Skip to content

"Statens gräddfil i skattemål borde ha lagstiftats bort redan efter Europadomstolens fällning"

KRÖNIKA - av advokat Jan Thörnhammar, ombud i Europadomstolen i fallen Jonosevic och Rousk

 

I juli 2013 fälldes Sverige i Europadomstolen för brott mot de mänskliga rättigheterna (fallet Rousk, Dagens Juridik 2013-08-12). Kronfogden sålde Rousks bostad för en skuld på ynka 6 721 kronor. Ett oproportionerligt ingrepp, ansåg domstolen och de flesta håller med. Lagen tillåter sådana övergrepp och ingenting har gjorts sedan år 2013. Redan år 2002 slog dock Europadomstolen fast praxis.

Riksdagsledamoten Maria Malmer Stenergard skrev i fredags (Dagens Juridik 2015-10-16) att hon lägger en motion om förbättrad rättssäkerhet under skatteprocessen. Den skulle i så fall innebära att en skatteskuld inte får drivas in under pågående process – någonting som de facto redan gäller enligt tydlig praxis från Europadomstolen och någonting som lagstiftaren alltså redan efter avgörandet i Europadomstolen år 2002 borde ha insett vara självklar.

När det gäller skatteindrivning har staten skaffat sig ett antal gräddfiler. En sådan är att även en tvistig skatt omgående ska betalas. Man kan få anstånd med betalningen om utgången i skattetvisten bedöms som tveksam, vilket Skatteverket sällan eller aldrig anser.

Saken kan överklagas till förvaltningsrätten men många gånger hinner man inte innan indrivningsåtgärder vidtas. Man kan bli försatt i konkurs innan saken har prövats i domstol. Redan år 2002 kritiserades Sverige av Europadomstolen i fallet Janosevic.

I det civiliserade samhället vidtas åtgärder så att samma eller likartad kränkning av grundläggand mänskliga rättigheter inte upprepas. Efter 2002 års avgörande gjordes vissa ändringar. Man behöver inte betala straffavgiften (skattetillägg) om man överklagar och då begär anstånd med betalningen. En klen tröst eftersom man blir försatt i konkurs på grund av skatteskulden. Ändringen var alltså illusorisk.

I fallet Rousk var det fråga om skatter och en mindre skuld på 6 721 kronor i fordonskatt och TV-licens. Den större skatteskulden fick Rousk anstånd med samma dag som hans villabostad såldes exekutivt. Myndigheterna kommunicerar inte med varandra och den saken kritiserades av Europadomstolen. I målet drev regeringen linjen att det ändå fanns legal grund för att sälja bostaden för den kvarvarande skulden på 6 721 kronor (!).

Europadomstolen ansåg det allvarligt att den enskilde riskerar sin bostad för en oklar skatteskuld och att reglerna om betalningsanstånd är ägnade att undvika sådan skada som drabbat Rousk. En förutsättning är att skyddsnätet med betalningsanstånd inte är teoretiskt och illusoriskt utan praktiskt och effektivt (som sägs i praxis). Någon statistik över hur många som får anstånd med betalningen i skattetvister finns inte. Min erfarenhet är att det sker rent undantagsvis.

Kronofogden fortsätter att utmäta och sälja egendom under pågående tvist trots att det gör domstolsprocessen meningslös. Lagen ger enskilda tjänstemannen rätt att bestämma vilka åtgärder som ska vidtas. I många fall sker det dessutom över huvudet på den enskilde som i fallet Rousk.

Han visste inte ens om att hans bostad var utmätt. Rousk hade varit på rehabilitering och hade han kommit hem ett par månader senare hade hans villa varit bosatt av andra. Så går det till i Sverige. Till och med utländsk media rapporterade om fallet Rousk i Europadomstolen – under rubriken "There is something rotten in the state of Sweden".

Efter 2013 års avgörande skrev Kronofogden ett PM (832 25938-13-12) i vilket det bland annat konstaterades att lagstiftningen angående skatteindrivning inte har någon regel om proportionalitet.

Proportionalitetsprincipen är en grundläggande folkrättslig regel och i indrivningen skulle det innebära att verkställighet endast får ske om skälen för åtgärden uppväger det intrång som åtgärden innebär för den enskilde. En ganska rimlig regel att väga olika intressen mot varandra.

I september 2014 skrev Kronofogden ett så kallat ställningstagande (nr 7/14-VER) i vilket det konstaterades att det finns en regel om försvarlighet (4 kap. 3 § utsökningsbalken) och att den föreskriver en avvägning mellan olika intressen. Kronofogdens handledning har förtydligats och ny anvisning finns sedan 2015-01-23. Det sägs bland annat att särskild hänsyn ska tas till ömmande fall av olika slag.

Vad har då lagstiftaren gjort? I september 2014 tillsattes en utredning (Ju 2014:24). Det är så man brukar göra. Utsökningsbalken ska ses över (dir. 2014:127). Där påpekas att syftet med utsökningsförfarandet är att säkerställa att förpliktelserna fullgörs men att det inte får ske till vilket pris som helst. De åtgärder som står att vinna med en utsökningsåtgärd måste stå i proportion till de konsekvenser de får för den enskilde och dennes familj. Ett betänkande ska avges senast i november 2016.

Hur försvarar man att en utmätning och försäljning kan ske innan skulden är klar? Huvudregeln borde givetvis vara att någon försäljning inte får ske. Ska vi verkligen behöva vänta till november 2016 för att få det klarlagt?

Redan 2002 fälldes Sverige för att ha kränkt den grundläggande rätten till domstolsprövning. Utan en domstolskontroll blir vi rättslösa. En sådan får givetvis inte heller vara teoretisk och illusorisk. Den ska vara praktisk och effektiv och förhindra övergrepp. På skatteområdet fungerar det inte.

 

 

 

Foto: Jessica Gow/TT

 


Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt