Skip to content

Juriststudenterna processar mot staten om lucka i lagen för näthat - "ingen drake är för stor"

Juriststudenterna Nils Magnell och Hanna Stern utanför JK i Stockholm.

Enligt hovrätten borde det näthat som hovrätten friade en man från vara kriminaliserat. Detta tog två juriststudenter fasta på och har nu inlett en process mot staten. ”Ingen drake är för stor”, säger Hanna Stern och Nils Magnell som nu företräder journalisten Irena Pozar som fick ta emot näthatet.

 

Hanna Stern och Nils Magnell delar sin tid på juristlinjen i Stockholm med ett engagemang hos Institutet för Juridik och Internet där de nu företräder journalisten Irena Pozar.

Nyligen lämnade de in en stämningsansökan till Justitiekanslern med krav på skadestånd från staten.

Svensk rätt skyddar inte
Bakgrunden är de grovt hatiska och hotfulla kommentarer som drabbade Irena Pozar under hennes tid som reporter och krönikör på Nyheter24 men där hovrätten frikände den man som hade åtaladts för kränkningarna.

- Vi blev intresserade för att det blev så tydligt att svensk rätt inte skyddar henne mot de kommentarer hon blev utsatt för, säger Nils Magnell.  

- I förlängningen handlar det dessutom om rätten till yttrandefrihet och att människor inte ska tystas på grund av risken för kränkningar.

Påverkar hennes liv
Nils Magnell och Hanna Stern har med stöd av sin mentor - advokat Sebastian Scheiman - formulerat stämningsansökan där man kräver skadestånd för bristerna i svensk rätt.

- Det är ett stor ansvar som vi har tagit på oss och vi vet att detta påverkar hennes liv,  säger Hanna Stern. 

- Men jag tror att hon känner sig trygg och mer förstådd av oss som hör till en yngre generation och har en annan relation till internet.

- Man blir inte riktigt tagen på allvar när det gäller kränkningar på internet och Sverige har halkat efter när det gäller lagstiftning både jämfört med Norden och Europa

Arbetar ideellt
Hanna Stern och Nils Magnell arbetar helt ideellt och har lagt ner mycket tid på att gräva i Irena Pozars fall samtidigt som de ska sköta sina studier.

Nils Magnell läser fjärde terminen och Hanna Stern håller på med sitt examensarbete. Att starta en process mot svenska staten var ingenting de räknade med att göra innan de ens hade tagit examen.

- Det är klart att det känns stort men framför allt känns det viktigt. När man har möjlighet att göra detta blir det också tydligt hur betydelsefullt det är att studera och att man faktiskt kan påverka med hjälp av juridiken.

- Nu finns det ingen drake som är för stor att ta sig an och vi kommer att fortsätta på samma sätt.

"Basebollträ och slå ihjäl"
Irena Pozar arbetade under år 2014 som journalist och krönikör på nyhetssidan www.nyheter24.se. En man skrev flera mycket hatiska och hotfulla kommentarer under en av Irena Pozars krönikor.

I kommentarerna stod bland annat ”Det bästa man kan göra för jämställdheten i Sverige är att gå ut med ett basebollträ och slå ihjäl sexistiska feministkräk” och ”Det är sexistiska feministidioter som Irena som skulle behöva hålla käften. Hon gör ju bara bort sig. Upp med en kniv i fittan på sexistiska feminister”.

"Borde vara straffbara"
Mannen bakom kommentarerna åtalades för ofredande och dömdes i tingsrätten men friades i hovrätten. Hovrätten ansåg att mannens gärning inte utgjorde ett sådant "hänsynslöst beteende" att det kunde klassas som ofredande.

Hovrätten var dock kritisk till lagstiftningen och konstaterade i sin dom att ”goda skäl kan anföras för att förfaranden av det slag som är föremål för hovrättens bedömning borde vara straffbara”.

 

Läs även:

"Kniv i feministfitta" yttrandefrihet och inte ofredande - hovrätten friar

"Hovrätten kunde ha använt sitt tolkningsutrymme för det moraliskt rimligaste utfallet"

  • Anna Wetterqvist

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

21 comments

SÅ bra!! Att Sverige har hamnat juridiskt på efterkälken gällande näthat/rasism/hot/kränkningar är en underdrift.Det finns finns många personer som på internet står upp för demokratiska värderingar och får ofta (alltid?) ensamma ta konsekvenserna när SD-svansen tycker att orden börjar bli för svåra.

Tack och lycka till! Ni gjorde min dag mycket bättre!

Jag kom på ett bra ord här "HATJOURNALISTIK".

Pip. Artikeln är bra. Det finns mycket att säga i detta ämne. Man måste skilja mellan hat och brott enligt brottsbalken, vilket är två olika saker. Man får som sagt älska och man får hata. Om ska agera ombud så bör ställa sig frågan om detta är något som man vill ställa upp på. Jag skulle själv tycka att detta skulle vara rent pinsamt och skulle avböja. I detta fall skulle jag nog säga att hatet gick i två olika riktningar, först ut från journalisten genom artikeln och sedan tillbaka in igen via kommentaren. Det kan noteras att det var journalisten som började. Detta är precis som i sandlådan, där först ett barn kastar sand i ansiktet på ett annat barn i sandlådan. Och där sedan det barnet blir så ledsen att det barnet kastar tillbaka sand i ansiktet på det barn som började att kasta sand. Att då säga att endast det andra barnet gjorde fel som kastade tillbaka sand blir då inte riktigt. Frågan blir då om man som en seriös yrkesman vill ställa upp på dessa lekar. Svar nej!!!!

Det bästa hade väl varit att journalisten skrev, utan kommentarsfält precis som i andra tidningar och då hade inte detta problem uppstått? (kanske eller?) Man måste ju inte skriva en artikel med kommentarsfält. Syftet med anonyma kommentarsfält är ju att skapa debatt. Om man nu inte vill detta, varför har man då kommentarsfält och/eller inför vissa villkor, där man inte får skriva anonymt eller stänger av vissa kommentatorer m.m. Jag måste samtidigt säga att jag kan inget om just detta fall, utan ställer mer bara öppet frågan.

Hanna Stern och Nils Magnell civilkurage och moralvärderingar är sällsynt i Sverige och ska hedras för att de samtidigt som sina studier, lägger ner mycket tid på att gräva i ärendet Pro bono!
Varmt lycka till!
Mvh/Thérèse Angélique med Prro bono Team.

Det finns ju en baktanke att den här typen av engagemang ska användas som referens vid framtida arbete inom stat eller näringslivet. Det är inte fel att göra så, man spelar smart men det är inte särskilt hedervärt, utan ett sätt att simma med strömmen och ta del av framtida vinst.

Mer heder till de som hjälper andra i vårdnadstvister utan någon som helst berömmelse.

Jag förstår inte alls Juridikinstitutet, som menar att journalister inte vågar uttrycka sig. Jag tycker att det förhåller sig tvärtom. Vederbörande gick sedan vidare från nyheter24, till Expressen och är nu en av två chefredaktörer på Veckorevyn, som jag har kunnat utläsa på nätet. Det får väl betraktas som en brant karriär i sin genre. Jag förstår inte alls Juridikinstitutets argument i TV att journalister skulle vara skrämda till tystnad mot bakgrund av den här aggressiva journalistiken. Tycker mer att det snarare förhåller sig tvärtom med att tonläget skruvas upp mer och mer för att tränga igenom bruset. Att man väljer en så pass aggressiv journalistik handlar mer om en typ av personlig profilering och marknadsföring, som ska väcka uppmärksamhet. Den process, som nu har inletts späder också på den här typen av uppmärksamhet och marknadsföring.

Har de verkligen inget viktigare för sig? Det finns nog betydligt mer angelägna saker att gå på svenska staten för än att någon som skrivit otrevliga kommentarer inte blev fälld.

Ord berör mer än man tror. Det biter att läsa dem. Grova ord eller könsord torde inte kunna bli olagligt. Svårt att lagstifta bort hata. Folk hatar av många skäl. Hatakänslan sägs vara samma sak fast omvänt, som älska. En mänsklig "normal" känsla. Får man uttrycka en mänsklig känsla?

Om mitt ex skriver att hen hatar mig och önskar mig åt helvete under svåra plågor, är det brottsligt eller vill vi att det ska vara det. Ofta utan djupare mening har man hört kvinnor säga att de skulle vilja skära av familjeklenoden. Brottsligt eller ?

Alla tror att det bara är män och SD:are som vräker ur sig. Inte troligt alls.
Alla som yttrar åsikter eller gör skildringar riskerar svinhugg i dagens hårda klimat.
Hur mycket ska man tåla om man leker i den offentliga yttrandefriheten. Hur lite ska man tåla.
Både journalister och andra med inlägg och kommentarer åker på verbala snytningar.

Många vill torgföra sin syn på det mesta i samhället, men de vill ha en rustning till skydd själva. De vill tysta alla mothugg om det går. En del vill ha sin plattform för sig själva. Man vill ge ut, men inte ta emot. Egna ord och åsikter ska vara lag.
Feminister spyr galla över män som kollektiv och letar med ljus och lykta upp alla detaljer som kan vridas till en anklagelse mot män och en orättvisa mot kvinnor.

Dessa kvinnor debatterar som offer hela tiden. Männen blir retade av att i åratal bara få höra påhopp på kollektivet, men vet att man inte får gå hårt åt feministrörelsen som blir en trigger men en rörelse som de facto har många nyanser från mörkrött till rosa. Det är lätt att se i allmänna munhuggningar. Ingen skyddar männen eller vill det, för att de anses inte behöva det. Får de höra i 30 år hur dåliga, hemska och orättvisa de är, så blir de laddade som en gasflaska.

Oavsett lagskrivning så kan fulingarna komma runt med förtäckta,vaga, underförstådda, indirekta, allmänmålande ord, ord med omvänd betydelse och andra sätt, så budskapet går fram, men går inte komma åt. Det direkta och synligt råa kan minska, men man tystar många samtidigt. Ett trubbigt vapen. Det finns inte bara kvinnohat om man tror det, utan minst lika mycket manshat. Männen uppfattar det ofta som manshat. Det har inte med SD eller inte att göra. De som är politiskt vänster och har starka sympatier till detta erkänner sig som feminister som en tro och politiskt korrekt. De har sitt att tro på.

Det är sorgligt det som utspelar sig i samhället. Margareta Winberg sade att hon trodde att männens ökade aggression berodde på frigörelsen. Det blir sämre av kvinnornas barrikadkamp mot manssamhället som de ser det. Allt hänger ihop så något torde det ligga i det.

Vi ska inte glömma kloka och intelligenta Pär Ström som bedrev opinion för alla orättvisor mot män och debatterade offentligt. Feministkvinnorna trakasserade sönder honom och hans familj, så han tvingades sluta för sin familjs skull. Han var saklig, objektiv och lugn plus att han hade rätt i det han sa. Hans röst har tystnat. Detta är ett praktexempel på att bara åsikten i sig hur riktig den är, kan väcka enorma aggressioner och ageranden från kvinnor.

Lägger in detta för lite mer helhet och motvikt till det ensidiga föraktet för ord riktade mot kvinnor just. Desto mer man breddar frågan desto mer finns det som väcker funderingar.
Att reglera språkbruket går inte bra och det kan bli så att det är så många grupper som ska skyddas, att det bara blir just infödda män som utesluts även med könsneutral lag. Lagen slår alltid åt ett håll mer ändå i praktiken.

Vad tror ni? Ska man få kritisera med personangrepp överhuvudtaget, då sakfrågan blivit för laddad. Ska man inte få tåla lite. Domstolar har friat folk som kallat poliser det ena och andra också. Det bör de tåla säger domstolar. Måste man ta åt sig hat som om det vore fysiskt allvar på var sin sida om tangentbordet med Internet emellan?

Jag kan inflika medborgarögat med att journalistiken var mycket rå vid en snabbläsningen på nätet. Frågan är om den råa jargongen från börjar ger upphov till råa svar i kombination med anonyma kommentarsfält. Inte helt otippat så gör den det som jag ser det. Tyckte hovrätten gjorde rätt. Vi kommer inte så mycket längre. Tråkigt att studenter ska behöva ödsla dyrbar tid på denna fåniga fråga där de inte har något case. Studenterna har ju så mycket annat viktigt att ägna sig åt t.ex att vara med studentspexet och att studsa runt i färgglada overaller. Frågan är egentligen inte om draken är för stor. Frågan är istället om inte draken är för liten för att det överhuvudtaget ska vara möjligt att komma åt den. Eller uttryckt på ett annat sätt att det här är egentligen är frågan om en s.k. icke-fråga.

Huruvida man ska få eller inte få använda personangrepp och dylikt är rimligtvis en fråga för det specifika forumet, inte för rättsväsendet. Bryter man mot forumets regler kan man dessutom bli avstängd från det och i förlängningen också från sin Internetleverantör om det upprepar sig.

Det är fullständigt valfritt att läsa kommentarerna till en artikel man skrivit. Om man tar åt sig så mycket av att några puckon är otrevliga så bör man inte göra det ö h t, om inte annat eftersom detta inte är något rättsväsendet kan göra något åt förutom i enskilda fall.
Vad händer när en sån här känslig liten fjärils artikel blir föremål för något forum där folk kan vara betydligt elakare än någon nyhetssidas kommentarsfält och som dessutom ligger långt utanför svensk lag, typ Flashback eller Daily Stormer? Det bör ju finnas en konkret risk för självmord i så fall.

Personligen skulle jag ta åt mig betydligt mer om någon totalt slaktade min artikel på en fakta/logik-mässig grund, och det är ju (förhoppningsvis!) inte straffbart.

Patrick.
Fråga avseende att du "personligen skulle du ta åt dig betydligt mer om någon totalt slaktade din artikel på en fakta/logik-mässig".
Är du skribent i av dig hänvisat nazist forum också?

Relevans...? Men, nej, inte något av forumen för övrigt.

Det är det jag menar. Såna här människor lyfter inte på några stenar. Man negligerar t ex en sådan som Pär Ström då han inte omfattas av det narrativ som valts till samhällsbeskrivningen. I den så är det en anomali eller t o m en lögn att en man blir trakasserad av en sammanslutning av främst kvinnor som kallar sig för feminister. Grupper som dessa anses"löst sammanhållna", "enskilda uttryck för frustration" osv medan de som med ord angriper de som företräder den goda samhällsmoralen (där alla ska med, och pengar åt alla skyddsvärda grupper fastän det inte är möjligt i praktiken) är klandervärda och bör lagsökas.

Det är lite tröttsamt. Utvecklingen kommer gå åt repression och man kommer att försöka införa lås på internet, kanske med inloggningar via ID enligt devisen om att har man inte gjort något behöver man inte vara orolig.

Men det är väl det hårda klimatet man försöker bryta så det inte eskalerar ytterligare.

Sen kan väl både män och kvinnor kritiseras när det är befogat.

Våld, hat och hot ökar med Internet då måste vi göra något åt det.

Politiker, makthavare och journalister ska tåla en viss del men aldrig hot. Inte heller hur mycket som helst.

Det är inte tillåtet att bete sig hur man vill - var man vill och har aldrig varit.

Internet ska inte bli nån frizon för elaka och hotfulla.

Alla har rätt att befinna sig där utan att känna sig hotade eller förföljda etc.

Nåt måste göras.

"att människor inte ska tystas på grund av risken för kränkningar."
Heter man Mattson eller är en skurkjournalist så är det fritt fram och straffritt att tysta folk med uthängningar och hembesök.

Det är ju väldigt fint att skriva att man önskar att "alla män ska dö en plågsam död" - för det får man beröm för att vara en feminist-ikon. Och en man som gjort utredningar åt föregående regering om "rasism" fortsätter att jobba åt nuvarande med föreningen "Afrosvenskarnas riksförbund" som förklädnad - fast han är adopterad från Korea. Han har en diger lista av straff och åtal för våld, hot, skadegörelse mm mot både yrkeskollegor, meningsmotståndare och fd flickvänner. Han anser att svenska män som gifter sig med asiatiska kvinnor är pedofiler. Han önskar att västerlandet ska gå under i blod och lidande, han påstår sig fysiskt angripa folk på gatorna som han uppfattar vara rasister, även gamla damer. Han uppgav i en intervju för en vänstertidskrift att han hoppat upp på en buss och misshandlat ett förskolebarn som han uppfattat skulle ha utbrustit: "Titta, en kines!" Journalisten gjorde inga följdfrågor, och mannen har stolt kopierat texten till egna webbdokument. Han har varit hörd av polisen angående det så kallade fryshusmordet - och han använder detta för att hota människor.

Men detta har inget intresse för politiker, journalister eller jurister. Däremot kommer vi att få höra till dödagar om att ett par Sverigedemokrater lyft upp metallrör när de känt sig hotade en natt när de var på väg hem från krogen. Vänstermänniskor har rent definitionsmässigt alltid rätt. Hat mot vita män är inte hat, och vita kan inte utsättas för rasism. Det senare pga av att vita människor under en period köpte en bråkdel av alla de otaliga svarta afrikaner som arabiska slavjägare kidnappade i Afrika.

Sedan kan man till slut undra varför inte Sveriges grundlag gäller för sossepolitruker. Eliasson raderade miljontals mejl på Försäkringskassan - man kan gissa varför. Och- Ivar Arpi SvD:"Riksdagens mandat tycks inte ha respekterats av de svenska tjänstemän som varit mest involverade i EU-kommissionens process för att ta fram ett nytt vapendirektiv. Korrespondensen mellan Hänninger och Thorsell rörande dessa frågor går inte att begära ut – de har raderat alla mejl. Hur mycket av detta har skett med Anders Ygemans och Morgan Johanssons goda minne?"
Är paragrafen om att det finns ett brott som heter "undertryckande av urkund" avskaffad?

Många frågor här, få svar. En fråga till: Hur kan det komma sig att det i den ena tråden (i mer eller mindre förtäckta ordalag) hävdas att utländska män beter sig så himla illa mot kvinnor, samtidigt som man i nästa tråd ivrigt försvarar andra mäns rätt att på klingande svenska kasta ur sig könsord och hot om grov våldtäkt?

Ärlig talat börjar jag nästan tro att det ligger en agenda bakom det.
Det är mycket som sker just nu. På något vis ska grupper stå mot grupper.
Svenskar mot muslimer. Kvinnor mot män och vise versa. Man undrar nästan om detta underhålls av nån dagligen. På så vis skapas utrymme för opinioner mot eller för det ena eller andra. Typ åldersbedömningsmetoder. Och sen är stenen satt i rullning. Fler metoder för att kan tas fram. Nu ska mimik avgöra vem som är en brottsling eller ej. Det tog flera 1000 år att avskaffa barnagan. Det spreds sedan över världen och fler barn fick det bättre. Nu går vi åt helt andra hållet. Hur svårt är det att infiltrera SD? Skapa ett vi mot dom? Så att vi inte alla ställer gemensamma krav på lägre pensionsålder eller bättre lön. Istället höjs pensionsåldern medan 8 människor äger lika mycket som halva jordens befolkning. Vi måste titta på vad som sker just här och nu och sen fråga oss hur det blev så och vem det gynnar. Om vi brbråkar sins emellan på Internet lär väl vissa få jobba ostört. Vi lär heller aldrig mötas i gemensamma krav för en bättre värld för alla.

Man kan ju undra om de förstår att alla sådana förändringar i hanteringen av näthat skulle vara lika tillämpliga på journalisterna själva. De glider oftast undan på precis samma grunder som de beklagar sig över rättsystemet för när deras motståndare kommer undan.

Om man verkligen sänkte ribban för näthat och var konsekvent med det så skulle det snart inte finnas en kulturjournalist kvar, eller också skulle det bli uppenbart hur skilda måttstockar det är som gäller så fort någon kallar sig journalist.

Man kan inte både ha kakan och äta den, inte ens som journalist.