Skip to content

Advokat vinner mot staten i HD - har rätt till ränta för sent arvode från myndighet

Foto: Bertil Ericson/TT

Trots att räntelagen tar sikte på förmögenhets-rättens område så är det rimligt att tillämpa den även på ett offentligrättsligt förhållande som är snarlikt. Det slår Högsta domstolen fast och ger en advokat rätt till dröjsmålsränta på 21 000 kronor för en sen betalning från Migrations-verket - som hade förordnat honom som offentligt biträde.

 

Advokaten hade varit förordnad som offentligt biträde i ett ärende enligt utlänningslagen och begärde i Norrköpings tingsrätt att Migrationsverket skulle betala dröjsmålsränta för en ersättning som hade betalats ut två och en halv månad för sent.

Tingsrätten konstaterade att varken lagen om offentligt biträde eller rättshjälpslagen innehåller bestämmelser om rätt till ränta vid sen betalning.

Uppdraget inget avtal
Räntelagen, som styrs av ett EU-direktiv, berör handelstransaktioner och situationen mellan biträdet och Migrationsverket skiljer sig från en typisk sådan situation, ansåg tingsrätten. Uppdraget grundar sig inte på ett avtal utan på ett ensidigt beslut att utse biträdet och uppdraget innebär att biträda och tillvarata en enskilds rättsliga intressen.

Ett biträdes kostnadsräkning prövas samtidigt genom ett beslut av myndigheten i samband med att ärendet avgörs i sak vilket inte heller stämmer överens med den ordning som följer av räntelagen och direktivet, enligt tingsrätten.

Mot denna bakgrund ansågs förhållandet inte som en "handelstransaktion" och ränta kunde inte grundas direkt på räntelagen eller direktivet. Däremot anförde tingsrätten att skäl som motiverat bekämpandet av sena betalningar inom EU för handelstransaktioner kunde gälla.

Likt civilrättsligt förhållande
Tingsrätten ansåg att situationen hade en sådan likhet med ett vanligt civilrättsligt fordringsförhållande att räntelagen därmed skulle vara analogt tillämplig. Advokaten hade därför rätt till dröjsmålsränta och Migrationsverket dömdes att betala knappt 21 000 kronor.

Domen överklagades av staten, genom Migrationsverket, till Göta hovrätt som instämde i tingsrättens bedömning att rätt till dröjsmålsränta inte följer av lagen om offentligt biträde, rättshjälpslagen eller räntelagen. Hovrätten instämde även i uppfattningen att EU-direktivet endast omfattar handelstransaktioner och inte förhållandet mellan ett offentligt biträde och Migrationsverket.

Hovrätten rev upp tingsrättens dom
En analog tillämpning av räntelagen på uppdrag som det aktuella har dock enligt hovrätten uteslutits i rättspraxis och hovrätten rev därför upp tingsrättens dom och gick på Migrationsverkets linje.

Advokaten överklagade till Högsta domstolen som beviljade prövningstillstånd.

HD slår nu fast att räntelagens principer kan tillämpas på uppdraget som offentligt biträde.  Räntelagen gäller i och för sig uttryckligen bara förmögenhetsrättens område men det finns enligt HD inga hinder mot att tillämpa den på en fordran som kommer från ett offentligrättsligt förhållande.

Nära förmögenhetsrätten
När en fordran utgör ersättning för en utförd prestation ligger det enligt HD också nära till hands att tillämpa dröjsmålsränta - även om fordran bygger på en offentligrättslig reglering.

Enligt HD kan räntelagens principer generellt sett också tillämpas på områden som ligger nära förmögenhetsrätten eller när det annars bedöms som rimligt och ändamålsenligt.

Enligt HD har principerna om dröjsmålsränta blivit tillämpliga i och med att myndigheten bestämt vilken ersättning som ska utgå -– någonting som medfört en preciserad betalningsförpliktelse som ska infrias snarast.

Det naturliga är också enligt HD att utgå ifrån en betalningsfrist på 30 dagar från ersättningsbeslutet oavsett om beslutet överklagas eller inte.

Eftersom Migrationsverket inte har betalat i tid har advokaten rätt till dröjsmålsränta och Migrationsverket döms därför att betala knappt 21 000 kronor för förseningen.

 

  • Alt-texten
    Isak Bellman

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

5 comments

Verkligen otroligt att det ska behövas dom i HFD för fastställa att staten skall betala ränta, vid försenad betalning..

Det är ju inte så att statens olika lagar på förseningar till staten är gynnsamma för motparten - verkligen tvärtom. Det blir då så lågt att motsätta sig räntelagens dröjsmålsränta, när staten inte betalar i rätt tid.

I grunden är offentlig verksamhet en service till övriga samhället - men någonstans på vägen har det förändrats till tvärtom.

Vi lever tyvärr i det land som toppar listan och ligger etta i världen på att inte vilja erkänna sina fel oavsett sammanhang!

För att utbetalningar från Migrationsverket i genomsnitt tar omkring 6 månader att få (gissningsvis men inte en orimlig gissning).

Ok, men om man förser Advokatsamfundets disciplinnämnd med ett beslutsunderlag så berättigar inte det till ersättning