Skip to content

"Domen om datalagring är ett tyckande grundat i egna åsikter - inte en tolkning av gällande rätt"

DEBATT/ANALYS - av Thomas Ahlstrand, vice chefsåklagare, Internationella åklagarkammaren i Göteborg 

 

En väldigt märklig dom som, dessvärre, bygger rätt mycket på känslomässig argumentation utan stöd vare sig i tidigare praxis eller i konventioner.

En dom bör inte vara uttryck för en åsikt, vilken som helst. En domare bör inte vara en tyckare, som vore hen en deltagare i en panel i ett morgonsoffeprogram eller en bloggare eller insändarskribent. Ett avgörande i en domstol bör vara ett uttryck för en argumentering som dels följer vissa regler, dels hämtar stöd i lagstiftning, tidigare avgöranden och tolkningar.

I ett demokratiskt samhälle är det den lagstiftande och verkställande makten som stiftar lagar och regler, men domstolar som uttolkar.

En domstol kan inte efter eget skön sätta sig över en stiftad lag; vi har i demokratisk ordning valt personer som ska stifta lagar och en liten grupp karriärjurister ur övre medelklassen som utsetts av sina kolleger är inte överordnad folkets valda representanter.

Däremot kan en domstol, då lagar och/eller överordnade principer krockar, utifrån stringenta resonemang kanske till och med underkänna en lag som stridande mot en annan eller mot överordnade principer.

I en ideal värld ser också domstolen till konsekvenserna av sitt avgörande: blev det här riktigt klokt, egentligen?

Det handlar alltså om Europeiska unionens domstols dom från 21 december där regler om datalagring i den svenska - av riksdagen stiftade - lagen om elektronisk kommunikation, som innefattar en svensk tillämpning av EU:s datalagringsdirektiv, underkänns.

Om detta kan man till exempel läsa i Dagens Juridik (2016-12-29) under rubriken "EU-domstolen: Svenska lagen om datalagring hör inte hemma i en demokrati”, och i ett antal nyhets-och debattartiklar - bland annat i Svenska Dagbladet (2016-12-28) där fyra av mina åklagarkolleger tydligt beskriver konsekvenserna av EU-domstolens beslut för brottsbekämpningen. Och konsekvenserna är riktigt, riktigt illa.

Domstolens beslut gäller inte bara brottsbekämpning i Sverige, det handlar om Europa som helhet. Det var nämligen inte bara svenska regler som underkändes, det var också brittiska, och, i förlängningen, reglerna i alla EU-länder.

Det kan därför vara av intresse att förstå hur domstolen resonerar. Vilka är argumenten, vilket stöd har de?

Vi tar det från början. När vi ringer, mailar, SMS:ar, etc - elektronisk kommunikation - lämnar vi spår, uppgifter eller data, hos leverantörsbolagen. Det går att utläsa vilka telenummer vi varit i kontakt med, var vi befunnit oss när vi kommunicerat och en hel del annat.

Dessa uppgifter (vi kallar dem telefonlistor och masttömningar) är oerhört värdefulla för att klara upp brott. Därför föreskriver lagen att kommunikationsföretagen ska spara uppgifterna i sex månader (lagring). Det handlar inte om innehållet i samtalen eller meddelandena. Uppgifterna är ändå integritetskränkande. Därför får de bara lämnas ut till polisen, bara efter domstolsbeslut och bara om det rör riktade misstankar om särskilt allvarliga brott.

Om uppgifterna inte lagrades utan förstördes omedelbart så kan de inte lämnas ut och då kan de särskilt allvarliga brotten inte klaras upp.

Därför måste man skilja på, å ena sidan, lagring av uppgifterna, som sker hos telebolagen och, å andra sidan, användandet av uppgifterna, som sker efter att de har lämnats ut.

Det gör inte domstolen. Så här skriver domstolen i ett centralt argument (numreringen är domstolens):

”100/ Det ingrepp som en sådan lagstiftning utgör i de grundläggande rättigheter som är stadfästa i artiklarna 7 och 8 i {om skydd för privatlivet och för personuppgifter i EU-}stadgan är långtgående och måste betraktas som synnerligen allvarligt. Den omständigheten att lagringen av uppgifterna och den senare användningen av dem sker utan att abonnenten eller den registrerade användaren är underrättad om detta …”

Här märker man hur domstolen glider. Lagringen av uppgifterna sker ju med abonnentens eller användarens goda minne. Dessutom lägger man i ett avsnitt som ögonskenligen handlar om lagring in aspekter som rör användningen av uppgifterna. Och fortsätter med en spekulation:

… kan ge de berörda personerna en känsla av att deras privatliv står under ständig övervakning.( - - -)”

Det är en uppfattning som saknar stöd i vare sig erfarenhet eller forskning. I verkligheten verkar vi vara ganska obekymrade om övervakning: vi använder gladeligen google istället för nationalencyklopedin, betalar med kort, inte kontanter, meddelar oss på facebook, inte lappar i butiken, etc.

Domstolen går sedan vidare och konstaterar att lagringen av uppgifterna visserligen inte handlar om innehållet i uppgifterna men spekulerar obekymrat vidare att lagringen av uppgifterna är en fara för yttrandefriheten:

”101”/ Även om en sådan lagstiftning inte medger lagring av innehållet i en kommunikation, och därför inte kan kränka det väsentliga innehållet i dessa grundläggande rättigheter ( - - - ), skulle lagringen av trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter emellertid kunna inverka på användningen av de elektroniska kommunikationsmedlen och följaktligen på användarnas utövande av sin i artikel 11 i stadgan garanterade yttrandefrihet (- - - ).”

Nu finns det finns ingenting som talar för att den lagring av trafikuppgifter som skett inverkat någonting alls på yttrandefriheten. Till exempel har såvitt känt genomförandet av datalagringsdirektivet inte medfört någon minskning av den elektroniska kommunikationen. Yttrandefriheten är under attack i många länder; men knappast i de länder som berörs av domstolens avgörande.

Domstolen går vidare och medger att viss datalagring ändå kan vara motiverad:

”103/ En effektiv bekämpning av grov brottslighet { kan } vara beroende av användningen av moderna utredningstekniker. {Men syftet kan inte } motivera att en nationell lagstiftning som föreskriver en generell och odifferentierad lagring av samtliga trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter ska anses vara nödvändig för detta ändamål (se analogt, beträffande direktiv 2006/24, Digital Rights-domen, punkt 51).”

Domstolen väljer att tolka sin egen dom, den så kallade Digital Rights-domen, oerhört extensivt. I Digital Rights-domen underkänner samma domstol regler som föreskriver allmän datalagring och som inte har tidsbegränsningar och begränsningar för tillgång och användande av uppgifterna. Men det mörkas i den nu aktuella domen under orden ”se analogt”.

Domstolen går vidare och preciserar att lagringen gäller all kommunikation:

”105/ {Den svenska lagen innebär} att det inte görs några åtskillnader, begränsningar eller undantag utifrån det eftersträvade syftet. Den berör på ett allomfattande sätt samtliga personer { - - - }, utan att dessa personer ens indirekt befinner sig i en situation som kan föranleda lagföring. { - -} Den föreskriver inte heller några undantag, vilket innebär att den även är tillämplig på personer vilkas kommunikationer enligt nationell rätt omfattas av tystnadsplikt (se analogt, beträffande direktiv 2006/24, Digital Rights-domen, punkterna 57 och 58).”

Domstolen redogör inte för varför personer för vilka tystnadsplikt råder skulle vara kränkta av lagring av uppgifterna.

Men sedan försöker domstolen öppna för att viss lagring av teletrafik ändå kan vara nödvändig:

”108/ { --- } förutsatt att lagringen av uppgifterna, vad gäller vilka slags uppgifter som ska lagras, vilka kommunikationsmedel som avses, vilka personer som berörs och hur länge lagringen ska ske, begränsas till vad som är strängt nödvändigt.”

”110/ { - - -} I synnerhet måste villkoren vara sådana att de klart avgränsar åtgärdens omfattning och följaktligen den berörda personkretsen.”

Här snurrar domstolen till det ordentligt. Det handlar alltså inte om inhämtning av uppgifterna utan om lagring, det vill säga en åtgärd som ska kunna vidtas för den händelse att inhämtning skulle komma att behövas.

Men hur ska man avgränsa en personkrets? Alla unga män som förekommer i straffregistret? Alla med muslimsk bakgrund som varit i Syrien? Alla unga män bosatta i vissa områden? Och hur gör man med oregistrerade kontantkort?

”111/ { - - -}. Den nationella lagstiftningen ska grunda sig på objektiva omständigheter som gör det möjligt att ta sikte på en personkrets vars uppgifter kan avslöja { - -  -} eller { - - } bekämpa grov brottslighet eller förhindra en allvarlig risk för den allmänna säkerheten.”

Här ser sig domstolen plötsligt som en lagstiftare; men med vilket mandat menar man sig kunna berätta för Europas lagstiftande församlingar hur en lag ska se ut?

”En sådan avgränsning kan säkerställas genom ett geografiskt kriterium när de behöriga nationella myndigheterna på grundval av objektiva omständigheter bedömer att det i ett eller flera geografiska områden finns en förhöjd risk för förberedelse eller genomförande av sådana handlingar.”

Här föreställer sig tydligen domstolen att man skulle kunna lagra uppgifter från, säg, ett storstadsområde eller en flygplats eller en julmarknad eller en tunnelbana eller en sportarena under en viss tid om man har anledning att förutse ett terrorangrepp, eller avseende personer, om man har anledning tro att de tänker begå ett allvarligt brott. Det är lite gulligt, det hela.

Om man skjuter på tunnelbanan i Bryssel eller i konsertlokaler i Paris är det OK att vi försöker ta fast gärningsmännen med vad medel vi har, tycker domstolen. Men det är samtidigt verklighetsfrämmande. Hade polisen i Nice vetat att det fanns risk för en lastbilsattack den 14 juli hade de förhindrat den.

Domstolen väljer alltså att blunda för att uppgifterna, genom domstolens eget beslut, inte finns tillgängliga för användning: det är bara ett sätt för domstolen att glida undan ansvaret för konsekvenserna av sin dom.

Sammanfattningsvis: Vad domstolen gjort är att ha utvidgat sina resonemang om tillgång och användning av uppgifterna i tidigare domar till att avse även lagring. Det var inte ett ofrånkomligt beslut. I domstolens förberedande beslut, generaladvokatens yttrande, var slutsatsen precis den motsatta.

Det handlar om ett medvetet val, ett tyckande, från domstolens sida. Och, som vi sett, ett tyckande grundat i egna åsikter, inte i vedertagen tolkning av gällande rätt.

Och samtidigt har den skjutit ner ett viktigt verktyg för bekämpning av terrorism och allvarlig brottslighet, fast den vill inte riktigt ta ansvaret för det. För att polisiära myndigheter ska kunna få tillgång till uppgifterna måste de vara tillgängliga. De måste finnas. Är de utplånade så är de.

Så vad kan vi göra nu, vi som tycker att brott ska bekämpas och beivras och terrorism förhindras? Strunta i domstolen, anse det som en illa motiverad dom? Förändra lagen om elektronisk kommunikation en bit, så att lagringstiden blir kortare? Arbeta inom EU för ett förtydligande av EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna? Eller alla tre.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

54 comments

Under WW II så jagade man medborgare mycket p.g.a. att det fanns registrerat (på papper). Dessa medborgare benämns idag med ordet "Förintelsen". Om nu rättsvårdande myndigheter skall massinsamla data över medborgarna så kan man undra hur dessa data skall skyddas från att annat land i "krigiskt" intresse försöker få tillgång av dessa data.
Nyheten i går var att FRA sa att det fanns ca 100.000 försök att angripa internet per år. Den siffran är fullständigt fel. Jag kontrollerade men egen "loggbok" på min internetserver och konstatera att jag dagligen har 1.000-tals med intrångsförsök som misslyckas därför att "frågan" som ställts till servern inte har accepterats. 1.000 om dagen det blir för mig 365.000 per år.
Vilka är det som försöker ta sig in - jo det är Ryssland, Brasilien, Vietnam, Ukraina, Kina samt några till. Om det är via "proxy" (omredigerade användare och då kan man i princip ej veta varifrån de kommer.) eller inte, det är omöjligt att svara på. Hur många som kommer från "infekterade" datorer går ej heller att svara på.

En sak kan man i alla fall konstatera som Europadomstolen också gör - det är ett intrång i det privata livet att övervaka vem man pratar med.
Med utgångspunkt från min egen logg och 365.000 försök att ta sig in i min server, så kan man utan större intelligens begripa att vissa med stor sannolikhet är ut efter något som ej kan anses vara lagligt. Olagligheten kan vara allt från drönare till tunnlar under landsgränser (Mellan himmel och jord).

Mina datorer (servers) kan mycket väl vara "smittade" av gud vet vad för något program som kanske fungerar som ett "relä" för att sända kommunikation.
Polis som utreder har inte den kompetensen som behövs för att till 100% säkerhet säga vad som är riktigt och vilket som är fel. Det man vill är att bara hålla koll via telefonens GPS
- var fan är han/hon
- trafik vilka talar han/hon med
- hur "surfar" han/hon

Europakonventionen ger i en av artiklarna medborgaren rätt till ett privatliv och även skydd för sin korrespondens. Anser att det är helt riktigt att rättsmyndigheter inte har ett enda dugg med att gör med vem jag talar med. Det är det som kallas för DEMOKRATI rätten att få säga vad man vill och utan att övervakas.
Idéerna som framförs är, kan jag tycka, värre en vad Herr Himmler fick för sig i Tyskland. Några av dessa idéer medförde att miljoner av människor avrättades.
Senare och inte för så länge sedan har det flera gånger förekommit etnisk utrensning. Det finns absolut inget som säger att det aldrig kommer att inträffa i Sverige. Har vi s.k. politiker som briljerar med järnrör mot medborgare och dessutom av domstol får skadestånd för att det publiceras, då kanske man kan förstå att inget är omöjligt, utan snarare tvärt om.

På tal om etnisk rensning i Sverige så slog svensk kungen (Karl XI) ihjäl ½ den skånska befolkningen bl.a. därför de talade danska eller kunde misstänkas vara snapphanar.
Idag skulle de kallas för terrorister fast de egentligen var frihetskämpar.

Vi får väl se om det blir ett SWEXIT (är det inte en skidvalla?).

På tal om annat lands inblandning i val (USA och Donald) så kom jag att tänka på - hur mycket påverkade det landet BREXIT. Visst måste det finnas idéer om PUT IT OUT för det kan bara vara till fördel om man är makthungrig och vill PUT IN mer egen makt.

Men Anders menar du då att den som planerar terrorbrott eller annan avancerad brottslig verksamhet inte vet om datalagringen och därför kan avslöjas via den?

De väljer inte andra vägar för sin kommunikation?

Detta är faktiskt ett återkommande argument från polis och åklagare i alla brottsfall.

Bevis på skuld är att den misstänkte är dum i huvudet varför indicier-kedjan är helt ologisk. Det är kanske att göra det lite väl enkelt för sig som åklagare.

Det är en åsiktsregistrering och sådana kan alltid missbrukas oavsett vem de brukas mot eller vem som får ta del av den.

Det är tveklöst så att fler brott skulle klaras upp om alla medborgare tvingades topsa sig, det skulle kunna ske redan vid födseln. Frågan är hur många som är beredd att betala det priset?
Även allvarlig brottslighet så som terrorism skall bekämpas med rättsstatens metoder. Masslagring av alla medborgares elektroniska kommunikation strider mot rättsstatens grundprinciper. De mindre vetande som tycker att det är ok. för att de inte har någonting att dölja kan ju börja med att låta installera övervakningskameror i sina hem för där sker ju många brott som är svåra att klara upp annars. För dumhuvudena har ju ändå ingenting att dölja, som de säger. Därefter kan de ju frivilligt låta Polisen topsa dem, i förebyggande syfte, så är det ju några fårskallar mindre att topsa när man skall utreda allvarliga brott.

Ett annat argument är att vi fängslar hela befolkningen...

Hör ni hur ni blivit efter att ni vant er vid att tillgripa tvångsmedel?

Ser att jag missade din ironi. Sorry.

Det finns ingen som har påstått att alla skulle övervakas/topsas. Det argumentet är helt och hållet falskt och anförs bara av de som är emot datalagring och som struntar i alla konsekvenser.

För alla som följer dagsaktuella brottmål ser man att telefonanalyser är helt avgörande för många många grova brott. Och att strypa möjligheten att utreda dem framgångsrikt är helt orimlig. Varför ska den som begår överfallsvåldtäkter utomhus inte kunna eftersökas i efterhand med hjälp av hans mobiltelefon? Varför ska den laddar ner sexuellla övergrepp som är filmade inte kunna spåras genom sin datatrafik?

Datalagringen innebär att allas digitala kommunikation övervakas.

Det stämmer inte. Det är ingen som övervakar någonting utan domstolsbeslut och misstanke om grova brott. Som tex dokumenterade sexuella övergrepp mot barn mfl.

Utredaren.
De facto har Anders S Lindbäck rätt och du "utredaren" har fel avseende ditt påstående "Det är ingen som övervakar någonting utan domstolsbeslut misstanke om grova brott, tex dokumenterade sexuella övergrepp mot barn mfl".

Du synes leva i villfarelsen att oegentligheter inte utförs av i myndigheter tjänstemän inom så ock polis och åklagarväsenden innefattande i privata intressen olagliga telefonavlyssningar i tvångsfixering av för dem okända och för det mesta kvinnor med rena register, här autentiskt exempel.

Med olaglig telefonavlyssning lyckas dyka upp överallt när objektet via telefonen bestämt möte med sin man på olika platser eller i tjänst bestämt möte med kollegor och under flera år tid "nu råkade vi springa på varandra igen" blev allt mer obehagligt.

Det arrangerades att via telefonsamtal ge sken av att bestämma möten med vänner och bekanta på X platser i X städer flera mil fen bostadsort bevakade av personer på plats som verifierade när lurad "råkade dyka upp" och allt avslöjades, men med i Sverige per automatikprincip, skedde omedelbar mörkläggning.

De facto är de facto, ingenting annat!
Mvh.

Man kan också tolka domen från Europadomstolen som att ni inte lyckats övertyga någon om datalagringens berättigande.

Domen är en konsekvens av dålig processföring från åklsgarsidan kort och gott. Argumenten håller inte. Ni är fel ute.

Det torde i praktiken vara så att datalagringsdomen helt omöjliggör granskning av historiska uppgifter, dvs. uppgifter om kommunikation som redan ägt rum när ett beslut om dess inhämtande fattas, om elektronisk kommunikation i brottsutredningar. Uppgifterna är ju s.a.s. redan borta när ett konkret behov av att hämta in dem uppstår. Domstolens resonemang om hur man ändå i meningsfullt syfte skulle kunna få lagra vissa uppgifter för ev. framtida bruk utan att göra längre gående inskränkningar än domstolen kan acceptera synes mycket långsökta och i praktiken verkningslösa.

Utan att lägga några vidare värderingar i det så kan jag konstatera att det kommer att få vittgående konsekvenser för möjligheten att reda ut grova brott. Historiska uppgifter, t.ex. om vilka telefoner som befunnit sig var i tiden strax innan eller efter ett brott och vilka telefoner som kommunicerat då, har helt klart stor betydelse som spaningsuppslag men även som bevisning i rättegångar om grova brott.

Grova brott består väl knappast bara av telefoner/data. De har alltid funnits. Här talar vi om att ha rätt att inhämta historisk fakta istället för att förebygga att brott sker. Du kan övervaka hur mycket som helst. Brott kommer ändå att begås.

Datalagring handlar nog mer om att vänja en befolkning vid inskränkningar i deras integritet.

Det finns andra sätt att angripa fel på än att använda det som drabbar helt oskyldiga och som därtill inte har den kontroll som den förespeglat.

Ja, det handlar om rätt att efter domstolsprövning inhämta upp till sex månader gamla uppgifter om t.ex. kommunikation mellan och positionering av telefoner när ett allvarligt brott har begåtts och det finns behov av att inhämta vissa uppgifter. De uppgifter som inte behövts gallras och är aldrig under statens lupp över huvud taget.

Mobiltelefon är det vanligaste sättet att kommunicera för att planera och genomföra ett grovt brott och du skulle bli förvånad över hur ofta uppgifter av det aktuella slaget kan leda till att grova brott klaras upp. Att t.ex. rån klaras upp i så pass stor utsträckning i dag jämfört med före mobiltelefonens tid har definitivt samband med möjligheten att hämta in uppgifter av det här slaget.

Man kan alltid säga att brott begås ändå, men med det argumentet kan vi väl lika väl avskaffa rättsväsendet på en gång? Hur många grova brott som klaras upp har i förlängningen samband med hur många nya brott som begås, i vart fall när vi talar om överlagda brott. På det sättet förebygger man allvarliga brott genom att klara upp de som har begåtts.

Jag kan leva med att mina uppgifter lagras i upp till sex månader för att i praktiken aldrig användas av rättsväsendet om det, vilket jag vet är fallet, leder till att i vart fall en hyfsad del av den grova brottsligheten klaras upp och förebyggs. Jag tror också att de flesta medborgare delar den uppfattningen, även om de inte skriver här. Jag kan tycka att sådant som trängselskattekameror och övervakningskameror på allmänna platser är mer integritetskränkande.

Men varför stanna där? Finns ju alla möjlighet för en klåfingrig stat att göra det enkelt och bekvämt för sig att klara upp brott.

Varför inte tvinga alla att lämna fingeravtryck?

Varför inte topsa alla medborgare?

Varför inte tvinga alla att låta installera övervakningskameror i hemmen där många brott sker, och sedan länka över informationen till spioncentralerna eller låta dem titta i realtid?

För vanliga människor har ju ändå ingenting att dölja så då spelar det väl ingen roll att storebror ser dig?

Jag vill lugna dig, historiska data (uppgifter) kommer att finnas kvar, oavsett EU-domstolens inte oväntade dom. Dom som anstränger sig kommer förvisso att kunna göra det svårare att komma åt viss data. Men att omöjliggöra datainsamling går inte, med dagens mobilteknik. Regeringen har redan annonserat att man vill hacka mobiltelefoner, så att det inte går att hindra övervakning. De flesta bryr sig inte och kan redan nu enkelt spåras och avlyssnas. Inte bara mobilsamtal avlyssnas med den tekniken. Om Tele2 m fl skulle förmås att medverka, vilket nog mest är en kostnadsfråga, för polisen vill komma åt data gratis och utan restriktioner som går att verifiera, så skulle fysisk hantering av mobiltelefonen inte behövas. För den nödvändiga programvaran skulle kunna installeras ändå, för säkerhets skull. Några telefonavlyssningsbeslut behövs då inte längre. Det är effektivt så det förslår. Sker avlyssningen förgäves, så hamnar skräpet i slasken. Eller går till Expressen, om det är smaskigt nog. Mot avgift.

Inte förrän polismyndigheten m.fl arbetat länge och hårt med att återvinna allmänhetens förtroende är jag till viss del beredd att ställa mig bakom datalagring. Men då måste samtidigt mycket hårda straff införas för dem som använder lagringen lagstridigt på alla sätt och vis. Ingen tillgång till lagret förrän minimistraff 4 år passeras och på sannolika skäl misstänkt. Max en månads, möjligen två, lagring.

Men polisen har inte skötts sig och förtjänar därför att straffas. Nu får de arbeta hårdare, på vanligt traditionellt vis. Det gick förr så varför inte idag...?

Man har redan kringått dina krav genom att införa utökat samarbete mellan myndigheter.

Eftersom Skatteverket kan inhämta obegränsat med information utan att uppge något skäl eller att orsak behöver redovisas kommer uppgifter bara därifrån istället.

Och vem kontrollerar det eller var dessa uppgifter slutligen hamnar?

Dvs människors privata liv kan kartläggas i detalj. Minut för minut.
Var vi surfar. Vad vi handlar på nätet och hur ofta. Vem vi smsar med. När du senast köpte en blomma till din fru.

Sen kan också helt felaktiga slutsatser dras av denna fakta. För vi ser vad vi vill se.

Vi ska värna om vår frihet.

Brottsbekämpande myndigheter ska utveckla hållbara metoder för sitt arbete utan att kränka oss. Den viljan finns uppenbarligen inte idag.

Lagar och konventioner är till för att följas och avseende datalagrings-förbudet förklaras det för befolkningen i Sverige gravt vilseledande!
Fakta på enkel talsvenska lyder: Vid misstanke brott får all idag existerande polisiär kartläggning inkluderande avlyssning av så ock telefoner, datorer ske, ip och hashar sparas för verifiering, punkt!
Mvh.

Det är knappast polisen som drabbas. Däremot kommer det finnas personer som blir mördade som inte klaras upp, personer som blir våldtagna (överfallsvåldtäkt utomhus av tidigare okänd gärningsman), barn som blir utsatta för sexuella övergrepp på nätet. Där har du de som drabbas. Är det ett pris som är rimligt att betala tycker du?

Utredaren. Förbud avseende massövervakning, lagring av kommunikation, utgör precis det du säger, "Det är knappast polisen som drabbas", ty de har exakt samma lagliga omfattande möjligheter att övervaka kriminella objekt, som de alltid haft och har!
Olaglig massregistrering har pågått i enormt många år och faktum är att det inte renderat ut i att brottsligheten stävjats, tvärtom!

I Dagens Juridik debatt finns jurister med så ock omfattande "datakunskaper" som avslöjat och informerat poliser, åklagare om just det du "utredaren" påtalar - "det finns personer som avses mördas, som avses bli eller blivit våldtagna, överfalls-våldtäkter av känd eller okänd gärningsman och tusentals värnlösa värnlösa barn som dagligen blir utsatta för sexuella övergrepp på nätet" - men, 100% garantier ges för att polis och åklagare i gemen bemöter all informationen med, total nonchalans.

Din fråga: Är det ett pris som är rimligt att betala tycker du". har klart svar Nej!

Dessutom är det väl känt att kunskap och civilkurage är i Sverige förenat med oundviklig statsterror vilket också är enkelt att också uppdatera via nätet avseende samtliga som med bevismaterial styrkt följderna av i myndigheter tjänstemän med eller utan uppsåt arrogans och eller andra oegentligheter.

Om du är utredare bör du redan ställt din fråga:till ansvariga tjänstemän vars uppgift är att beivra av dig uppräknade illdåd om det är det ett pris som de anser rimligt att betala, annars ställ frågan och återkom med publicerat svar.
Mvh.

Det är klart att den 16-åriga flickan ska skyddas även när hon kommunicerar med webkameran. Åkl Ahlstrand är sannerligen inte ensam när han ropar på utredningsresurser för brottet mot henne. Säkert finns det andra som också skulle skyddas med enklare och effektivare utredningsresurser, inbegripet tvångsmedel. Den fråga som Tele2 fått stöd för i den av många svenskar så illa sedda luxemburgdomstolen är ju inte om unga tjejer ska få bättre skydd av polis och åklagare, utan om Tele2 ska tvingas att registrera och spara trafikuppgifter som Tele2 inte behöver i eget intresse, t ex för billing. De kriminella har ju redan sitt eget DarkNet, där varken FRA eller Tele2 kan komma åt några trafikuppgifter att lagra. Den här debatten skulle inte behövas om Ahlstrand och andra debattörer kunde förmå de skyddsvärda att inte använda Facebook, Skype m m, eftersom den efterfrågade skyddsnivån där kan uppnås endast med integritetskränkande massövervakning. Förmodligen skulle genomförandet förutsätta att de nordiska länderna inrättar ett eget LightNet (StatChat kanske?) som erbjuder säker kommunikation med obligatorisk autenticering. Kontouppgifterna kan sparas i tio år och bör innehålla aktuell vistelseposition via GPS för alla inblandade i kommunikationen. På så sätt skulle vi som inte vill delta i den 16-åriga tjejens chat-kommunikation besparas integritetsintrånget. - Det finns ju redan idag krypterad kommunikation över Internet, där inga som helst trafikuppgifter inhämtas för att kunna sparas i sex månader, s k "datalagring". Detta har väl för bankrånens vidkommande ersatt radiokommunikation med walkie-talkie, som inte heller lämnar några digitala spår. Att mobiltelefoni är riskabelt ur säkerhetssynpunkt torde vara allmänt känt numera, åtminstone sedan det omtalade företagsspioneriet i bankpalatset vid Brunkebergstorg. Kolleger som sysslar mera med den undre världen än jag gör vet att berätta att telefonavlyssning förekommer dagligen och fungerar utmärkt utan datalagring.

Deprimerad. Alla slåss för mer makt. Mer kontroll. Man vill bara gå och gömma sig i skogen.

All denna kontroll bara skrämmer en mer. Framtiden ser inte alls positiv ut. Det är en dyster framtid våra politiker målar upp. Man är hotad hela tiden överallt visst. Man orkar inte slåss även mot den som skulle försvarat ens rättigheter. Varför ska man kämpa för rättvisa när andra arbetar heltid med att begränsa ens frihet maximalt?

Trump är hot. Putin är ett hot. Terrorn är ett hot. Partier och flytiktingar är ett hot. Vi hör det varje dag. Polisen har inga resurser. Är vi inte värda att höra något annat någon gång?

Jag minns inte när jag hörde en positiv nyhet sist. Man trodde denna dom var ett steg i rätt riktning. Tänk så fel man hade.

Som debattinlägg är Ahlstrands analys intressant.
EU-domstolens dom är icke desto mindre gällande rätt. Anser EU-domstolen att dess resonemang står i överensstämmmelse med gällande rätt är resonemanget också par definition riktigt. Det är så domstolarnas imperativ fungerar. Vi tycks också i vårt hörn av Europa ibland ha lite svårt att ta till oss resonemang som går stick i stäv med vad som anses vara etablerade uppfattningar, varvid vi inte sällan prioriterar statsnyttan mycket högt. Ne bis in idem-frågan i skattemål är ett sådant exempel där Sverige spjärnade emot i det längsta, på slutet närmast mot bättre vetande.

Göran.
Ahlstrands artiklar, inlägg och analyser är som vanligt intressanta tillika är det av vikt att svenska folket inser att benämnd datalagring av misstänkta objekts göranden och låtanden är oförändrat.

Av vikt är också att svenska folket erinras om av dig påtalat: Ne bis in idem-frågan i skattemål som är ett till exempel av hundratals ytterligare fällningar av Sverige regim och domstolar - inte mot bättre vetande - utan iskallt medvetna om att besluten var, är i strid mot lagen, utökat statens besserwisser-lista över justitiemord.

De rättsvidriga facto kan förvisso kallas att "de spjärnade emot i det längsta" tillika kallas brott mot lagar och konventioner kriminalitet, oavsett vem som bryter mot desamma.
Mvh.

Jag funderade på detta igår. Vad som skiljer Sverige från våra andra nordiska grannländer i försvar av den lilla människans grundläggande rättigheter.

Svenska staten och dess myndigheter försvaras ibland i absurdum av domstol.

Den lilla människan tvingas föra en mycket ensam och ojämn kamp som nästan ganaterat förloras utom i undantagsfall.

Jag kom då på att det som skiljer oss och våra grannländer mest åt var:konstigt nog Sveriges avsaknad av krig.

Kan sånt påverka en stat i hur att se på sina medborgare ?

Kanske blir det tydligare för en stat att den lilla människan kan ha utsatts för ett övergrepp om man bevittnat sådana övergrepp mot sin befolkning från annan makt?

Att faktiskt helt oskyldiga kan drabbas av massor av beslut till vilken de själv inte äger någon skuld, som faktisk är vad som sker i krig många gånger.

Hur som, det var bara en tanke som slog mig...

Datalagring,gärna under flera år, är av godo eftersom endast den som misstänks för att inte ha rent mjöl i påsen får sin integritet kränkt vilket kan sägas vara självförvållat.

Och föräldrar vet själva bäst om deras barn mår bra av ett kok stryk eller ej? Man ska inte lägga sig i. Man ska inte försvara den lilla människan?

Man har kämpat i årtusenden för rättigheter som du nu är beredd att ge upp på en dag?

Man har fråntagit oss vår rättigheter för att skyddas oss.

Hör du inte att det är ett feltänk?

Det finns flera bifrågor till huvudfrågan. Jag har själv arbetat hos en rikstäckande operatör och fick då bl.a. insyn i hur personer med skyddad identitet registrerades i ärendehanteringssystem åtkomliga från nätet med triviala lösenord som "bredband123". Dessutom var databaserna fysiskt ofta lokaliserade till skumraskföretag i utlandet. Att dessa företag lagrar abonnent- och trafikuppgifter, vilka betraktas som känsliga som utgångspunkt, gör inte mig trygg.

Hur som helst, att EU-domstolens domar lite då och då är svävande är ingenting nytt. Å andra sidan ägnar sig ju även Ahlstrand åt tyckande, tyckande vilar all lagstiftning på.

Ska det vara okej för staten att tvinga företag lagra abonnent- och trafikuppgifter om deras kunder för att kunderna kan visa sig vara grova brottslingar?

Ahlstrand säger ja för att han inte bryr som sitt privatliv på Facebook. Många andra säger nej, i regel ska inte staten föreskriva masslagring av trafikuppgifter om medborgarnas privata förehavanden.

Ahlstrand säger då att grova brott som terrorism, med kanske hundratals dödsoffer, inte kommer kunna bekämpas lika effektivt och inte heller utredas när brotten är begångna. Många andra medger att det är helt riktigt och tråkigt.

Men du kan hitta på 1000 andra inskränkningar som alla förklaras på samma sätt. Det är för ditt eget bästa...

Vi måste lösa sånt här tillsammans.
Alla vill ha mer trygghet. Frågan är till vilket pris?

Man löser inte en sån här fråga över en natt.

Så här säger Ygeman som nu öppnar upp för dialog... Bra steg i rätt riktning.

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article24227599.ab

T. A. framstår alltmer som vilken rättshaverist som helst. Ifrågasätter domar hej vilt. Jaherrejävlar.

Domstolen har alltid rätt.

Ber om ursäkt för att mitt svar dröjt för att jag i hastigheten läste - TA framstår alltmer som viken konventionsjurist som helst och det var en åsikt som inte går att motsäga, men idag såg en kollega att det står - T.A framstår alltmer som vilken rättshaverist som helst, och det är förvisso bara att erkänna att jag T.A saknar rekvisit för att klassa in som rättshaverist, men rättssäkerhets-uppsåt är i skillnad minimal ty med konventionsjuridik ges existerande justitiemördade tillbaka livet att leva.
Avseende Ifrågasätter domar hej vilt har sav: T.A. har aldrig utan omfattande bevismaterial avseende hundratals i Dagens Juridik redovisat ur Domar, vare sig ”ifrågasatt domar hej vilt” eller ens tänkt tanken att yttra sig, om inte de facto vore och är de facto!

Avseende ”T. A. framstår alltmer som vilken rättshaverist som helst”, är faktiskt en komplimang tillika nämns att T.A har rena register och naturligtvis aldrig varit av något intresse för någon instans och i yrkesutövning alltid haft och har de bästa kontakter med tjänstemän i myndigheter och domstolar i så ock övrigt världen,
Att skjuta på budbäraren är väldigt ofta förekommande i Sverige vilket avseende mig TA med Pro bono Team garanterat är verkningslöst ty redovisat är endast i Pro bono uppdrags eftersökta förundersökningsmaterial - synnerligen ofta i fler olika versioner - beroende på hur många gånger i rättsväsenden trovärdiga urkundsförfalskat innehåll för att med ett stort antal orätt fällande Domar kliva uppåt på karriärstegen.

I Dagens Juridik r - citerat - ur chefstjänstemän i rättsväsenden skyddade av likasinnade tjänstemän ända upp i JO, JK och RÅ, avseende ett antal Pro bon team tillrättalagda justitiemord och andra som inte ännu är det.
Befolkningen av i Sverige mediahjärntvätt anstiftade till negativt bemötande av mig T.A i Dagens Juridik publicerad fakta beror på grad av intelligens och civilkurage läsaren har, tillika erinras om att sedan tre år i Dagens Juridik bud lyder: 50.000 svenska kronor utbetalas till den som kan finna en enda negativ myndighetshandling - i original - med namnet T. A eller finner en enda osanning i av T.A och eller av henne med Pro bono team publicerat i Dagens Juridik.

Ja du "Domstolen har alltid rätt" Du är inte ensam som sagt Jaherrejävlar” när de insett att i genuin kriminalitet sannlösa osanningar anstiftat dem till nätrollsstalkning mot en person som i fyrtio år med i lagar stiftat och konventioner som enda stöd Pro bono - Esse, non videri - synliggjorts i Dagens Juridik.
Mvh /och ha en trevlig kväll / T.A.

Det är väl ganska tydligt vad EU-domstolen menar. Formuleringen "generell och odifferentierad lagring av samtliga trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter" är ju riktig, det är ALLA uppgifter som lagras enligt den svenska lagen, med undantag för själva innehållet i ett meddelande. På vissa områden är det inga konstigheter; att mobiloperatörer ska lagra var en telefon har befunnit sig och vilka telefoner den har haft kontakt med tycker inte jag är några konstigheter. Men den svenska datalagringen omfattar ju också internettrafik, såväl hos mobiloperatörer som hos internetleverantörer, och där gör man ingen åtskillnad vilket får i synnerhet EN viktig följd. Att lagra vilka man har haft kontakt med innebär - på internetområdet - att alla servrar jag kopplat upp mig mot lagras. Dvs det går att se alla internetsidor som jag besökt under de senaste sex månaderna. Trots att själva innehållet inte lagras, så att det inte går att se exakt vilket innehåll jag tagit del av, så går det mycket väl att se att jag besökt t.ex. Aftonbladet och exakt vid vilka tillfällen det skett. Aftonbladet är ett exempel, men tänk er samma sak fast en sajt med ett lite känsligare innehåll? Det är onekligen ett oerhört allvarligt intrång i min personliga integritet och något jag som privatperson ofta tänker på, eftersom jag är ganska medveten om detta. Således har EU-domstolen rätt; detta kan mycket väl skapa en oro hos många! Som jag sagt vore det vettiga att datalagringen enbart omfattar mobiloperatörer, inte internetleverantörer, och enbart teledata; var olika enheter befunnit sig och vilka de haft kontakt med - inte alla de internetsajter jag besöker! I vilken brottsutredning är internetsidor avgörande på samma sätt som t.ex. telefoners lokalisering? Ytterst sällan, antagligen. Är man smart nog att kontakta sin medbrottsling över en meddelandetjänst, som kan vara krypterad, får staten ändå inte fram en sådan uppgift med nuvarande lagring varför det borde räcka att spara uppgifter om telefonsamtal, där de brottslingar som är tillräckligt dumma att ringa varann över det vanliga telefonnätet skulle fastna. En ordning där teledata lagras hade EU-domstolen antagligen tillåtit och en sådan insamling tycker jag till och med skapar trygghet, om något oförutsett skulle drabba mig, t.ex. att jag försvinner!

Mycket klokt inlägg som jag helt kan instämma i!

Kriminella använder mobiltelefoner med oregistrerade kontantkort när de begår och planerar brott som de kasserar efter uträttat värv så man kommer inte åt brottsligheten genom att masslagra alla vanliga människors kommunikation. Man kan inte bekämpa brott med demokratiskt mycket tvivelaktiga eller olagliga metoder. Dessutom finns möjlighet att bugga tex. en bostad och att telefonavlyssna misstänkta om de är dumma nog att ha en registrerad telefon.
Det går att se var en telefon befinner sig så länge den avger signaler. Moderna telefoner kan spåras, det finns spårningstjänster, en typ av gps som laddas ned i telefonen. Så har många vilsekomna hittats. Och så har många fått tillbaka sina stulna telefoner, så det behöver man inte vara orolig över. Däremot så behöver man vara orolig över lagar som är ett hot mot den personliga integriteten. För att vara något så när uppdaterad om den debatt som förs i samhället så behöver man nu och då besöka de demokratiskt tvivelaktiga sajterna också. Man får läsa det som står med kritiska ögon, och ta det i små doser, 5 minuter åt gången. Man kan ju också vilja kontakta det bruna partiet för att fråga om deras politik i en viss fråga eller för att lämna synpunkter. Man skall inte behöva avstå från detta av rädsla för att uppgifterna lagras. Telenor och Tele2 har sagt nej till att lagra uppgifter om sina kunders kommunikation efter EU-domstolens dom. De vägrar nu att längre delta i skumrasket. Övriga bolag borde ta efter eftersom åtgärden nu saknar lagstöd.

När jag tystades ner på Internet angående Lisaholms-fallet hamnade jag till slut på nån sida där människor som jagade sionister höll till. Jag visste inte då vad sionister var så jag brydde mig inte så mycket. Jag var inte där för att tala med dem.

Jag fick i alla fall bra kontakt med den som höll i sidan. Än idag vet jag inte vem det är. Det var en ganska konspiratoriskt sida men det var väldigt befriande.

Man kunde diskutera i stort sett vad som helst. Tortyr, polisens ammunition*, månlandning, Bin Laden, terrorattacken i Ryssland på en teatern, diskussionsforums spökskrivare och Teslas fantastiska uppfinningar. Det blev lite som det blev.

Detta fick mig att undersöka vissa saker mer. Bland annat Tesla och Terrorattacken i Bryssel.

Man lär sig väldigt mycket när man studerar saker närmre. Man lär sig också tänka mer kritiskt.

Jag kartlade bland annat terrorbombningarna. Alltså jag sökte information på utländska sajter osv.typ engelska tidningsartiklar.

Det var så jag lärde mig om Amac News Agency bland annat. Och bröderna Abdeslam.

För mig blir det t e x väldigt konstigt om jakten på terrorister leder till att man samtidigt utplånar en hel grupp människor och därefter anklagar dem för att vara terrorister.

Så var det nämligen med den grupp bröderna Abdeslam kände.

Alla dog. Utom en. Vem kan då bekräfta eller dementera information? Även poliser kan vilseledas.

Den Belgiska polisen ville inte ens befatta sig med attacken men tvingades vara kvar.

Den Abdeslam bror som hittades efter ett tag flyttades i hemlighet till Frankrike.

När man forskar så här om terror då blir man kanske själv misstänkt som sympatisör av terrorism.

Men vi måste ju få leta efter fakta liksom källan till det som uppges vara fakta utan att misstänkliggöras.

Frågan är om det går längre.

Rycker man då ut 6 månader av mitt liv så framstår ju jag då som besatt av terror.

Hade man ryckt ut 6 andra månader ur mitt liv hade det då visat på tapetval och blomsterlökar.

Dvs polis får information den inte förstår och det är därför inte omöjligt att de drar fel slutsatser. Eller att andra aktörer gör det.

Vi vet alltså hur information lagras.

Vi vet också hur vi hämtar in denna information om en person men (!)...

...vet inte vad den information vi hämtar in säger oss om en person.

Vi har alltså medlet men kan inte tyda svaret riktigt. Vi tror vi kan men förstår inte riktigt vilka problemen är. Vad det mer ställer för krav på oss.

Vet vi ens vilka frågor vi bör ställa med all denna information som samlas in?

Jag tror debatten är extremt viktig och det är bra att Anders framför sina åsikter.

Vi ska lyssna på Anders med och försöka förstå vad han vill säga oss.

Han tycker detta är viktigt. Då får vi respektera det och resonera oss fram till nån lösning som vi gemensamt kan acceptera.

Det är mycket spännande att IT-EXPERTER nu sätts att försvara medborgarnas mest grundläggande mänskliga rättigheter. Vem hade kunnat tro det?

*= Polisens ammunition är speciell då den orsakar mycket allvarlig skador när den passerar genom en människokropp. Den trasar upp mer än vanlig ammunition. Många dör därför av polisens kulor istället för att bara skadas.

Du verkar inte kunna något om brottsutredning och det må vara dig förlåtet. Men precis som EUdomstolen blir dina argument då fel.

De oregistrerade kontantkorten kan också spåras och det är användningsmönster mm som är av avgörande intresse och ofta central bevisning. Tex i helikopterrånet var användandet av kontankortstelefoner centralt.

@Alex säger bl a: "På vissa områden är det inga konstigheter; att mobiloperatörer ska lagra var en telefon har befunnit sig och vilka telefoner den har haft kontakt med tycker inte jag är några konstigheter." Här har jag lite svårt att hänga med. Varför är det inte en känslig uppgift var Tele2 tror att jag befinner mig i varje ögonblick? Är det för att Google m fl redan har den informationen? Tänk på att det går att spoofa sin location enkelt och att jag kanske inte heller vill att ens min falska location förekommer i terroristutredningar som i så fall skulle vara den enda anledningen till att jag förekommer i ett sådant sammanhang. Tele2:s uppfattning om min närmare vistelseort skulle nog godtas av alla svenska domstolsjurister, åtminstone det flertal som inte vet hur lokalisering fungerar och har en övertro på teknik som verktyg i brottsbekämpningen. "Ingen rök utan eld". Minns kurdspåret, som uppstod genom massavlyssning av en folkgrupp, där någon skulle ingå äktenskap samma veckoslut som Palme mördades. Och andra kurder talade om det stora bröllopet. Triangulering av mobilmaster är ett ganska trubbigt verktyg, utom kanske i citykvarteren där polishuset ligger. Leder till stora cirklar som en telefon bör ha befunnit sig i vid en viss tidpunkt. Vi vill nog att brottsbekämpning ska fungera i glesbygd också.

Alla domar och all tolkning av gällande rätt är tyckande. Den springande punkten här är att skribenten inte håller med om domstolens tyckande.

Sen verkar han också medvetet missförstå och tolka in att domstolen försöker mörka och smita undan från sitt ansvar. Det låter nästan som en konspiration. Han tycks också förbise att domstolens ansvar är att tillämpa de rättsregler som finns, inte att se till att rättstillämpningen inte får några jobbiga konsekvenser för brottsförebyggande verksamhet.

Om jag har begripit rätt vilket utslag han pratar om så handlar det om lagen om elektronisk kommunikation, och möjligheten för polis och åklagare att få ut information så fort misstanke fanns om brott, oavsett vilket brott och oavsett påföljd. Det var vad EU-domstolen reagerade på om jag förstod det rätt, och de ansåg att det inte fanns något hinder för lagring och att begära ut information om det handlade om misstanke om grova brott. Det var också så lagen var skriven från början vill jag minnas, men en ändring gjordes efteråt i den där det inte längre krävdes misstanke om grovt brott, utan vilken misstanke som helst kunde ge polis/åklagare rätt att få ut information.
Jag är mer benägen att hålla med en domstol som värnar integriteten på det sättet snarare än en åklagare som vill ha fri tillgång till all information vid minsta misstanke om vad som helst. Och är det verkligen fråga om grovt brott så är så vitt jag förstår operatörerna fortfarande skyldiga att lagra information, det är bara det att den bara kan lämnas ut i enlighet med rättegångsbalken. Vad är fel med det egentligen?

Nej, den här domen handlar om att lagra informationen över huvud taget. Alltså det nödvändiga steget före brottsbekämpande myndighet eventuellt kommer och vill få den.

Det bästa vore väl att montera in ett "chip" i alla nyfödda så att man dygnet runt kan kontrollera medborgarens förehavanden. Uppklarningsandelen skulle ju kunna bli 100 procent. För denna goda sakens skull kan vi väl finna oss i integritetskränkning. Den som inte begått brott har ju "inget att frukta"

Pelle.
Avseende "Det bästa vore väl att montera in ett "chip" i alla nyfödda så att man dygnet runt kan kontrollera medborgarens förehavanden" är redan av andra orsaker verklighet i bland annat i England och USA där föräldrar i oro över alla kidnappningar chipat barnens arm.

Många bortförda barn har lyckats lokaliserats vid liv men när placering av chip kom ut till allmänheten har flera barn hittats svårt skadade av gärningsmäns försök att skära ut chipet och andra barn har hittats mördade med stympade armar.

Din åsikt "Den som inte begått brott har ju inget att frukta" är logisk tillika har logik en förmåga att bli ologiskt som exempelvis avseende de chipade barnen som inte begått något brott men sannolikhet känt fruktan när de mördades av brottslingarna.
Mvh.

Ja, Therese vad ska man säga. Lite av vad jag försöker lyfta fram. Vi vet vad vi gör men vilket resultat det får vet vi först om några år. Rent hemskt vad du berättar. Det blev ett tydligt exempel på hur fel ett skydd kan slå.

Information från telefon och data kan så klart helt klart hjälpa polis i deras arbete. Men med det följer ju då ett ansvar. Det får inte missbrukas mot någon vilket jag tycker åklagaren gjort i bl. a Lisaholms-fallet.

Där hittas bilder i catchen - dvs den plats där datan utan ditt medvetande sparar bilder för att en webbsida ska kunnas öppnas fortare om du klickar på den.

Sånt här förstår inte jag. Varför agerar en åklagare så?

Dessa bilder som hittas i N data sägs för det första vara 12 st när det i verkligheten är 6 x 2. Dvs varje bild finns i två exemplar.

(Sånt här har jag hört gäller även i barnpornografi-brott. En film kan bestå av 1000 - tals bilder. Men vad betyder det i klarspråk?)

Det är alltså av största vikt att rätten, som sen ska döma ges så adevakt information som möjligt är av åklagaren.

Nu vet inte jag hur filmer och bilder visar sig i en data för användaren. Jag förstår inte heller riktigt informationen som ges. Den ska dock inte missbrukas mot någon tycker jag.

I Nerijus fall rörde det sig om bilder av vad som mer ska uppfattas vara av skämtsam karaktär men eftersom Lisa hittas tejpad och dessa 6 bilder från catchen föreställer bilder på kvinnor med tejp över deras mun ( bilden skulle ge uppfattningen att kvinna nu tvingades vara tyst)sas detta då bevisa Nerijus grovt sadistiska sinnelag och direkt farliga personlighet.

Jag anser att det är att direkt missbruka ett bevis mot någon och ingen ska behöva bli utsatt för ett sån förfarande någonsin.

