Skip to content

Rådman och åklagare frias - inget brott när två satt olagligt frihetsberövade

Foto: DJ

Varken åklagaren, rådmannen eller någon av domstolshandläggarna begick något brott när två personer som misstänktes för människosmuggling satt olagligt frihetsberövade, enligt åklagaren i 30 timmar. Det slår hovrätten fast och friar därmed alla fyra - bland annat till följd av hög arbets-belastning.

 

Rådmannen, kammaråklagaren och de två domstolshandläggarna åtalades vid Hovrätten över Skåne och Blekinge för tjänstefel. Enligt åtalet hade de hållit häktningsförhandlingar för två anhållna personer - trots att det då hade gått mer än fyra dygn sedan de gripits.

Detta innebar enligt åtalet att de anhållna personerna hade varit frihetsberövade utan laga grund i drygt 30 timmar. Hovrätten redogör för åklagarens syn på saken enligt åtalet:

"Detta har fått till följd att personerna varit frihetsberövade utan laga stöd under tiden från den 6 september 2015 kl. 09.30 till den 7 september 2015 omkring kl.16.20." 

Bakgrunden var följande:

Två personer hade gripits misstänkta för människosmuggling. De anhölls samma dag och häktningsframställningarna inkom till Malmö tingsrätt en fredag efter ordinarie arbetstid. Den togs därför inte om hand förrän på lördagen.

Arbetstyngd helg
Ansvariga för jouren var en rådman och en av de nu åtalade domstolshandläggarna som också satte ut häktningsförhandlingarna till söndagen.

Den nu åtalade rådmannen - som från början inte hade jouren den helgen - åtog sig att ta hand om jouren på söndagen eftersom den tidigare jourdomaren hade fått förhinder.

Den andre domstolshandläggaren som senare kom att åtalas hade inte heller jouren men kallades in som protokollförare eftersom det var en arbetstyngd helg med sju utsatta häktningsförhandlingar under lördagen och lika många under söndagen.

Jouråklagare under söndagen var den kammaråklagare som senare kom att åtalas.

Upptäcktes på måndagen
När rådmannen justerade protokollen från häktningsförhandlingarna under måndagen uppmärksammade hon att den så kallade 96-timmarsfristen hade gått ut redan på söndagen klockan 09.30. Tingsrätten kontaktade då åklagaren som hävde häktningsbesluten samma dag.

Enligt de fyra åtalade hade ingen av dem handlat oaktsamt och gärningarna var åtminstone att anse som "ringa" och därmed inte straffbara.

Hovrätten skriver i sina domskäl:

"HD har i flera rättsfall uttalat att det av hänsyn till rättssäkerheten måste ställas särskilt höga krav på en korrekt handläggning inom rättsväsendet. Vikten av att regelverket tillämpas korrekt när fråga är om en frihetsberövad person innebär att aktsamhetskravet får anses vara ytterligare förhöjt."

Extrem arbetsbelastning
Hovrätten konstaterar att den domstolshandläggare som satt ut häktningsförhandlingar under den aktuella dagen har medgett att hon satt ut förhandlingarna efter att den så kallade 96-timmarsfristen gått ut.

Handlandet har skett vid myndighetsutövning och är oaktsamt, enligt hovrätten som dock anser att handläggaren, till följd av sin "extrema arbetsbelastning" hade försatts i en situation där risken för misstag hade ökat högst påtagligt. Gärningen är därför enligt hovrätten att betrakta som "ringa" och hon frias därför.

Den domstolshandläggare som förde protokoll vid förhandlingarna hade enligt åtalet lämnat en felaktig uppgift till domaren om att fristerna skulle ha hållits. Hovrätten anser dock att det inte finns något egentligt stöd för detta  - utöver vad den domare som själv är åtalad i målet har uppgett. 

Hovrätten skriver:

"Enligt rådande bevisvärderingsregler får en uppgift från en medtilltalad bedömas med stor försiktighet och kan inte ensam läggas till grund för åklagarens påstående. Det innebär att D (domstolshandläggarens) uppgifter ska läggas till grund för bedömningen."

Domstolshandläggaren frias därför. 

Rådmannens skyldighet
När det gäller åtalet mot rådmannen konstaterar hovrätten att hon inte har kontrollerat att fristerna har hållits när förhandlingarna började. Istället säger hon sig ha frågat protokollföraren.

Hovrätten skriver:

"Uppgiften att hålla kontroll över frihetsberövanden är av sådan vikt att det måste krävas av en domare att han eller hon ägnar den särskild uppmärksamhet. Det ålåg därför R (rådmannen) att kontrollera tidsuppgifterna i häktningsframställningarna när hon påbörjade respektive förhandling kl. 12.40 respektive 13.05. Genom att inte kontrollera att 96-timmarsfristen hölls har R åsidosatt vad som gällt för uppgiften."

Att hon inte själv kontrollerade fristerna och hävde anhållningsbesluten anser hovrätten var oaktsamt.

Hovrätten skriver.

"Frågan blir då om omständigheterna är sådana att gärningen ska bedömas som ringa. Av praxis framgår att det vid en felaktig hantering av frågor om frihetsberövanden endast under speciella förhållanden bör komma i fråga att bedöma ett tjänstefel som ringa (se t.ex. rättsfallet NJA 2016 s. 453)."

"Även för R var det fråga om en hög arbetsbelastning den aktuella dagen. De frihetsberövanden utan laga stöd som hon av oaktsamhet har gjort sig skyldig till har varit kortvariga. Hovrätten anser att omständigheterna är så speciella att det som R har gjort sig skyldig till är att anse som ringa."

Eftersom "ringa" gärningar är undantagna från straffansvar frias även rådmannen.

Inte en åklagares ansvar
När det gäller åklagaren anser hovrätten att hans handlande inte är kriminaliserat eftersom han inte ens har agerat oaktsamt.

Hovrätten skriver.

"Justitiekanslern har uttalat att det självfallet är lämpligt att en åklagare bevakar att hans eller hennes häktningsframställning blir föremål för en korrekt handläggning hos rätten, men att något självständigt ansvar härför inte bör åläggas åklagaren (beslut 1989-04-05, dnr 3937-88-20). Även Riksåklagaren har - i vart fall tidigare - gjort samma bedömning av vem som i första hand har ansvaret för att 96-timmarsfristen iakttas (se 1997/0506)."

Hovrätten instämmer i detta och även kammaråklagaren frias därför.

  • Alt-texten
    Sofia Sars

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

39 comments

Åklagarens brist på ansvar håller jag med om. Även kanslipersonalen. Men inte rådmannens. Det är uppenbart att en (ordinarie) domare inte kan skylla ett så allvarligt fel på hög arbetsbelastning.

Hovrätten slår knut på sig själv för att få till en friande dom. Sannolikt kommer inte HD att göra samma sak. Hoppas jag.

Haha det stinker domstols korruption långa vägar! De vill ju så gärna skydda varandra, och det blir ju lite väl synligt.

Åtalet mot åklagaren förefaller vara ett exempel på obefogat åtal och bör leda till rättsliga åtgärder mot den ansvariga. Hovrättens domskäl är glasklara när det gäller åklagarens ansvar i ett fall som detta.

Enligt min mening borde domaren ha dömts.

Även om frihetsberövande är vardagsmat för åklagare så måste det tas på yttersta allvar. Frihetsberövande är en extrem kränkning. Det måste vara oacceptabelt att någon felaktigt frihetsberövas för så mycket som en sekund. 30 timmar är en katastrof.

Men att rikta in sig på de överbelastade personer som jobbade just den kvällen är fel väg att gå. Det kan inte leda till några förbättringar och lägger heller inte skulden där den hör hemma. Det inträffade tycks bero på systemfel snarare än att någon enskild person gjort fel.
Den rimliga åtgärden vore att myndigheten tvingas se över systemet, analysera vad som gått fel och se till att det inträffade inte kan hända igen.

Det är inga systemfel: Har hänt ganska många gånger förut att folk suttit felaktigt frihetsberövade o ibland blir någon domare dömd till ansvar. Nu hade domaren tur att kollegorna i hovrätten valde att blunda.

Hans, ja visst är det så!

Dagens Juridik har felt fel och går inte att lita på (de satt olovligt frihetsberövade i någon timme). Läs min kommentar nedan, litar ni inte på mig så läs domen.

" Hovrätten konstaterar att den domstolshandläggare som satt ut häktningsförhandlingar under den aktuella dagen har medgett att hon satt ut förhandlingarna efter att den så kallade 96-timmarsfristen gått ut."

Hur har hög arbetsbelastning att göra med vilket datum man väljer?

Dagens juridiks rubrik är helt felaktig. Männen satt inte alls olovligt frihetsberövade i 30 timmar och det påstods aldrig i åtalet. De satt olovligt frihetsberövade i en och en halv timme ungefär (från minnet). De satt bara olovligt från tiden när 96 timmarsfristen gick ut tills de faktiskt blev häktade av domstolen.

Jag uppmanar alla som vill säga något om detta att läsa hovrättens dom. Dagens Juridik går inte att lita på. Dessutom så borde åklagaren aldrig ha åtalats - vilket framgår tydligt om man läser Hovrättens dom. Det är domstolens ansvar att sätta ut en häktningsförhandling inom 96 timmars fristen - inte åklagarens. Jag har sällan sett ett åtal som sågats så mycket som detta. Domstolen går i stort sett bara igenom vad som står i lagen och friar åklagaren.

Så en åklagare åtalar en åklagare felaktigt utan att nån av åklagarna tar upp detta innan domstol? Inte ens domstol avvisar åtalet? Det låter väl ännu konstigare.

Det är åtalat av särskilda åklagarkammaren, inget som vanliga åklagare rår över (som sig bör).

Konsekvensen av att de häktades trots att 96-timmarsfristen passerats med en och en halv timme blev att de satt häktade utan lagstöd i 30 timmar eftersom häktningsbesluten inte var giltiga. De fick inte häktas eftersom det uppstod en lucka mellan anhållande och häktning. Nu har de rätt till ersättning eftersom de suttit frihetsberövade mer än ett dygn förutsatt att de fällts för brotten. Det avgörande är enligt min uppfattning om det väckts åtal för har de åtalats och dömts så fanns det ju ändå ett fängelsestraff som skulle avtjänas. De får ju räkna bort de 30 timmarna från det straff som skall avtjänas så är det så, finns det inte mycket att gnälla över. Och i realiteten handlade det nog om en resursfråga pga. många häktningar den helgen, kan ju också vara så rent allmänt att föregående häktning drar ut på tiden, i dessa fall får de misstänkta helt enkelt vänta på sin tur. Det avgörande borde vara att häktningsframställan görs i rätt tid och att häktningsförhandlingen hålls inom samma dygn. Att någon sitter frihetsberövad en och en halv timme för länge i samband med häktningsförhandling måste anses vara en bagatell som någon helt riktigt inte fälldes till ansvar för. Detta visar att folk inom rättsväsendet är som vanliga människor med vanligt sunt bondförnuft och inte några robotar och att systemet fungerar när det gäller att hellre fria än fälla.

Vettigt inlägg!

Men då blir det ju konstigt om resurser läggs på att åtala åklagaren. Varför görs detta? Vad vill man uppnå?

Jag tycker det är läskigt om man inte kan lita på åklagare. Det får ju inte kännas som att de inte bryr sig om regler.

Du har fel, eftersom en person kan begäras och bli häktad utan ett föregående anhållande (giltigt eller ej). Läs domen om du inte tror mig, det står där.

Fast det är väl olika aktörer. Polis beslutar om anhållande, domstol om häktning. Blir väl svårt att uppnå med häktning innan anhållande. Inträffade iofs i Assangefallet...

Kan vara åklagare som anhåller...

Polis griper
Åklagare anhåller
Domstol häktar
?

Nu var ju personen anhållen före häktningen. Då är det de reglerna som ska tillämpas. Häktningen ägde rum under pågående brottslig gärning, av rådmannen, mot de misstänkta. Givetvis är 24:17 inte till för att i efterhand legitimera brott.

Åklagaren har ju skyldighet att släppa den frihetsberövade om tingsrätten inte lyckas hålla tidsfristen.
Men du tycker då att olaga frihetsberövande under 1,5 timmar inte ska vara straffbart?
Så om jag låser in dig i 1,5 timmar så tycker du att jag ska gå fri?

Eller är det (som jag tror) att du tycker att bara fint folk ska få låsa in andra utan lagstöd?

Om det skulle ske av oaktsamhet så skulle du ju inte straffas eftersom olaga frihetsberövande förutsätter uppsåt.

Men om jag var i en garantposition, som ansvariga tjänstemän är mot fångar, så skulle ju oaktsamheten kvalificera till uppsåtsbrott.

Förstår inte riktigt vad du menar men nej, den s.k. garantläran innebär inte att det som annars klassificeras som oaktsamhet helt plötsligt blir till uppsåt. Krävs uppsåt så gäller det oavsett om en person befunnit sig i en garantställning eller inte. Sedan är det solklart att ingen av de inblandade gjort sig skyldig till en uppsåtlig överträdelse av 96-timmarsregeln utan endast oaktsam sådan. Däremot är det möjligt att ett uppsåtligt åsidosättande av bestämmelser om frihetsberövande skulle kunna medföra ansvar för olaga frihetsberövande enligt garantläran, trots att det brottet annars förutsätter ett aktivt handlande.

Jo det är precis vad det betyder, om man är garant för någon annans säkerhet så begår man uppsåtsbrott genom oaktsamhet som skadar den personen på ett sätt som man varit garanten mot.

Men domstolarna glömmer alltid bort garantläran så fort det är en tjänsteman som har ihjäl en unge de har hand om, låter en fånge hänga kvar i snaran eller liknande. Sen kommer de ihåg den plötsligt om det är någon vanlig farsa som inte håller koll på ungarna i simhallen ordentligt eller liknande.

Du har som så ofta en helt egen uppfattning om hur juridiken ser ut och så anklagar du oss andra för att inte tillämpa den eller tillämpa den på rätt sätt. Ett ganska bekvämt förhållningssätt när man sitter bakom datorn och aldrig behöver stå för några bedömningar. Du är, som jag nämnt tidigare, välkommen att söka jobb som domare och bidra med den kvalitetshöjning som du uppenbarligen menar att det skulle leda till. Men jag tror inte du skulle klara en vecka.

En inställning som delas av samtliga inom akademin och som domstolarna också delar så fort det handlar om en tilltalad ur allmogen.
Jag har, som du vet, helt rätt. Du bara glömde bort att det var olika tillämpning beroende på vem som gjort felet.

Jag har arbetat på domstol. Det ger knappast högre tilltro till domstolarna, det är lågt tempo, låg nivå och en väldigt misstänksam miljö. Alla är hela tiden rädda för att någon ska vara kritisk eller att dumheter ska komma ut.
Jag hade förkunskaper nog att hålla låg profil men det fanns ju en och annan som fick dåliga vitsord för att denne dryftat sig till att faktiskt tillämpa logik eller juridik.

Fram med lite rättsfall och andra referenser då, så ska jag gärna fortbilda mig. Jag arbetar som domare för att juridik är roligt och gör mitt bästa varje dag för att noga tillämpa juridiken. Sen kan det säkert bli fel ibland ändå men till skillnad från dig så anser jag mig inte vara felfri. Jag tar gärna del av dina hänvisningar om du bara lägger fram dem.

Om nu garantläran var tillämplig på det sätt du anger så borde väl hovrätten ha tillämpat den på rådmannen i detta fall. Men att man inte gjorde det var såklart bara för att skydda rådmannen,och skulle HD dela uppfattningen är det helt fel på HD också, och så där kan man ju argumentera med dig i evighet. Det leder ingenstans.

Du kan en hel del om mycket, det märker man, men dina juridiska analyser håller sällan. Men du tillämpar samma resonemang på din uppfattning kontra andras som mamman som såg sin son gå i militärparaden och utbrast "Alla går i otakt utom min Kalle".

Nils Jareborg, Allmän Kriminalrätt, valfri upplaga.

Det är också vad garant betyder, att man har ansvar för att garantera något. Det är en garanti, att gå i god för.

Inga närmare hänvisningar alltså, vad oväntat...

Läs Kriminalrättens grunder av bl.a. Jareborg, andra upplagen s. 128. Där ges just ett exempel på den situation som vi talar om i detta fall. Jareborg m.fl. påpekar att underlåtenhet att släppa någon fri som sitter lagligt frihetsberövad kan vara olaga frihetsberövande med tillämpning av garantläran men att det förutsätter uppsåt och att uppsåt ofta inte föreligger, varför tjänstefel i stället aktualiseras eftersom detta brott är begånget även vid oaktsamhet. Det är alltså just det resonemang jag lagt fram här.

Garantläran innebär att brott som annars förutsätter aktiv handling i vissa fall kan begås genom underlåtenhet. Det är det hela, den subjektiva täckningen måste likväl finnas. Garant ska inte kopplas till garanti och det strikta ansvar som är förknippat med det. Detta hör hemma inom civilrätten. Vad det handlar om är att man i vissa situationer har en skyldighet att handla.

Nej, jag är på resande fot och har inte tillgång till mitt bibliotek.

Om man är tvungen att släppa en fånge fri men undlåter att göra det så har man då enligt dig inte underlåtit ett aktivt handlande som man är skyldig att utföra?

Det kan såklart finnas konkurrens mellan brott, det har jag inte sagt något om.

Du kan väl läsa? Jag har för mycket att göra för att bemöta sånt här strunt. Diskussionen handlar, och har hela tiden handlat, om huruvida den s.k. garantläran har någon bäring på vilken subjektiv täckning som erfordras för att ett brott ska vara begånget.

Jag har också läst domen och Johan har i princip helt rätt. Vad jag kan se påstod åklagaren i åtalet mot rådmannen i och för sig att de misstänkta satt olagligt frihetsberövade i 30 timmar. Hovrätten konstaterar dock att det faktum att 96-timmarsfristen gått ut då häktningsförhandlingarna påbörjades inte innebar att de misstänkta suttit olagligt frihetsberövade till dagen därpå utan endast till dess att de häktades av rådmannen. Åklagaren framställde ju häktningsyrkanden vid förhandlingarna, varför häktning kunde ske med stöd av 24:17 rättegångsbalken. Rådmannen bedömdes endast ansvarig för tiden från det att hon påbörjade förhandlingarna till dess att hon fattade häktningsbesluten.

Det fanns egentligen inte skäl att häva häktningsbesluten dagen därpå eftersom dessa i sig alltså inte var olagliga. De inblandade, inklusive Särskilda åklagarkammaren, synes ha missuppfattat rättsläget.

Eller så häktades de för att det skulle se bättre ut i efterhand, nu när det blev fel. Vem ska man lita på?

Tråkigt med kommentarer som bara raljerar när man försöker anstränga sig att klargöra vad som står i en dom och hur rättsläget ser ut. Men det är nästan bara så det ser ut i det här forumet numera. För ett par år sedan fanns det gott om folk, jurister och lekmän, som sakligt diskuterade och debatterade juridiska frågor. Det är sällsynt numera.

Jag för fram saklig kritik mot hur svenska domstolar resonerar, även om jag medger att jag gör det med en sarkastisk ton. Den sarkastiska tonen är dock helt påkallad, av absurditeten i resonemanget

Jag vidhåller att rådmannen höll de misstänkta olagligt - begick ett brott - samtidigt som hon agerade domare mot sina offer. Det är principiellt fel. Svenska domstolar är helt enkelt dåliga på att upprätthålla de regler som gäller för misstänkta, och på att resonera principiellt.

24:17 är inte till för att man ska kunna bryta mot reglerna om anhållandetider, utan för att man ska kunna häkta människor under andra omständigheter än att den misstänkte anhållits först.

De misstänkta hade rätt att släppas direkt, när anhållandetiden gått ut. Den här sortens rättigheter ska upprätthållas strikt. Det är domstolarnas grundläggande funktion under förundersäkningen att upprätthåla den misstänktes rättigheter. Men, tyvärr, tar man det mest med ro, verkar det som.

Svenska domstolar är inte dåliga på att respektera dessa regler. Frihetsberövanden hanteras med stor noggrannhet och respekt. Sådana här fel är tämligen sällsynta men fel kommer alltid att begås då det är människor som är satta att tillämpa reglerna. Hovrätten har bedömt rättsläget på det sätt jag beskriver. Rådmannen skulle ha hävt anhållningsbesluten, det är korrekt och det har också hovrätten konstaterat. Men följden av det är inte att häktningsbesluten som sådana blir olagliga, enligt hovrätten i alla fall.

Kommenterar och förarbeten ger vid en snabb undersökning som jag gjorde innan jag skrev min kommentar inget klart svar. 24:17 utesluter enligt sin ordalydelse inte att man skulle kunna häkta i en situation där 96-timmarsfristen i och för sig har gått ut.

Jag viker mig helt för din sakkunskap, när det gäller kommentarer och förarbeten.

Däremot konstaterar jag att det finns en uppsättning regler för häktning i samband med anhållande. Och så finns det 24:17, som uttryckligen säger att den inte gäller vid anhållande. Då borde man rimligtvis dra slutsatsen att 24:17 handlar om andra sorters tillfällen.

Mitt huvudresonemang är dock det jag presenterar ovan, och det är rent principiellt: en förhandling som äger rum under helt olagliga former måste betraktas som olaglig i sig. Man hade ingen laglig rätt att föra dit, eller hålla, de misstänkta. Då kan det inte röra sig om ett lagligt beslut.

Vad man borde ha gjort är att släppa de misstänkta. Sedan hade åklagaren fått skicka in en 24:17-begäran, och så hade man fått ta det därifrån.

Det är den logiska konsekvensen av att vi har en tidsgräns. Det är det den är till för.

Så det är inte tråkigt med raljerande kommentarer som är raljant positiva till myndigheterna?

Jag har då aldrig stött på någon domare eller åklagare som varit noggrann med tvångsmedel. Jag har nog aldrig ens sett en åklagare som har lämnat beslutsmotivering till sina beslut om tvångsmedel. Det är bara lagtextens grunder avskrivna ordagrant som anges som motiv. Om man försöker prata med dem så är de helt oförstående till vad motiveringar skulle vara för något och tror att de får använda vilka tvångsmedel som helst bara de använder de magiska orden i rätt paragraf.

Det är bara beklaga, men Dagens Juridik blir alltmer irrelevant för praktiserande jurister och det beror inte bara på kommentarerna även om de ofta inte bidrar med något intressant. Jag är förvånad att inte redaktionen gör något åt det eftersom det i slutändan kommer att påverka Dagens Juridiks ekonomi. Om ingen jurist orkar läsa Dagens Juridik kommer de inte heller vilja att annonsera där och betala för det.

Som att juridik enbart tillhör jurister och inte de som berörs av den.

Den här typen av gnällig kommentar tillför i alla fall ingenting alls och DJ ska väl knappast vara styrd av sina annonsörer. Märkligt att du tycker det.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.