Skip to content

"Kommunerna är redo att öppna plånboken och ta debatten om den heliga kon - kommunal polis"

DEBATT - av Magnus Lindgren, generalsekreterare Stiftelsen Tryggare Sverige och Olle Wästberg, ordförande i Demokratiutredningen och fd generalkonsul i New York

 

Den svenska demokratin bygger i hög grad på förtroendet för institutionerna och vissheten att demokratiska beslut styr, utan hot och korruption. De senaste årens brottsutveckling underminerar därför det demokratiska systemets fundamenta.

Otillåten påverkan och korruption, ofta i samband med myndighetsutövning eller riktat mot målsäganden och vittnen, breder ut sig. Vi ser även en ökad våldsanvändning och en allvarlig situation i vissa utsatta geografiska områden.

Detsamma gäller bedrägerier riktade mot välfärdssystemen. Assistansbedrägerirena har blivit ett argument för dem som vill försvaga en av de viktigaste frihetsreformerna, LSS. De som drabbas är i hög grad de mest utsatta människorna i vårt samhälle. Till denna dystra bild ska också läggas de enorma utmaningar som ligger i att försöka förebygga våldsbejakande extremism.

Samtidigt är den interna kritiken inom polisen betydande och allt fler väljer att lämna polisyrket - just i ett läge där alla är överens om att polisverksamheten behöver stärkas.

Sverige är inte ensamt. USA har också bilbränder, segregerade områden, gängvälde och systematisk kriminalitet. På sistone har också kritiken mot polisen för brutalitet och rasism ökat. I efterdyningarna till polisskjutningar har flera enskilda poliser som hämnd avrättats på öppen gata. Protester och upplopp i amerikanska städer, som Milwaukee i Wisconsin, Ferguson i Missouri och Baltimore i Maryland - liksom den landsomfattande rörelsen Black Lives Matter - visar detta.

Utvecklingen har byggt upp ett farligt misstroende mellan delar av allmänheten och polisen. För att motverka detta tillsatte president Barack Obama i december 2014 en kommission ”Task Force on 21st Century Policing” med uppdrag att undersöka strategier för att minska brottsligheten och samtidigt öka allmänhetens förtroende för polisen.

Rapporten presenterades i mars förra året och innehöll en rad förslag för att stärka förtroendet mellan allmänhet och polis. Det gäller till exempel beträffande betydelsen av legitimitet, tillsyn, utbildning, arbetsmiljö och användandet av ny teknologi (http://www.cops.usdoj.gov/pdf/taskforce/interim_tf_report.pdf).

Den viktigaste åtgärden som lyfts fram i rapporten är betydelsen av att polisen har lokal förankring i de områden som de har ansvaret för att skydda. Polisen måste finnas i området under längre tid och bygga upp personkännedom och kunskap om de lokala problemen.

New Yorks polisarbete har varit exceptionellt framgångsrikt. Sedan politiken lades om i början av 1990-talet har brottsligheten totalt sett minskat med nästan 80 procent. Att detta inte beror på sociala eller demografiska förändringar visas av hur brottsligheten slår rekord i en annan storstad - Chicago. Antalet mord i New York har gått ner från 2 262 år 1990 till 352 förra året. Antalet våldtäkter har halverats.

Det finns oroande tecken också i New York men den övergripande framgången är något vi måste lära oss av i Sverige.

Genom att koncentrera polisarbetet på att förhindra brott har man fått rätt fokus. En förutsättning har varit många poliser - New York City har, med sina 8,5 miljoner invånare, något mer än dubbelt så många poliser som i Sverige och de ekonomiska villkoren är av ett slag som en svensk polis kan drömma om.

Allra viktigast är att polisen är lokalt förankrad. Den som bor i New York kan prenumerera på ett månatligt e-brev som både berättar om till exempel avstängningar av trafik, och om brottsutvecklingen i de kvarter man bor. Denna lokala statistik skapar dels ett tryck på politikerna att reagera om brottsligheten ökar, dels ständiga kontakter mellan medborgare och polis.

Erfarenheterna från president Obamas kommission kopplat till svenska förhållanden visar att svensk polis var i princip ett kommunalt ansvar fram till mitten av 1960-talet då all polisverksamhet blev statlig. Under de senaste 50 åren har polisen allt mer fjärmat sig från de människor som den är satt att skydda. Trots allmänhetens stöd har alla försök att få till lokalt verksamma poliser misslyckats på grund av att lokalt polisarbete har låg status i det statliga poliskollektivet.

Tidigare fanns åtminstone folkvalda polisstyrelser i varje län med det yttersta ansvaret för hur länets polismyndigheter skulle ledas. Dessa polisstyrelser försvann i förra årets polisreform som innebar att chefskapet över all svensk polis centraliserades till rikspolischefen - en enskild tjänsteman med placering på Kungsholmen i Stockholm.

Ur ett internationellt perspektiv är Sverige något av en udda fågel genom avsaknaden av lokal polisverksamhet. Detta trots att den samlade polisforskningen ger stöd för så kallad ”neighborhood policing”, som också är utgångspunkten för det utvecklingsarbete som internationella organisationer som FN, EU, OSSE m.fl. använder när de försöker reformera olika länders polisorganisationer.

En intention med den senaste polisreformen var att försöka råda bot på bristen av lokalt verksamma poliser. Men trots att snart två år gått så visar inte minst den intensiva debatten kring polisen att det tvärtom verkar bli allt färre poliser ute i kommunerna. I Norrlandslän kan det vara omöjligt att få en polis till en brottsplats samma dag.

Ljuset i tunneln är att alltfler kommunalråd verkar vakna upp och vara beredda att ta debatten om den heliga kon - det vill säga en kommunal polis. De ser att kommunerna får svårare att klara sin säkerhet. De förstår också att när staten inte förser dem med poliser måste de vara beredda att själva betala för poliser, vilket idag är förbjudet.

För att både minska brottsligheten och öka allmänhetens förtroende för polisen och samtidigt möta den tilltagande frustrationen inom polisen bör regering och riksdag göra en kommunal polis möjlig i de kommuner som så önskar.

Det kräver att Anders Ygeman tillsätter en snabbutredning. En sådan måste också vara att klara ut gränsfrågorna mot ordningsvakter och de bevaknings- och säkerhetsbolag som arbetar i kommunerna och mot enskilda initiativ och civilsamhället som arbetar med ordningshållning i kommunerna.

Självklart ska frågor som rör bemanning, utbildning, ledarskap, organisation och gränsytan mot den statliga polisen också klaras ut och likaså mot kommunernas övriga verksamhet.

En kommunal polisorganisation skulle kunna locka tillbaka många av de poliser som nu lämnat yrket på grund av oklara arbetsuppgifter och långa beslutsvägar.

Att tillåta en kommunal polis skulle stärka det kommunala självstyret och kunna bidra till att upprätta förtroendet för de demokratiska institutionerna.

 

 

Artikeln är också publicerad i DN

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt