Skip to content

"Vi behöver specialdomstolar för konkurser - inte en myndighet som tar över domstolarnas roll"

KOMMENTAR - av Marie Karlsson-Tuula, professor i civilrätt vid Karlstads universitet

 

Jag har under de senaste åren i flera forum diskuterat frågan om utredningen "Ett förenklat konkursförfarande". Förslaget, som Domstolsverket och Kronofogdemyndigheten själva  har tagit fram, handlar om att flytta viss ärendehantering i konkurser från domstol till kronofogdemyndigheten.

Enligt min uppfattning står detta förslag stick i stäv med hur det ser ut både i Norden och i Europa och inte minst i USA där det sedan länge finns federala specialdomstolar för insolvenshantering - bland annat konkurser och företagsrekonstruktioner.

Nu har det kommit ett EU-direktiv om vissa insolvensfrågor och frågan som kan ställas nu är om inte den ovan nu nämnda utredningen - en gång för alla - kan läggas i den eviga malpåsen.

EU-direktivet om vissa insolvensfrågor är den del av det arbete som under senare tid har pågått i EU. Under mars månad 2014 lämnade EU-kommissionen en rekommendation till medlemsstaterna om rekonstruktion av företag och att entreprenörerna ska få en andra chans (fresh start).[1]

Eftersom kommissionens rekommendation inte åtföljdes av medlemsstaterna finner EU att det nu är nödvändigt att få till stånd en bindande lagstiftning på området som garanterar att medlemsstaternas lagstiftningar uppfyller vissa miniminivåer när det gäller den insolvensrättsliga lagstiftningen.[2]

Om insolvenslagstiftningarnas utformning, i medlemsstaterna, skiljer sig mycket åt kan det, enligt EU, medföra ökade kostnader och stor osäkerhet vid bedömningar av ekonomiska risker när det gäller investeringar i en annan medlemsstat. Detta kan dessutom verka avskräckande för företag som vill etablera sig i andra medlemsstater.

EU vill förhindra detta genom att införa det nu aktuella direktivet. Direktivet bygger till stor del på den rekommendation som avlämnades av kommissionen 2014.

Förslaget är indelat i tre huvuddelar. De har bland annat inriktningar på preventiva rekonstruktionsåtgärder, regler om en andra chans för entreprenörer och effektivare rekonstruktionsförfaranden. I det av Entreprenörskapsutredningens avgivna förslaget, SOU 2016:72 har viss hänsyn tagits till de av kommissionens Rekommendationer som EU lämnade 2014.

Syftet med nyainsolvens direktivet är bland annat att säkerställa att livskraftiga företag med betalningssvårigheter, som är aktiva inom den europeiska unionen, ska ha tillgång till nationella insolvensförfaranden. Dessa förfaranden ska möjliggöra att företagen kan omstruktureras på ett tidigt stadium och därigenom undvika konkurs.

Direktivet syftar även till att ge hederliga konkursdrabbade entreprenörer en andra chans. Det framgår också att en gäldenär bör ha möjlighet att ta itu med sina ekonomiska svårigheter i ett tidigt skede - när det fortfarande är möjligt att förhindra insolvens och säkra en fortsättning av verksamheten.

Som ovan nämnts pågår det nu en utredning i Justitiedepartementet om en förenklad konkurshantering. I den utredningen föreslås att man från domstol ska lyfta vissa konkurshanteringsfrågor från domstol till Kronofogdemyndigheten - det vill säga en domstols arbetsuppgifter till en myndighet.

Denna utrednings innehåll, torde med hänsyn till den rapport som den grundar sig på, stå i direkt motsättning till vad som lades fram i den rådgivande rekommendationen av Kommissionen 2014 och till det förslag som nu läggs fram i direktivet om vissa insolvensfrågor.

Det är, enligt min mening, viktigt att i den pågående debatten fästa särskilt avseende vid denna fråga, eftersom det enligt direktivet är ett krav att medlemsstaterna ska införa specialdomstolar i insolvensfrågor. I direktivet anges dessutom att medlemsstaterna ska försäkra att de som sitter i domstol är särskilt utbildade och har särskild erfarenhet av företagsrekonstruktion, insolvens och andra därtill sammanhängande frågor.[3]

Detta krav framstår som väl genomtänkt. Internationellt sett är dessutom en domstols inblandning i konkurser ett centralt inslag för rättssäkerheten.

Det är dessutom viktigt, som det mycket riktigt framhålls i direktivet, att en specialdomstol skulle gagna borgenärernas och aktörers förtroende på marknaden såväl nationellt som internationellt.

Jag vill åter framhålla att den trepartskonstellation bestående av domstol, konkursförvaltare och tillsynsmyndighet fyller en viktig funktion och garanterar rättssäkerheten. Rättssäkerheten skulle dessutom öka om en specialdomstol, i enlighet med innehållet i direktivet, införs.

Dessutom torde handläggningstiden av ärenden minska och kostnaderna för insolvenshantering minskas. Framför allt skulle borgenärernas förtroende för insolvenshanteringen öka inte bara i Sverige - utan även i EU och för stater utanför den Europeiska unionen.

 


[1] EU 2016/0359 723 final s. 7.

[2] EU 2016/0359 723 final s. 16.

[3] EU 2016/0359 723 final 

 

 

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt