Skip to content

Förtalade klients motpart i inlaga till hovrätten - jurist ska betala skadestånd

Foto: Henrik Montgomery/TT

Även om ett juridiskt ombud måste ha möjlighet att under en process lämna uppgifter om sin klients motpart så måste ombudet åtminstone ha skälig grund för sina påståenden. Det konstaterar hovrätten som därför dömer en jurist att betala skadestånd till en hyresvärd för förtal.

 

Hyresvärden stämde juristen vid Stockholms tingsrätt och begärde skadestånd för förtal. Juristen hade varit ombud för en hyresgäst som värden sagt upp.

Uppgifterna hade lämnats av juristen till hovrätten i en inlaga i samband med att hyresnämndens beslut överklagades. Uppgifterna handlade bland annat om att hyresvärden hade varnats för att ha försökt sälja kontrakt svart.

Usatt för andras missaktning
Tingsrätten inledde med att pröva om förtal förelåg och ansåg att alla utom ett av påståendena som juristen hade lämnat var tillräckligt konkreta för att i objektiv mening betraktas som uppgifter i lagens mening.

Genom uppgifterna hade hyresvärden blivit utpekad såsom brottslig eller klandervärd och uppgifterna var ägnade att utsätta hyresvärden för andras missaktning. Uppgifterna var ingivna till hovrätten och hade därmed lämnats till "annan".

Tingsrätten ansåg att juristen hade haft uppsåt. Han hade därmed gjort sig skyldig till så kallat tekniskt förtal.

5 000 kronor i skadestånd
Eftersom uppgifterna hade lämnats i en tvist som avsåg en hyresgästs behov av en lägenhet och då hyresvärdens trovärdighet saknade relevans för tvisten ansåg tingsrätten att det inte hade varit försvarligt av juristen att lämna uppgifterna om hyresvärden.

Förtalet hade enligt tingsrätten medfört att hyresvärden hade blivit allvarligt kränkt och därmed hade rätt till kränkningsersättning på 5 000 kronor.

Svea hovrätt anser, precis som tingsrätten, att det objektiva förutsättningarna för förtal är uppfyllda.

I och för sig försvarligt
När det gäller frågan om eventuell ansvarsfrihet anser hovrätten att en part i en rättegång måste ha möjlighet att i viss utsträckning kunna lägga fram uppgifter som i sig kan utgöra förtal.

Hovrätten konstaterar, till skillnad från tingsrätten, att det var försvarligt av juristen att lämna uppgifterna eftersom de skulle kunna vara av betydelse utgången i hyresmålet.

Inte skälig grund för uppgifterna
För att regeln om ansvarsfrihet ska vara  tillämplig krävs dock att juristen kan visa att uppgifterna är sanna - eller att det i vart fall har funnits skälig grund för dem.

Hovrätten anser att aå inte har varit fallet för en par av de uppgifter som lämnats i inlagan. Juristen har således gjort sig skyldig till förtal av hyresvärden och döms även av hovrätten till att utge skadestånd på 5 000 kronor.

 

Moa Stenberg

  • Alt-texten
    Blendow Lexnova

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

7 comments

Lagen är tydlig i grunden, ändå drivs det få förtalsmål, jämfört med alla förtal som sker.

I den här domen framstår ändå förtalet, som relativt lindrigt, jämfört med hur det otta är.

Ganska intressant dom. Skulle våga påstå att det är jättevanligt att parter i vårdnadsmål lämnar uppgifter som kan vara förtal utan att dessa är sanna och att det även om uppgifterna vore sanna, ofta inte är försvarligt att lämna dem eftersom de inte har någon betydelse för målet.

Det är ju vanligt i de flesta mål, inte minst brottmål. Det är ju inte direkt ovanligt att åklagare använder "knölargument", alltså försöka bevisa att den tilltalade är en knöl och därför inte trovärdig/säkert skyldig.
I personalian är det inte heller helt ovanligt att det förekommer förtalande uppgifter som saknar betydelse för målet.

Men frågan är om man saknar anledning att framföra det bara för att det inte har direkt inverkan i målet.

Domen är märklig då hovrätten först konstaterar att uppgifterna skulle kunna ha betydelse för utgången i målet. Ombudet fick troligen uppgifterna från klienten. Ombudet ska ta tillvara klientens intressen, vilket är ombudets skyldighet i uppdragsförhållandet. Det borde ha varit försvarligt att lämna den typen av uppgifter om ombudet så långt som möjligt förvissat sig om sanningshalten i uppgifterna j.f.r. VGA 5:3. Hovrätten har också kommit fram till att ett lämnande av uppgifterna har varit försvarligt. Att då plötsligt göra en tvärvändning i resonemanget motivera förtal med att det inte finns någon skälig grund för uppgifterna blir då ytterst märkligt i förhållande till ombudets skyldigheter.

Om ombudet inte hade fört fram uppgifterna så hade det varit ett brott mot själva uppdragsförhållandet med klienten, dvs. att inte ta tillvara klientens intressen. Det blir då märkligt att döma ett ombud för förtal då denne fullgör sitt arbete, uppdrag, då uppgifterna kunnat ha betydelse för utgången.

När det gäller vårdnadstvister är principerna desamma. Att två föräldrar för fram ofördelaktiga påståenden om den andra föräldern inom ramen för den lämplighetsbedömning - saken i målet- och däribland olika påståenden, som kan vara osanna innebär inte att ett ombud begår förtal när ombudet uppger dessa uppgifter för rätten. Tvärtom så är det ombudets skyldighet att på klientens begäran för fram såväl uppgifter som kan vara sanna och osanna (och hur kan man ofta veta detta, även om man gör allt för att förvissa sig om sanningshalten i uppgifterna som ofta endast föräldrarna själva kan känna till) om detta ligger i klientens intressen och kan inverka på sakfrågan i målet. Jag tycker att domare generellt sett har ett för lågt kunnande om de yrkesetiska regler som gäller för advokater (vägledande regler för god advokatsed, VGA). Det finns helt klart ett behov av vidareutbildning på detta område för domare.

Jo, jag har nog svävat i "villfarelsen" att vi som princip varken känner något "processbedrägeri" eller "processförtal", oavsett vad man nu må tycka om det. Och visst har vi domare för lite kunnande om era yrkesetiska ¨regler. Jag har ju åtminstone bekantat mig ytligt med dem eftersom jag en kortare period har arbetat som biträdande jurist. Men hört kollegor som i fikarummet tyckt att försvarare för ungdomar inte ska utgå i från klientens version då det setts som klart att denna varit en lögn. När man påpekat att det knappast är en försvarares uppgift att uppfostra sin klient har man setts mer eller mindre som dum i huvudet. En annan sak är att vissa advokater har en fantastiskt förmåga att få sin klient att inse när denne är överbevisad och fokusera på de brott där bevisningen är svagare eller på påföljdsfrågan.

Nedsättande uppgifter hittar man i VGA 5.3 och vilseledande uppgifter hittar man i VGA 5.4. När det gäller nedsättande uppgifter så får en advokat "inte i ett rättsligt förfarande förebringa bevisning om förhållanden som är nedsättande för motparten eller göra för motparten kränkande eller förklenande uttalanden, om det inte i den aktuella situationen tre sig försvarbart för att tillvarata klientens intressen." Om vi nu tänker oss en s.k. förlängningstivst där sakfrågan är om hyresgästen ska tvingas att få lämna sin bostad eller inte. Om hyresgästen då vet eller misstänker att hyresvärden säljer svartkontrakt så är detta faktorer som påverkar eller kan påverka bevisvärderingen av hyresvärdens lämnade uppgifter.

Det blir då en ytterst märklig situation om ombudet då inte skulle få lämna sådan information till rätten. Om ombudet lämnar information så blir han dömd för förtal och om han inte lämnar informationen så blir ombudet stämd på skadestånd av klienten för att han utförde sitt uppdrag på ett felaktigt sätt och inte tog tillvara klientens intressen.

Såsom förtalsbestämmelsen tillämpas idag är inte rättssäkert i vissa mål. Om man på ett visst särområde vill ha en skärpt lagstiftning och en mer skärpt praxis så är detta en lagstiftningsfråga. När det gäller förtal begånget i en yrkesutövning så måste man vara mycket generös i sin bedömning i vart fall om det inte finns en tydlig lagstiftning på området. Man ska inte heller blanda ihop den ena situationen med den andra. Exempelvis är kränkning på nätet en ska medan en kränkning i en domstol är en annan sak. Detta kan vara värt att betona då det finns en "förtals- och kränkningshype för närvarande.

Hur man arbetar i rättssalen och vad man kan förvänta sig av olika aktörer i rättssalen är en viktigt fråga. Jag vet här att det finns en kunskapsbrist i detta på domstolarna, vilket kan leda till olyckliga missförstånd. Det finns här anledning för domstolsverket att satsa på vidareutbildning i dessa frågor för domare.

Sedan undrar jag om en massmedialt uppmärksammad advokat hade dömts för förtal i en liknande situation. Vi är nog många ombud som har sett åtskilliga inlagor från motpartsombudet, där man direkt hävdar att klienten är eller har varit kriminell. Om man tänker sig en vårdnadstvist där dessa nedsättande uppgifter kan komma att påverka lämpligheten av en viss förälder som vårdnadshavare, dvs saken i målet, riskerar nu dessa massmedialt uppmärksammade advokater att bli dömda för förtal på samma sätt som ombudet enligt artikeln? Jag skulle inte tro det.

Om en hyresvärd regelmässigt säljer eller tidigare har sålt svartkontrakt och att det är det som kan vara motivet till att säga upp hyresgästen från sin bostad, vilket kan vara viktigt att ta upp i processen i t.ex. ett motförhör inte minst för bevisvärderingen. Tänker här bl.a. på reportaget med UG i frågan.

Nu har jag inte läst domen, men slutsatsen i domen kan få följder för de minst sagt säregna och intrikata situationer som ett ombud kan ställs inför i den praktiska verksamheten. Inte minst på hyresområdet. Mycket olyckligt!

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.