Skip to content

"Chefsjuristen vid Villaägarnas Riksförbund borde läsa HD:s domar mer noggrant..."

DEBATT/REPLIK - Fredrik Schedin, advokat och delägare, och Vanja Eriksson, biträdande jurist, Andersson Gustafsson Advokatbyrå

 

Förra veckan publicerades en debattartikel av chefsjuristen Ulf Stenberg vid Villaägarnas Riksförbund (Dagens Juridik 2016-02-17)  med budskapet att byggbranschen - med detta avses förmodligen entreprenörer - borde inrätta sig efter HD:s domar och inte ”klaga och kräva ny lagstiftning”.

Domarna som åsyftas, de så kallade Myresjöhus-målen, finns att läsa i sin helhet här och här.

Av Villaägarnas Riksförbunds debattartikel står det klart att det finns anledning för att gå igenom vad HD egentligen har slagit fast och vad konsekvenserna av avgörandena riskerar att bli.

Målen i fråga rör uppförandet av ett antal hus med putsad enstegstätad fasad; beställarna var konsumenter. Mellan parterna gällde standardavtalet ABS 95, som bygger på konsumenttjänstlagstiftningen.

Fel i husen uppdagades efter garantitidens utgång, vilket enligt ABS 95 innebär att eventuella fel måste vara väsentliga och ha sin grund i vårdslöshet för att entreprenören ska åläggas ansvar för dem.

I det första avgörandet fastslog HD att det var fel av entreprenören att använda metoden enstegstätad fasad. Risken för problem innebar att konstruktionen inte var lämplig för sitt avsedda ändamål och att resultatet inte svarade mot vad beställaren med fog hade kunnat förvänta med anledning av omständigheterna. Avgörandet meddelades trots att metoden var vedertagen i branschen under de år som husen uppfördes.

I det andra avgörandet prövade HD huruvida entreprenören genom valet av metod hade varit vårdslös; majoriteten kom fram till att det hade varit vårdslöst av entreprenören att välja den här metoden. Av domen framgår också att inget talar för att entreprenören var medveten om risken med konstruktionen vid tiden då husen uppfördes, att metoden var förenlig med branschpraxis samt att konstruktionen inte stred mot några byggnormer.

Eftersom det var fråga om inflyttningsklara småhus för konsumenter var det emellertid inte tillräckligt att entreprenören förlitade sig på vad andra gjorde och följde branschpraxis; entreprenören borde själv ha vidtagit lämpliga undersökningar och kontroller för att säkerställa att det var en lämplig konstruktion. Vad dessa lämpliga undersökningar och kontroller skulle bestå i framgår inte, så den entreprenör som vill göra rätt för sig har i det avseendet inget vägledande att hämta av avgörandet.

HD konstaterade även att det inte ens är säkert entreprenören skulle ha kunnat upptäcka problematiken med konstruktionen även om sådana lämpliga undersökningar hade gjorts. Trots detta så ansågs entreprenören ha agerat vårdslöst.

Det som Villaägarnas Riksförbund beskriver som en ”byggskandal i mångmiljardklass” består således i själva verket av att entreprenörer har använt sig av en metod som var vedertagen i branschen och förenlig med då rådande byggnormer, samt att några kontrollerande åtgärder av metoden inte genomfördes.

Vilka kontroller som borde genomförts är okänt och de hade möjligen ändå inte utvisat något.

Som entreprenadjurister har vi en något annan definition av byggskandal. Att entreprenörens agerande är att anse som vårdslöst svarar heller inte mot den definition av vårdslöshet som gäller i övrigt inom civilrätten, vilket bara det är värt att notera.

Av HD:s avgörande går det inte att utläsa huruvida samma principer bör gälla vid tillämpningen av andra standardavtal, såsom AB 04 eller ABT 06, exempelvis när en entreprenör har uppfört en byggnad för en bostadsrättsförening.

Konsekvenserna för den enskilda entreprenören blir då särskilt långtgående eftersom HD tidigare slagit fast att en beställare vid tillämpning av regelverket ABT 06 vid fel har rätt till ersättning för beräknade avhjälpandekostnader, såsom att åtgärda en enstegstätad fasad, trots att beställaren inte avhjälpt felet i fråga (och kanske heller aldrig gör det).

Med tanke på att den bestämmelse som HD nu har prövat återfinns i AB 04 och ABT 06 får det nog anses sannolikt att den tolkning som HD slagit fast gör sig gällande även vid tillämpning av AB/ABT.

Byggbranschen har inget annat val än att anpassa sig efter den tillämpning som HD slagit fast ska gälla. En risk med detta är att entreprenörer i framtiden inte kommer att våga föreslå egna förbilligande åtgärder i entreprenaderna eftersom de riskerar att ha agerat vårdslöst även om de väljer i sig typgodkända lösningar.

På samma sätt kan man se en risk för att nya innovationer kommer ta längre tid innan de kommer till användning eftersom HD i princip anser att det är vårdslöst att använda sig av sådana metoder som inte är väl beprövade.

 

Skribenterna arbetar på Andersson Gustafsson Advokatbyrå som regelbundet skriver om fastighets- och entreprenadrätt i Dagens Juridik. 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

15 comments

Utan att ha läst domen tycker jag det här är intressant:

"Av domen framgår också att inget talar för att entreprenören var medveten om risken med konstruktionen vid tiden då husen uppfördes, att metoden var förenlig med branschpraxis samt att konstruktionen inte stred mot några byggnormer."

Stämmer detta, så är det väldigt intressant och väldigt konstigt, speciellt då metoden hade risker som de som var i branschen rimligen borde känt till pga rättsfall i USA och Kanada på 90-talet.

ex:
http://caselaw.findlaw.com/wa-supreme-court/1377590.html.

Precis. Även tyskarna har haft problem med enstegstätade putsfasader, om jag inte missminner mig. Så, att entreprenören skulle ha saknat kännedom är om inte helt osannolikt så i vart fall ett mycket svag försvar.

Den hugade kan enkelt googla "leaky condos" för mer information.

Vad som var utrett i målet framgår av hovrättens dom:
"Av utredningen framgår att användningen av den enstegstätade putsade fasaden var en
av de förhärskande teknikerna vid nyproduktion av bostäder under den aktuella tiden.
Typgodkännandebevis fanns utfärdade av SITAC (Svenskt Byggodkännande AB) dels
den 16 februari 1996, dels den 21 juni 2001 och före det av Boverket den 4 maj 1992.
Typkodkännandena avsåg tilläggsisolering av ytterväggar i byggnader, bland annat
med avseende på fuktskydd. Hovrätten konstaterar att metoden med puts på isolering
utan bakomliggande luftspalt således var ett vid tiden typgodkänt användningssätt vid
byggnation. Inget har framkommit i målet som visar att byggbranschen som helhet
eller Myresjö specifikt skulle ha haft någon kunskap om att metoden var riskfylld."
Lätt att vara efterklok!

Mjo. Efterklok. Det jag menar är: hade det varit jag som fört processen å husägarnas vägnar hade jag tagit upp detta, då jag hade vetskap om den internationella problematiken, och säkerligen fler med mig. Det har även varit uppe på tapeten i svenska sammanhang innan Myresjöhus kom upp, i form av artiklar och annat. Att sedan ombudet för husägarna inte funnit denna information är en annan femma, och du har därmed helt rett i din synpunkt avseende vad som var utrett i målet.

Parterna hade i avtal definierat felansvaret till avvikelser från avtalad eller fackmässig standard. HD fann dock en fogregel ( dvs. vad hade konsumenten med fog kunnat förutsätta vid köpet) från en generell norm som parterna valt bort. Hur naturligt är det frågar sig docenten Joel Samuelson i Juridiska Fakultetens i Uppsala Årsbok 2015, de lege, s. 220 f. En sådan rättstillämpning är enligt min mening utesluten i kommersiella sammanhang. Europeisk kommersiell entreprenadrätt överensstämmer med Norges Høyesterets synsätt, som påpekat att ”entreprenøren ikke kan ha risikoen for byggemetoder og løsningar som på utførelsetiden ble ansett som fullt fagmessige og forsvarlige, men i utviklingens lys likevel ikke holder mål […] Annorledes kan det stille seg der entreprenøren benytter uprøvde metoder, altså at det exsperimenteres ved valg av byggemetoder og løsningar”, Hagstrøm-Bruserud, Entrepriserett, Universitetsforlaget, 2014, s. 204. Det synsättet borde även ha gällt i 2015 års båda rättsfall, och vad gäller det senare av dessa, är det svårsmält att tre av fem justitieråd fann att entreprenören hade varit vårdslös, i en entreprenad som i Norge inte ens hade ansetts vara felaktig!

Citat: "... att metoden var förenlig med branschpraxis samt att konstruktionen inte stred mot några byggnormer."
En gång i tiden var praxis att jorden var platt och att det med dåtidens norm var underlag till att man ansåg vissa vara häxor och i förbindelse med djävulen och därmed straffade på olika sätt som t.ex. bränna på bål eller stoppa in dom i ett hjul genom att bryta sönder alla ben i kroppen.
Om man hållit på och byggt "kåkar" i över (så långt vi vet idag) över 4.000 år och veterligen har det aldrig varit utan luftspalt i kallare klimat. Även i varmare har det faktiskt betydelse också, då man inte vill släppa ut kylan som i första fallet vill släppa in den.
Under 70-talet då man göt bottenplattan helt i betong med isolering i plattan, så var det många som fick problem med fukt och då också med mögel. Man återgick till torpargrund.
Att ställa bottenplattan på högkant - det borde nästan vem "#¤%" som helst begripa att det inte minskar problemen med fukt och mögel.
Men det är klart en "väskdängare" med väloljat munläder - vad skall husköparen tro?

Utan att vilja kommentera Villaägarnas chefsjurist noterar jag att det efter ett inledande skede var KO som tog sig an tvisten. Från KO:s sida har utgången - såhär långt - föranlett uttryck av stor tillfredsställelse. Har artikelförfattarna synpunkter även i den delen?

TACK Fredrik och Vanja, för ett nyanserat inlägg avseende dessa HD-domar.

I detta fall kan jag köpa den första domen, dvs det kan möjligen rent objektivt betraktas som fel i entreprenaden att väggarna inte klarade fuktproblematiken. Nästa dom däremot är skrämmande. Man kan mellan raderna förstå att några av HDs medlemmar bestämt sig för att villaägarna måste få ersättning från någon och den enda som är en möjlig betalre är byggbolaget. Jovisst, är det synd om aktuella villaägare men det innebär ju inte med automatik att de måste bli kompenserade från entreprenören. Juridiken fungerar ju inte så - trodde jag i alla fall, tills HDs dom nr två kom. Här har tre av ledamöterna lyckats konstruera en vårdslöshet hos entreprenören som inte skulle vara möjlig i något annat sammanhang.

TACK till Lars Edlund!! Hans fördömligt pedagogiska och logiska skiljaktiga mening som finns att läsa i dom nr två borde ha varit domslutet. Läsning rekommenderas! Han fick tyvärr bara med sig en ledamot.

Lars H Edlunds reservation denna gång avstår jag från att kommentera. Men hans reservation i HD:s beslut 130321 mål Ö 3977-11 tillhör det bästa, klokaste jag sett då det gäller bostadsrätt!

En jättekonstig artikel. För det första kan jag inte se att rubriken (vem har valt den?) har någon täckning i texten. För det andra förefaller den enda kritiken mot Villaägarna vara att artikelförfattarna har en annan definition av begreppet "byggskandal" - som ju överhuvudtaget inte är något juridiskt begrepp. (Fast författarna tycks ändå antyda att det finns en rättslig definition av ordet, detta eftersom de i egenskap av "entreprenadjurister" anser att ordet har en annan denotation än den Villaägarna för fram.)

Att artikelförfattarna inte gillar HD.s dom är uppenbart, men då borde det ha varit deras fokus och inte Villaägarnas jubel över domen.

Alltså, poängen är snarast att HD:s dom inte ens indikerar att fråga skulle ha varit om någon byggskandal, ett uttryck som chefsjuristen ytterst oförsiktigt svänger sig med. Om han hade läst domen lite noggrannare så kanske han inte hade uttryckt sig på det där populistiskt yviga sättet. Artikelförfattarna skriver inte att byggskandal skulle vara något juridiskt begrepp, jag förstår inte ens var du har fått det ifrån. Ett jättekonstigt inlägg av dig.

Om du hade läst mitt inlägg lite noggrannare ser du att jag skrev att artikelförfattarna ANTYDER att byggskandal är ett juridiskt begrepp, detta eftersom de skriver att de i egenskap av entreprenadjurister har en annan definition än chefsjuristens. Jag kan inte läsa det på något annat sätt än att de menar att det bland entreprenadjurister i allmänhet finns en vedertagen definition av begreppet.

Jag blev inte alls förvånad över dom nr 1, men desto mer förvånad över oaktsamhetsbedömningen i dom nr 2. Men man får gilla läget, även när man anser att HD har "fel".

"En risk med detta är att entreprenörer i framtiden inte kommer att våga föreslå egna förbilligande åtgärder i entreprenaderna eftersom de riskerar att ha agerat vårdslöst även om de väljer i sig typgodkända lösningar."
Vem hade störst möjlighet att upptäcka, förutse och/eller undvika felet? Vem borde skäligen ansvara för felet? Entreprenören eller kunden?
Det är bra att branschen får ett högre krav att göra fackmässiga bedömningar av oprövade byggnadssätt. Ingen erfaren och seriös byggare hade anammat metoden enstegstätad fasad. HD kan visserligen inte utkräva ansvar av branschorganisationen som godkände metoden, istället får nästa led på entreprenörsidan sidan ta ansvar.

Det har kommit en ytterligare dom i ämnet under veckan: http://www.hd.se/lokalt/helsingborg/2016/02/24/forsakringsbolag-ska-ersa...

www.BilDelar24.com