Skip to content

Brottsmisstanke och vitesföreläggande för svartbygge - inget brott mot "ne bis in idem"

Foto: Fredrik Varfjell/NTB scanpix/TT

En fastighetsägare som blivit föremål för både förundersökning och vitesförelagd för samma gärning - ett svartbygge - innebär inte ett brott mot förbudet mot dubbel lagföring, alltså principen om ne bis in idem. Det konstaterar Justitiekanslern.

 

I juni 2011 kom en anmälan in till Värmdö kommun om att en fastighetsägare hade gjort byggnationer - så kallat "fastighetstillbehör" som varit av sådan omfattning att strandsskyddsdispens krävdes.

Eftersom fastighetsägaren inte hade ansökt om dispens och det inte gick att få ett retroaktivt beviljande, anmälde kommunen fastighetsägaren till åklagare för brott mot områdesskydd.

Bryggor och betongtrappor
Av anmälan framgick att kommunen skulle förelägga fastighetsägaren att ta bort väg, markutfyllnader, stödmur, bryggor och betongtrappor.

I januari 2012 förelade kommunen fastighetsägaren att undanröja anläggningarna - någonting som skulle vara utfört senast sex månader senare. Fastighetsägaren riskerade annars vite.

Två år senare underrättades fastighetsägaren om att åtal inte skulle väckas av åklagare.

Förlorade i domstol
Eftersom de förvaltningsrättsliga åtgärderna bestod överklagade fastighetsägaren både föreläggandet och vitesbeloppet till länsstyrelsen och mark- och miljödomstolen som ändrade delar av besluten.

I övrigt avslog både länsstyrelsen och domstolen fastighetsägarens krav varvid fastighetsägaren fortfarande behövde ta bort anläggningar från fastigheten och betala vite.

Skadeståndsanspråk
Efter att Mark- och miljööverdomstolen inte meddelat prövningstillstånd vände sig fastighetsägaren till Justitiekanslern och begärde skadestånd.

Som grund för sitt anspråk angav fastighetsägaren följande:

"Vitesföreläggandet mot honom står i strid med principen att vite inte kan föreläggas när straff är utsatt (jfr 9 kap. 8 § rättegångsbalken). Att vite förelagts efter att åklagaren beslutat att inte väcka åtal medför också att hans rätt enligt Europakonventionen att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott har åsidosatts (artikel 4.1 i konventionens sjunde tilläggsprotokoll)."

Att vite förelagts efter att åklagaren beslutat att inte väcka åtal medförde att fastighetsägarens rätt enligt Europakonventionen att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott - alltså principen om ne bis in idem - hade åsidosatts, enligt fastighetsägaren.

Justitiekanslerns bedömning
Justitiekanslern avslog fastighetsägarens anspråk efter följande bedömning:

"Det finns en princip i svensk rätt att vite inte får föreläggas för gärningar beträffande vilka straff är utsatt (NJA 1982 s. 633). För att ett hinder mot vitesföreläggande ska kunna uppkomma enligt denna princip måste dock den gärning som är straffbelagd vara identisk med den som, vid överträdelse av det vitessanktionerade föreläggandet, skulle ha föranlett utdömande av vitespåföljd. Det ska föreligga överensstämmelse både i tid och rum."

Olika åtgärder
Förundersökningen mot fastighetsägaren gällde en misstanke om att han någon gång mellan åren 2007 och 2011 hade vidtagit en mängd åtgärder i samband med att han anlagt en väg och uppfört bryggor.

Det vitessanktionerade föreläggandet, å andra sidan, avsåg en skyldighet att i efterhand ställa det inträffade till rätta.

I bestämmelserna om brott mot områdesskydd är det straffbelagt att uppföra byggnader eller utföra anläggningar inom ett strandskyddsområde varvid Justitiekanslern bedömde att det var tydligt att vitesföreläggandets föreskrifter har riktat sig mot något annat än föreskrifterna i straffstadgandet.

Europakonventionen
JK pekade också på att åtal aldrig hade väckts och att fastighetsägaren därmed inte hade varit föremål för något sådant förfarande som skulle kunna föranleda tillämpning av förbudet i Europakonventionen.

Därmed kan det inte röra sig om dubbla förfaranden eller straff. 

Dessutom ansåg Justitiekanslern att ett förfarande om vitesföreläggande inte kan omfattas av artikeln eftersom ett sådant förfarande inte kan anses vara en påföljd i straffrättslig mening.

Justitiekanslern avslog därmed fastighetsägarens anspråk helt.

  • Tom Perski

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt