Skip to content

Staten vinner mot tvångsomhändertagna systrar - inte ansvarig för övergrepp

Foto: Lefteris Pitarakis/TT

De två systrarna har varit familjehemsplacerade efter den period som omfattas av den så kallade ersättningslagen. De stämde därför staten och begärde skadestånd för de övegrepp som de hade utsatts för i familjehemmen. JK motsatte sig dock deras krav och nu slår hovrätten fast att staten inte är skadeståndsansvarig - trots att systarna har varit tvångsomhändertagna.

 

De båda systrarna stämde staten vid Stockholms tingsrätt och begärde 250 000 kronor vardera i skadestånd. Enligt systrarnba - som idag är i 30-årsåldern - var de under åren1988-1999 placerade i olika familjehem där de utsattes för sexuella, psykiska och fysiska övergrepp.

Enligt systrarna hade övergreppen inneburit att deras grundläggande fri- och rättigheter enligt Europakonventionen hade kränkts - detta eftersom staten hade brustit i tillsyn och familjehemsföräldrarna hade agerat i egenskap av företrädare för staten. Detta enligt följande:

  • att det inte funnits tillräcklig skyddslagstiftning eller andra åtgärder, till exempel i form av instruktioner för myndigheter, för att förhindra förekomsten av övergreppen och försummelserna i strid med Europakonventionen
  • att det funnits brister i statens tillsyn över socialnämnd och fosterhem för att förhindra förekomsten av övergreppen/försummelserna i strid med Europakonventionen
  • att staten till dags dato inte har implementerat skyddslagstiftning som uppnår kraven enligt Europakonventionen för att förhindra förekomst av övergrepp eller försummelser av nu aktuellt slag.

"Staten inte ansvarig för kommunens agerande"
Staten, genom Justitiekanslern, hävdade å sin sida att systrarnas skadeståndstalan mot staten inte kan bifallas "även om det skulle anses utrett att de åberopade övergreppen eller försummelserna faktiskt har skett".

JK hävdade också att staten under alla omständigheter inte är ansvarig för kommunens agerande. Enligt JK är det i så fall kommunen som kan bli skadeståndsskyldig för brott mot Europakonventionen

Systrarna hävdade också att tidsbegränsningen av rätten till ersättning enligt den så kallade ersättningslagen fråntog dem rätten till ett effektivt rättsmedel enligt Europakonventionen.Ersättningslagen gäller endast barn som har vanvårdats från år 1920 till och med 1980 - och alltså inte de två systrarna.

Tingsrätten konstaterade att socialnämnden hade haft ansvar för den löpande tillsynen och ansvaret för att de placerade barnnen fick god vård. Tingsrätten ansåg dock att staten inte inte hade något skadeståndsrättsligt ansvar för eventuella fel och brister i kommunens hantering.

Tingsrätten skrev i sina domskäl:

"Det allmänna har visserligen under långa perioder av X och Y:s (systrarans) uppväxt tagit över ansvaret för dem, och har detta skett tvångsvis var det fråga om myndighetsutövning. Man kan ellertid inte anse att fosterföräldrarna har utövat någon sorts myndighet; de har varit i de egentliga föräldrarnas, inte i det allmännas ställe."

Inga brister i lagstiftningen
Tingsrätten ansåg inte heller att lagstiftningen om samhällets omhändertagande av utsatta barn hade haft sådana brister att staten hade gjort sig skyldig till något konventionsbrott.

Tingsrätten skrev i sina domskäl:

"Tingsrätten konstaterar att den under 1980- och 1990-talet gällande lagstiftningen innehåller en noggrann och systematisk reglering av hur barn ska skyddas och i , förekommande fall tas om hand på ett bra sätt. Lagstiftningen innehåller också flera föreskrifter om hur kontrollen ska utövas... X och Y har inte framfört övertygande skäl för att deras uppväxtförhållanden skulle varit bättre om lagstiftningen i något avseende haft ett annat innehåll." 

När det gällde de orättvisor och kränkningar som begränsningen i ersättningslagen innebär skrev tingsrätten:

"Det är fråga om en ex gratia-ersättning, om än denna givits i form av en tidsbegränsad lag. En ex grada-lagstiftning kan alltid angripas, bl. a. för att den är svårförenlig med likhetsprincipen... Lagrådet uttalade sig kritiskt när det gällde begränsningen till övergrepp och försummelser som ägt rum före den 31 december 1980. Lagrådet anförde att det inte lämnades någon annan förklaring till tidsbegränsningen än ett inte helt lättbegripligt resonemang om vikten av att undvika att systemet kan tillämpas jämsides med gällande civil- och straffrättsliga regler."

195 000 i rättegångskostnader
Tingsrätten slog dock fast att systrarna inte saknade rätt till ett effektivt rättsmedel eftersom det finns goda möjligheter att föra talan i de fall då ersättningslagen inte gäller. Tingsrätten gick därför på statens linje och avslog systrarnas talan.

Även Svea hovrätt konstaterar nu att den aktuella lagstiftningen, inklusive regleringen av tillsynen av socialtjänstens verksamhet, inte har haft sådana brister att staten har åsidosatt sina förpliktelser enligt Europakonventionen.

Hovrätten skriver:

"Med utgångspunkt i en allmän helhetsbedömning av den aktuella lagstiftningen instämmer hovrätten i tingsrättens bedömning att de då gällande reglerna, inbegripet regleringen av tillsynen av socialtjänstens verksamhet, inte har haft sådana brister att staten har åsidosatt sina förpliktelser enligt Europakonventionen." 

Domstolen instämmer i tingsrättens bedömning även i övrigt och fastställer därför tingsrättens dom.

Systrarna döms också att betala statens rättegångskostnader på totalt 195 000 kronor.

  • Alt-texten
    Disa Rehn
  • Stefan Wahlberg

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

2 comments

Är det alltså inte staten utan kommunen som är ersättningsskyldig?
Utsatta barn i dagens Sverige (och tydligen gårdagens med för den delen) har inga rättigheter överhuvudtaget. Sverige har blivit ett farligt land för utsatta kvinnor och barn. Jag skäms!