Skip to content

Förlorar mot staten i domstol - råkade betala två kronor för lite i avgift

Foto: Anders Wiklund/TT

Mannen råkade av misstag betala två kronor för lite till Transportstyrelsen. För detta ska han betala 300 kronor i straffavgift. Det konstaterar både förvaltningsrätten och kammarrätten som alltså går på statens linje.

 

Transportstyrelsen krävde mannen på en förseningsavgift på 300 kronor eftersom han inte hade betalat så kallad infrastrukturavgift - alltså avgift för att han hade passerat en bro - i rätt tid.

Mannen överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Härnösand och begärde att avgiften skulle efterges. Enligt honom var den oskälig eftersom han av misstag hade råkat betala sju kronor i stället för nio kronor när han betalade avgiften till Transportstyrelsen.

Passerade bron över Sundsvallsfjärden
Förvaltningsrätten konstaterade att mannens bil de facto hade passerat bron över Sundsvallsfjärden det aktuella datumet i maj 2016 och att han därför var skyldig att betala infrastrukturavgift  på nio kronor senast den 1 augusti förra året.

Mannen hade betalat de sju kronorna redan den 1 juli men då misstagit sig på beloppet. De resterande två kronorna hade han betalat först den 17 augusti.

Inte oskäligt ta ut straffavgift
Eftersom full betalning inte hade kommit in i tid hade Transportstyrelsen haft fog för sitt beslut om förseningsavgift, konstaterade förvaltningsrätten.

Förvaltningsrätten ansåg inte att det framstod som uppenbart oskäligt att ta ut förseningsavgiften. Överklagandet avslogs därför.

Mannen överklagade till Kammarrätten i Sundsvall som nu pekar på att ett liknande fall om trängselskatt har avgjorts av Högsta förvaltningsdomstolen.

Ingen grund för befrielse
I rättsfallet konstaterade HFD att det inte var uppenbart oskäligt att ta ut tilläggsavgifter för trängselskatt när betalning skett till fel konto, till fel OCR -nummer och med fel belopp.

Kammarrätten konstaterar att skyldighet att betala förseningsavgift i och för sig beror på ett misstag som mannen begick vid själva inbetalningen men att omständigheterna inte är sådana att de kan anses utgöra grund för befrielse från avgiften. Mannens överklagande avslås därför.

  • Alt-texten
    Eva Clasö

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

13 comments

Tur staten höll på sin rätt. En riktig vinst ekonomiskt efter två prövningar...

Laga kraft gäller.
Det är vad 'the powers to be' vill understrycka.
Och skrämma oss till lydnad förstås.

Haha. "I see what you did there".
Så jävla skön hämnd av "mannen".

Tänk om alla skulle betala 1-2 kr för lite, få avgift på 300 kr påförd och sedan överklaga....ni förstår konsekvensen.

Man kan inte bortse från möjligheten till att den som slutligen bestämt den här ordningen tyckte att det skulle vara en bra inkomstkälla för staten att kunna fakturera ut 300 kronor för ingenting. Om man skall jämföra storleken på felet med avgiften så är det lätt att få den uppfattningen. Det skulle inte vara något problem att bara föra bort belopp under en viss storlek, som öresutjämning ungefär. Då skulle förmodligen sparas ännu större belopp än de 300 kronor som man vill ha för ingenting.

Jag minns för längesedan att det inom den privata sektorn fanns liknande fasoner. Då hade man även fräckheten att lägga på en administrativ avgift och hota med inkasso om man inte betalade. Kanske något för staten att fundera på.

Den personen som skulle ha sett detta som en inkomskälla måste ha varit fullständigt inkompetent i så fall. Summa summarum kan nog staten aldrig gå plus på 300 kr i förseningsavgift. Bara administrationen av ärendena och risken att behöva driva in fordringen/stämma på beloppet måste kosta mer än det smakar + att kostnaderna, tiden och den psykiska påverkan för den som tvingas betala beloppet kostar mer för samhället i det långa loppet. Nog hade individen kunnat arbeta och inbringa skattepengar/bidra till konsumtion istället för att lägga tid på detta.

Problemet tror jag är att det vore tjänstefel för en offentliganställd att inte driva saken rättsligt såvida det inte finns tydligt stöd för att efterge avgiften. Trist här att inte domstolen dömde att de 2 kronorna skulle efterges. Prejudikatet blir nog besvärande för Transportstyrelsen - det hade varit enklare att bara skriva av alla de ärenden som handlar om enstaka kronor.

Din jämförelse med den privata sektorn är felaktig - ja de har liknande fasoner för sig, och de hotar, men nej, de genomdriver aldrig ett ärende om det inte är ekonomiskt försvarbart. Om personen bestrider och presenterar skäl för sin bestridan så förliks de eller efterger avgiften eftersom själva processen kostar mer än den fordran man försöker driva in. Det är först om det är ett viktigt prejudikat som en privat aktör skulle driva en fråga som annars rör struntsummor.

Du har säkert rätt idet du skriver, i alla fall till viss del. Man måste komma ihåg att det är inte de allra mest intelligenta varelserna man har att göra med. Hela upplägget tyder på det. Om man hade en spärr för småbelopp, sanktionerat på laglig väg, tex 5 kronor, så skulle mantjäna enorma belopp på att inte behöva syssla med detta.

När det gäller den privata sektorn så är läget ett annat. Det finns kriminella som ser detta som en födkrok. Man har rätt att till det lilla beloppet göra vissa påslag som kan uppgå till hundratals kronor. Naturligtvis går man inte vidare med ärenden som bestrids i de flesta fall men även där har skurkarna rätt att göra ytterligare påslag vid betalningsföreläggande. Och den lille Svensson betalar gladeligen för att slippa allt bråk. Det är inte den lagliga privata sektorn jag jämför med. Det är skurkarna som har satt detta i system.

