Skip to content

"Jag förstår nästan mina (oftast manliga) kollegor - ska kvinnor förväntas visa om de vill ha sex?"

DEBATT - av Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt

 

Det är givande att, som jag, ha ett ämne i tankarna under lång tid och under skiftande förhållanden. Min syn på sexbrott och lagreglering har i och för sig inte ändrats under de senaste två decennierna, från det att jag först blev övertygad om det otillräckliga och skadliga i att uppställa ytterligare krav (på våld, hot eller ”särskilt utsatt situation”) för att ett klart oönskat samlag ska vara straffbart.

Vad jag nu ser, men inte hade klargjort för mig själv från början, är hur våldtäktsstadgandets ansvarsbegränsande rekvisit speglar en syn på sex som verkligen har varit - och delvis fortfarande är - fast förankrad hos människor. När jag betänker detta blir det något mindre omöjligt att begripa det hårda motstånd som funnits och delvis ännu finns mot en samtyckeslag.

Så här ligger det till. När våldtäktsansvaret ursprungligen utformats, av män, har man utgått från att samlag är naturligt, något som man får förutsätta är led i samvaro mellan en man och en kvinna som antingen lever ihop eller som drivs av åtrå och sexuell lust.

Bara överfallsvåldtäkter har setts som något annorlunda, något till sin typ onaturligt och straffvärt.

Den här utgångspunkten har funnits kvar. Därför har man inte (som f.d rådmannen Björn Molin vill tro) utformat våldtäkt och sexuellt ofredande som två svårhetsgrader av samma typ av handlingar (Dagens Juridik 2017-01-24 och 2017-01-27).

Det sistnämnda brottet har tillkommit för att träffa till sin art onaturliga, och absolut inte normala och därmed underförstått klanderfria handlingar: att blotta sig för någon, att kladda någon på brösten i kaffekön och dylikt.

Den grundföreställning som alltså styr våldtäktslagstiftningen stämmer dessvärre inte med verkligheten, varken tidigare eller idag.

I alla tider har kvinnor utsatts för av dem oönskade samlag utan att ha blivit slagna, hotade eller sovit, varit stupfulla, inlåsta eller dylikt. Så har det alltid varit, överallt i världen. Så är det i Sverige år 2017.

Det är bara att se på skillnaden i generell muskelmassa hos män respektive kvinnor. Och ta till sig den kunskap som ingen idag bör kunna undgå om hur en hotad, fysiskt underlägsen person reagerar: med så kallad frozen fright. Inget våld behövs.

För att förstå hur det ändå kunnat förbli så att ett nej inte räcker - än mindre att det saknas ett ja i någon form - för att ett samlag ska ses som ett allvarligt brott måste man betänka ytterligare en grundmurad syn på män och kvinnor och sex.

Det är ju faktiskt så att det inte förväntats att kvinnor skulle visa att de ville ha sex. En kvinna skulle inte ha sexuell lust, hon skulle snarare stoiskt underkasta sig det som mannen ville och i äktenskapet det som behövdes för att hon skulle bli gravid. Och det anmärkningsvärda är att så mycket av detta tänkande finns kvar i dagens syn på tjejer och kvinnor.

I sin senaste bok, Flickan och skammen, återger Katarina Wennstam berättelser av kvinnor som visat sexuell lust. De har mobbats, de har blivit föremål för skvaller, de har kallats slampa och ett otal andra invektiv. Idag hängs de ut på sociala medier. 

Hur förenar man den synen på kvinnor och sex med en samtyckeslag? Jag nästan förstår mina äldre och jämnåriga (oftast manliga) kollegor som tyckt att det är så märkligt och så omöjligt med en samtyckeslag. Ska verkligen kvinnor förväntas visa om de vill ha sex?

Ja, det ska de få, med samma rätt som män gör det och har gjort det i alla tider utan att de på något sätt har stämplats med skam - tvärtom. Och det ska förhoppningsvis bli självklart när vi nu får en lag som bygger på avsaknad av samtycke.

Ett ja från båda blir därmed inte bara en förutsättning för sex enligt svensk lag, det blir också så småningom lika mycket en del av vår kultur som det idag är att man inte ska ”aga” barn.

Det är svårt att bryta gamla tankemönster. Men när vi gjort det kommer det att kännas märkligt att vi inte tidigare såg det tokiga - och skadliga - i de gamla tänkesätten.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt