Skip to content

"Allmänheten och politiker borde intressera sig mer för oskyldigt dömda - vem som helst kan drabbas"

DEBATT - av Thérèse Juel, författare till boken ”Fällda för sexövergrepp - om rättsfall i Sverige” och Bengt-Göran Johansson, fängelsepastor på Kumlaanstalten i 17 år

 

Det har ropats länge i vårt land efter en fristående resningskommission av samma slag som finns i andra länder i Europa. Nu har det åter väckts en motion om detta i riksdagen - motion 2015/16:1715 - av Finn Bengtsson (M) som nyligen själv redogjorde för sin ståndpunkt i en debattartikel (Dagens Juridik 2015-12-07) .

Förslaget är att Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen och tillkännager detta för regeringen. Än återstår alltså många turer innan något konkret kan finnas på plats.

Förklara det för det mörkerantal oskyldigt dömda som sitter eller har suttit i fängelse och kämpar för sina upprättelser! Av senare års mer än 2 500 inlämnade resningsansökningar till Högsta domstolen har domstolen beviljat resning i enbart 14 fall.

För snart tio år sedan kom Justitiekanslerns rapport "Felaktigt Dömda" och visade på tydliga brister. Trots rapportens svidande kritik har inte mycket hänt. Ämnet ”oskyldigt dömd” tycks inte heller ligga högt i kurs hos vare sig vanliga medborgare, politiker eller media. Ändå borde det vara tvärtom.

Att någon kan bli oskyldigt dömd innebär att ingen kan gå säker - och att vem som helst kan bli dömd.

För den som är väl insatt i det material som legat till grund för tidigare fällande domar och därefter är lika väl är insatt i den nya bevisning som presenteras i en resningsansökan är det synnerligen svårt att acceptera när Högsta domstolen beslutar att avslå en resningsansökan. Framför allt eftersom Högsta domstolen inte har någon motiveringsplikt utan avslaget endast är behäftat med meningen ”har inte visat någon omständighet som kan föranleda resning i målet”.

Enligt lagen har en människa rätt till ny prövning om någon ny omständighet kan presenteras som hade kunnat påverka tidigare domslut. Högsta domstolen tycks dessvärre värna så hårt om orubblighetsprincipen - att en lagakraftvunnen dom inte får rubbas - att den mera torde kunna liknas till ”omöjligheternas domstol”. Vilket kränker den medborgerliga rättigheten, som lagstiftaren uttrycker i RB 58 kapitlet om att få sin sak prövad när nya omständigheter har tagits fram.

Ett exempel: Häromveckan var en livstidsdömd man hemma hos sin familj på några timmars permission. Han fick träffa sin fru och son, äta lite hemmalagad mat och umgås en stund med sina kära. De räknade timmarna gick fort. Snart skulle han sitta på tåget på väg tillbaka till anstalten igen.

Mannen har snart suttit tio år i fängelse för någonting som han inte har gjort - och som han har nekat till från den allra första stund då polisen stormade hans hem med misstankar om att han skulle ha skjutit ihjäl en kvinna inför ögonen på hennes 7-åriga son.

Vapnet som kvinnan blev skjuten med har aldrig påträffats. Polisen sägs ha varit snabbt på plats strax efter skottlossningen. På plats fanns då en man i nära relation till kvinnan. Det var han som ivrigt pekar ut den oskyldigt dömde. Trots att mannen blev gripen i sitt hem bara några timmar senare har inga kulpartiklar påträffats på vare sig honom eller på hans kläder.

Det är heller inte fastställt när kvinnan dog. Tidpunkten för hennes död är enbart skapad av åklagaren, utifrån några registrerade tider när en viss garageport har öppnats och stängts. Under dessa minuter ska alltså den dömde mannen, enligt åklagaren, ha åkt hem till kvinnan, skjutit henne och sedan återvänt till sitt arbete. Motivet skulle ha varit en skuld på några tusen kronor.

Om det verkligen fanns en skuld är däremot inte styrkt, mer än att en papperslapp har påträffats i kvinnans hem med bland annat ett namn på. Polisens tekniker konstaterade att kvinnans lägenhet var så välstädad att inte ens hennes eller sonens fingeravtryck kunde påträffas i det egna hemmet. Vilket ger en antydan om att ”mördaren” själv torde ha tagit tid på sig att undanröja alla spår. I åklagarens redan snäva tidsaxel fanns i alla fall inga minuter medräknade till städning.

Förra året lämnade mannen in en ansökan om resning till Högsta domstolen. I den presenterades ett större antal nya omständigheter. En av de nya omständigheterna är att garageportens elektroniska tidsangivelser inte har blivit rätt återgiven vid tidigare huvudförhandlingar vilket i sin tur visar att åklagarens redan knappa ”23 minuter i tid för mord” de facto blir ännu mindre. Vilket talar till förmån för den dömde.

En annan ny och synnerligen viktig omständighet är den iakttagelse som en ambulanssjuksköterska gjorde i samband med att polisen kom till lägenheten. Sjuksköterskan iakttog begynnande likstelhet och marmorering på den döda kvinnans handleder och lägre kroppsregion, vilket knappast torde stämma med de 35-40 minuter som åklagaren lagt i tidsaxeln mellan dödsskjutning och polis på plats. Uppkomsten av likstelhet och likfläckar ger sedan lång tid tillbaka uppskattat tidpunkt för död. En indikation på att flera timmar för dödstidpunkt kan ha passerat är när detta påträffas på en kropps lägre delar.

Så länge som det är människor som dömer i domstolar finns alltid risken att domar kan bli fel.

Likfläckar och likstelhet ljuger inte, men människor kan ljuga. Runt den mördade kvinnan fanns två män. Här kan ha förekommit både skenäktenskap och svartsjuka. Efter hovrättens fällande dom tydliggjorde den nytillträdde försvarsadvokaten i ansökan till Högsta domstolen även de uppenbara brister som förekommit vid fotokonfrontation, då den sjuårige pojken pekat ut den senare dömde mannen.

Trots en väl argumenterad resningsansökan, där alla nya omständigheter blivit styrkta på ett eller annat sätt, avfärdade Högsta domstolen mannens resningsansökan efter enbart ett tiotal arbetsdagar.

Behovet av ett fristående resningsinstitut är större än vad någon vanlig medborgare kan tänka sig. Men för den som blivit oskyldigt dömd och strävar efter upprättelse är det en medborgerlig rättighet i ett land som vill kallas för en rättsstat att få sin sak prövad. Inte av en domstol som med näbbar och klor vill skydda lagakraftvunna domar utan av en fristående kommission som kan se det verkliga värdet i de nya omständigheter som vederlägger tidigare värdering av bevis.

 

 

Thérèse Juel är frilansjournalist och författare till boken ”Fällda för sexövergrepp – om rättsfall i Sverige” (Ica Bokförlag 2010)

Bengt-Göran Johansson, var under 17 år fängelsepastor på Kumlaanstalten

 

 

Foto: Richard Ström och privat

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

47 comments

Helt rätt. Det måste till ett fristående organ som har hand om dessa frågor. Känns som om bollen är i rullning. Precis som det va med häktestiderna för 25år sen. Då sverige fick och får kritik från alla håll och kanter. Det tog 25år och ännu har inte mycket skett. Så om 25år till så är vi där vi borde vara. Dvs det tillsätts ett fristående organ. MIn fråga är kan man testamentera att någon driver ens fråga vidare efter sin död? För dom som sitter ellersuttit oskyldiga. Lär dom flesta ha gått bort tills dess. Kanske ska skriva på sin gravsten. Jag sa sanningen men alla slog dövörat till. Stackars alla dom själarna som sitter för nått dom inte gjort. Betyder det att dom som är skyldiga går runt. KLART SOM FAN DET GÖR. Så lite mera intresse från alla håll och kanter borde finnas. Då det går lös en skyldig per oskyldig som döms!!!

HD är fullt medvetna om att de avslår resningsansökningar som bör beviljas resning och uppfyller samtliga krav enligt RB 58 kapitlet, men de gömmer sig bakom sitt egna påhittade extraordinära krav , det vill säga "orubblighetsprincipen". Det är just därför som de flesta som ansöker oftast bara får se den korrupta meningen tillbaka " NNN har inte visat någon omständighet som kan föranleda resning i målet”. Bara av det att döma är det genomskinligt att de faktiskt inte har någon förklaring till deras avslag utan istället hittat ett sätt att gömma sig bakom. Frågan är bara hur länge de har tänkt att gömma sig bakom denna mening och genomskinligt beskydda hovrätterna. Hovrätterna utnyttjar i allt större sträckning att döma människor utan att utreda noggrant då de ändå vet att de kommer att bli beskyddade av HD i slutändan. Hovrättsjuristerna har fått för mycket "luft under vingarna". De är medvetna om att det är så få fall som beviljas resning och därför kan de döma lite hej vilt hur de vill "än så länge".
Sakta men säkert kommer stormen av oskyldigt dömda att stiga i en sådan grad att det blir oemotståndligt för HD att bära upp muren. Antingen kommer HD få ta bort sin korrupta "orubblighetsprincip" helt och hållet eller så får ju en fristående resningskommission
träda in och ta över resningsmålen och beviljandet av resning som i dagsläget missbrukas.
Det säger ju sig själv att det inte bara kan vara 1 av drygt 200 fall som uppvisat nya bevis och omständigheter som sannolikt skulle ha lett till ett annat utfall i hovrätten. Bara av det att döma är det givet att HD beskyddar hovrätterna i första hand. I Norge beviljas resning 8 gånger mer än i Sverige medans det i Sverige bara beviljas i 0,5%, vilket är en katastrof.
Alla som blir oskyldigt dömda och inkommer med sådana nya bevis och omständigheter som bör föranleda resning skall ju beviljas det också, detta oavsett om det så visar sig vara 100 fall per år, det skall inte ha någon betydelse, och inte heller skall det finnas någon egen sorts "ribba" som skall vara något sorts hinder för givna resningsfall. När man dömer någon räcker det med att bevisningen och bedömningen skall vara "ställt utom allt rimligt, men vid resningsansökningar då skall det helt plötsligt vara i stort sett omöjligt i och med "orubblighetsprincipen" Det skall inte vara svårare att få resning och upprättelse i HD än vad det är att bli dömd i en tingsrätt eller hovrätt. Thats it!

Om jag förstått det rätt, är det politiska krafter på "G" att försvåra överklagandet ännu mer - med motiveringen att domstolsväsendet kostar för mycket och att man vill införa prövningstillstånd i ännu större utsträckning.
Nej skall man få ändring så får man helt enkelt planlägga att få en (helst flera) makthavare oskyldigt dömd. Lämpligen kan vara t.ex. omstörtande verksamhet som gränsar till terrorbrott. Sistnämnda är på modet för närvarande - även fast inga inträffat i vår omedelbara närhet.
Om "straff" tänker på filmen "The Life of David Gale" med Kevin Spacey som "mördaren" som inte var det men ändå blev avrättad.

Tyvärr så kommer hovrätterna runtomkring i landet fortsätta att chansa och döma oskyldiga människor, då de är beskyddade av HD. Vi får väl se i hur många år till detta kommer att fortlöpa. Det är väl så politikerna vill ha det.

Ja nu är det verkligen på tiden för Högsta domstolen att överlämna resningsmålen till en fristående resningskommission. De har själva både visat och uttryckt att det helt enkelt lämpar sig betydligt bättre med ett fristående institut. Högsta domstolen verkar känna sig besvärade varje gång de skall granska resningsmål och vill så gott som alltid undvika att bevilja resning för att skydda domstolarna och detta kommer inte att hålla länge till, då fler och fler kommer att låta "massmedia" få utföra och granska deras resningsansökan. Det blir liksom i stort sett att massmedia beviljar dom resning mer eller mindre.

Artikelförfattaren gör anspråk på att veta sanningen. Det tror jag inte att man gör. Istället väljer man att tro på en part som dömts av två domstolar. Det betyder då att sammanlagt minst fyra domare och fem nämndemän har utom rimligt tvivel blivit övertygade om den tilltalades skuld. Och sedan har HD granskat de nya bevisen och kommit fram till att detta inte skulle ha lett till frikännande dom. Jag ser inte problemet annat än att artikelförfattaren tycker att HD har fel. Och lösningen på det skulle vara en ny resningsdomstol.

Bättre då att höja beviskraven ytterligare i brottmål. Tex att enbart erkända brott som stöds av teknisk utredning ska räcka för fällande dom. Låter orimligt tycker jag men det skulle lösa det problem artikelförfattarna beskriver.

Quick fälldes av sex tingsrätter, sex yrkesdomare och 18 politiska kommissarier.
Om de som dömer är korkade som spån så räcker det inte om de så är 100 stycken.

Läser man Bergwallutredningen så ger de bara kritik till åklagare, polis och advokat. Men domstolarna har inte gjort något fel eller brustit i sin granskning. Lustigt nog var det bara företrädare för domstolsväsendet och en statsvetare med i utredningen.

Systemet som helhet framstår inte som mer pålitligt om man lägger skulden på polis och åklagare - det är ju från det hållet domstolarna som skall döma får huvuddelen av sitt underlag. Om man för ett ögonblick leker med tanken att en domstol kan ses som en ofelbar dator (helt orealistiskt antagande men bara för resonemangets skull) så är det så med datorer att de inte kan ge svar som är bättre än de rådata som matas in. Som jag fick höra när jag pluggade programmering fungerar datorer enligt principen "skit in - skit ut".

För övrigt kan man peka på ett antal mål där domstolar gjort hisnande bedömningar. Givet att domstolarna i fallet Bergwall matades med milt uttryckt vinklad information kanske man kan ha en viss förståelse även om det kan synas märkligt att ingen inom domstolarna reagerade när en psykiskt sjuk människa erkände en rad mord utan att man i något fall kunde få fram teknisk bevisning. Några av de grövsta exemplen på hisnande bedömningar av domstolar finner man i rättegångarna i fallet da Costa. Mitt förtroende för Sveriges domstolar blev i stort sett helt utraderat den gången (redan innan jag hade läst Lindebergs bok). Andra exempel på mycket anmärkningsvärda bedömningar av svenska domare hittar man bland annat i Karin Juels bok. Majoriteten av svenska domare är nog kloka och omdömesgilla men det går helt enkelt snett för ofta. Det finns ett problem med ett svenska rättsväsendet och den nuvarande ordningen är helt enkelt inte tillfredsställande.

Falstaff du är ett geni! Jag kan inte sluta imponeras utav dig!

Korrekt Musse!

Tyvärr Åklagaren, så har det ingen betydelse hur mycket man än höjer beviskraven i tingsrätter och hovrätter, oskyldigt dömda kommer alltid att existera och många resningsmål kommer ändå att skickas till HD, där de flesta avslagen oftast beskyddas av HDs "orubblighetsprincip". HD kommer absolut inte fram till att de nya bevisen inte hade lett till en friande dom, det är just det HD inte gör. De avslår många resningsmål som just hade lett till en friande dom, på grund av att de anser att de uppfyller just alla resningskrav förutom deras egna påhittade krav "orubblighetsprincip"
Det är grunden till att många domstolar dömer "hej vilt" många gånger. Det är just det som är problemet, och problemet upphör först då en fristående resningskommission tar plats för rättvisan. drygt 2600 ansökningar och endast i 14 fall beviljas resning, och i de flesta fall har illa nog massmedia behövts till hjälp, annars hade dom gärna försökt sopa undan alla ansökningar under bordet. Det handlar nu om att ALLA oskyldigt dömda som uppfyller skälen för resning skall beviljas det också. Det säger sig självt. så enkelt är det ju bara!

Kanske uttryckte jag mig lite slarvigt. HD prövar om de nya omständigheterna "sannolikt" skulle ha lett till en annan utgång. Att många anser sig felaktigt dömda är inte detsamma som att de faktiskt är felaktigt dömda.

Om man vill införa utökade möjligheter till resning måste man nog kunna peka på ett verkligt problem. Man skulle tex kunna fundera på att förändra nyhetskravet när någon en andra gång söker resning. Men en ny domstol löser ingenting utan det är alltså den materiella rätten som behöver förändras.

Nyhetskravet har ju HD hittat på och det har inget stöd i lagstiftning.

Nej. Nyhetskravet framgår uttryckligen av lagtexten

58 kap 2 § 4 p brottsbalken
"om någon omständighet eller något bevis, SOM INTE TIDIGARE HAR FÖREBRINGATS, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade frikänts eller till att brottet hänförts under en mildare straffbestämmelse än den som tillämpats eller om det, med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer, finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om den tilltalade har förövat det brott, för vilket han dömts, eller"

"nyhetskravet när någon en andra gång söker resning."
Även kallat "Ari-Mattinen-praxisen".

(Men det är också riktigt att HD låtsas som att 58:2 bara har en punkt)

Hahaha.... fan va kass du är som försöker slingra dig. Men att det krävs nya omständigheter framgår ju rakt av i samma bestämmelse även om det kräver lite mer tänkande för att förstå. Om du har sökt resning tidigare så har du förebringat omständigheten tidigare och då är det ingen nyhet när du söker resning igen. Annars skulle du kunna söka resning gång på gång på gång med precis samma material tills du har fått den perfekta sitsen som friar dig.

HD låtsas inte som om det bara finns en punkt, det är sällan någon begär resning under någon annan punkt eftersom det kräver jäv, brottslig handling från någon beslutsfattare, förfalskade bevis eller liknande. HD prövar väl de ansökningar som kommer in.

Det är anmärkningsvärt hur du kombinerar tvärsäkerhet med att ha fel så ofta. Du har en massa fans som hyllar dig. Men det är bara för att de har samma åsikter som du och gillar det de hör. Knappast för att du kan någonting. Jag hyser ingen illusion om att mina åsikter är populära men jag är i alla fall ärlig.

Det är väl bara att svälja att du inte läste ordentligt istället för att börja krångla, du drar ju bara mer uppmärksamhet till ditt misstag.

Nej det framgår inte av bestämmelsen och HD hittade på det för ett fåtal år sedan, innan dess tillämpades det inte.
HD har inte motiverat något med att olika sammansättningar i HD skulle fatta olika beslut i resningsärenden.

Jag har läst hundratals resningsansökningar och då inte sett många som enbart åberopar fjärde punkten. Däremot är det den enda som HD går på, även om de omständigheter de stödjer sig på passar bättre under någon annan.

Jag har ett ytterst fåtal fans som hyllar mig, och det gör de för att jag har rätt jämt. Att jag uttrycker mig tvärsäkert är för att jag alltid kontrollerar så att jag har rätt. (Jag har haft fel någon enstaka gång och då erkänner jag det alltid direkt utan omsvep).
Du låter som en typiskt åklagare och rapar upp de vanliga påståenden som åklagare har fått lära sig att de ska rapa upp jämt. jag tror nog att du är ganska populär hos den kretsen.

Tack Musse! Du är rak, ärlig och klok!

Det är ju bara att läsa ditt första inlägg. Det var kort, tvärsäkert och fel rakt av och och om inte jag påpekat det så hade din lilla pöbel trott på vad du skrev.

Folk har iallafall chansen att själv kontrollera vad som stämmer nu.

Det var kort, tvärsäkert och helt korrekt.
Min lilla skara vet nog redan hur det ligger till.

Jag tror inte att ditt misstag är av sådan dignitet att det finns stora behov för folk att ha chansen att kontrollera det. Det verkar däremot vara av enorm vikt för dig att försöka krångla bort det.

>Annars skulle du kunna söka resning gång på gång på gång med precis samma material tills du har fått den perfekta sitsen som friar dig.

Så det är ett problem om man får ihop material som kan bevisa ens oskuld?

Enligt Lambertz tillägg till Butts avslag så gsäller det ävennär den nygammla omständigheten kommer tillsamans mef nya omständigher och summan skulle ha räckt. Du menar att det bara var hans personligs uppfattning. Så hur vill du ha det Johan?

Johan, du har helt rätt i 58 kap 2§ 4 p brottsbalken. Det är ju det som skall gälla precis som du skriver. Saken är ju den att "utöver" den lagstiftningen som egentligen skall "räcka" för resning så nöjer ju sig inte HD, för dom har ju snickrat ihop sin egen "orubblighetsprincip" så att dom kan gallra bort och endast bevilja resning i de fall som de själva känner för att bevilja. Det är just därför som det ser ut som det gör 1 per 200, och den där enstaka ligger massmedia bakom. Därmed ser man ju ganska tydligt att HD gör allt för att inte bevilja resning även i fler än 1 av 200 där det är givet att resning enligt 58 kapitlet bör beviljas. Det är ju av den anledningen som det behövs en fristående resningsinstitut. Det är just det som denna artikel handlar om.

Åklagaren, nu är du ute och cyklar igen! Du skriver att HD prövar om de nya omständigheterna "sannolikt" skulle ha lett till en annan utgång? "Om du läser mer noggrant vad jag tidigare skrivit så är det just det som är meningen att HD bör göra men som dom inte gör i dagsläget" Per 200 resningsansökningar som inkommer till HD beviljas bevisligen endast i 1 fall resning, detta trots "att HD kommit fram till att det i många fler fall än bara 1 på 200 där den som ansökt absolut inkommit med nya bevis och omständigheter, där det tydligt framgår att personen ifråga blivit helt felaktigt och oskyldigt dömd på rent språk". Det är alltså i mer än 1 på 200 fall där HD kommit fram till att dom nya omständigheterna sannolikt skulle ha lett till en annan utgång. Men detta räcker tyvärr inte i dagens system för "NU" kommer vi till det stora problemet, HD har sina extra ordinära påhittade krav utöver allt detta som även den skall uppfyllas, det vill säga "orubblighetsprincipen". Denna använder dom som en vägg mot alla dom resningsfall där personen ifråga mycket väl uppfyller samtliga resningskrav, men där HD trots detta "helt enkelt bara inte känner för" att bevilja resning för att målet inte råkar vara av prejudicerande karaktär alternativet har blossats upp i massmedia. Så självklart behövs en ny fristående resningskommission som skall noggrant skall gå igenom alla resningsansökningar och faktiskt på riktigt bevilja resning för samtliga som påvisat nya bevis och omständigheter som skulle ha föranlett en annan utgång i hovrätten. Då kan jag bara säga att man inte behöver vara expert för att begripa att det inte "bara är 1" per 200 stackars människor som ansökt som uppfyller resningskraven. I Norge är det 8 gånger så mer so beviljas resning och bara det är för lite, 1 per 200 är en katastrof i Sverige. Det är alltså totalt orimligt.

Det är 16 gånger vanligare i Norge med resning, inte 8. 0,5% i Sverige, 8% i Norge.

Helt korrekt Gullan! Det talar sitt tydliga språk!

Det är lika bra att aftonbladet och expressen tar över som ny resningsinstitut. De verkar vara mer rättsäkert att vända sig till massmedia!

Problem 1. De flesta åklagare som egentligen skall titta efter vad som både talar för och vad som talar emot, gör oftast inte det arbetet som skall utföras, de bestämmer sig oftast och stirrar blint i vad de tror kan tala för och sedan spinner de vidare på det och lyckas många gånger övertala domstolen redan i tidigt skede vid häktning, där oskyldiga i vissa fall kläms emellan.
Problem 2. Till att börja med skall ju inte några som helst nämndemän överhuvudtaget existera i en rättsäker domstol i Sverige. Dessa borde vara bortagna redan för 20 år sedan.
Problem 3. När vissa domare häktar människor allt för grundlöst på sannolika skäl finns det tyvärr domarkollegor till dom inom samma domstol, det vill säga andra domare som sedan skall döma i målet som känner pressen att döma den som en gång blivit häktad på sannolika skäl för att skydda sina domarkollegor. Problem 4. Det är nämligen så att oerfarna unga jurister i domstolarna inte klarar att hantera vissa mål och dömer för snabbt eller felaktigt på ren känsla, vilket resulterar i deras tyckande istället för höga beviskrav. Problem 5. Vissa äldre jurister kan vara lite för trötta eller bekväma i sin roll och inte längre går in för målen, utan nästan mer eller mindre gäspar under förhandlingarna och slutligen dömer efter tyckandet även dom. Sedan får man inte glömma bort att det som gör att dom kan slappna av och döma som de vill är att domarna i tings och hovrätter är ju medvetna om att de beskyddas av högsta domstolen i slutändan och även medvetna om att de som enskilda domare aldrig kan drabbas oavsett hur de väljer att döma. Sammantaget resulterar detta i allt för många oskyldigt dömda, och självklart bör det införas en fristående domstol utanför domstolarnas ramar för att reparera och korrigera de oskyldigas tid i häkten och anstalter runtomkring i landet.

Hur VET du att de är oskyldiga? Har du en spåkula du ser i eller är du med på plats vid varje brott och ser vad som verkligen händer?

Jag har ingen spåkula och det har inte du heller, men däremot har ju HD som just får in alla resningsansökningar förespått att det självklart är mycket bättre med en fristående resningsinstitut som du kan ta del utav här på dagens juridik bg play. Om det till exempel är 20 fall av 200 resningsansökningar som uppfyller kraven och bör beviljas resning så skall det också beviljas det utan att någon "orubblighetsprincip" skall stå i vägen. Det skall räcka att de uppfyller resningskraven enligt 58 kapitlet. Punkt slut!

Eftersom det är vanlig rättstillämpning och mera sällan prejudikatfrågor i resningsärenden förstår jag att HD helst skulle vilja slippa det. Bäst lämpad, rent rättsligt, borde nog vara hovrätten.

Tyvärr åklagraren, du säger att bäst lämpad "borde" vara "hovrätten" men så ser inte verkligheten ut, det är ju därför som HD vill slippa att gå igenom så många oskyldigt dömdas liv (som just blivit dömda i hovrätterna) i alla resningsansökningar till HD. Det innebär att hovrätterna inte följer just rättstillämpningen , "allt för många gånger". Det är just därför som HD föreslår ett fristående resningsinstitut, och det är just vad denna artikeln handlar om.

Tvärtom vad ni jurister älskar att slänga fram som någon sorts subtilitet så vet vi faktiskt, i varje rimlig betydelse, av ordet ibland hur det förhåller sig. Dessutom så är ni inkonsekventa när ni sedan föröker försvara fiaskon med att man kan ju aldrig vets hur det var.

Man kan på goda grunder anta att de oskyldigt dömda som begär resning har dömts för grövre brott.
De som dömts för mindre brott har samma chans som en isbit i helvetet att få en resning och av det följer att mörkertalet vad avser oskyldigt dömda för mindre brott torde vara relativt högt.

Resning i all ära, men varför inte börja med att rensa upp i underrätterna? Jag har varit med i några rättegångar nu, och förvånas ständigt över hur dåligt domarna följer lag, praxis och doktrin. Det verkar vara ståndsrätter lite överallt, domarna gör som de vill och de riskerar inget eftersom ingen dömer domarna. Hur kan ett sådant system över huvud taget tillåtas? Det vore som om polisen godtyckligt skulle få bestämma vilka lagar som skall gälla i trafiken? Vem accepterar ett sådant förfarande?

De flesta ärenden går aldrig till åtal. Det mesta läggs ned pga bevisproblem. Denna bedömning gör polisen eller åklagaren. Av det som går till åtal fälls lite mera än 90%. Detta visar att det är rätt ärenden som går till åtal. Det är min uppfattning att de som eventuellt döms felaktigt är försvinnande få. Och de resningsansökningar jag sett imponerar inte direkt. Som ett exempel kommer en del med ett nytt vittne, som dock helt kan motbevisas av tex mobilpositionering och teknisk utredning (tex i det s.k. helikopterrånet). Där är ett exempel på en person som anser sig felaktigt dömd men som är helt riktigt dömd.

Tyvärr åklagaren, så är det uppenbart att det är "allt för många fall" som just går till åtal och allt för många oskyldiga som döms med tanke på 2600 resningsansökningar till HD vilket innebär att advokater runtomkring i landet vid 2600 tillfällen absolut ansett att det finns nya bevis och omständigheter. Av dessa så har endast 14 fall beviljats resning, egentligen mest på grund av att massmedia publicerat fallen i förskott. Hade inte massmedia publicerat dessa fall, hade det kanske varit 0 beviljade resningar av 2600 fall. Jag förstår att HD själva anser att resningsärenden inte höra hemma där, då de verkar inse att det egentligen är fler som bör beviljas resning men att det inte hinner med samtidigt som de känner behovet och pressen att beskydda hovrätterna såsom du försöker göra i och med att du kallar dig för åklagare. Ett nytt fristående resningsinstitut är det som gäller precis som HD själva föreslår.

Antalet resningsansökningar säger ingenting om hur många som är felaktigt dömda. En advokat har en klient och har ett enda intresse att bevaka, klientens. Anser klienten att han är felaktigt dömd, är detta advokatens utgångspunkt. Anser klienten att han är skyldig så är det samma sak där. En advokat ska lojalt företräda klienten. En advokats antal resningsansökningar är inte ett kvitto på någonting över huvud taget.

Ta tex helikopterpiloten. Han har ansökt om resning, men fått avslag. Helt riktigt tycker jag.

Sedan finns det sådana som fått resning men där man kan ifrågasätta om det var rätt, tex den hemvårdare som frikändes efter att ha avtjänat 8 år i fängelse för mord. Han hade en mycket skicklig advokat som gjorde ett gediget jobb. Men eftersom HD beviljade resning så är det väl per definition rätt. Att han inte blev dömd när målet återupptogs berodde dock mycket på att den muntliga bevisningen försvagats mycket efter den långa tid som gått.

Så på sätt och viss håller jag med om att HD som jag ser det har fel ibland.

Tyvärr åklagaren så är det på så vis att "ingen" advokat skriver en resningsansökan till HD om inga nya bevis eller omständigheter som kan föranleda resning har tillkommit i målet, och detta är samtliga advokater väl medvetna om. Jag har inte påstått att samtliga 2600 som ansökt om resning bör beviljas resning, men däremot är det givet att fler än 1 per 200 ansökningar uppfyller kraven för resning men ändå inte beviljas det, vilket du verkar ha svårt att ta till dig och acceptera. Det är offentligt uppgifter som alla kan ta del utav. Att det är så få fall som beviljas resning är ju just för att HD har hittat på en egen vägg så kallad ribba "orubblighetsprincipen" som överstiger de krav som egentligen redan uppfylls av fler än 1 per 200 ansökningar.
Det är ju just därför som dom inte ska ta sig an dessa uppdrag och känna att de hela tiden skall behöva beskydda hovrätterna in i det sista. Om du är lite mer uppmärksam så erkänner ju till och med HDs egna ordförande som du just kan lyssna på här på dagens juridik, att resningsmål inte ens hör hemma i HD. Om de inte hör hemma i HD får de höra hemma någon annanstans det vill säga i en fristående resningsinstitut. I nu läget är det som en annan skrev att det är i stort sett "massmedia" som beviljar resning och så skall det inte se ut.

Jag tror att du helt har missförstått en advokats uppdrag. Inget en advokat skriver i en resningsansökan behöver vara sant. Det enda som krävs är en fullmakt och ett uppdrag från klienten. Advokaten har en enda lojalitet; med klienten

Nu blandar du ihop rollerna.
Åklagare får ljuga hej vilt. Advokater får inte, till domstol eller motpart, påstå något som de vet är osant.

Att Rahman blev friad berodde väl i stort sett på att den här gången tog hänsyn till tidsfaktorn som logiskt sett inte passade ihop med den snnars ganska starka bevisningen. Och till resningen bidrogs det väl kanske att man hade svammlat ihop en rasistisk motivbild till det ganska obegrilpliga dådet.

Det var ju fan ingen stark bevisning.

Ja. Han blev frikänd och ska då betraktas som oskyldig.

Men jag tror att utan den nu pensionerade men ytterst skickliga advokaten Althin hade det saken varit i ett annat läge.

Åklagaren, eftersom du säger att läget hade varit ett annat om inte Peter Althin hade försvarat och lagt ner så mycket möda på fallet Rahman, så erkänner ju du därmed att rättsapparaten inte är tillförlitlig. Hur är det för alla dem som får sig tilldelad en icke intresserad försvarare? Eftersom det inte finns så väldigt många av Peters kaliber, och heller inte alla arbetar pro bono (utan ersättning) är inte chansen mer än mikroskopisk för en feldömd människa utan större ekonomi att få upprättelse. Du tycks tro att advokaten själv tar fram alla fakta som förbisetts i en rättegång. Nej väldigt väldigt ofta är det, förutom en bra och intresserad advokat som sätter samman resningsansökan, en medmänniska, en journalist eller f.d. polis etc som forskar fram de "nya omständigheterna".Sedan måste väl var och en inse att ju mer man gräver i ett lerigt hål, desto mer lervälling kommer fram. Men om man måste ta upp allt som kommer fram på en enda gång då tar ju inte grävandet slut någon gång! Självklart bör man få lägga fram nya omständigheter flera gånger om de är nya för en rättegång. (Att någon i HD har ögnat igenom och förkastat de nya omständigheterna kan ju knappast betyda att de är ointressanta tillsammans med ändå fler nya omständigheter. (så tokigt man resonerade i Billy B:s fall!)
En OBEROENDE resningskommission (eller vad man nu vill kalla det) är ett måste för att ge människor tillbaka tron på Rättsstaten!

Ni har alla missat en viktigt sak, det finns faktiskt något som är ännu högre än "orubblighetsprincipen" det är faktiskt "massmediaprincipen":)