Hur mycket kostade domstolsförhandlingarna?
Märkligt att det kan vara straffbart att betala två kronor för lite medan gode män kan få hjälp av kammarkollegiet att stjäla nästan 500 tusen utan att varken boven eller hälarna lagförs. När statens tjänstemän agerar hälare då är det lagligt.

Det är naturligtvis nödvändigt att införa en möjlighet till misstag av försumbar natur, när beloppet i sig saknar betydelse och dessutom gränsar till att utgöra avrundade värden. Svenska lagstiftare bör därvid samtidigt söka vägledande riktlinjer hos andra nordiska länder. Arbetar man lika stramt där som som här? I så fall, varför gör man inte det?

Detta är inget annat än maktmissbruk. Omvänt är inte staten så pigg på att betala ut pengar. Har du pengar att få från skatteverket så måste denna summa vara, tror jag, minst 200 kronor innan den betalas ut. Har du pengar att få från Jordbruksverket krävs ännu högre belopp för att dessa skall betalas ut. Det finns en massa minimigränser för pengar som skall betalas från staten till medborgaren. Stanton funderar på en hypotes om varje inbetalare betalade 1- 2 kronor för lite. Det vore intressantare om varje inbetalning vore 50 öre för låg. Då skulle det i alla fall framgå hur obilligt de statliga tjänstemännen beter sig för det är väl ingen som tror att han som betalade 2 kronor för lite försökte blåsa staten på detta gigantiska belopp. Granska alla de som hittat "ärvda" förmögenheter på olika utlandskonton. Här finns inga intentioner på krav från staten trots att det handlar om miljoner i undanhållen skatt.

Med härskarteknik håller politikernas tjänstemän folket som gisslan. Hur länge skall vi acceptera
Tjänstemannatokerier = övergrepp som kostar skattebetalarna oerhörda summor i form av förhandlingar i domstolar. Hur länge skall medborgarna betala för detta med krossade socialförsäkringar, sjuksköterske och lärarbrist, fattigpensioner och obefintlig äldrevård? Hur många miljarder kastar staten ut på onödiga rättegångar och felaktiga myndighetutredningar som sker pga av maktmissbruk?

Det finns regler som styr påminnelseavgifter och förseningsavgifter mellan företag och privatpersoner och mellan företag och företag. Här regleras vilka avgifter som får tas ut och här är det ovanligt att företag tar ut maximalt tillåtet belopp eftersom detta förmodligen skulle ge alltför mycket ”bad will” för företaget.
När en privatperson får en påminnelse om en missad faktura med en påförd avgift på 60 kronor, svär man lite och betalar in pengarna och förhoppningsvis så är man försiktig så att man inte återigen drar på sig en ny påminnelseavgift.
Staten däremot har inget gott rykte att slå vakt om utan tar gladligen ut 500 kronor i föreningsavgift om en 10-kronorsskuld missas med en dag. Detta är så horribelt att man undrar hur beslutsfattarna resonerar. Detta är rent ocker där statens utnyttjar sin maktposition mot någons besvärliga situation som uppstått genom ett mänskligt misstag då en avgift missats.
Förseningsavgifter för trängselskatt drog förra året in flera hundra miljoner kronor till statsverket.
CSN är nästan lika oblyga och tar 450 kronor för att påminna om en skuld. Denna avgift drog in över fem hundra miljoner kronor till statsverket.
Detta skall sättas i relation till statens obenägenhet att betala ut olika belopp.
Ska du få tillbaka på skatten betalas belopp under 100 kronor inte ur, skall du få stöd från till exempel Jordbruksverket går gränsen vid 1 000 kronor för att något ska betalas ut men de drar sig inte för att driva in en fordran på någon tjuga.
En trängselavgift på 10 kronor ska bara drivas in och om påstötning krävs läggs 500 kronor på fakturan. Jag undrar hur många miljoner staten tjänar på ej utbetalda stöd.
Fordonsskatter för bilar med en årsskatt understigande 4 800 kronor, vilket handlar om de flesta fordonen, är också lite udda för att gynna staten. Ställer du av ett fordon fel dag kan du missa upp till 399 kronor i skatt som inte återbetalas. Samma sak vid påställning. Ställ på fordonen den sista dagen i en månad och du debiteras för hela månaden och denna dag, månadens sista, kan kosta dig upp till 399 kronor.
Jag undrar hur mycket staten tjänar på alla dessa höga avgifter och ej utbetalda pengar. Det torde röra sig om miljarder för oftast ärliga människor som försöker göra sitt bästa.
Samtidigt efterskänker Försäkringskassa 120 miljoner som, kanske inte lika ärliga, människor fått ut genom att luras om olika uppgifter.
Är det konstigt att det blir ett politikerförakt när det hela tiden är den någorlunda skötsamme som hela tiden ska stå för fiolerna?

Kanske en fråga om oskälighet för antingen domstolen i ett s k småmålsärende eller Finansinspektionen att ta ställning till, alternativt, om det finns ett myndighetsbeslut i botten, att anföra besvär och därmed överklaga beslutet. Vad tror du om det?

Man borde införa en "sunt förnuft"-klausul i det juridiska systemet.
Jag råkade ut för liknande trakasseri från Transportstyrelsen och Förvaltningsdomstolen. Det gällde 10 kronor som jag betalade 1 dag för sent (beroende på trassel med datoranslutningen).