Skip to content

"Ett bräckligt skydd mot kränkningar på nätet - efter HD:s dom fortsätter vår dystra vandring"

DEBATT - av Linnea Ragnevi, Institutet för Juridik och Internet

 

Tänk dig att du hittar ett inlägg om dig själv på en blogg. Tänk dig att du i detta inlägg utmålas som nazist. Tänk dig att inlägget, även efter att det har borttagits ifrån bloggen, fortfarande är sökbart på internet. Vad gör du?

Utöver att anmäla ett eventuellt förtal till polisen finns möjlighet till upprättelse genom kränkningsersättning. För att detta ska bli aktuellt måste den utsatte själv ansöka om stämning hos domstol. Det blir då fråga om en civilrättslig process - det vill säga en process som bedrivs mellan enskilda.

Hade du gått vidare? Svaret på den frågan blir i många fall nej. Att driva process kan upplevas som skrämmande och medför också en viss ekonomisk risk.

Men tänk dig att det istället fanns en annan lösning. Tänk dig att du istället för att själv driva processen har möjlighet att överlåta ditt skadeståndsanspråk till någon annan som kan driva in kravet på ersättning med domstols hjälp.

Möjligheten att, med civilrättslig verkan, överlåta en icke fastställd fordran på kränkningsersättning var just uppe för prövning i högsta instans i ett mål där Institutet för Juridik och Internet utgjorde ena parten (Dagens Juridik 2017-04-18).

Bakgrunden i målet var följande: Vår klient utpekades i en blogg som nazist och i en anslutande kommentar som en ”rejäler hasch pundare”. Bloggen drevs av en förening.

Institutet för Juridik och Internet gjorde gällande att vi i enlighet med vad som gäller för fordringar i allmänhet har haft rätt att överta även en fordran på kränkningsersättning. Vi menade att vi därmed också hade talerätt i målet.

En utgångspunkt inom civilrätten är att en borgenär, det vill säga den som har fordran på annan, också fritt kan överlåta denna. Föreningen invände att kränkningsersättning utgör en personlig rättighet som inte kan överlåtas.

Inledningsvis kan konstateras att det saknas relevant lagstiftning. Frågan har inte heller behandlats i tidigare praxis eller i förarbeten. Rättsläget har alltså fram tills nu varit oklart.

Utgången i såväl tingsrätt som hovrätt blev att fordran på kränkningsersättning inte med bindande verkan förvärvats av Institutet för Juridik och Internet.

Som redan konstaterats saknas det lagstiftning som berör de specifika förutsättningar som det har varit fråga om i målet.

Huvudregeln är att en fordran får överlåtas oavsett om den är fastställd eller inte. Men det finns vissa undantag som uppkommit i praxis - exempelvis förbud mot överlåtelse av en icke fastställd lönefordran. Andra undantag regleras uttryckligen i lag såsom förbud mot överlåtelse av icke fastställd brottsskadeersättning (se 31 § brottsskadelagen).

Huvudfrågan i målet blev hur avsaknaden av lagstöd ska tolkas. Institutet för Juridik och Internet argumenterade för att avsaknad av lagstöd och praxis innebär att även en fordran för ideellt skadestånd ska kunna överlåtas i enlighet med de allmänna regler som gäller för enkla fordringar.

Föreningen, å andra sidan, argumenterade för att en överlåtelse av fordran på kränkningsersättning ska jämställas med exempelvis brottsskadeersättning som omfattas av ett uttryckligt överlåtelseförbud. Detta innebär alltså en analog tolkning.

Under måndag förmiddag avgjordes målet. Högsta domstolen gick dessvärre på föreningens linje.

HD konstaterar, i enlighet med underinstanserna, att en icke fastställd fordran på kränkningsersättning inte kan överlåtas. Domslutet får anses innebära att en sådan fordran jämställs med vad som gäller för brottsskadeersättning där det föreligger ett uttryckligt överlåtelseförbud.

Det huvudsakliga skälet till överlåtelseförbudet för brottsskadeersättning är att förhindra överlåtelser till underpris. Man tänker sig således ett scenario där organiserade aktörer erbjuder skuldsatta brottsoffer snabb betalning mot deras rätt till ersättning.

Institutet för Juridik och Internet ser flera problem med detta argument då det föreligger betydande skillnader mellan brottsskadeersättning och kränkningsersättning.

Brottssskadeersättning betalas ut av staten för ett brott som fastslagits i domstol. En överlåtelse av en icke fastställd fordran på kränkningsersättning innebär inte en definitiv rätt till ersättning då omständigheterna inte ännu fastslagits. En överlåtelse av en sådan fordran på kränkningsersättning innebär alltså också en viss risk för förvärvaren.

Brottsskadeersättning skiljer sig också ifrån kränkningsersättning på det sätt att det rör sig om statliga medel som utbetalas. I en civilrättslig process är kränkningsersättning en rent privaträttslig fråga.

Institutet för Juridik och Internet anser att möjligheten att kunna överlåta en icke fastställd fordran på kränkningsersättning hade inneburit större möjligheter för upprättelse för individer som utsatts för kränkningar på internet. Risken med att själv driva process hade i sådana fall kunnat överlåtas. I och med HD:s dom kommer detta inte bli möjligt.

Hade HD resonerat annorlunda hade kanske ett fåtal fler brottsoffer vid digitala kränkningar fått en möjlighet till någon form av upprättelse genom att slippa både emotionellt och ekonomiskt risktagande.

Istället fortsätter vi på den dystra väg Sverige har vandrat sedan länge: Med ett bräckligt skydd mot kränkningar på nätet där de utsatta ofta inte får något stöd av rättssamhället över huvud taget.

 

 

Linnea Ragnevi är skribent och föreläsare på Institutet för Juridik och Internet

 

 

 

 

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

10 comments

Jag tycker att det var tur att HD valde denna väg. Domen var väntad i och med att det handlar om att överlåta påståenden om kränkningar relaterade till personliga känslor. Möjligheten finns för den enskilda att driva ärendet själv och genom ombud. Detta kan den enskilde alltid göra om det nu är så viktigt. Denna möjlighet är alltså inte stängd. Det hade varit rent olyckligt om HD hade släppt igenom detta och gett bifall till en typ av snaskiga inkassoverksamheter i en enorm skala som detta skulle ta form av. När en domstol tar hand om mål så binds det relativt stora samhällsresurser, även i ett FT-mål. Man ska repektera domstolars verksamhet och låta domstolen att ägna sig åt viktigare verksamhet. Att någon uttrycker sig otrevligt i mitt under en hetsig debatt på internet är en mindre fråga. Speciellt då vi har en långtgående yttrandefrihet i vårt samhälle som en garanti för vår demokrati. Och om det nu är så viktigt tycker jag att den enskilde ska öppna plånboken och betala de relativt små belopp som man riskerar i ett FT-mål rörande en yrkad kränkningsersättning på 5 000 kr. Kan man inte göra några uppoffringar själv så handlar det uppenbarligen inte om någon viktig fråga som kavalificerar in för en domstolsprövning.

Må vara att överlåtelser av detta slag skulle kunna vara olämpligt. Om det har jag personligen ingen särskilt stark åsikt, varken för eller emot.

Jag anser dock att det är klena motargument som du framför, när du menar att domstolar bör ägna sig åt viktigare verksamhet. Det rör sig i dessa fall inte om någon som "uttrycker sig otrevligt", utan någon som uttrycker sig brottsligt. Skulle yttrandefriheten utgöra skäl för att en domstol inte bör ägna tid åt dessa frågor hade inte lagstiftaren inskränkt den friheten för förtalbrott.

I den bästa av världar hade alla förtalare lagförts, men om det ska ske genom överlåtelser av talerätt kan ifrågasättas. Dock absolut inte med yttrandefrihetsargument.

Nu vet man inte om kränkningen är brottslig eller inte. Vid överlåtelsetillfället har ju detta inte prövats. Det är då TV-bolaget förvärvar kränkningen och sedan kan den dramatiska föreställningen börja, vilket sedan ta oanade turer för både den som skrev det otrevliga inlägget och den som blev utsatt för det otrevliga inlägget. Jag säger inte att det finns oviktiga fall. Men då driver man frågan antingen själv eller genom ett riktigt ombud som följer god etik på vanligt sätt. Det är så man kan få upprättelse. Sedan får man se till att plocka bort uppgifterna från både Google och på bloggen.

Jag ser också svårigheterna även om "det kan bli mycket jobb för domstolarna" är ett dåligt argument enligt mig. Jag tror inte heller att någon kränkningsersättnigns-inkassoverksamhet skulle köpa "små" kränkningar. Det vore antagligen en för stor risk. De torde inrikta sig på de grova och tydliga fallen. Det skulle ha kunnat vara nyttat att driva fram lite praxis i sådana fall med tanke på hur näthatet har eskalerat. Nu spekulerar jag dock och eftersom utgången blev som den blev så får vi inte veta.

"Vår klient"? Man är väl inte klient för att man säljer något till någon. I så fall är Ica min klient dagligen.

Situationen som beskrivs i första stycket är oförenlig med bestämmelserna i personuppgiftslagen enligt SOU 2016:7 från förra året (s. 220), så man borde kunna vända sig direkt till Google och begära att få uppgifterna raderade från deras sökrätt i enlighet med Google Spanien-målet.

På det sättet löser man problemet i praktiken. Nu handlar målet inte om den enskilde klienten, kränkningen, beloppet eller det enskilda fallet. Målet handlar om överlåtelsen i sig. Om detta hade gått igenom och nu spekulerar jag hur man skulle kunna utforma en ny sådan typ av kommersiell verksamhet. Man kan då tänka sig att det inte är själva ärendena som endast är lönsamma och att man går runt på dessa, även om det kan bli fråga om en masshantering. Man kan även tänka sig att en sådan verksamhet blir lönsam med tanke på massmedias genomslagskraft och massmedias intresse av ärendena och deras mer dramaturgiska karaktär. Eftersom man äger ärendet efter överlåtelsen, så har en sådan verksamhet också alla rättigheter till ärendet. Det kan då handla om reklamplats, sponsring, försäljning till olika TV-kanaler m.m. Jag ställer mig då frågan om HD verkligen ska öppna upp för att enskilda ärenden ska bli en del av en ny typ av kommersiell underhållning precis som en fotbollsmatch eller en dramatisk film är en typ av underhållning. Nej jag tycker inte det, även om en person har skrivit något otrevligt. Rätta mig gärna om jag gjort något felaktigt antagande här angående en sådan typ av komersiell verksamhet, som detta skulle kunna öppna upp för.

Ja hade en påstådd kränkning varit överlåtbar, så hade den blivit en ny typ av immateriell rättighet, som man i sig hade kunnat koppla olika rättigheter till.

Jag skulle personligen bli mer kränkt om nån erbjöd sig att köpa min fordran för att tjäna pengar på min utsatta situation, än vad jag skulle bli av själva internetkränkningen.

När hatspridarna och antidemokraterna själva möts av samma metoder är det helt plötsligt inte "okey" längre.
Märkligt.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.