Skip to content

"Abortvägran, religiös klädsel och obligatorisk skolundervisning - så fungerar religionsfriheten"

ANALYS/KRÖNIKA - av Victoria Enkvist, jur. dr i konstitutionell rätt vid Uppsala universitet och Kavot Zillén, jur. dr i medicinsk rätt vid Stockholms universitet

 

 

Religion och religionsfrihet har på senare tid kommit att debatteras på en mängd forum i olika sammanhang. Tyvärr går det i ett flertal fall att skönja en dragning till förenklade förklaringsmodeller rörande hur religionsfriheten ska förstås, det vill säga, att religionsfriheten innebär si och så.

Eller kanske ännu vanligare, självklara uttalanden om att religionsfriheten inte omfattar det ena eller det andra.

Ur ett rättsligt perspektiv finns det många frågetecken rörande religionsfriheten och dess betydelse, vilket i sin tur betyder att det inte finns några enkla och entydiga svar.

Tolkningen och tillämpningen av religionsfriheten varierar. Vi vågar påstå att definitionen av nämnda rättighet varierar beroende på i vilket sammanhang som rättigheten i fråga aktualiseras. För att ge några exempel kan sägas att när det talas om omskärelse av pojkar definieras och kategoriseras religionsfriheten på ett sätt och avseende religiöst motiverad slakt på ett helt annat sätt.

Om det är rätt eller fel kan diskuteras men konsekvensen är att det blir svårt att tillämpa rättigheten på ett konsekvent sätt så länge förståelsen av densamma varierar.

Religionsfriheten sträcker över många rättsområden. Några är redan nämnda. Både civilrätt och offentligrättslig lagstiftning berörs på olika sätt. Viktigt att notera är att det faktiskt rör sig om just skilda områden och att de rättsliga avvägningarna därför kan variera.

Frågor rörande enskilda individers religionsfrihet i deras kontakt med det allmänna (offentlig rätt) bör till exempel inte sammanblandas med offentligt anställda arbetstagares religionsfrihet (arbetsrätt) - även om båda väcker frågor som kan relateras till religionsfriheten på olika sätt.

Religionsfriheten är en rättighet som skyddas i ett flertal rättighetskomplex, däribland regeringsformen (RF) som är svensk grundlag. Rättigheten skyddas även i Europakonventionen (EKMR) som från år 1995 är svensk lag.

Skyddet för nämnda rättighet i RF uttrycks i grundlagen som en rätt för enskilda att utöva sin religion, ensam eller tillsammans med andra. Rättighetsskyddet i regeringsformen gäller i sin helhet visavi det allmänna, vilket innebär att staten inte får stifta lagar som strider mot rättighetsreglerna om inte förutsättningarna som anges i samma lag är uppfyllda.

Grundlagsskyddet innebär också att staten inte får agera på ett sätt som strider mot bestämmelserna ifråga.

Vad innebär då detta och vilka rättigheter har den enskilde individen kopplade till religionsfriheten gentemot staten?

För att förstå religionsfriheten och dess konstruktion i regeringsformen bör vi titta på hur rättigheter generellt brukar konstrueras. Vanligen delas de in i ett absolut och ett relativt skydd.

Det som kännetecknar en absolut rättighet är att den inte kan begränsas medan en relativ rättighet är begränsningsbar.

Religionsfriheten i regeringsformen är en absolut rättighet. Sverige har i den meningen en unik konstruktion av religionsfriheten. Religionsfrihetsskyddet i till exempel Europakonventionens artikel 9 är, liksom i de flesta europeiska länder, utformat som en relativ rättighet och kan därmed begränsas i vissa givna situationer.

Vad innebär då det faktum att religionsfrihetsskyddet är utformat på två olika sätt i två av de rättighetskomplex som Sverige är bundet av? Vilket regelkomplex har företräde före den andra och ger det starkaste skyddet för den enskilda individen?

Svaret på den första frågan är att grundlagen står över EKMR hierarkiskt och är därför den som får företräde i en konfliktsituation. Men om det i en sådan situation skulle visa sig att Sverige agerar i strid med EKMR och Europadomstolen finner att Sverige bryter mot sin förpliktelse enligt EKMR kan det ge återverkningar i form av skadestånd för Sverige.

Frågan vilken av regleringarna som ger det starkaste skyddet är mer komplicerad än vad man kan tro vid en första anblick. Det som komplicerar frågan är bland annat hur de olika begreppen i regleringarna ska förstås. Vad betyder ordet religion i sammanhanget och vad innebär det att utöva sin religion?

Religionsfrihetsskyddet i RF är absolut till sin utformning och det finns mycket lite rättslig vägledning kring vad friheten faktiskt omfattar. Detta har medfört att frågor som berör religion och religiösa manifestationer har kommit att tolkas olika i olika sammanhang i Sverige. En avgörande fråga blir därför hur religion bör förstås ur ett rättsligt perspektiv.

I förarbetena till olika former av lagstiftning som berör religionsfriheten, till exempel djurskyddslagstiftning och lagstiftning om icke medicinskt motiverad omskärelse m.m. har det visat sig att resonemanget rörande vad religion är och vad som faktiskt är att hänföra till religionsutövning är direkt avgörande för hur lagstiftaren sedan kan reglera manifestationen ifråga.

I det fall att manifestationen är att anse som religionsutövande enligt RF är det inte möjligt att begränsa manifestationen på grund av religionsfrihetens absoluta karaktär. Ordalydelsen ger ett stort utrymme för tolkning men i och med den absoluta konstruktionen av rättigheten har religionsfrihetens betydelse- och tillämpningsområde i RF kommit att bli mycket snävt.

Det är också en av anledningarna till att religionsfrihetsfrågor i Sverige många gånger behandlas utifrån artikel 9 EKMR.

Det finns omfattande praxis från Europadomstolen avseende vad religionsfriheten omfattar och när den kan begränsas. I den meningen kan det sägas att re­lig­ions­­friheten enligt Europadomstolens praxis ibland har preciserats på ett sätt som ger friheten ett mer långtgående skydd än motsvarande frihet i RF - även om ordalydelsen i bestämmelserna ger intryck av det motsatta förhållandet.

Bestämmelsen rörande religionsfrihet har, som ovan nämnts, på senare tid blivit föremål för särskild diskussion rörande religion i det offentliga, bland annat avseende olika former av religiöst utövande i skolan och inom sjukvården.

Några frågor som har kommit att dominera religionsfrihetsdebatten är under vilka omständigheter arbetstagare kan utöva sin religionsfrihet? Är det alltid tillåtet att bära religiösa klädesplagg och symboler på sin arbetsplats? Vilket religionsfrihetsskydd har till exempel lärare, personal inom skolan och hälso- och sjukvårdspersonal?

En annan, näraliggande fråga som har varit i fokus i media, är hur långt religionsfriheten sträcker sig för enskilda individer som kommer i kontakt med det allmänna. Kan elever i skolan befrias från att delta i obligatorisk skolundervisning på grund av religiösa skäl? Är det möjligt att bära religiösa symboler och kläder i skolan?

Dessa frågor är bara några få exempel som rör religionsfrihetens betydelse i dagens Sverige.  Det finns därför anledning att klargöra de rättsliga aspekterna kring religionsfriheten i dessa avseenden.

I skolan har frågor om elevens rätt att bära religiös klädsel och symboler aktualiserats både i Sverige och runtom i Europa. Ur ett svenskt grundlagsperspektiv kan denna fråga inte besvaras enbart med utgångspunkt i religionsfriheten i och med att kläder och symboler aktualiserar ytterligare en rättighet, nämligen yttrandefriheten.

Yttrandefriheten är, enligt RF, en rättighet som kan begränsas. I förarbetena till rättighetskapitlet finns det tydliga anvisningar som medför att när någon av de övriga opinionsfriheterna i rättighetskapitlet kan göras gällande i religiösa sammanhang är det begränsningsreglerna för den rättigheten som ska användas, vilket i sin tur medför att det är möjligt att begränsa den religiösa manifestationen ifråga. Begränsningen är dock bara möjlig om begränsningen uppfyller de krav som anges i RF:s begränsningsregler.

Vad innebär då detta? Jo, förbud av religiöst motiverad klädsel är möjligt om förbudet uppfyller de begränsningskrav som finns i regeringsformens andra kapitel.

En skillnad mellan RF och EKMR är att när det gäller religiöst motiverad klädsel och religiösa symboler aktualiseras yttrandefriheten i RF, men religionsfriheten i EKMR. Här kategoriseras med andra ord manifestationen på olika sätt.

Det innebär att samma manifestation är möjlig att begränsa enligt båda rättighetskomplexen men vägen till begränsningen går via olika rättigheter. Gör det någon praktisk skillnad? Inte ur ett rättsligt perspektiv men kategoriseringen kan ha andra implikationer än rent rättsliga.

En skolrelaterad fråga som på senare tid har dykt upp är vilket skydd religionsfriheten ger föräldrar och barn som önskar att barnet av religiösa skäl ska ha möjlighet, med hänvisning till religion, att bli befriade från obligatoriska inslag i läroplanen.

I ett nyligen avgjort fall ansåg Europadomstolen att den schweiziska staten agerat i enlighet med religionsfrihetsskyddet i EKMR när en offentlig skola avslagit en begäran från muslimska föräldrar att av religiösa skäl befria barnen från den obligatoriska simundervisningen. Europadomstolen betonade i det aktuella fallet elevens rätt till undervisning och tillerkände den schweiziska staten ett relativt omfattande tolkningsutrymme (margin of appreciation) avseende möjligheten att avgöra vad som utgör en tillåten begränsning av religionsfriheten.

Religionsfrihetsfrågor inom hälso- och sjukvården har band annat diskuterats i relation till patienters möjligheter att av religiösa skäl välja bort läkare enbart på grund av dennes kön.

En annan aktuell fråga rörande religionsfrihet rör hälso- och sjukvårdspersonals möjlighet att av religiösa skäl befrias från att följa rådande hygienskäl som förordar kortärmad arbetsdräkt och personal som inte vill behandla patienter med viss religiös övertygelse.

Ovanstående situationer aktualiserar en mängd olika regler som syftar till att skydda enskildas intressen, såsom religionsfrihetsskyddet, skyddet mot diskriminering på grund av kön och religion, patienters diskrimineringsskydd, hälso- och sjukvårdslagens regler om god vårdkvalitet, m.m.

Ytterligare en fråga som blivit föremål för särskild diskussion och som nyligen prövats av domstol är om hälso- och sjukvårdspersonal har en rättslig möjlighet att på grund av samvetsbetänkligheter befrias från att medverka vid viss vård.

Ett aktuellt mål rörande samvetsklausuler rör barnmorskan Ellinor som nekades jobb vid flera kvinnokliniker, på grund av att hon av religiösa skäl hade vägrat medverka vid abort. Fallet har nyligen prövats av Arbetsdomstolen som i skrivande stund ännu inte avgjort målet (beräknas till slutet på mars).

I fallet behandlas bland annat frågan om barnmorskan utsatts för diskriminering och om hennes religionsfrihet enligt artikel 9 EKMR har begränsats.

Som illustrerats är religionsfrihetsfrågor mer komplexa än vad de inledningsvis ger sken av. Det handlar om olika rättighetskomplex och olika rättigheter som riskerar att hamna i konflikt med varandra. Rätten till utbildning, religionsfrihet, yttrandefrihet och rätten till hälsa är några rättigheter som kan hamna på kollisionskurs med varandra.

Utöver det måste en avvägning ske mellan olika aktörers intressen och där kan frågor uppstå vilka intressen som kan och ska tas med i bedömningen.

Ytterligare en betydelsefull faktor i sammanhanget är frågan om rättighetsbärare. När det gäller skolan kan det uppkomma situationer där barnens religionsfrihet måste vägas mot föräldrarnas religionsfrihet.

Vad gäller vård­vägran måste hälso- och sjukvårdspersonalens rätt att utöva sin religion ställas mot patienters rätt till hälsa (i abortfallet aktualiseras kvinnors reproduktiva hälsa).

En aspekt som inte rör religionsfrihetsfrågan direkt, men som likväl är viktig, är arbetsgivarens intresse av att ha en fungerande verksamhet med personal som utföra sina arbetsuppgifter.

Landstinget har en lagstadgad skyldighet att erbjuda god vård, innefattande bland annat god tillgång till abort­vård på lika villkor. Denna skyldighet måste ställas mot arbetsgivarens skyldighet att tillhandahålla en arbetsplats fri från religiös diskriminering och där arbets­förhållan­dena så långt som möjligt ska lämpa sig för alla arbetstagare oavsett religion eller annan trosuppfattning.

Problemet med de intresseavvägningar som vi diskuterat ovan är att de inte är möjliga att göra i de fall manifestationen hamnar inom den absoluta regleringen i RF. I och med att religionsfriheten i RF till sin utformning inte går att begränsa så finns det inget utrymme att göra intresseavvägningar överhuvudtaget. Det går bara att göra när det gäller relativa rättigheter.

För att sådana avvägningar ska vara möjliga fullt ut krävs således att religionsfriheten som rättighet är relativ, vilken den är i EKMR.

Många av de aktuella fall som berör religionsfrihet inom vården utreds exempelvis enbart utifrån det relativa religionsfrihetsskyddet i EKMR, där intresseavvägningar av liknande slag har stor betydelse. Detta är enligt vår mening en tydlig indikator på att det relativa religionsfrihetsskyddet är att föredra framför den absoluta konstruktionen.

Vad är meningen med att ha ett absolut skydd för religionsfrihet om den i realiteten inte tillämpas? Att utforma skyddet för religion­s­friheten i RF som en relativ rättighet skulle dessutom medföra att den bättre överensstämmer med religionsfrihetsregleringen i EKMR, vilket skulle underlätta tillämpningen.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

63 comments

Enligt förarbetena till abortlagen så:
1. Är abort inte vård.
2. Ska vårdpersonal ha rätt till samvetsfrihet avseende om de vill medverka till aborter eller ej.

Även i andra förarbeten, t.ex. till lagen om könsstympning av pojkar så uttalas att samvetsfrihet gäller för sådana ingrepp som görs inom vården men som inte utgör vård, t.ex. könsstympning av pojkar, sterilisering och abort.

Så i just det fallet är det ju rättsligt ganska enkelt.

2. Ska ha rätt till samvetsfrihet var väl en överdrift. Det jag hittar är att man så långt det är möjligt bör ta hänsyn till de anställdas intressen och förutsättningar och undvika att binda sådan personal till abortverksamheten som t.ex. av moraliska eller religiösa skäl har svårt att acceptera sånt arbete (prop. 1974:70 s. 76-77). Det är alltså ett uttalande i propositionen, ingen regel.

1. Om abort är hälso- och sjukvård bör bedömas utifrån nuvarande hälso- och sjukvårdslag, inte förarbetena till abortlagen från 1974.

2. Det står att personal som av samvetsskäl inte vill delta i sådan verksamhet ska slippa och att det är upp till arbetsgivaren att lösa eventuella organisatoriska personalproblem.
Samma sak upprepas sedan år 2000 med lagen om könsstympning av pojkar.
Lagar tolkas med hjälp av förarbetena.

1. Abort, sterilisering, inseminationer, transplantationer, obduktioner och könsstympning av pojkar regleras inte i hälso- och sjukvårdslagen utan i egna lagar. Hälso- och sjukvårdslagen är från 1982 och går inte emot abortlagen, inte heller i förslaget till en ny hälso- och sjukvårdslag föreslås någon ändring av abortlagen.
Dessutom som sagt, så uttalas samma sak om samvetsfrihet i lagen om könsstympning av pojkar, som alltså kommer år 2000 (och ändrades senast år 2012 utan någon ändring av samvetsfriheten.)

0. Förarbetena används för att utläsa lagstiftarens vilja, alltså vad lagstiftaren har avsett när lagen stiftades. Att själv lagstiftarna (riksdagsledamöterna) inte läser igenom vad det är de beslutar om och därför ofta har andra åsikter än vad de har beslutat ändrar inte tolkningsmetoden.

2. Var läser du det i förarbetena till abortlagen? I förarbetena till lagen om omskärelse av pojkar anges att det är en fråga för arbetsmarknadens parter om personal av etiska skäl inte ska behöva medverka mot sin vilja. Sen anges det vidare att enskilda läkare och sjuksköterskor som inte vill medverka ska respekteras och inte tvingas till det. Lite kluvet budskap där. (Prop. 2000/01:81 s. 34)

1. Så här står det i förarbetena till hälso- och sjukvårdslagen, i författningskommentaren till 1 § (Prop. 1981/82:97 s. 111). "Åtgärder med anledning av kroppsfel och barnsbörd innefattas i begreppet hälso- och sjukvård trots att de inte uttryckligen nämns i den föreslagna lagen. Detsamma gäller åtgärder i samband med abort och sterilisering." Sen kan också nämnas att i en annan central lag på området, patientsäkerhetslagen (2010:659), ingår omskärelse av pojkar uttryckligen i hälso- och sjukvårdsbegreppet.

0. Vilka regler i abortlagen och lagen om omskärelse av pojkar vill du tolka med hjälp av de aktuella förarbetsuttalandena? Lagarna behandlar inte vem (vilken arbetstagare) som ska göra jobbet i hälso- och sjukvården.Det är inte en lika vedertagen lagtolkningsprincip att t.ex. på arbetsrättens eller diskrimineringsrättens områden tolka regler med hjälp av förarbetsuttalanden till helt andra lagar.

Hallå!? Inget svar?

"Diskrimineringsombudsmannen (DO) stämmer Folktandvården efter att en muslimsk kvinnlig tandläkare inte fått bära engångsärmar för att skyla sina underarmar".
svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/do-stammer-folktandvarden-muslimsk-tandlakare-ska-fa-tacka-sina-armar

Varför särbehandlas vissa religioner?

Vilken religionstillhörighet skulle inte hindras från att använda engångsärmar?

Frågan är istället varför bara vissa får hjälp av DO.

Vilka andra har vägrats engångsärmar då?

Alla inom sjukvården. Man har på landstingsnivå bestämt att långärmat, ringar, klockor etc av smittoriskskäl inte får bäras av sjukvårdspersonal. I det aktuella fallet ville tandläkaren inte visa sina armar och erbjöd sig istället använda engångsärmar. Landstinget sade nej men kunde för rätten inte bevisa att smittorisken var skäl nog att neka. Om fler satte sig emot landstingens klädregler mm så skulle fler liknande domar avkunnas.

När man söker vård för en sjukdom så finns det alltså risk för att man lämnar vården med två sjukdomar. Är inte detta en nöd och/eller nödvärnssituation, som kan åberopas av Landstinget m.fl.

Inte riktigt så enkelt, vad jag förstår. Det finns väl inga välgjorda studier som visar på en klart minskad smittorisk till följd av kortärmad klädsel.

Engångsärmar leder rimligen till mindre smittorisk.
Är engångshandskar också otillåtna?

Till alla som älskar att vända på olika ord och definitioner. Av ordet "sjuk" "vård" så kan man tro att man vårdar sjuk, dvs. motsatsen till att bli frisk.

Musse. Det är där "hand" "spriten" kommer in i bilden.

Engångsärmar utgör visserligen en mindre risk än långärmade plagg i tyg, dock utgör de en STÖRRE smittorisk än inga ärmar alls. Så ur den synvinkeln - ett klart nerköp. Här offrar man patientsäkerheten på religionens altare.

Slutsatsen blir då att lagstiftaren ska göra religionsfriheten relativ som i EKMR och att lagstiftaren sedan ska begränsa/avgränsa religionsfriheten.

Hur vet du det? har du ngn studie att hänvisa till eller handlar det om "sunt förnuft"?

Spännande. Insinuerar du alltså att det är så enkelt som att säga "jag är asatroende och vill inte visa hud"? Vem vet, det kanske är så. Jag har ingen aning. Kanske pastafarianer får springa omkring med engångsdurkslag på huvudet också bara de frågar?

Tror du inte det?

"Vem vet, det kanske är så. Jag har ingen aning."

Jag frågar dig därför att du kom med påståendet.

Det enda rimliga sättet att 2017 tolka ordet religionsfrihet är:
"Frihet från att religiös tro eller uttolkning av föregivet heliga skrifter tillåts styra lagstiftning, samhällets moraluppfattningar eller det allmännas beslut och verksamhet".

Hur ska du definiera religion då?

Var ska de som är trötta på allt käbbel i religionens namn ta vägen?

Tack för en utmärkt skriven artikel! Jag har länge varit osäker på hur religionsfriheten förhåller sig till andra rättigheter, eftersom de har en tendens till att stå i konflikt med dessa. Artikeln gav en mycket bra överblick över den rådande problematiken, och det är svårt att inte hålla med om att rättighetsskyddet i RF borde göras om till ett relativt skydd.

Problemet är att de först lägger in frihet att göra saker i religionsfriheten och sedan vill göra den relativ.
Anledningen till att den är absolut är att det var en frihet som i princip bara gav rätt att tro vad man ville, inte att göra eller vägra något på grund av den tron.

Det borde finnas en knivskarp gräns för det vi kallar religionsfrihet.

Vi skall aldrig tillåta invasiva element i religionsutövningen.

Med invasiva menar jag element som påverkar omgivningen. Det kan vara klädregler och det kan vara beteenden som är avvikande från gängse kultur i vårt land.

I övrigt får man klappa vilket beläte som helst i sin ensamhet och vända rumpan upp hur många gånger som helst per dygn, jag bryr mig inte.

Du vill förbjuda brytande av beklädnadstradition?

Om du menar att muslimer inte skall medges undantag för klädregler inom vården så är svaret obetingat ja.

Nej, jag undrar om du uppfattat det som att det finns någon svensk tradition av att reglera vad folk har för kläder på sig och att det nu är ett problem att folk av religiösa skäl inte klär sig på det sättet, alternativt om du tycker att man ska reglera hur folk ska vara klädda.

Är det då normal klädsel idag som ska lagstiftas, eller någon annan tids klädsel?

Ja det finns och det har funnits regler för vad man får bära för plagg - vem som har avgjort detta har ändrats genom tiderna. Men att arbetsgivaren har ställt krav på klädsel är inget nytt.
Ditt svammel om gränsdragninsproblem är bara snömos. Det finns ingen anledning att allmänt lagstifta om kläder - men i det fallet kläderna utgör en del av ett säkerhetstänk så är det inga problem att dra skapa gränser.

Ärmar (även engångs*)= smittspridning; inga ärmar= ingen smittspridning.
WCT som brandman = död;- Nomex = betydligt högre överlevnad.
Långt hår vid svarven = död; hårnät = hög överlevnad.
Handskar vid operation=låg risk för smitta; Inga handskar =hög risk för smitta.
*Du är inte uppenbart medicinskt bevandrad - men läs socialstyrelsens utredning i frågan.

Finns ingen poäng att fördumma debatten.

Som du ser så är de exempel du tar sådana där vissa klädsel är påkallat av praktiska skäl.

Hur kommer det sig att engångshandskar minskar smittorisken medan engångsärmar ökar den?

Bra artikel. Påläst kan man säga. Slutsatsen är att det behövs inskränkningar i religionsfriheten.

Det behövs egentligen inte en inskränkning av religionsfrihet, snarare endast ett förtydligande om vad religionsfrihet är.

Om religionsfrihet endast innefattar rätten att tro vad man vill och endast den kognitiva upplevelsen av att tro, är det också solklart att religionsfriheten skall vara absolut.

Alla andra frågor kan därefter placeras in under de fack de egentligen hör hemma, mestadels yttrandefriheten och skyddet för den personliga integriteten. En fråga om klädsel på arbetsplatsen definieras således enligt de två sistnämnda, istället för att bli en fråga om religionsfrihet. Tror du att din klädsel medför att du för evigt hamnar i helvetet har du all rätt att göra detta. Denna tro kommer dock aldrig tillåtas rinna över i en fråga om det i sin tur medför att du kan vägra bära vissa kläder på en offentlig arbetsplats.

Egentligen anser jag väl visserligen att "religionsfrihet" som begrepp och rättighet kan slopas helt och hållet, och istället placeras under just personlig integritet.

Först - tack för en utmärkt artikel!

Frågan om religionsfrihet borde lösas på EU-nivå. Där kunde man trolla bort de flesta konflikterna genom att lagstadga att religionsfrihet INTE gäller uttryck i det offentliga rummet.

Man får tro på vad som helst, inklusive det flygande spagettimonstret, men man får INTE uttrycka det i det offentliga rummet. Inga symboler, som klädsel eller annat, inga symbolhandlingar, som bön eller religiösa sammankomster borde tillåtas i det offentliga rummet. Religionsfrihetens uttryck är enbart i det privata inte i det offentliga.

Varför? Jo för att minska de redan stora avstånden/spänningarna mellan olika uttryck. Hur ska man hata muslimer/kristna/judar/hinduer... om man aldrig ser vem som är vem? Och handen på hjärtat många symboler är ju till just för att provocera, inget annat. Så bort med dem och öka möjligheten till fredlig samvaro.

Förbudet kan gott gälla även klubbsymboler, som AIK/Djurgården/Hammarby, politisk tillhörighet, MC-västar etc... finns ingen anledning annat än att provocera att man bär dem.

Bra åsikter där förutom din negativa inställning till Stockholms storklubbar, som bidrar med mycket bra saker inom idrotten. Jag utgår från att det enligt dig är helt OK att heja på något annat lag i Sverige. Nu diskuterar vi inte en fånig fråga, utan nu diskuterar vi religionsfriheten.

Hur ska du definiera religion då?

Hur drar du t.ex. skillnaden mellan judendom och feminism eller kristendom och nyliberalism som gör det ena paret till religioner och det andra paret till (trosbaserade) åsikter?

Finns inget behov av definitionen om man förbjuder alla tillhörighet-symboler i det offentliga rummet. Religionssymboler är ju inte de enda som kan "kränka" uppröra och skapa vi/dom spänningar.

Så klädmärken, vigselringar m.m. ska inte få bäras synligt?
Hur är det med sådant som man inte har på kroppen, t.ex. bilmärken, adress, gardiner och annat som individualiserar människor?

Trodde du visste något om hur nya lagar kommer på plats i samhället? Man utformar ett lagförslag som tar hänsyn till alla de varianter, man kommit på och vill reglera. Efter remissrunda till bl.a. lagrådet och evt justeringar av lagtexten tar riksdagen beslut. Sedan är det upp till domstolarna att tillämpa lagtexten och skapa prejudikat för gråzonerna.

Har mycket svårt att se att smycken utan symbolutförande ska kunna väcka anstöt, så att de borde förbjudas, men som sagt det får lagstiftaren och domstolarna utröna.

Många lagar har fått kompletterats i efterhand, vartefter specialfall dyker upp, inte minst skattelagstiftningen är exempel på det musse. Inget som brukar hindra riksdagen att besluta om nya områden för lagar, när behovet dyker upp.

Christian. Man måste skilja på olika fall här, vilket är mycket viktigt. Om jag stöter på en liten fotbollsknatte med en träningsoverall till ett av stadens fotbollslag så är detta inget samhällsproblem. Om AIK spelar med sina klubbdräkter i den offentliga miljön på Friends så är detta inte heller ett samhällsproblem. Det är förstndär du har någon typ av inte obetydligt samhällsproblem som du måste lagstifta om. Där vi inte har något samhällsproblem, behöver vi inte lagstifta om.

Klart det inte är ett problem om man går omkring i en AIK-dräkt. Men tänk om vi skulle tillåta en massa Djurgårdare springa runt i sina fula, blårandiga kläder. Hur skulle samhället se ut då?

Ha! Jag visste att Berra Borrare snabbt skulle kommentera där. Amen!

Touché!

Om nazismen för mig m.fl. vore en religion och Adolf Hitler herren i himlen att tillbe, skulle jag fått praktisera min religionsfrihet då?

Japp, du kan hitta på vilken religion som helst.

Amen!

Du får ju skilja på orden. Att inskränka vad någon tror på är omöjligt, lag eller inte. Vad du däremot får praktisera utan konsekvenser är en annan sak. Ett exempel skulle kunna vara offrande av människor, för att anknyta till debattartikeln kolliderar då den påstått absoluta religionsfriheten i RF med brottet mord.

Jo, men religionsfriheten i RF är bara just en frihet att tro på vad du vill och slippa tro på andra saker. Det är egentligen ingen frihet att göra något. Det är därför den är absolut.

Om religionfriheten används för att inskränka andra mänskliga fri- och rättigheter, samt demokratiska synsätt och stör viktiga samhällsfunktioner, så är detta i allra högsta grad skäl nog för lagstiftaren att inskränka religionsfriheten i så motto. Jag har ingen exakt definition på vad som exakt är religionsfrihet och exakt vart gränsen går. Denna fråga överlåter jag till de personer som arbetar med frågan hela dagarna, typ artikelförfattarna, samt lagrådet.

Samhällsutvecklingen ska gå framåt och inte bakåt.

Jag tar inte heller ställning till exakt vad en religion är för något. Detta överlåter jag till forskningen på området.

Sveriges lag är underställd EU:s lagar enligt Lissabonfördraget!

Så EUs utslag om förbud mot könsuppdelad undervisning gäller även i Sverige.

Religionsfrihet innebär också frihet från religiösa uttryck i det offentliga och på arbetsplatser.

Det finns många olika religioner och om samhället skulle ta hänsyn till alla religioners särdrag, skulle ett samhälle inte fungera.

Därför är religion något privat och ska inte påverka samhället.

Sverige är uppbyggt på Kristna värderingar och det får de som kommer hit visa respekt för. Det betyder inte att religionen i Sverige står över andra lagar.

Om Sverige är uppbyggt på kristna värderingar så har ju alla rätt till frihet från det som Sverige är uppbyggt på. Innebär inte de resonemangen tvärtom att folk som kommer hit inte alls behöver anpassa sig?

Sen är Sveriges stadsbyggnad inte alls baserad på några kristna värderingar. Den mosaiska lagen slutade att gälla för drygt 200 år sedan och den nya folkrepubliken var fullt utvecklad först 1975, efter över 50 års uppbyggnad.

Och efter 1975?

Sen slår nylibarilsem igenom på 90-talet.
Men grunden som staten är byggd på är fortfarande en folkrepublik. Numera bara uppbackad med nyliberala påhitt och politiker som inte begriper systematiken. (Postmodernismens antikunskap slår igenom, tro och tycka blir samma sak, fakta och påhitt jämlika.)

Ursäkta jag drev på. Ville se vad svaret skulle bli.. :)

Attan jag som trodde Sverige var en monarki.... Vad heter förresten vår nuvarande president?

Konstitutionell monarki. Alltså monarken är bara formell statschef.
Republik betyder inte att statschefen är (kallas) president. Republik betyder att styret är folkets sak (res-sak publik-folket).
Sen skrev jag folkrepublik. Vilket betecknar stater som bygger på folksuveränitet.

Sen slår nylibarilsem igenom på 90-talet.
Men grunden som staten är byggd på är fortfarande en folkrepublik. Numera bara uppbackad med nyliberala påhitt och politiker som inte begriper systematiken. (Postmodernismens antikunskap slår igenom, tro och tycka blir samma sak, fakta och påhitt jämlika.)

Religionsfrihet kan betyder att man ska var "fri" från "religion", dvs. man får inte ha någon religion och att det är så som vår självaste grundlag är skriven. Vi elskar den här typen av resonemang här uppe på stjärnan, halvvägs till Gud.

Nu är jag inte direkt någon religionsexpert, men jag misstänker kristendomen har fått tåla vissa inskränkningar under årens lopp i det svenska samhället. Rätt eller fel?

Demokrati kommer före religionsfrihet! Avskaffa religion är det enda rätta.

Religionsfrihet skulle också kunna tolkas som frihet från religiösa tokerier, som man får syssla med i privatlivet, och inte rätten att plåga sina medmänniskor med sina vanföreställningar.