Skip to content

"Ännu ingen rättvisa i flagranta fall av rättsövergrepp - inrätta en resningsdomstol"

DEBATT – av Finn Bengtsson, riksdagsledamot (M), överläkare och professor

 

Högsta domstolens tillträdande ordförande Stefan Lindskog sa nyligen i Veckans Juridik (2015-11-05) att ”resningsfrågorna inte hör hemma i Högsta domstolen”. Frågan är både intressant och viktig och jag har själv engagerat mig starkt för att även Sverige skulle kunna inrätta ett fristående resningsinstitut – någonting som jag också helt nyligen ånyo har motionerat för i riksdagen.

Det finns nämligen tyvärr gott om exempel på rättsövergrepp av svenska myndigheter även under senare tid. Före sekelskiftet uppmärksammades en rad fall som flagranta exempel på just detta och där har ännu ingen riktig rättvisa för de drabbade skipats.

Problemen fortsatte även efter sekelskiftet och 2004 tillsatte justitiekanslern en utredning förorsakad av bland annat två uppmärksammade livstidsdomar som efter enskilda efterforskningar hade visat sig vara felaktiga och där de två dömda hade frigetts och erhållit rejäla skadestånd.

Utredningen leddes av juridikprofessorn och senare justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger. Den avrapporterades sommaren 2006 under namnet ”Felaktigt dömda – rapport från JK:s rättssäkerhetsprojekt”.

Axbergers rapport gav en skrämmande bild av godtyckliga bedömningar, bristande professionalitet och likgiltighet inför de tilltalades rättssäkerhet. Man skrev bland annat i rapporten: ”I så gott som samtliga granskade fall har underlaget för rättens prövning varit ofullständigt.” Även polisutredningarna fick hård kritik.

Den viktiga slutsatsen av rapporten var att den förordade att en ny instans borde inrättas, fristående från både Högsta domstolen och riksåklagaren, där resningsärenden kunde prövas och nödvändiga utredningar företas. Man hänvisade till att sådana reformer hade genomförts i för oss jämförbara länder som exempelvis Norge, Danmark och Storbritannien som en konsekvens av just uppmärksammade rättsskandaler.

Tyvärr inrättades aldrig den sortens instans som utredningen förordade. Men med tanke på att det fortfarande sker juridiska omprövningar i vissa fall först efter att fallen uppmärksammats i media, finns det all anledning att ändå överväga att genomföra Axbergers förslag.

För detta talar även en del andra omständigheter inom dagens rättsväsende. Högsta domstolens viktigaste uppgift är att vara prejudikatinstans, det vill säga att avgöra principiellt intressanta mål till ledning för rättstillämpningen i flertalet övriga domstolar. HD har emellertid en del andra uppgifter, varav några tar tämligen stora resurser i anspråk.

De två uppgifter vid sidan av prejudikatbildningen som kräver störst resurser är prövningen av utlämningsärenden samt prövningen av ansökningar rörande resning, domvilla m.m.

Resning kan, enligt rättegångsbalken (RB) 58 kap. beviljas till exempel om ny bevisning tillkommit som gör det sannolikt att målet skulle ha fått en annan utgång än det fick, om lagfaren domare eller åklagare varit jävig eller om rättstillämpningen i domen uppenbart strider mot lag.

En dom kan, enligt RB 59 kap. undanröjas till följd av domvilla till exempel om ett grovt rättegångsfel (formellt fel) förekommit under rättegången. Det kan handla om att målet tagits upp trots att det förelegat rättegångshinder, som domstolen haft att självmant beakta, eller om domen avser en person som inte har varit rätteligen stämd och inte heller fört talan i målet.

Dessa båda institut – jämte institutet återställande av försutten tid, som också regleras i RB 58 kap. – är viktiga ”rättssäkerhetsventiler” i rättssystemet.

Flertalet ansökningar avslås emellertid, men varje ansökan måste granskas noga. De fall där en åtalad kan ha dömts oskyldig eller där ett grovt rättegångsfel begåtts måste upptäckas bland den stora mängden ansökningar.

Mot bakgrund av ovanstående har vi bland annat i tidigare framställan till riksdagen yrkat på att Axbergers förslag om att inrätta ett från HD fristående resningsorgan som flera andra länder redan gjort. Detta för att öka rättssäkerheten för den som på olika sätt riskerar att ”ha hamnat mellan stolarna” eller rent av blivit direkt utsatt för myndigheternas rättsövergrepp.

Fall fortsätter att komma och några av de senaste i raden att bli medialt uppmärksammade är fallen med narkosläkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus och Sture Bergwall-fallen. I det senare fallet ledde detta till en särskild utredning, en ”sanningskommission”, som mycket riktigt kom att rikta en hel del kritik mot brister i rättssäkerheten i vårt land.

Det förefaller oss därför orimligt att inte ta denna typ av kritik på allvar på ett mera formellt plan än att staten agerar främst på medial uppmärksamhet, någonting som i sig skapar en orättvisa för att vissa men inte andra fall av misstänkt rättsövergrepp får en grannlaga granskning och överprövning.

Jag blev därför mycket förvånad över att utskottet avslog vår tidigare motionsbegäran om att överväga inrätta en resningsdomstol också i Sverige, särskilt som inget annat motiv för avslagsyrkande från utskottet angavs än: ”Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande, om att det inte föreligger något behov att inrätta ett särskilt fristående resningsorgan”.

Detta påstående verkar alltså alltmer främmande i förhållande till de iakttagelser och förslag som olika utredningar har gjort, även nu på senare tid.

Med en särskild resningsdomstol skulle dessutom omprövningar förmodligen kunna ske snabbare, och möjligen än mer rättssäkert, än idag samtidigt som HD i högre grad skulle kunna fokusera på sin huvuduppgift, prejudikatbildningen.

Jag bedömer därför att, i likhet med analysen som gjorts i många andra närliggande länder, även vi i Sverige behöver se över möjligheten att inrätta av ett fristående resningsorgan. Det är troligt att tillkomsten av en sådan instans skulle kunna påverka rättssäkerheten i Sverige i positiv riktning.

Jag har därför i ännu en motion uppmanat riksdagen att ställa sig bakom ett beslut om att se över möjligheten att inrätta ett fristående resningsorgan i Sverige så att detta skulle kunna tillkännages för regeringen.

 

 

Foto: Fredrik Persson/TT

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt