Skip to content

Pojkes berättelse för socialsekreterare räcker inte - mamma frias från barnaga

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Mamman dömdes i tingsrätten för att ha slagit sin son. Bevisningen utgjordes främst av vad en socialsekreterare vittnade om att pojken skulle ha sagt i ett barnsamtal. Hovrätten anser dock att dessa andrahandsuppgifter inte är tillräckliga för fällande dom och friar därför mamman.

 

Den 43-åriga kvinnan och den 48-årige mannen åtalades vid Falu tingsrätt för att under två år och vid upprepade tillfällen ha slagit sin son med öppen hand på rumpan, benen och ansiktet.

Mannen förnekade gärningarna men kvinnan erkände att hon hade "daskat" sonen i rumpan. Hon ansåg dock att detta hade utgjort ett "straffritt tillrättaförande".

Samtal hos socialtjänsten
En orosanmälan hade kommit in till socialtjänsten angående sonen och i samtal med socialsekreterare berättade pojken att hans föräldrar ibland slog honom på rumpan - någonting som föräldrarna också medgav i ett möte hos socialtjänsten.

Föräldrarna låg i skilsmässa och en vårdnadstvist pågick om både pojken och hans syster.

Pojken har i förhör berättat att hans pappa ibland slår honom på rumpan och i ansiktet när han är arg och att det gör ont, men att hans mamma bara pratar och säger åt honom när hon är arg.

Kroppslig bestraffning
Tingsrätten ansåg dock att det vara bevisat att både mannen och kvinnan - i vart fall vid ett tillfälle vardera - hade slagit pojken i rumpan. Ytterligare våld kunde dock inte styrkas.

Tingsrätten påpekade att de situationer som lett till våld från föräldrarna - då pojken hade varit olydig eller bråkat med sin syster - inte var sådana att de skulle anses vara "straffria tillrättaföranden". De utgjorde snarare kroppsliga bestraffningar, enligt tingsrätten.

Mannen och kvinnan dömdes för ringa misshandel till 70 dagsböter och 5 000 kronor vardera i skadestånd till pojken.

En nämndeman var skiljaktig och ville fria båda.

Frias i hovrätten
Kvinnan överklagade till Svea hovrätt som nu pekar på att  pojken i förhör bestämt förnekat att hon skulle ha slagit honom. Hon medger däremot att hon "daskat honom lätt" i rumpan vid ett tillfälle men att detta omöjligt kan ha orsakat smärta.

Hovrätten skriver:

"Mot detta ska ställas att S (socialsekreteraren) berättat att P (pojken) för henne uppgett att hans mamma slagit honom och att det skulle ha gjort ont."

Hovrätten konstaterar att tjänstemannens uppgifter är andrahandsuppgifter som inte stämmer med vad pojken senare har uppgett för polis.

Vittnesmålet kan inte ensamt läggas till grund för fällande dom. Hovrätten ändrar därför tingsrättens dom och frikänner kvinnan.

  • Alt-texten
    Sofia Sars

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

10 comments

Betyder det att polis skall hålla socialtjänstens barnsamtal så att det blir förstahands uppgifter? Ett barn kan prata om vad som faller det in och helt plötsligt började prata om besvärliga och jobbiga situationer de varit med om. Hur ska en socialsekreterare agera då? Skall hen avbryta samtalet och tillkalla polis så de får förstahandsuppgifter?

Det finns ett problem med att socialsekreterare håller den typen av bevisvärderande samtal med barn då kompetensen hos kåren är oerhört skiktad. Sannolikt beror det på vilket intryck socialsekreteraren gjort i rätten, om denne vittnat samt hur detaljerat och i bevisvärderande mening hur stabil socialsekreterarens berätelse varit. Här finns det troligen en del att önska hos kåren generellt, dock vet jag ju inte m det är det som avgjort i detta fall innan jag läst domen. Det kan dock vara värt att fundera över.

Jag har noterat,vid ett flertal tillfällen, att personal i "socialsvängen" tenderar att vara känslodrivna, känslor och saklighet går sällan hand i hand.

Då inlägget är anonymt kan man ju lufta sina åsikter om en "sviktande yrkeskår" hur som helst. Inläggen är i mitt tycke av tveksam karaktär då avsändaren är anonym.

Det är relativt vanligt att en domstol negligerar vad som föreslås i en sossutredning eller kör över familjerättens beslut och åsikter och det finns orsaker till det.
Antingen att soss har fattat tokiga beslut eller att ett annat beslut,i ljuset av lagstiftning och annat sakligt beslutsunderlag, är riktigare.

Så varför ska man ha åsikter/disutera om detta domslut över huvudtaget då? Avses sossar vara socialtjänsten?

Jag ber om ursäkt för stavfel i tidigare inlägg. Men stavningen ändras från att jag skickar texten till att den hamnar i kommentarsrutan.

Lagen mot barnaga var inte en dag försent. Fysiskt våld har blivit tabu. Faktiskt slår barn föräldrar som orsakar smärta också. Gränsen för en dask har ju satts här till smärta eller inte.
Människor skadar varandra desto mer känslomässigt och psykiskt som är svårare eller omöjligt att bevisa. Hur många mobbare har blivit åtgärdade av skola och socialtjänst? Barn måste skyddas tycker vi alla. De som bedömer saker har fått lagar som ligger på hårstrånivå där dessa klyvs och där man in i minsta detalj tror att man kan klarlägga vad som hänt. Risken är stor för misstag åt bägge håll. Massor av människor har släppts ur fängelse på grund av feldomar och en del har inte fått resning. Fatala fel och brister hos socialtjänsten och partiskhet är allmänt känt hos alla samhällsmedvetna. "Shaking baby syndrome" är det väl ett 100-tal som dömts till straff för, på kvasivetenskapliga grunder som nu avslöjats. Det är en skrämmande utveckling som skett som öppnar för godtycke. När ska detta ta slut. Har vi återinfört häxprocesserna i Sverige? Dock har det i nya samhällsklimatet blivit männen som är oftast är häxorna även om brott begångna av kvinnor ökat sedan de blev mer manliga i sina uttryck.
Är männen offer för sina mödrar eller är de så fel genetiskt beskaffade att de inte kan leva i dagens moderna samhälle om de är neandertalare och grottmän som inte kommit till nästa steg i evolutionen även om det nu bara är några procent som inte har verktygen för att tygla sig och se rätt och fel? Men man kan inte jämna ut en orättvisa från 1300-talet med en ny liknande omvänt nu. Allt som oftast är det underlaget som domarna vilar på som är fel och vittnen och sakkunniga som bara predikar sina teorier och kallar det vetenskap eller sin subjektiva tro som de kallar "min bedömning" som låter bättre. Ett justitiemord är alltid ett justitiemord. "Bortom rimligt tvivel" kanske det är dags att byta ut mot "bortom varje tvivel". Som det är idag är de dömda ibland 85% troligt skyldiga. Sverige sägs vara ett rättssäkert land, men vem vet det och oavsett är allt relativt. När kommer nolltolerans mot justitiemord.

Andrahandsuppgifter borde över huvud taget inte godtas som bevisning i brottmål. Hur kan någon som inte ens varit närvarande vid det påstådda brottet höras som vittne? Avskaffa den fria bevisvärderingen!

Var är alla Erik, Anders, Johan, Karl m.fl. som brukar störta in och kräva att alla som anklagas ska dömas på enbart på anklagelsen?
Var det inte lika angeläget när det var en kvinna som var anklagad?
(Ja jag vet att det är kvinnliga feminister som använder ett manligt förnamn och som går in på given signal, det är det avslöjande.)

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.