Skip to content

Pappa får ensam vårdnad efter nedlagd förundersökning - bäst för dottern

Foto: Christine Olsson/TT

Kvinnan har anklagat mannen för misshandel men förundersökningen har lagts ner. Om kvinnan hade fått vårdnaden om deras dotter skulle dottern inte få träffa sin pappa. Hovätten beslutar därför att pappan ska få vårdnaden eftersom dottern då kommer att få träffa båda sina föräldrar.

 

Mannen och kvinnan hamnade i samband med sin separation i tvist om vårdnaden om sin treåriga dotter.

Båda föräldrarna bedömdes av Attunda tingsrätt ha "god omsorgsförmåga" och ingen av dem ansågs vara olämplig som vårdnadshavare.

Kvinnan hade dock anklagat mannen för att ha hotat och misshandlat henne och har levt gömd med dottern på skyddat boende sedan mars 2015.

Nedlagd förundersökning
Även om det fanns vissa misstankar om att mannen har betett sig olämpligt mot kvinnan menande tingsrätten att det inte fanns någonting som gav tillräckligt starkt stöd för hennes påståenden. Tingsrätten konstaterade också att en inledd förundersökning om grov kvinnofridskränkning hade lagts ner.

Samtidigt har mannens familj berättat att man anser att kvinnan är en dålig mor för flickan.

Tingsrätten såg sig ställd inför valet att låta flickan fortsätta att bo med sin mamma - men då leva gömd och i en miljö som präglas av ständig rädsla för pappan -– eller att "bryta upp" flickan från mamman och låta henne leva med sin pappa och då få tillgång till hela hans släkt som dock framställer mamman ”i dålig dager”.

Inget av dessa alternativ är bra för flickan, enligt tingsrätten– som dock ändå kom fram till att det på lång sikt är bäst att anförtro mannen ensam vårdnad.

Får umgänge med mamman
Tingsrätten tog bland annat fasta på att mannen förklarat att han vill att dottern ska träffa sin mamma men uppmanade honom ändå att ”hantera situationen "varsamt och förnuftigt"” med flickans bästa för ögonen.

Eftersom kvinnan hade förklarat att hon inte hade något yrkande om umgänge om mannen fick ensam vårdnad beslutade tingsrätten inte heller om detta.

I samband med sitt överklagande framställde dock kvinnan sådana yrkanden.

Svea hovrätt ändrar nu tingsrättens dom genom att besluta att flickan har rätt till visst umgänge med sin mamma - bland annat torsdag-måndag varannan vecka, varannan storhelg och vartannat lov.

Bäst för flickan
Hovrätten instämmer dock i tingsrättens bedömning att mannen har bättre förutsättningar än kvinnan att tillgodose flickans behov av en nära och god relation med den andra föräldern.

Han har bland annat gett uttryck för att han anser att flickan och hennes mamma bör träffas kontinuerligt och har därför gått med på ett sedvanligt och omfattande umgänge i linje vad kvinnan begärt.

Kvinnans position går enligt hovrätten istället ut på att det inte ens på lång sikt finns någon ambition eller någon förhoppning om att flickan och mannen ska ha ett umgänge som kan leda till någon verklig relation - om hon själv skulle få ensam vårdnad.

  • Alt-texten
    Johanna Haddäng

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

43 comments

Omständigheterna känns igen alltför väl. En följdfråga är dock om inte de avfärdade anmälningarna mot pappan måste undersökas noga. Det är en allmän åsikt att många gör falska anmälningar i vårdnadsprocesserna. Ett mycket effektivt sätt att få slut på falska anmälningar är att beivra detta. Varför är det så svårt att få till en förundersökning om falsk tillvitelse?

Rättsäkerheten och oskuldspresumptionen gäller alla, även mammor som krånglar. För att beivra en falsk anmälan måste åklagare bevisa bortom rimligt tvivel att anmälan är uppsåtligen falsk - dvs inte personens uppriktiga upplevelse lämnad i god tro. Och då gäller precis samma bevissvårigheter som vid utredningen av ursprungsbrotten; inga vittnen eller fysisk bevisning. Om det gick att avgöra med stark säkerhet att brotten aldrig inträffat skulle detta redan konstaterats vid den första undersökningen.

Samt tål det att påpekas att den "allmänna åsikten" att det förekommer "många" falska anmälningar är irrelevant. En rättsstat sysslar inte med massmistankar baserade på kön, och det är nog bäst så, eller hur?

Utifrån påståendet "En rättsstat sysslar inte med massmistankar baserade på kön" kan jag konstatera att:
- Vi är således inte en rättsstat. Grov kvinnofridskränkning, sociallagstiftning, dvs SoL,Socialstyrelsens bindande föreskrifter m.m. är i grunden massmisstankar baserade på kön. Det tillsammans med HD:s synnerligen rättsosäkra princip hur underrätter ska avgöra en målsägandens trovärdighet är ytterligare belägg för att vi inte längre kan kalla oss en rättsstat. Lägg till att vid Attunda tingsrätt sitter åklagare Paulina B dessutom i socialnämnden i Sollentuna vilket enligt Högsta domstolens praxis förefaller vara uppenbart jäv då hon knappast kan anses vara oavhängig, oberoende och inte heller opartisk med sin samtidiga roll som ledamot av socialnämnden. Hur många förundersökningar och fällande brottmålsdomare borde överåklagaren själv begära resning på den grunden tror du? Är rättssäkerheten värd det?
- HD:s princip om hur målsägandens trovärdighet ska bedömas påminner starkt om ett återinförande av tvenne vittnen äro fullt bevis, en bevisbörderegel som avskaffades i samband med rättegångsbalkens införande. Målsägandens utsago får exempelvis inte innehålla överdrifter. Överdrifter utifrån vad? Idag tillämpas principen som att rätten håller upp ett finger i luften. Hur ska någon domstol kunna veta om en utsago innehåller en överdrift när det inte är känt vad som egentligen hänt? Vart går gränsen för en överdrivt?

@ Jan-Erik
Jag efterfrågade inte åtal och fällande dom. Jag tycker att polis/åklagare borde utreda om det finns någon möjlighet att väcka åtal. Jag tycker inte polis/åklagare ska avfärda anmälningar om falsk tillvitelse utan någon åtgärd. OM de åtminstone kallade in mamman på förhör kan det hända något.
- Hon kan erkänna (mycket ovanligt men det har hänt och det är nästan de enda fall där någon har fällts för detta).
- Hon kan tycka att det är så pass obehagligt att hon inte gör fler anmälningar (återkommande anmälningar under hela vårdnadsprocessen förekommer alltför ofta).
- Hon berättar sannolikt för en del vänner att hon har blivit förhörd och detta sänder en avskräckande signal till omvärlden. D.v.s. om man anmäler någon utan att det finns något som helst bevis så reagerar polis/åklagare. Du blir utsatt för förhör som kan leda till åtal.

Jag menar att polis/åklagare kan påverka den falska anmälningsfrekvensen.
Det vore väldigt bra för de barn som är inbegripna i vårdnadsprocesser.
Det vore väldigt bra för de personer som har utsatts för våld och därför behöver göra en anmälan. Polis/åklagare skulle ta ha mer tid för de anmälningar som görs. Kvinnojourer skulle inte ha "gratisgäster" som urholkar ett skyddssystem som behövs för de som är utsatta på riktigt.

Varför påbörjas inte ens förundersökningar?
Varför avfärdas anmälningar om falsk tillvitelse så fort så att underrättelsen om att ingen åtgärd vidtas kommer i posten samma dag som kopian på polisanmälan?

Bra att det finns några vettiga i vårat sk rättsystem, men en skam att det ska behöva gå så långt innan någon gör något och fattar vad det egentligen handlar om.

Det lönar sig att misshandla och hota kvinnor idag. Att inte bli åtalad för misshandel eller kvinnofridskränkning är mycket vanligt, beviskraven är höga och det räcker oftast inte med egen utsaga och dokumenterade skador om inga direkta vittnen finns att tillgå.
Ett stort bakslag för alla drabbade barn som får växa upp med en förövare till förälder.

Det är lika sorgligt för ett barn att tvingas växa upp med en förälder som utan grund anklagar den andra föräldern för brott och hindrar barnet från att träffa sin andra förälder. Båda varianterna existerar - alltså män som misshandlar, och kvinnor som ljuger om att män misshandlar (samt med motsatta könsroller, så klart). Båda är rent ut sagt förjävliga. Har själv en styvson som hålls gömd av sin mor och inte fått träffa sin far på snart ett år - hon har berättat för socialtjänst och polis att pojkens far har misshandlat barnet och henne, och detta skulle ha skett vid tillfällen då jag personligen var närvarande och såg att så inte var fallet. Hur ska en åklagare veta vem som talar sanning? Jag är ju partisk, och i övrigt står ord mot ord ...

I fallet som artikeln handlar om vet bara de inblandade vad som är sanningen. Vi kan inte veta vem som är mest skyldig, eller mest skadlig för barnet, som utomstående. Vad som är bevisat är att modern inte kommer låta dottern träffa fadern, men att fadern vill att mor och dotter ska få umgås, och då finns bara det för rätten att ta hänsyn till. Det enda vi vet i övrigt är att den här flickan aldrig kommer få en helt bra uppväxt, oavsett vem som blir hennes vårdnadshavare.

Att påstå att man vill något innebär inte att det man påstår är bevisat

Precis som det lönar sig som kvinna att misskreditera pappan i socialens utredningar och i domstolen. Det visar ju utfallen från vårnadstvister... Kvinnor är minst lika goda kålsupare när det kommer till att bråka om barnen.

Man förstår ämnet är ett problem när det ger en krönika på Dagens juridik

Ja, det är sorgligt oavsett vem som bli vårdnadshavare och än mer sorgligt är att verken soc eller myndigheterna eller ens tingsrätten kan eller få kräva skärpning och sanktioner när det gäller att inte kunna samarbeta, allt är på frivillig basic men dom som sabbar vill inte ha frivilligt så det är tandlöst att det över huvudtaget finns som förslag.
Nej om man separerar eller skiljer sig så måste man kunna samarbeta annat så ska ingen av föräldrarna ha barnet.

När det såsom här finns en indikation på våld, så kan det inte uteslutas att fadern i det här fallet därmed är att anse som olämplig vårdnadshavare och utifrån en sådan risk bör därmed finnas en redan upprättad kontakt med familjeutredare inom socialförvaltningen - i synnerhet som moder o barn har befunnit sig på ett skyddat boende. Rätten torde således ha möjligheten att återförvisa ärendet till stadsdelen, där båda föräldrarna tillsammans med barnet hänvisas att bo på vad som kallas för ett utredningshem, detta i syftet att utvärdera vem av föräldrarna som får uppfattas som mest lämpad. Denna möjlighet tycks inte ngn av de två rättsinstanserna ha tagit i beaktan och det är naturligtvis en allvarlig brist, när utgången under sådana förutsättningar blir som här. Föreligger den minsta misstanke om brott i form av våld så måste barnets säkerhet utan undantag sättas i det främsta rummet. Den här sortens jurister ska vi inte ha våra domstolar.

Om nu någon av föräldrarna brukade slå barnet, tror du att den skulle göra det på ett utredningshem?

@Musse
Blir barn slagna på utredningshem?
1. Det händer oftare än du kan tänka dig. Problem med impulskontroll är svåra att undertrycka.
2. På utredningshem kan också iakttas brister i samspelet barn/förälder. Samspelet kan vara det grundläggande problemet och då är det ännu bättre om man upptäcker detta så att man kan hjälpa till att ändra de beteenden som stör samspelet. Om bristerna är för stora så spelar det ingen roll om aggressioner framkommer vid utredningshemmet. Den "felande" föräldern behöver hjälp och barnet behöver stöd. Domstol får den informationen och kan anpassa beslut därefter.

Varför ska de bo på utredningshem när mamman klart och tydligt deklarerat att hon vägrar samarbete med pappan?

Svar till Jan-Erik, inlägg 11 nov och andra om frekvensen falska anklagelser:
I ”allmänna debatten” är det enbart män som begår övergrepp och våld, företrädesvis mot kvinnor och barn. Verkligheten är, som man kan vänta sig, mer mångfacetterad…

Enligt BRÅ rapport 2009:12 Våld mot kvinnor och män i nära relationer är det en relativt liten könsskillnad när det gäller utsatthet för relationsvåld. Kvinnor utsätter sina män för relationsvåld i ungefär samma omfattning som männen utsätter sina kvinnor. Men i de värre fallen så skadas kvinnor mer.

I ”Mammors våld i vårdnadstvister”, C-uppsats från Uppsala universitet 2006, anges att i kap 2.5 att mammors våld är lika utbrett som pappors.

I BRÅ rapport 2000:15 Barnmisshandel, En kartläggning av polisanmäld misshandel av små barn anges att mammor står för 1/3 av misshandelsfallen.

Även kvinnor är sexförövare mot barn. DN hade 31 mars 2011 ett helt uppslag om detta ämne. Djärvt av DN att våga ta upp detta, inte särskilt ”politiskt korrekta” ämne…

I vårdnadsmål förekommer ofta anmälningar och påståenden om våld och övergrepp för att ”vinna” processen. SOU 2005:43, sidan 91: "Påståenden om övergrepp är relativt vanliga i vårdnadsmål. Vår undersökning av tingsrättsdomar visade att sådana påståenden fanns i 90 av 249 genomgångna mål, dvs. i drygt en tredjedel av målen”.

En holländsk undersökning från 2008 av ”Dutch Public Prosecution Office” visar att “Child abuse allegations in divorce cases are usually wrong in 95% of cases”. http://fkce.wordpress.com/2008/11/20/00007/

/Jan Angner, föreningen PappaBarn

Det är rimligt att anta, på grund av politisk korrekthet,att många kvinnliga pedofiler går under radarn.

Har från familjerättsadvokater fått bekräftat att det inte är ovanligt att kvinna drar till med "han slår barnet/mig" för att öka sina chanser att få ensam vårdnad vid tvister. Kvinnor verkar i större omfattning än män se barn som enskild EGENDOM - och inte som en social varelse i behov av två föräldrar. Feministiska institutioner uppmuntrar kvinnor i detta sätt att se på barn - som just enskild egendom.
Jag har dessutom pressning erfarenhet av det hela.

Att det är nödvändigt och alltid bäst för ett barn att ha kontakt med båda sina föräldrar är en biologistisk dogm. Det bästa för banren vore om den kunde överges. Pappa kan man bli efter några minuters sexualakt. Av detta bör inte följa några automatiska rättigheter.

Om det inte ska följa några automatiska rättigheter så kanske det inte heller ska följa några automatiska skyldigheter? Eller?

För övrigt, är det inte via några minuters sexualakt som man brukar bli mamma också?

"För övrigt, är det inte via några minuters sexualakt som man brukar bli mamma också?"

Det finns en skilnad, eftersom varje mamma bär barnet i nio månader vilket innebär ett känslomässigt engagemang av en typ som drastiskt skiljer sig från vad som brukar förekomma vid en sädesuttöming.

Det du, Erik, uttrycker är också (utöver falska anklagelser) ett problem i dessa processer. Det finns faktiskt de som tror att mamman får rättigheter för att hon har ett starkare känslomässigt engagemang! 1) Hur mäter du detta engagemang? 2) Är det uteslutet att pappans engagemang har vuxit sig starkare än mammans efter ett par år (eller kortare tid)?

Hur vet du att nio månaders fysisk och psykisk ansträngning medför ett starkt positivt engagemang? Förlossningsdepression...?

Det du uttrycker är inte könsneutralt och har inte barnets bästa i åtanke ens i periferin. Du uttrycker en uråldrig dogm som måste förändras och är under förändring.

Man undrar vad Erik Rodenborg och andra män, eller kvinnor för den delen, som tillskriver pappor noll värde för ett barns välbefinnande själva har varit med om under uppväxten. Jag kan tänka mig två huvudsakliga scenarier; de har vuxit upp i en kärnfamilj med en närvarande och på alla sätt bra pappa och tagit detta som så självklart att de inte förstått vikten av det utan i stället ser sin pappa som en försumbar, perifer figur. Eller de har av en eller annan anledning vuxit upp utan en pappa och därav dragit slutsatsen att han inte behövts för dem. Själv har jag varit med om det senare och det är i allt väsentligt min fars fel att det blivit så. Oavsett det så inser jag vartefter livet går att det också gjort mig till en halv människa (om ens det). Kanske har man nått ett större mått av självinsikt än människor som Rodenborg.

Din insikt (och andras som delar den) måste påverka alla barns framtid. Allt annat vore ett övergrepp.

fd Hovrättsassessor skriver: "själva har varit med om under uppväxten. Jag kan tänka mig två huvudsakliga scenarier...kanske har man nått ett större mått av självinsikt än människor som Rodenborg."

Osv. osv. bla, bla, bla.

När de rationalla argumenten saknas. - gå över till ad hominen-resonamang och privatspykologiska spekulationer. Papparrättsakvismen i ett nötskal. .
.

Jag är inte del av någon "aktivism" men att du är det står väl fullkomligt klart för alla som läst vad du skriver här och på annat håll. Några rationella argument har du i alla fall inte visat på prov på i den här tråden. Att mina synpunkter utifrån egna erfarenheter skulle vara mindre värda än dina dumheter om sädesuttömning contra havandeskap säger väl mest om ditt intellekt. För övrigt tycker jag att alla ni som gör detta till en könskamp är så otroligt patetiska människor. Nu ska jag hem och ägna mig åt mina barn, för de behöver i alla fall mig.

fd Hovrättsassessor
"Att mina synpunkter utifrån egna erfarenheter skulle vara mindre värda än dina dumheter"...
Har jag inte skrivit. Läs innantill. Det jag skrev om är dina privatspykologiska spekulationer om mig.

@Rodenborg
Latin är kul men blir bättre om man stavar det rätt ;)

JMBR Ad hominem var rättstavat det var det svenska ordet som följde som inte var det.

@Rodenborg
Nu blev det rätt. Förra gången blev det ett n i slutet istället för m ;)

@Rodenborg
Felstavningen i den svenska delen gör inte så mycket men felstavningen i det latinska uttrycket ändrar faktiskt betydelsen.

Ja, nu ser jag att jag skrev fel. Det blir så när man kommer in i upphetsade debatter...

JMBR skriver
"Det du, Erik, uttrycker är också (utöver falska anklagelser)"
Och vilka "falska anklagelser" har jag kommit med?
"Hur vet du att nio månaders fysisk och psykisk ansträngning medför ett starkt positivt engagemang? "
Har jag inte skrivit. Men det leder till ett engagemang av någon typ, vilket inte en sädesuttömning behöver göra.
"Det du uttrycker är inte könsneutralt". ¨
Verkligheten är inte könsneutral.
"och har inte barnets bästa i åtanke ens i periferin"
En ren förolämpning, vad vet du om vad jag har i åtanke? Lider du av telepati, eller vad?

@Rodenborg

Jag menade inte att DU gjort falska anklagelser. Jag började hela denna slinga av kommentarer med resonemang om falsk tillvitelse som jag sedan lite slarvigt hänvisade till i min parentes. Du missförstod mig.

Skall "ett engagemang av någon typ" ge automatiska rättigheter?

Folk mördar varandra i verkligheten och det finns tydligt reglerat när det får ske (ex. krig och självförsvar). Vi strävar gemensamt (de flesta av oss) efter att minska antalet mord.
Det finns många uttryck (ex. internationella konventioner och svensk lag mot diskriminering) för att vi också strävar efter ett könsneutralt samhälle i stort. Är du motståndare till detta?

Om du hade barnens bästa i åtanke när du skrev som du gjorde ovan så får du gärna utveckla ditt resonemang. Det vore ju tråkigt om du känner dig kränkt p.g.a. ett missförstånd...

JMBR Jag har direkt och indirekt stött på så många fall där barn tvingas att bo hos föräldrar (nästan alltid pappor) som de inte vill bo hos pga dogmen om gemensam vårdnad. Jag anser att barnens vilja är viktigare än fäders rätt. Eller för den delen mödrars, men det är vanligare att barn tvingas bo hos fäder mot sin vilja än hos mödrar. .

Under 40-50-60- 70- 80- och 90-talen fanns inte obligatorisk gemensam vårdnad. Då fick mamman nästan alltid vårdnaden. Det kan te sig som icke "könsneutralt" men det fungerade bättre för barnen.

Efter att dogmen om gemensam vårdnad kom 1998 fick vi alla dessa fall där barn tvingades till pappor de var rädda för. Kvinnojourerna blev överbelastade som aldrig förr.

"Könsneutralt" är inte alltid bäst. Sunt förnuft och ett barnrättsperspektiv är viktigare.

Jag skrev "Efter att dogmen om gemensam vårdnad kom 1998", ska stå "Efter att dogmen om gemensam vårdnad upphöjdes till lag1998"

När Sveriges Riksdag tog beslut om att ändra föräldrabalken 1998 så föregicks det av en utredning som inte riktigt ger stöd för det du påstår d.v.s. att det fungerade bättre för barnen 1940-1990. Jag vill nog påstå att du är ganska ensam om att påstå att den ordning som fanns 1940 var bättre för barnen.

@Rodenborg
Du skrev:
"Könsneutralt" är inte alltid bäst. Sunt förnuft och ett barnrättsperspektiv är viktigare.

1. Menar du att mammor är bättre föräldrar rent generellt?
2. (om ja på 1.)Tror du att det finns något undantag?

"Jag vill nog påstå att du är ganska ensam om att påstå att den ordning som fanns 1940 var bättre för barnen."

Fråga vilken kvinnojour som helst ser du att jag inte är ensam.

NU skojar du...

JMBR

"NU skojar du..."
Faktiskt inte, du kan ju testa.
Själv hade jag nära kontakt med en kvinnojour omkring 1998. De var helt förskräckta över det snabbt ökande antal fall där barn tvingades bo hos milt sagt olämpliga fäder och över hur mödrarna stod maktlösa.

"1. Menar du att mammor är bättre föräldrar rent generellt?
2. (om ja på 1.)Tror du att det finns något undantag?"

Svar: 1. I genomsnitt, i alla fall i vårt samhälle.
2. Så klart det finns undantag.