Skip to content

En hovrätt två slutsatser - strider svensk lag mot Europakonventionen?

Olyckan på bilden har ingenting med fallen i artikeln att göra. Foto: Johan Nilsson/TT

Den svenska lagen om "smitning" från trafikolycka kan strida mot Europakonventionens skydd mot så kallad självinkriminering - alltså en skyldighet att till exempel ange sig själv. Men det kan också vara tvärtom. Det visar två färska domar där Svea hovrätt kom till olika slutsatser.

 

Att vara tvungen att uppge sitt namn och sin adress vid en trafikolycka strider inte mot Europakonventionens skydd mot så kallad självinkriminering. Det slår Svea hovrätt fast i en dom där en man varit inblandad i en trafikolycka i Stockholmsområdet.

Men drygt en vecka senare kommer Svea hovrätt med en annan dom där hovrätten frikänner en annan man från "smitning" efter att han kört in i ett vägräcke i Åkersberga norr om Stockholm och lämnat platsen - med hänsyn till skyddet mot just självinkriminering.

I båda fallen resulterade olyckorna i materiella skador men inte i några personskador.

Vägrat visa legitimation
I det första fallet hade föraren stannat efter en sammanstötning med en annan bil och hamnat i gräl med den andra föraren. Den andr föraren hade legitimerat sig men mannen vägrade att visa legitimation eller uppge namn och adress.

Han hade lämnat platsen utan att lämna några uppgifter alls och kört till polisen och själv anmält sammanstötningen.

När målet prövades i Södertörns tingsrätt konstaterade domstolen att föraren hade gjort sig skyldig till smitning i formell mening. Tingsrätten ansåg dock att lagkravet på att lämna namn och adress var att jämställa med ett krav på angivelse av egen brottslighet.

Enligt tingsrätten skulle det därför strida mot Europakonventionen att döma mannen och tingsrätten valde därför att inte tillämpa smitningsbestämmelsen. mannen friades därför.

Hovrätten ändrade domen
När fallet prövades i Svea hovrätt kom hovrätten dock till en annan slutsats och konstaterade att det framgick av tidigare hovrättspraxis att det inte skulle stå i strid med Europakonventionen att behöva uppfylla skyldigheterna i smitningsbestämmelserna.

I det tidigare hovrättsfallet, från förra året, skrev Svea hovrätt:

"Det framgår av Europadomstolens praxis att skyddet mot självinkriminering inte är undantagslöst. Det framgår också att det i trafiksäkerhetens intresse ibland även kan vara rimligt att kräva uppgift om en bilförares identitet."

"Enligt hovrättens uppfattning får skyldigheten i 5 § trafikbrottslagen, att i mån av förmåga medverka till de åtgärder vartill olyckan skäligen bör föranleda, anses motiverad av ett överordnat intresse att avvärja främst fara för liv eller hälsa. Skyldigheten i samma bestämmelse att uppge namn och hemvist avser för sin del sådana begränsade uppgifter som inte är straffrättsligt belastande."

Med hänvisning till detta rev hovrätten därför upp tingsrättens friande dom och dömde föraren till 40 dagsböter.

Men drygt en vecka efter den fällande domen prövade samma hovrätt det andra fallet - och där frikänner hovrätten den man som krockat med vägräcket i en rondell i Åkersberga.

Hovrätten hänvisar i den domen till just skyddet mot självinkriminering.

Skulle sannolikt blivit misstänkt
I tingsrätten hade föraren dömts för "smitning" men hovrätten skriver att man "funnit det utrett att han i någon mån var berusad vid tidpunkten för olyckan" och pekar på att han sannolikt skulle ha blivit misstänkt för brott om han anmält olyckan.

Det gick dock inte att bevisa att mannen verkligen hade kört rattfull.

Hovrätten skriver:

"Av rätten till en rättvis rättegång enligt Europakonventionens artikel 6.1 följer att den som är misstänkt för ett brott normalt inte ska behöva bidra till utredningen eller bevisningen i målet genom att göra medgivanden eller tillhandahålla belastande material."

Svea hovrätt pekar även denna gång på att det finns undantag från denna grundregel. Hovrätten skriver:

"I förevarande fall har det varit fråga om en singelolycka... Vid en sådan trafikolycka gör sig motstående intressen såsom avvärjande av fara för liv och hälsa inte gällande."

Hovrätten pekar i detta fall på att grundregeln om att inte behöva ange sig själv endast kan upphävas efter en proportionalitetsbedömning som går ut på att de motstående intressena måste väga tyngre ju allvarligare den "självinkriminerande" brottsligheten är. 

Strider inte mot rätten till rättvis rättegång
Hovrätten anser att det "inte finns tillräckligt tungt vägande skäl för att inskränka X (den tilltalades) rätt till skydd mot självinkriminering och att det därmed skulle strida mot rätten till en rättvis rättegång att döma honom för obehörigt avvikande från trafikolycksplats".

Mannen frias därför.

 

  • Anna Wetterqvist

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

3 comments

Staten skall även tillförsäkra andra rätten till liv genom lag. Om denne person kör omkring berusad och det skulle kränka stackars fylleristens rättighet att mörka sina brott får man väl göra avvägningen att andras rätt att inte utsättas för risken att bli ihjälkörd väger tyngre.

Låter som hovrättsdomarna försökt hitta ett sätt att hantera kulturimperialismen.

Sedan lång tid har DJ flaggat artikeln med rubriken "Individens fri- och rättigheter krävde denna dom - en rimlig dispens från strandskyddet". Att "rättigheterna" kräver något som leder till en bedömning som involverar "rimlig" är ju åtminstone ett framsteg, även om sagesmannen antagligen inte tänkt på det viset.

Vad är det för målnummer på den andra domen? Alltså domen där den åtalade friades med hänsyn till Art. 6.1 EKMR.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.