Skip to content

"Juristutbildningen särskilt sårbar för Brexit - men jag fortsätter njuta av de murriga biblioteken"

KRÖNIKA - av Henrik Ljung, juridikstudent vid King's College London 

 

Det är dagen efter att Storbritannien röstat för ett utträde ur EU och i världen funderar oroligt på hur detta ska påverka valutamarknader, framtiden för internationellt samarbete och den växande högerpopulismen. Men i facebookgruppen för oss juriststudenter som skulle börja läsa i England till hösten var tongångarna om möjligt ännu dystrare än hos ens de mest dystopiska EU-vännerna.

Hade de utländska studenterna nu kastat bort hundratusentals kronor i studieavgifter på en utbildning i ett rättssystem de inte skulle få stanna kvar i? Skulle de brittiska EU-rättsstudenterna utbilda sig i ett ämne som snart riskerade att bli obsolet?

På Facebook når galghumorn sin kulmen när någon lägger upp en bild med texten "meanwhile at the 9 am EU-law lecture." Bilden föreställer en tom föreläsningssal.

Sedan dess har turerna varit många och fortfarande verkar ingen riktigt veta vilken framtid som väntar den brittiska universitetsvärlden som länge har varit berömd för sitt goda internationella renommé och sina slottsliknande universitetsbyggnader med murriga bibliotek (även om bilden här i London kompletteras av överfulla klassrum och ringlande toalettköer i en stad där varje kvadratmeter är hårdvaluta).

Det osäkra läget illustreras kanske bäst av tidningen The Telegraph som lyckades med konststycket att ena dagen skriva en artikel med rubriken "Brittiska universitet står inför kompetensflykt" för att dagen efter publicera en artikel med rubriken "Brexit bra för universiteten."

Storpolitik ligger förstås i botten, där "Remain-sidan" fortfarande gärna betonar riskfaktorer medan "Brexit-sidan" lyfter fram ökade möjligheter för samarbete utanför EU och att det mesta annars kommer att fortsätta som vanligt.

Universiteten som inför omröstningen i princip unisont argumenterade för fortsatt EU-medlemskap försöker nu hålla god min i syfte att inte skrämma iväg framtida studenter.

Oavsett vilken sida som i slutändan har rätt verkar - om inte annat - osäkerheten ha lett till att ansökningar från andra EU-länder har minskat.

Europeiska sökande till brittiska universitetsutbildningar på kandidatnivå minskade under året med nio procent och bland lärare och forskare från EU-länder uppgavs tre fjärdedelar ha funderat på att lämna landet efter omröstningen.

Hur masterprogrammen kommer att påverkas återstår att se när ansökningarna stänger i mars men mycket talar för att nedgången kommer att drabba även dem - inte minst sedan de brittiska universiteten fallit på de internationella rankingar som blivit alltmer viktiga när studenter väljer universitet.

Oron från universiteten är förstås att de ska falla ännu mer, nu när vägen mot en så kallad "hård Brexit" utanför EU:s inre marknad förefaller utstakad av regeringen. Andra orosmoln är vad som ska hända med Erasmusutbyten och internationella forskningssamarbeten.

Juristutbildningarna är särskilt sårbara. Medan alla universitetsstudenter från EU påverkas av risken för höjda studieavgifter och svårigheter att stanna kvar i landet efter utbildningen så påverkas juristutbildningarna av fler faktorer.

För de europeiska studenter som valt att läsa en hel juristutbildning i Storbritannien är förstås minsta oro för svårigheter att stanna kvar och arbeta i landet förödande då en juristexamen i ett common law-system står sig slätt på arbetsmarknaden i övriga Europas civilrättsliga system.

Ännu fler är de utländska studenter som valt att läsa en master på ett brittiskt universitet i EU-rätt eller EU-rättsligt präglade ämnen som exempelvis konkurrensrätt. I sådana fall har ju dörrarna varit öppna till att både få arbeta som jurist i Storbritannien medan möjligheten till arbete i andra EU-länder fortfarande har funnits kvar.

Men frågan är nu varför studenterna skulle välja att läsa en master baserad på EU-rätt i just Storbritannien och inte något annat EU-land som kommer vara kvar i samarbetet? En del av lockelsen med att läsa utomlands har ju varit att man sedan har möjligheten att arbeta i landet.

Även om möjligheten att få arbeta som jurist skulle förbli oförändrad vid ett utträde kvarstår risken att många av juristtjänsterna inom exempelvis konkurrensrätt flyttar till andra EU-länder när finansaktörer börjar leta efter alternativ till London som Europas finansiella centrum.

På tyska, holländska och irländska universitet vässar man redan nu knivarna i kampen om att vinna över de bästa internationella studenterna.

De brittiska universiteten har dock inte gett upp. Universiteteten framhåller att det ännu kan vara långt kvar tills landet lämnar unionen och att man även fortsättningsvis kommer att satsa på en internationell prägel. På de EU-rättsliga institutionerna betonar man att detta rent av kan vara en guldålder för den student som är intresserad av EU-rätt ­– behovet av jurister som faktiskt förstår de juridiska frågor som oundvikligen kommer uppkomma när man lämnar EU kommer att öka snarare än att minska.

Mängden spännande juridiska frågor som utträdet kan medföra förefaller närmast oändligt. Dessutom kommer säkerligen de brittiska toppuniversitetens internationella anseende även de närmaste åren att fortsätta överglänsa sina europeiska motsvarigheter.

Vad som blir utfallet av EU-utträdet för brittiska universitet och dess juristutbildningar kommer man att fortsätta att tvista om i lång tid framöver. Det enda man kan vara säker på är nog att mina studiekamrater i Storbritannien lär se mycket förändras de närmaste åren.

Förhoppningsvis kommer valet av utbildning inte att kännas fullt så ödesdigert som det gjorde dagen efter EU-utträdet den 24:e juni. Men Brexit har också satt någonting i rullning.

Sedan omröstningen har alltfler röster höjts för nya folkomröstningar i också andra EU-medlemsstater och vissa spår att Frankrike snart står på tur. Kanske är vi fler som bör beakta att det utbildningsväsende och den rättsordning som vi tagit för givet ska präglas av europeiskt samarbete, nu står på spel.

I väntan på klarhet njuter jag av de murriga biblioteken.

 

 

 

Foto: Marcus Rönne

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

3 comments

Att man sitter och är rädd för att inte få stanna i England efter en brittisk examen visar väl om något hur hjärntvättad man kan bli av medias flosker.

Är det problem att studera i Norge? Är det problem att studera i USA? Är det problem att studera i Canada? Finns ERASMUS endast i EU-länder? ... Ska jag fortsätta?

Det enda som kommer förändras är att avtal och rättigheter gällande visum, studier och arbeten kommer att ske mellan nationer och dig som individ istället för att påtryckas ner i halsen av EU.
Och se, det verkar funka bra för resten av världen, så varför ska det inte gå för England.

Extremt underhållande, välskriven, klok krönika. Sätt upp den på CV:n och räkna med jobb.

F.övr. -- tycker jag -- att Sluta ropa vargs inlägg inte var så pjåkigT heller, med utgångspunkten att vi människor alltid använde slow thinking. Men masspsykologin i affärs- och familjebeslut kommer innebära att kosan styrs bort från UK. Kanske kan UK hitta på något smart -- i Trumperan kanske UK skulle kunna bli skatteparadis -- men en del av UK-lockelsen falnar av beslutet.

På sikt kan Brexit gynna EU som organism. Den tidigare okänsligheten inför medlemsstaters gnäll (nu menar jag regeringars) kanske kan vändas till en mindre brutal regelfascism och tillväxtideologi. Mycket bra har kommit ur EU, men de dåliga exemplen är inte svårräknade.