Skip to content

"Abortvägran, religiös klädsel och obligatorisk skolundervisning - så fungerar religionsfriheten"

ANALYS/KRÖNIKA - av Victoria Enkvist, jur. dr i konstitutionell rätt vid Uppsala universitet och Kavot Zillén, jur. dr i medicinsk rätt vid Stockholms universitet

 

 

Religion och religionsfrihet har på senare tid kommit att debatteras på en mängd forum i olika sammanhang. Tyvärr går det i ett flertal fall att skönja en dragning till förenklade förklaringsmodeller rörande hur religionsfriheten ska förstås, det vill säga, att religionsfriheten innebär si och så.

Eller kanske ännu vanligare, självklara uttalanden om att religionsfriheten inte omfattar det ena eller det andra.

Ur ett rättsligt perspektiv finns det många frågetecken rörande religionsfriheten och dess betydelse, vilket i sin tur betyder att det inte finns några enkla och entydiga svar.

Tolkningen och tillämpningen av religionsfriheten varierar. Vi vågar påstå att definitionen av nämnda rättighet varierar beroende på i vilket sammanhang som rättigheten i fråga aktualiseras. För att ge några exempel kan sägas att när det talas om omskärelse av pojkar definieras och kategoriseras religionsfriheten på ett sätt och avseende religiöst motiverad slakt på ett helt annat sätt.

Om det är rätt eller fel kan diskuteras men konsekvensen är att det blir svårt att tillämpa rättigheten på ett konsekvent sätt så länge förståelsen av densamma varierar.

Religionsfriheten sträcker över många rättsområden. Några är redan nämnda. Både civilrätt och offentligrättslig lagstiftning berörs på olika sätt. Viktigt att notera är att det faktiskt rör sig om just skilda områden och att de rättsliga avvägningarna därför kan variera.

Frågor rörande enskilda individers religionsfrihet i deras kontakt med det allmänna (offentlig rätt) bör till exempel inte sammanblandas med offentligt anställda arbetstagares religionsfrihet (arbetsrätt) - även om båda väcker frågor som kan relateras till religionsfriheten på olika sätt.

Religionsfriheten är en rättighet som skyddas i ett flertal rättighetskomplex, däribland regeringsformen (RF) som är svensk grundlag. Rättigheten skyddas även i Europakonventionen (EKMR) som från år 1995 är svensk lag.

Skyddet för nämnda rättighet i RF uttrycks i grundlagen som en rätt för enskilda att utöva sin religion, ensam eller tillsammans med andra. Rättighetsskyddet i regeringsformen gäller i sin helhet visavi det allmänna, vilket innebär att staten inte får stifta lagar som strider mot rättighetsreglerna om inte förutsättningarna som anges i samma lag är uppfyllda.

Grundlagsskyddet innebär också att staten inte får agera på ett sätt som strider mot bestämmelserna ifråga.

Vad innebär då detta och vilka rättigheter har den enskilde individen kopplade till religionsfriheten gentemot staten?

För att förstå religionsfriheten och dess konstruktion i regeringsformen bör vi titta på hur rättigheter generellt brukar konstrueras. Vanligen delas de in i ett absolut och ett relativt skydd.

Det som kännetecknar en absolut rättighet är att den inte kan begränsas medan en relativ rättighet är begränsningsbar.

Religionsfriheten i regeringsformen är en absolut rättighet. Sverige har i den meningen en unik konstruktion av religionsfriheten. Religionsfrihetsskyddet i till exempel Europakonventionens artikel 9 är, liksom i de flesta europeiska länder, utformat som en relativ rättighet och kan därmed begränsas i vissa givna situationer.

Vad innebär då det faktum att religionsfrihetsskyddet är utformat på två olika sätt i två av de rättighetskomplex som Sverige är bundet av? Vilket regelkomplex har företräde före den andra och ger det starkaste skyddet för den enskilda individen?

Svaret på den första frågan är att grundlagen står över EKMR hierarkiskt och är därför den som får företräde i en konfliktsituation. Men om det i en sådan situation skulle visa sig att Sverige agerar i strid med EKMR och Europadomstolen finner att Sverige bryter mot sin förpliktelse enligt EKMR kan det ge återverkningar i form av skadestånd för Sverige.

Frågan vilken av regleringarna som ger det starkaste skyddet är mer komplicerad än vad man kan tro vid en första anblick. Det som komplicerar frågan är bland annat hur de olika begreppen i regleringarna ska förstås. Vad betyder ordet religion i sammanhanget och vad innebär det att utöva sin religion?

