Skip to content

"Om seniorlån, onde män, falska barnbarn - och något om problemet med att få upp den"

KRÖNIKA - av Sven Cavallin, fd rådman i bl a Blekinge tingsrätt

 

Det är skönt att bli gammal - att vara ung var för djävligt! Detta citat från Hjalmar Söderberg upplever jag dessvärre idag närmast som en så kallad alternativ sanning - det vill säga en ren och skär lögn.

Häromkvällen utbrast jag stönande till Hustrun: ”Att det ska vara så fördömt svårt att få upp den!”

Det gällde då en petflaska med Ramlösa som Hustrun lämnat över till mig efter att själv ha misslyckats med att vrida loss plastkorken. Detta lyckades mig först sedan en gammal hederlig nötknäppare anlitats.

En polygriptång bör nock vid utflykter nedpackas i picknickväskan om man  medtar sådana petflaskor.

På senare år har såväl jag som den goda Hustrun förtvivlat brottats med stora problem vid öppnandet av till exempel burkar med kattmedicin, rengöringsmedel för toaletter och badrum, läderbehandlingsmedel m m. Jag har nödgats tillämpa principen att ”med våld går allt” samt därvid använda mig av det mesta i verktygslådan, inte minst då vassa knivar, vilket lett till blodvite och många fula ord.

Möjligen är det beträffande vissa varor så att tillverkarna är rädda för att deras produkter inte ska vara tillräckligt barnsäkra och därför orsaka dem enorma skadeståndskrav. De köper i denna rädsla då för dyra konsultpengar in nya konstruktioner, vilka dessvärre tenderar att bli även gubba- och kärringsäkra.

Emellertid är det ju så att man med åren blir fumligare, motoriken fungerar sämre och man ser krokigt, varför man har svårare för att tillgodogöra sig den information om rätt handhavande vid öppnandet, som ofta finns i miniskrift på förpackningen.

Härtill kommer att man helt enkelt inte har samma kraft i nyporna som tillförne. Kanske har man därtill blivit allmänt gaggig och har dålig kläm på hur man ska bete sig med nya pryttlar.

Blir man alltmer dement kan man få en ”ond man” förordnad för sig, vilken tar hand om ens tynande pensionsinkomster, tyvärr då ibland också bokstavligen. Stor skada vållar denna nidingsbrottslighet - inte minst för det flertal gode män, vilka lägger ned stor och uppoffrande möda i sitt viktiga och till största delen ideella värv.

Diverse obskyra försäljare träffar per telefon bindande avtal med en om tjänster man knappast ens har möjlighet att utnyttja. Falska ”barnbarn” dyker upp ur tomma intet och kräver sin tribut. Som pensionär är man bliven ett lätt byte för den sortens jägare.

Ens bankbesparingar sinar alltså ut, men man har ju kvar en väsentlig kapitaltillgång, nämligen den kåk man bebor. Ofta har ju lånen betalats ner rejält samtidigt som marknadsvärdet mångdubblats, förutsatt att fastighetens läge är någorlunda OK.

För cirka tio år sedan - kanske lite drygt - lanserades en ny låneform på bolånemarknaden. I spetsen gick ett företag som hette Svensk Hypotekspension och som tydligen begåvats med så kallad oktroj.

Jag lyckades - mirabile dictu - för några år sen ta mig in på någon ”informationssajt” för detta företag, då jag i min enfald trodde att ett så kallat seniorlån skulle kunna vara en slug lösning för att diskret höja den krympande pensionen och få någon slags guldkant på tillvaron. Kanske kunde man här försynt plocka ut sidådär 3 - 5 000 kronor i månaden - skattefritt - under några ytterligare förhoppningsvis glada år.

Då kunde man kanske slippa att emigrera till Portugal eller så….

Efter en stunds genomgång av förutsättningarna för detta erbjudande om så kallade seniorlån, vilket man i stort uppslagna annonser i rikstäckande tidningar kunnat ta del av, insåg jag emellertid ganska så snabbt ett flertal nackdelar.

Man belånade bara till max ca 25 procent av marknadsvärdet (om man däremot var uppemot 90 år kunde de tänka sig att höja belåningen till 40 procent av marknadsvärdet och kanske lite mer än så… Hrrrm!)

Om man beviljades sådant seniorlån skulle alla andra lån först lösas och kreditinstitutet alltså ha bästa rätt från första kronan av fastighetens värde. Kostnaden för att lösa de lånen fick man alltså först betala genom en avräkning på det växande seniorlånet. 

Detta innebar att om man senare skulle - på grund av till exempel läckande tak eller annat - behöva ta ett ytterligare banklån med fastigheten som säkerhet torde man ha ställts inför problem. Den ”gamla” banken torde ha varit föga intresserad av att ställa upp med lån i det här läget, då deras säkerhet hade blivit liggande på en högst oklar nivå ovanför ett svällande sådant här seniorlån.

Säkerligen hade man då varit hänvisad till att förhandla endast med seniorlånebanken. Det verkade inte så bra!

Man erbjöd att lånet var amorteringsfritt och att räntor inte behövde betalas i ens livstid om man inte sålde av sig huset och det lät ju fint som snus (Live now - pay later or never...). Men - räntan man tog ut låg ett par procent över normal bolåneränta och skulle höjas om den allmänna räntenivån höjdes.

En fördel för kunden var ju dock att den höga räntan var avdragsgill. Banken tog emellertid ut en anmärkningsvärt hög uppläggningsavgift på 4 700 kronor för varje sådant seniorlån. Den uppläggningsavgiften var ungefär tio gånger högre än den normala för bolån.

Redan från början plockade man alltså en hel del pengar av kunderna och sedan placerade man måhända sina väl säkrade egna förbindelser - bestående då alltså i bottenlån i fast egendom inom 20 - 45 procent av marknadsvärdet (en närmast idiotsäker placering) - hos andra kreditinstitut…

Oavsett hur därmed må ha förhållit sig kunde den honorerande banken räkna in en mycket säker vinst - delvis ganska omgående och i övrigt i allt fall efter någon tid. Detta var - som jag uppfattade det - alltså ett rent geschäft som Svensk Hypotekspension och ett antal andra banker ägnade sig åt.

Numera tecknas nog färre sådana seniorlån men Svensk Hypotekspension erbjuder fortfarande samma typ av lån - nu med annan beteckning och måhända delvis andra villkor.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

5 comments

I en artikel i Blekinge läns tidning från 23 juli 2010 står att läsa att krönikören överväger skriva en bok. Finns ännu hopp om att denna bok kommer författas?

Bra och informativ krönika.

Själv har jag uppfattat seniorlån som en hjälp för kvinnliga pensionärer och änkor med bostadsrätt.

De kan då få pengar nu och detta betalas då när arv ska delas ut. Dvs änkan kan leva bättre på bekostnad av sina arvtagare.

Jag tycker det låter ganska bra. Folk ska leva edans de kan. Vad som finns kvar till arv är helt ointressant.

Fyndigt med petflaskan. Uppskattades. :)

Seniorlånen torde vara ett minne blott idag då Bolånedirektivet, som infördes i svensk rätt den 1 januari 2017, inte tillåter beviljning av krediter som till övervägande del baserar sig på bostadens värde.

Och vad ville man åstadkomma med denna lagändring i så fall?

De skulle väl i så fall innebära en försämring för alla pensionärer?

Vem tjänar på förslaget eller vad ska motverkas?

Bra att du lyfter fram sånt som är viktigt att känna till.

Ja, det är ett med åldern tilltagande problem att få upp alla förpackningar. När det gäller flaskor och burkar har jag sent i livet lärt mig ett knep som ofta hjälper. Håll vänster hand på kapsylen/locket om du är vänsterhänt. Vrid med höger hand hela burken/flaskan åt vänster/medsols. Det är alltså mycket effektivare när man vrider burken/flaskan. Man slipper då ofta det besvärliga momentet med burkar att hitta rätt redskap för att få in luft i burken.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.