Skip to content

"Lagförslaget är en tidig julklapp till tryckfriheten - författarna får ett stärkt skydd"

ANALYS/KRÖNIKA - av Dag Wetterberg, advokat och författare till boken "Medierätt- en handbok"

 

Det är en med glädje och stor ödmjukhet jag läser om de mycket positiva och inspirerande förslag som i veckan kom från Mediegrundlagskommittén (SOU 2016:58). Dessa innebär att författarnas rätt stärks och att de inte behöver känna oro för att en publicering i digitala medier ger dem ett sämre skydd än om de publicerar sina verk i tryckt form.

Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen
På grund av att vi i Sverige har två parallella yttrandefrihetsgrundlagar, TF och YGL, uppstår det ibland praktiska tilllämpningsproblem som lagstiftaren inte lyckats lösa. De olika lagarnas skyddssystem kan leda till förfång för upphovsmän och utgivare.

Ett exempel på denna diskrepans är att en författare av ett litterärt verk erhåller skydd i enlighet med TF då hans eller hennes bok framställs i en tryckpress eller mångfaldigas genom kopieringsteknik medan detta grundlagsskydd, avseende samma litterära verk, kan förloras för det fall det ges ut i ett annat tekniskt format.

Konsekvenserna av detta är inte helt lätta att förutse och rättsläget är långt från klart i alla delar. Låt mig dela med mig av följande exempel.

Böcker som framställs i tryckpress eller mångfaldigas vs. böcker som ges ut i form av print on demand-teknik
När ett litterärt verk framställs i en tryckpress eller mångfaldigas genom stencilering, fotokopiering eller liknande förfarande erhåller verket ett automatiskt TF-skydd förutsatt att det dessutom är utgivet, alltså utlämnat till försäljning eller för spridning på annat sätt i Sverige.

Som vi tidigare lärt oss innebär detta en fördel både för författaren, utgivaren och förlaget m.fl. vilka då erhåller det grundläggande skydd som TF erbjuder, såsom rätten att vara anonym och rätten att slippa efterforskning. JK är ensam åklagare och förundersökningsledare och vid en eventuell rättegång utses en jury som instrueras att hellre fria än fälla med tanke på det fria meningsutbytets vikt i samhället.

Om verket å andra sidan inte skyddas av TF eller YGL innebär det de facto att sedvanliga straffprocessuella regler gäller med ett gärningsmannaansvar, sedvanlig rättegång och allmän åklagare. Således ett betydligt sämre skydd för författaren, utgivaren och förläggaren samt en rättsosäkerhet kring vem som blir ansvarig för utgivningen av det aktuella verket.

En annan komplicerad rättsfråga är huruvida det är JK eller en allmän åklagare som ska leda förundersökningen och om målet ska prövas inom TF:s regelverk eller inom straffrätten.

Print on demand (POD)
För det fall ett exemplar av ett verk som tidigare framställts i tryckpress eller mångfaldigats på så sätt att det får skydd av TF i stället säljs genom den moderna POD-tekniken (print on demand) anses inte verket vara framställt i en tryckpress eller mångfaldigat i den mening som anges i 1 kap. 5 § TF.

Detta innebär att samma verk, med exakt samma innehåll, saknar skydd enligt TF trots att det egentligen är samma produkt.

Det är en underdrift att påstå att detta leder till förfång för författare och de övriga ansvariga i den ansvarskedja som följer av 8 kap. TF.

För det fall författaren vill vara anonym innebär detta att han är skyddad för det fall hans bok är utgiven och tryckt i en tryckpress men att de exemplar av verket som är utgivna som POD inte erhåller detta skydd.

I denna situation måste han eller hon således avstå från att ge ut verket med den nya tekniken för det fall han eller hon ska vara helt säker på att få ett fullgott skydd såsom anonym författare.

Konsekvenserna av denna teknikdiskrepans är naturligtvis fler och svåra att förutse.

Några fler exempel som leder till diskrepanser av oönskat slag
Det finns en hel rad exempel på hur de två parallella teknikbundna yttrandefrihetsrättsliga regleringarna inte hängt med i sin samtid.

För det fall en privatperson skickar ett inbjudningskort som är framställt i en tryckpress erhåller han eller hon fullständigt skydd i TF för denna inbjudan medan om samma inbjudan går ut via en tidning eller tidskrifts webbupplaga, vilken saknar utgivningsbevis, innefattas inte inbjudan av yttrandefrihetsrättsligt skydd.

De i exemplet redogjorda omständigheterna kan vi kanske leva med eftersom det inte är fråga om den masskommunikation som våra yttrandefrihetsgrundlagar ska skydda. Däremot tycker jag att exemplet visar på orimligheten att samhället ger ett starkare yttrandefrihetsrättsligt skydd till en trivial inbjudan än ett, enligt min mening, angelägnare meddelande.

Ytterligare exempel på denna oönskade diskrepans är att en biofilm som visas på DVD-skiva skyddas, medan samma film som visas från hårddisken på en dator saknar detta skydd.

Det kan konstateras att våra yttrandefrihetslagar behöver moderniseras och harmoniseras så att de skyddar samma innehåll utan att ta hänsyn till att de är utgivna med olika typer av teknik.

När Massmedieutredningen tillsattes 1970 uttalade departementschefen:

”Det ligger nära till hands att söka samla de grundlagsbestämmelser som behövs till skydd för yttrandefriheten i massmedier i en särskild massmedielag som får ersätta TF. Utredningen bör sträva efter att åstadkomma en sådan lösning.”

Det är, enligt min mening, under all kritik att de utredningar som pågått sedan 1970-talet, med ambitionen att hitta en yttrandefrihetsrättslig grundlag som kan hantera våra yttranden oavsett i vilken teknisk form de uttrycks, inte lyckats med det.

Lexbase lanserades 27 januari 2014 och är en webbaserad informationssida som sammanställer data från samtliga tingsrätter, förvaltningsrätter, kammarrätter och specialdomstolar. Webbplatsen har tillfälligt stängts ner efter stark kritik från medier, myndigheter och allmänhet. Enligt uppgifter på Lexbase egen webbplats ska sajten öppna igen efter att den uppdaterats med bättre säkerhet m.m.

Genom att ha beviljats ett utgivningsbevis från Myndigheten för radio och TV är Lexbase, eller för den delen vilket företag som helst som beviljas ett utgivningsbevis, undantaget PuL:s (personuppgiftslagens) regler om integritetsskydd på grund av regleringen rörande journalistiska ändamål i PuL. Det som publiceras på sajten räknas som om det har ett journalistiskt ändamål varvid PuL:s regleringar om personskydd sätts ur spel.

Trots att Lexbase utgivningsansvarige gynnas av det s.k. journalistundantaget i PuL kan publiceringen av uppgifterna utgöra förtalsbrott(9).

Problemet med Lexbase är enligt min mening inte bara att den gör det lättare för individer och företag att få tag på känsliga uppgifter vilka de facto är offentliga, utan att kvaliteten på webbplatsen är utomordentligt bristfällig. Detta leder i sin tur till förfång för enskilda individer som, exempelvis, råkar bo på en adress där någon som är dömd för ett brott har bott, men sedan avflyttat, utan att webbplatsen uppdaterat denna uppgift.

Enligt min mening är det skadligt för yttrandefriheten att det, genom en rent lagteknisk diskrepans, gör det möjligt för individer och företag att på ett relativt billigt och enkelt sätt erhålla ett journalistiskt skydd för sina icke journalistiska syften. Således fungerar Lexbase, enligt min mening, som ytterligare ett exempel på hur omodernt och opraktiskt det är med en yttrandefrihetslag som baseras på att man hos en myndighet söker och erhåller skydd för sina yttranden, samt därmed erhåller fördelar av det slag som knappast kan vara ämnade av lagstiftaren.

Betänkande av Mediegrundlagskommittén - föreslagna lösningar på ovan angiven problematik
Det är glädjande att Mediegrundlagskommitén uppmärksammat det ovan angivna juridiska dilemmat som jag beskrivit i min bok Medierätt- en handbok (Wolters Kluwer 2014).

I utredningen kan vi läsa följande förslag på kreativa lösningar:

"Vi har i enlighet med direktiven genomfört en kartläggning av användningen av print on demand. Av kartläggningen framgår bl.a. att produktionen och distributionen av print on demand sker på olika sätt, ofta med anlitande av mellanhänder som innehar databaserna. Detta väcker frågor om förutsättningarna för skydd enligt databasregeln är uppfyllda, bl.a. om bokförlaget tillhandahåller innehållet på det sätt som krävs för grundlagsskydd enligt databasregeln. Vi gör dock bedömningen att det inte finns skäl att ändra skyddet enligt databasregeln när det gäller print on demand. Print on demand, e-böcker och ljudböcker kan i dag omfattas av grundlagsskydd enligt databasregeln. Det är då en utgivare som har utsetts av bokförlaget som ansvarar för innehållet.

En annan fråga har sin grund i att det finns ett uppdelat ansvar för innehåll som finns både i form av en tryckt bok och som print on demand, en e-bok eller en ljudbok. I dessa fall ansvarar författaren för innehållet i en tryckt bok medan en av t.ex. bokförlaget utsedd utgivare svarar för innehållet i boken när den distribueras som print on demand, en e-bok eller en ljudbok. Vi anser att det bör införas en möjlighet att hålla ihop ansvaret för de olika distributionsformerna.

Vi har diskuterat olika sätt att uppnå detta, bl.a. genom att knyta skyddet till enstaka exemplar och enstaka filer. Vår bedömning är dock att en sådan ordning är svår att förena med grunderna för det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga systemet. En sådan lösning föreslås därför inte. Vi kommer i stället fram till att problemet med det uppdelade ansvaret bör åtgärdas genom att den s.k. bilageregeln i 1 kap. 7 § andra stycket TF utvidgas.

Bilageregeln syftar i dess nuvarande utformning till att hålla samman ansvaret för tidningar som tillhandahålls i tryckt form och i form av taltidningar. Vi anser att bilageregeln ska göras tillämplig  även när en tryckt bok tillhandahålls i form av print on demand, en  e-bok eller en ljudbok i en databas som omfattas av YGL. På det sättet kan ansvaret hållas samlat hos författaren.

Med en sådan lösning uppstår särskilda frågor när det gäller preskription för databasinnehållet i fråga om yttranden som innefattar tryckfrihetsbrott. Vi anser att preskriptionstiden ska beräknas från  när innehållet publicerades i databasen. En sådan ordning innebär att ett visst innehåll i en databas som utgör brott kan komma att ligga kvar efter det att preskription inträtt. Vi föreslår därför bestämmelser som innebär att domstol efter yrkande från Justitiekanslern eller målsäganden kan besluta att visst material ska tas bort ur databasen.

I de fall som inte kommer att omfattas av förslaget om en utvidgad bilageregel gör vi bedömningen att författaren genom att utses till utgivare för den del av databasen som innehåller verket i form av print on demand, en e-bok eller en ljudbok under vissa förutsättningar bör kunna göras ansvarig för innehållet.

Mot bakgrund av formerna för distribution av taltidningar föreslår vi vidare att den nuvarande bilageregeln ska utvidgas till att gälla även när taltidningar tillhandahålls i form av innehåll i databaser. Bestämmelserna om preskription och borttagande som nämns ovan gäller även dessa tillhandahållanden."

Inte för att vara mallig - men det ter sig som att utredningen läst och tagit till sig vissa delar av min bok.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt