effektivt kan det rent av bli en vinst även för domstol som får tydliga korta partsinlagor att avgöra mål rättsäkerhet på.

Även domare får ju då vana och erfarenhet varför mål nog inte blir så resurskrävande.

Tänk vad skönt för domstol att slippa ha att göra med alla som känner sig kränkta hit och dit. Bara ombud hörs skriftlig... ;)

Hej pip!
Avseende dig och debattör Rune: Varför tas det inte med vad motparten anfört", är faktiskt märkligt tillika är Pilotärendet vars part är klagande IJI och motpart är IinAE (danskt Ä).

Trott god insikt i ärendet var och är alla frågetecken utan svar tillika finns i tre instanser Dom att utan kostnader beställa via via e-mail
Dom 2015.02.13 Helsingborgs Tingsrätt 042-1997 00,
ärende T 1917-14
Dom 2015.12.22 Hovrätten över Skåne Blekinge 040 35 57 00,
ärende T 631-15
Dom 2017.04.18 Högsta Domstolen Stockholm 08 56 666 00,
ärende T 462-16.
Samma dag som HD Dom är ovan artikel publicerad av MS i Dagens Juridik som möjligen han kan förtydliga?
Mvh!

Tack Therese.

Mm man hade önskat att MS sagt något, har han kanske gjort på andra ställen på Internet...
Jag har inte hunnit leta.

Om Anders anser att förarbete inte stod klart i tolkning uppfattar jag då det som att dom inte har stöd av lag. Resningsgrund? Fast det är ju jag det.

En annan sak som jag ser som positiv med förslaget är att man får någon som bedömer den kränkning man anser sig utsatt för. Är det ett verkligt övertramp eller har man själv förstorat upp kränkningen? Ibland kan man nog behöva hjälp med en sådan tolkning av någon utomstående som kan juridik och verkar och arbetar seriöst.

Pip. Din tolkning är rätt i alla avseenden också avseende att det "Ibland kan behövas hjälp med en sådan tolkning av någon utomstående som kan juridik, verkar och arbetar seriöst"!
Mvh!

Man undrar också om förfarandet hade avlastat JO och JK, för hamnar de inte där annars?

Det kan vara så att kränkningen leder till att ingen vill arbeta med någon som de tror är nazist. En option på att få värdet till en viss kurs ifall det slår in är fullt lagligt att sälja. Känns som ett märkligt beslut att göra något annat vilket kanske kan härledas från vad rädsla finns för om småmål. Att annat än vad som ligger i saken tas in.
Men framför allt visar det på ett skydd för domstolar och advokatskrået, att de inte kan verka för den lilla människan som är i skyddsbehov och kanske bara har möjligheten att gå via ombud. Kränkningen kan ha lett till att inkomst försvunnit och sjukdom kan göra att saken inte kan drivas själv.
Skyddsbehovet finns inte för domstolar och det finns en rätt att ställa ut en option om man vill finansiera ombudet den vägen.
Det är inte en tillräckligt nyanserad dom, båda delarna kan finnas samtidigt, möjlighet till överlåtelse och skydd för den utsatte.
Här finns bara ett skydd för stat och skrå. Typiskt agerande som tyder på partiskhet. Från en högsta domstol skall det not gå att begära betydligt vassare utslag. Det är vad diskussionen borde handla om. Lag går för dom. Och domstolens tolkning av en iofs motsägelsefull skrivning som syftar till att bevara skrå och domstolen egenintressen måste stås över och tolkas med vad som skall skyddas i vems intresse i fallet. De missbruk som kan förekomma är att fogden mäter ut utan laglig grund, något som hörts om i flera fall, och det hindras inte. Vad som i praktiken händer är att ombud nekas. Det är vad saken handlar om som någon tidigare har tagit upp. Det vill säga att den högsta instansen aktivt verkar för att EKMR inte skall tillämpas.

Vad frågan gäller är, varför gör de det?
Göran L

Göran L. Det här handlar inte om den enskildes skyddsbehov. Det här handlar om rena dumheter och nonsens som man inte ska ödsla stora samhällskostnader på för rättsväsendet. Nu handlar inte målet om detta iofs. En kränkning handlar om något personligt och då om det nu är så viktigt så får den enskilde driva detta själv. Om hen inte driver ärendet så var det tydligen inte så viktigt t.o.m. så oviktigt att man inte ens är benägen att betala ett riktigt ombud som t.ex. följer god advokatsed för nedlagd arbetstid.

Tanken bakom detta försök är att försöka hitta ett sätt att agera mot kränkningar på nätet och dylikt. Om en aktör kan köpa/överta rätt till eventuell kränkningsersättning från människor som ändå inte vill/orkar/har råd att driva dem kan en aktör driva massor av sådana små mål, på detta sätt verka mot kränkningar och kanske till och med gå runt ekonomiskt.

Man måste inte tycka att det är en bra idé men det är så jag har förstått den.

Anders. Min åsikt är att man inte ska betunga rättsväsendet med en massa trams. Det finns mycket inom polis- och rättsväsende som ligger efter. Tänk bara på alla migrationärenden, gängrelaterad brottslighet, bedrägerier, där människor i parallellsamhället tvingas arbeta svart och som man inte har resurser till att utreda och lagföra. Jämför detta med att någon någon i en hetsig debatt på internet skriver otrevliga saker. Då förstår man skillnaden i de ärenden som handläggs och inte hinns med i rättsväsendet idag. Men detta är som sagt min politiska åsikt, vilket inte har med den juridiska legitimiteten i HD:s avgörande att göra.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.