Bevis från data och telefon kräver alltså inte bara telefon och datakunskaper av polis och åklagare, så väl ombud och de som sen värderar dessa bevis måste vara väl införstådda med värde i det enskilda beviset.

Finns dessa garantier i verkligheten?

Hur stora datakunskaper ska vi ställa på rätten för att datainformation ska vara rättsäkra bevis i en rättegång?

Om man läser kommentarerna här i tråden ges olika svar om datalagring.

Vissa anser den vara av yttersta vikt för en brottsbekämpande verksamhet medan andra anser att polis redan har de befogenheter de behöver för att bekämpa brott.

Bör vi inte först utreda sanningen härom?

Därefter diskutera innebörden i detta. Sen gå in i detalj och noga överväga varje aspekt detta förfarande innebär för olika aktörer och var och en?

Kan vi göra detta om inte IT-EXPERTER deltar i debatten ?

Vad krävs för en vettig debatt? Vet vi ens det?

Måste vi också ställa direkt obekväma frågor och vem ska vi då ställa dessa frågor till ? Får vi ett rättsäkert svar? Hur vet vi att vi ställt dom frågor vi behövde?

Det är mycket att ta ställning till samtidigt.

Jag vill förtydliga innebörden i de 6 bilder från catchen i Nerijus data.

Dessa blir de enda bevisen om Nerijus sadistiska personlighet vilket i sin tur gör honom till en sadistisk mördare. Alltså i klartext att han utfört själva den dödande gärningen. Vilket är det som sen straffas med livstids fängelse.

De andra bevisen bär enbart spår av Nerijus eller gärningen.

För mig är detta ofattbart.

Hej pip.

Ja det finns ingenting annat än att oavsett konsekvenser redovisa autentiska fakta, hur hemskt den än är så ock följder av oavsett logiskt tänkande.
Tusental autentiska exempel finns på hur fel ett skydd kan slå och vetskap om att all säkerhet saknas är faktum betydligt enklare att hantera, än falsk säkerhet.

Avseende "Bevis från data och telefon kräver alltså inte bara telefon och datakunskaper av polis och åklagare och de som sen värderar dessa bevis", har du rätt i men den kunskapen är plus minus noll, vilket således ger svar på din fråga: Finns de garantier i verkligheten.
Avseende din fråga "Hur stora datakunskaper ska vi ställa på rätten för att datainformation ska vara rättsäkert bevis i en rättegång", har svar: Den kunskapen saknas i Sverige Domstolar dömande församlingar.

Avseende "Kommentarerna här i tråden ges olika svar om datalagring", beror sannolikt på att folk i gemen intresse är att via dator debattera och via Google snappar upp något som ibland "låter rätt" och ibland är helt rätt, men blir fel i debatt med de som har kunskapen.

Visst har du rätt i att "av yttersta vikt är naturligtvis att polis och åklagare har de befogenheter de behöver för att bekämpa brott" och de facto har de det, däremot kan ingen kräva att de utan kunskap ska handha internetbaserade brott.
Dessutom finns inga i ordets rätta betydelse IT experter någonstans ty inom en mikrosekund är hela bilden ändrad och "expertkunskapen utslagen" men på nåt underligt sätta vet man vad man ska göra, fast man egentligen inte vet det och till slut är man inne på banan igen!

Avseende, "I Nerijus fall 6 bilder från matchen föreställande kvinnor med tejp över deras mun (skulle ge uppfattningen att kvinna nu tvingades vara tyst) och sades bevisa Nerijus grovt sadistiska sinnelag och direkt farliga personlighet" har svar: Sades - är inte på något enda sett bevis för någonting och oavsett vem eller varför missbruk av bevismaterial sker ska domstolars juridiska domare inte tillåta det.
Avslutar med att nämna att Nerijus ärendet avses granskas av i se och andra eu stater juristteam och journalister, som jag väljer att inte namnge i här replik till dig.
Mvh och ha en trevlig kväll!

Vilket ingen har föreslagit. En argumentation som går ut på att man inte vill ha något som ingen föreslagit blir man inte så impad av.

Otroligt okunnigt att kalla telefonlistor och masttömningar för "inte integritetskränkande". Om man arbetar med digital användardata så vet man att det går att dra många slutsatser om en person av endast s.k. metadata. Därför är man också väldigt tydlig med att få medgivande av användaren att samla in denna data samt att denna data förvaras mycket säkert.

För att få icke-invigda att förstå lite bättre vad denna masslagring egentligen innebär för en individ så kan det metaforiskt jämföras med att det på varje person sitter en "mekanism" som registrerar varje gång personen öppnar munnen och börjar prata med annan individ, samt vem denna individ är. Information som plats och tid är också med. Jämförelsen haltar inte då väldigt stor del av vår kommunikation numera är över telefoni, sms och nätet. Jag har svårt att se hur man inte skulle tycka detta var integritetskränkande.

Förutom då att man inte använder metadata i rättsväsendet. Däremot kan jag tänka mig att operatörerna använder det. Men det verkar alla tycka är oproblematiskt, liksom att folk tankar appar som vill ha tillgång till sms,historisk mm mm. Det, om något, borde vara förbjudet.

"En väldigt märklig dom som, dessvärre, bygger rätt mycket på känslomässig argumentation utan stöd vare sig i tidigare praxis eller i konventioner." Jaha??? Vilken praxis syftar vice chefsåklagaren på? Är det den vanliga visan, att det är svensk praxis och att den är så suverän att den inte i något avseende kan ifrågasättas eller är allena gällande? Sanslöst av ett land som sverige att ständigt försvara intrång hos så gott som samtliga enskilda (massövervakning) i skepnad av bekämpande av brottslighet. Orwell och Stasi i ny skepnad?

Detta är nog spiken i kistan mot bakgrund av statistiken om brottsuppklarning som kom i dag. Det är hedervärt att Thomas Ahlstrand orkar med alla oseriösa kommentarer och fortsätter att kämpa. Fd. hovrättsassessors kommentarer skall man läsa om man vill ha kunskap. Tyvärr är det några oseriösa som ständigt kapar debatterna och gör att man inte orkar läsa. Låt dom debattera med sig själva !

Själv är jag inte rädd för åsikter. Jag är rädd för människor som vill tysta åsikter. Vad kan de mer vilja tysta?

T A vill nog inte ha nån debatt. Då hade han väl deltagit?

Den ende som själv deltagit i en debatt här på DJ (vad jag sett) var mannen från Skatteverket.

Nu ska vi inte dra förhastade slutsatser av denna debatt. Några oseriösa kommentarer har jag inte sett. En del kommentatorer har varit okunniga och trott att det handlar om ett förbud mot avlyssning vid brottsmisstanke. Det gör det inte. Det handlar om automatisk avlyssning och lagring av trafikdata för senare användning (eller gallring). Den svenska lagen tillkom som en tillämpning av datalagringsdirektivet.,Samma datalagringsdirektiv som luxemburgdomstolen redan har underkänt och som seriösa rättsstater därför har upphävt implementeringen av. Hur de seriösa rättsstaterna kommer att klara den brottsbekämpning som Sverigen inte mäktar med utan datalagring kan någon kanske svara på. Sverige valde en annan väg, att låtsas som om det regnar. Och nu kommer nederbörden. Det tycker kritikerna, främst poliser och åklagare verkar det, illa om.Vi andra, som inte är odelat positiva till massövervakning, får se vems fruktan som väger tyngst.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.