Religionsfrihetsskyddet i RF är absolut till sin utformning och det finns mycket lite rättslig vägledning kring vad friheten faktiskt omfattar. Detta har medfört att frågor som berör religion och religiösa manifestationer har kommit att tolkas olika i olika sammanhang i Sverige. En avgörande fråga blir därför hur religion bör förstås ur ett rättsligt perspektiv.

I förarbetena till olika former av lagstiftning som berör religionsfriheten, till exempel djurskyddslagstiftning och lagstiftning om icke medicinskt motiverad omskärelse m.m. har det visat sig att resonemanget rörande vad religion är och vad som faktiskt är att hänföra till religionsutövning är direkt avgörande för hur lagstiftaren sedan kan reglera manifestationen ifråga.

I det fall att manifestationen är att anse som religionsutövande enligt RF är det inte möjligt att begränsa manifestationen på grund av religionsfrihetens absoluta karaktär. Ordalydelsen ger ett stort utrymme för tolkning men i och med den absoluta konstruktionen av rättigheten har religionsfrihetens betydelse- och tillämpningsområde i RF kommit att bli mycket snävt.

Det är också en av anledningarna till att religionsfrihetsfrågor i Sverige många gånger behandlas utifrån artikel 9 EKMR.

Det finns omfattande praxis från Europadomstolen avseende vad religionsfriheten omfattar och när den kan begränsas. I den meningen kan det sägas att re­lig­ions­­friheten enligt Europadomstolens praxis ibland har preciserats på ett sätt som ger friheten ett mer långtgående skydd än motsvarande frihet i RF - även om ordalydelsen i bestämmelserna ger intryck av det motsatta förhållandet.

Bestämmelsen rörande religionsfrihet har, som ovan nämnts, på senare tid blivit föremål för särskild diskussion rörande religion i det offentliga, bland annat avseende olika former av religiöst utövande i skolan och inom sjukvården.

Några frågor som har kommit att dominera religionsfrihetsdebatten är under vilka omständigheter arbetstagare kan utöva sin religionsfrihet? Är det alltid tillåtet att bära religiösa klädesplagg och symboler på sin arbetsplats? Vilket religionsfrihetsskydd har till exempel lärare, personal inom skolan och hälso- och sjukvårdspersonal?

En annan, näraliggande fråga som har varit i fokus i media, är hur långt religionsfriheten sträcker sig för enskilda individer som kommer i kontakt med det allmänna. Kan elever i skolan befrias från att delta i obligatorisk skolundervisning på grund av religiösa skäl? Är det möjligt att bära religiösa symboler och kläder i skolan?

Dessa frågor är bara några få exempel som rör religionsfrihetens betydelse i dagens Sverige.  Det finns därför anledning att klargöra de rättsliga aspekterna kring religionsfriheten i dessa avseenden.

I skolan har frågor om elevens rätt att bära religiös klädsel och symboler aktualiserats både i Sverige och runtom i Europa. Ur ett svenskt grundlagsperspektiv kan denna fråga inte besvaras enbart med utgångspunkt i religionsfriheten i och med att kläder och symboler aktualiserar ytterligare en rättighet, nämligen yttrandefriheten.

Yttrandefriheten är, enligt RF, en rättighet som kan begränsas. I förarbetena till rättighetskapitlet finns det tydliga anvisningar som medför att när någon av de övriga opinionsfriheterna i rättighetskapitlet kan göras gällande i religiösa sammanhang är det begränsningsreglerna för den rättigheten som ska användas, vilket i sin tur medför att det är möjligt att begränsa den religiösa manifestationen ifråga. Begränsningen är dock bara möjlig om begränsningen uppfyller de krav som anges i RF:s begränsningsregler.

Vad innebär då detta? Jo, förbud av religiöst motiverad klädsel är möjligt om förbudet uppfyller de begränsningskrav som finns i regeringsformens andra kapitel.

En skillnad mellan RF och EKMR är att när det gäller religiöst motiverad klädsel och religiösa symboler aktualiseras yttrandefriheten i RF, men religionsfriheten i EKMR. Här kategoriseras med andra ord manifestationen på olika sätt.

Det innebär att samma manifestation är möjlig att begränsa enligt båda rättighetskomplexen men vägen till begränsningen går via olika rättigheter. Gör det någon praktisk skillnad? Inte ur ett rättsligt perspektiv men kategoriseringen kan ha andra implikationer än rent rättsliga.

En skolrelaterad fråga som på senare tid har dykt upp är vilket skydd religionsfriheten ger föräldrar och barn som önskar att barnet av religiösa skäl ska ha möjlighet, med hänvisning till religion, att bli befriade från obligatoriska inslag i läroplanen.

I ett nyligen avgjort fall ansåg Europadomstolen att den schweiziska staten agerat i enlighet med religionsfrihetsskyddet i EKMR när en offentlig skola avslagit en begäran från muslimska föräldrar att av religiösa skäl befria barnen från den obligatoriska simundervisningen. Europadomstolen betonade i det aktuella fallet elevens rätt till undervisning och tillerkände den schweiziska staten ett relativt omfattande tolkningsutrymme (margin of appreciation) avseende möjligheten att avgöra vad som utgör en tillåten begränsning av religionsfriheten.

Religionsfrihetsfrågor inom hälso- och sjukvården har band annat diskuterats i relation till patienters möjligheter att av religiösa skäl välja bort läkare enbart på grund av dennes kön.

En annan aktuell fråga rörande religionsfrihet rör hälso- och sjukvårdspersonals möjlighet att av religiösa skäl befrias från att följa rådande hygienskäl som förordar kortärmad arbetsdräkt och personal som inte vill behandla patienter med viss religiös övertygelse.

Ovanstående situationer aktualiserar en mängd olika regler som syftar till att skydda enskildas intressen, såsom religionsfrihetsskyddet, skyddet mot diskriminering på grund av kön och religion, patienters diskrimineringsskydd, hälso- och sjukvårdslagens regler om god vårdkvalitet, m.m.

Ytterligare en fråga som blivit föremål för särskild diskussion och som nyligen prövats av domstol är om hälso- och sjukvårdspersonal har en rättslig möjlighet att på grund av samvetsbetänkligheter befrias från att medverka vid viss vård.

Ett aktuellt mål rörande samvetsklausuler rör barnmorskan Ellinor som nekades jobb vid flera kvinnokliniker, på grund av att hon av religiösa skäl hade vägrat medverka vid abort. Fallet har nyligen prövats av Arbetsdomstolen som i skrivande stund ännu inte avgjort målet (beräknas till slutet på mars).

I fallet behandlas bland annat frågan om barnmorskan utsatts för diskriminering och om hennes religionsfrihet enligt artikel 9 EKMR har begränsats.

Som illustrerats är religionsfrihetsfrågor mer komplexa än vad de inledningsvis ger sken av. Det handlar om olika rättighetskomplex och olika rättigheter som riskerar att hamna i konflikt med varandra. Rätten till utbildning, religionsfrihet, yttrandefrihet och rätten till hälsa är några rättigheter som kan hamna på kollisionskurs med varandra.

Utöver det måste en avvägning ske mellan olika aktörers intressen och där kan frågor uppstå vilka intressen som kan och ska tas med i bedömningen.

Ytterligare en betydelsefull faktor i sammanhanget är frågan om rättighetsbärare. När det gäller skolan kan det uppkomma situationer där barnens religionsfrihet måste vägas mot föräldrarnas religionsfrihet.

Vad gäller vård­vägran måste hälso- och sjukvårdspersonalens rätt att utöva sin religion ställas mot patienters rätt till hälsa (i abortfallet aktualiseras kvinnors reproduktiva hälsa).

En aspekt som inte rör religionsfrihetsfrågan direkt, men som likväl är viktig, är arbetsgivarens intresse av att ha en fungerande verksamhet med personal som utföra sina arbetsuppgifter.

Landstinget har en lagstadgad skyldighet att erbjuda god vård, innefattande bland annat god tillgång till abort­vård på lika villkor. Denna skyldighet måste ställas mot arbetsgivarens skyldighet att tillhandahålla en arbetsplats fri från religiös diskriminering och där arbets­förhållan­dena så långt som möjligt ska lämpa sig för alla arbetstagare oavsett religion eller annan trosuppfattning.

Problemet med de intresseavvägningar som vi diskuterat ovan är att de inte är möjliga att göra i de fall manifestationen hamnar inom den absoluta regleringen i RF. I och med att religionsfriheten i RF till sin utformning inte går att begränsa så finns det inget utrymme att göra intresseavvägningar överhuvudtaget. Det går bara att göra när det gäller relativa rättigheter.

För att sådana avvägningar ska vara möjliga fullt ut krävs således att religionsfriheten som rättighet är relativ, vilken den är i EKMR.

Många av de aktuella fall som berör religionsfrihet inom vården utreds exempelvis enbart utifrån det relativa religionsfrihetsskyddet i EKMR, där intresseavvägningar av liknande slag har stor betydelse. Detta är enligt vår mening en tydlig indikator på att det relativa religionsfrihetsskyddet är att föredra framför den absoluta konstruktionen.

Vad är meningen med att ha ett absolut skydd för religionsfrihet om den i realiteten inte tillämpas? Att utforma skyddet för religion­s­friheten i RF som en relativ rättighet skulle dessutom medföra att den bättre överensstämmer med religionsfrihetsregleringen i EKMR, vilket skulle underlätta tillämpningen.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt