Skip to content

"En helt ny patentlag! Eller?"

EXPERTKOMMENTAR - av Louise Jonshammar, jurist på Patent- och registreringsverkets patentavdelning sedan 2004

I denna expertkommentar i immaterialrätt från nyhetsbyrån Blendow Lexnova skriver Louise Jonshammar om patentlagsutredningens betänkande Ny patentlag och lyfter fram några av de förslag som utredningen presenterar. I kommentaren sätts betänkandet också in i ett större sammanhang med det enhetliga patentet, en ny Patent- och marknadsdomstol samt förslaget på hur statens framtida insatser inom det immaterialrättsliga området ska utformas. 


I april kom patentlagsutredningens slutbetänkande Ny patentlag (SOU 2015:41). Utredningen har haft en grannlaga uppgift att åstadkomma ett förslag till en ny patentlag och en förordning – att ersätta patentkungörelsen - som ska vara både överskådliga och lättillgängliga.

Dessutom har utredningen haft att samtidigt anpassa den svenska patentlagen inför det enhetliga patentskyddet i EU och inrättandet av den enhetliga europeiska patentdomstolen samt att analysera och ta ställning till några särskilda sakfrågor.

I sak innebär förslaget till ny patentlag endast ett fåtal ändringar i jämförelse med gällande lag. Den som idag känner sig bekväm med paragrafnumreringen och strukturen i patentlagen får dock en hel del att ta till sig. Istället för en lag som är paragrafnumrerad från 1-106, med ett antal inskjutna a- och b-paragrafer, föreslås en kapitelindelad lag med separat paragrafnumrering för varje kapitel. Paragraferna är kortare och har underrubriker för att underlätta navigeringen i lagen.

Patenterbarhetskriteriernas utformning anpassas till EPC

Genom Sveriges tillträde till den europeiska patentkonventionen, EPC, på 70-talet blev det nödvändigt att jämföra rättsverkan av svenska patent meddelade av PRV med de europeiska patent som meddelas av det europeiska patentverket, EPO.

I svenska domstolar kom detta till uttryck dels genom att dåvarande Regeringsrätten (nuvarande Högsta förvaltningsdomstolen) slog fast att svenska domstolar inom ramen för vad som är förenligt med svensk lagstiftning ska beakta den praxis som kommit till uttryck inom EPO (RÅ 1990 ref. 84), dels i NJA 2000 s. 497 där Högsta domstolen uttalar att en konsekvens av Sveriges anslutning till EPC är att tidigare uttalanden i förarbeten i den svenska patentlagstiftningen inte längre kan tillmätas relevans i den mån de strider mot tolkningsprotokollet till artikel 69 i EPC.

För att underlätta att den svenska rättstillämpningen av patentlagen följer EPO:s praxis föreslår patentlagsutredningen att bestämmelserna om patenterbarhetsvillkoren utformas så att de i högre utsträckning stämmer överens med motsvarande bestämmelser i EPC. Det patenterbara området får ett eget kapitel där patenterbarhetsvillkoren lyfts fram.

Äntligen förs begreppet uppfinningshöjd in i lagen och får en egen paragraf med en definition som ska kodifiera den praxis som idag gäller vid bedömningen av detta villkor. Den nu så omständliga 8 § i patentlagen delas i flera paragrafer. Utöver att det ger en tydligare struktur för regelverket får det kanske störst betydelse i den nya bestämmelsen om beskrivningen som föreslås ange att beskrivningen inte bara ska vara tydlig, utan också utförlig (jämför artikel 83 EPC).

Några av de materiella ändringarna

Slopade grundhandlingar
I det nya lagförslaget är grundhandlingsbegreppet utrangerat och ersätts med att ansökan på ingivningsdagen som utgör den yttre ramen för vilka ändringar som får göras under ansökningsförfarandet, i likhet med utformningen av EPC. Detta skulle innebära, bland annat, att Patent- och registreringsverket inte alltid kan utgå från en handling på svenska eller engelska vid bedömningen av om en ändring i ansökans skyddsomfång har stöd i de först ingivna handlingarna.

Å andra sidan undgår sökanden problem med att något råkar ha översatts felaktigt eller fallit bort vid översättningen, eftersom en översättning till svenska eller engelska av en ansökan som på ingivningsdagen getts in på ett annat språk inte blir begränsande för möjligheten att ändra i ansökan.

Anpassning till internationella åtaganden
En reflektion över betänkandet är att Sveriges internationella åtaganden på patentområdet sätter vissa gränser för den svenska patentlagens utformning på ett sätt som inte var aktuellt när den nuvarande patentlagen skrevs på 1960-talet. Naturligtvis var Sverige redan då bundet av Pariskonventionen, men Patent Cooperation Treaty (PCT) och European Patent Convention (EPC) var ännu inte verklighet.

Att dessa, och andra, internationella överenskommelser (även det enhetliga patentsystemet som ännu inte är ikraft) till viss del begränsar lagstiftarens eget utrymme att formulera sig märks t.ex. ifråga om utformningen av nuvarande 72 § om återställande av förlorade rättigheter som inte anses kunna anpassas annat än genom mindre, språkliga ändringar, samt beträffande regelverket kring ensamrättens innehåll.

Patentlagsutredningens delbetänkande i juni 2013 (SPI 2013:48, Patentlagen och det enhetliga europeiska patentsystemet) innehöll förslag på ändringar i patentlagen i syfte att anpassa lagen till det enhetliga patentsystemet. Förslagen lades fram inför riksdagen (se prop. 2013/14:89) som har beslutat om ändringar i patentlagen (SFS 2014:434), att träda ikraft den dag regeringen bestämmer, det vill säga tidigast när det enhetliga patentet träder ikraft.

En av dessa ändringar avser att när den enhetliga patentdomstolen prövar mål om europeiska patent ska artiklarna i avtalet om en enhetlig patentdomstol (domstolsavtalet) som reglerar det enhetliga patentets ensamrätt och dess begränsningar gälla som svensk lag.

En av anledningarna till lagens utformning är att artiklarna inte ska tillämpas av nationella domstolar eller myndigheter, men en annan viktig parameter är att domstolsavtalet endast är giltigt i de engelska, franska och tyska språkversionerna. Att ta in en översättning av artiklarna i den svenska lagen skulle alltså vara riskabelt. Dessutom överensstämmer artiklarna bara delvis med svensk rätt.

I slutbetänkandet föreslås inga ytterligare ändringar av lagkonstruktionen att hänvisa direkt till domstolsavtalets regelverk, men utredningen föreslår ändringar för att så långt möjligt minska skillnaderna i ensamrätten och dess begränsningar enligt domstolsavtalet respektive enligt patentlagen. Syftet är att göra bestämmelserna så likartade som möjligt för de olika patentkategorier (svenska patent och europeiska patent med enhetlig verkan) som kommer att finnas i Sverige i framtiden.

Utredningen belyser att det i vissa fall är svårt att avgöra om en skillnad mellan domstolsavtalet och patentlagen innebär en saklig skillnad eller om det bara handlingar om olika sätt att uttrycka samma sak.

För att i möjligaste mån undvika den osäkerheten är utredningens förslag att anpassa den svenska patentlagen både språkligt och strukturellt till domstolsavtalet. Som exempel anpassas lagen ifråga om vilka utnyttjanden som inte omfattas av ensamrätten, samt att regleringen om direkta utnyttjanden av uppfinningen uttrycks som en rätt för patenthavaren att hindra sådant utnyttjande istället för dagens formulering som anger att ingen utan patenthavarens samtycke får utnyttja uppfinningen.

Följderna av att straffrätt inte omfattas av domstolsavtalet
Straff och förverkande som följd av patentintrång omfattas inte av den enhetliga patentdomstolens exklusiva behörighet enligt domstolsavtalet. Istället har svensk domstol behörighet att pröva sådana frågor även när det gäller enhetliga patent.

Talan om ogiltighet eller enskilda anspråk om skadestånd eller vitesförbud faller däremot utanför den svenska domstolens behörighet. En konsekvens av detta skulle bli att en tilltalad i ett svenskt brottmål inte kan invända att patentet är ogiltigt och få detta prövat genom att genstämma vid den svenska domstolen, utan hänvisas till att väcka ogiltighetstalan vid den enhetliga patentdomstolens centrala avdelning.

För att lösa denna otillfredsställande situation föreslås i betänkandet att när en svensk domstol prövar intrångsfrågan i ett brottmål avseende ett enhetligt patent får domstolen pröva en invändning om ogiltighet.

Domstolens bedömning av patentets giltighet får dock ingen rättsverkan utanför brottmålet. Patentet kan alltså inte ogiltigförklaras av den svenska domstolen i brottmålet, utan får bara betydelse för frågan om den tilltalade kan dömas för patentintrång eller inte. Domens bevisvärde i senare rättegångar får bedömas av en domstol som då har att pröva respektive aktuella mål.

Prioritetsprincipen
I patentsammanhang brukar begreppet prioritet avse patentsökandens rätt att inom 12 månader från den patentansökan där uppfinningen först beskrivs, ge in en likalydande ansökan hos vilken WHO-ansluten stat som helst och då få dra nytta av den första ingivningsdagen när den senare ansökan nyhetsgranskas. Den senare ansökan åberopar då prioritet från den första ansökan, och den första ansökan med efterföljande känd teknik utgör inte nyhetshinder för den senare.

I det här sammanhanget avser jag dock något annat med uttrycket prioritetsprincip, nämligen att den som först fått en licens att utnyttja uppfinningen kvarblir i sin nyttjanderätt om patentet i strid med det gällande licensavtalet sedan säljs eller licensieras på nytt. Principen gäller redan på så sätt att licenstagaren är skyddad vid realisation av pant, dvs. när ett pantsatt patent säljs (se 101-103 §§ patentlagen) men vid andra dispositioner av patentet som ligger i tiden efter licensavtalet har licenstagarens rättigheter varit oklar.

Tidigare var uppfattningen att, eftersom patent är lös egendom, den gamla principen ”köp bryter legostämma” skulle gälla, dvs. att licensrätten upphör när patentet säljs, men på senare tid har man, åtminstone i doktrin men även i viss praxis (se t.ex. PBR:s dom i mål 06-070), närmat sig enighet om att den första dispositionen ska vara skyddad mot senare dispositioner. Vid en tvesalusituation innebär det till exempel att den som först förvärvade är skyddad mot senare förvärvare.

Patentlagsutredningen föreslår nu att licenstagarens ställning stärks genom att prioritetsprincipen kodifieras. Betänkandet innehåller tyvärr inte någon konsekvensanalys av förslaget, utan i specialmotiveringen till den nya paragrafen anges endast att det är befogat att reglera situationen när en patenthavare i strid med ett ingånget licensavtal säljer eller på nytt licensierar patentet.

Förslaget i en vidare kontext

Det enhetliga patentsystemet träder ikraft när 13 länder, varav vilka Tyskland, Frankrike och Storbritannien ska vara med, har ratificerat domstolsavtalet. Idag har sex länder, och endast Frankrike av de tre, ratificerat.

Den optimistiske tror att vi har ett enhetligt patentsystem ikraft till årets slut, den pessimistiske tror inte att detta blir verklighet förrän tidigast år 2017. Utredningen föreslår att den nya svenska patentlagen och patentförordningen ska träda ikraft först efter det att det enhetliga patentsystemet är ikraft. I betänkandet uttrycks hur ändringsförslagen i sak inte är så omfattande men att det måste finnas förståelse för att den praktiska implementeringen hos myndigheter och ombud tar tid.

Den uppmärksamme immaterialrättaren har noterat ett annat betänkande under våren, nämligen Ökat värdeskapande ur immateriella tillgångar (SOU 2015:16) av Utredningen om immaterialrättens roll i innovationssystemet. Utredningen har haft som huvudsaklig uppgift att föreslå hur statens framtida insatser inom det immaterialrättsliga området ska utformas för att på bästa sätt stödja innovation och tillväxt, samt hur insatserna ska finansieras.

Därutöver har uppdraget bland annat innefattat att göra en översyn av PRV:s roll i det innovationsfrämjande systemet och att föreslå vilka konkreta innovationsfrämjande uppgifter myndigheten ska ha i framtiden. I betänkandet föreslås bland annat att det vid PRV ska inrättas ett Råd för immateriella tillgångar som ska vara ett forum för informations- och erfarenhetsutbyte mellan berörda myndigheter, statliga bolag och andra aktörer i innovationssystemet.

Även i övrigt ska PRV:s verksamhet inom informations- och kunskapsspridning förstärkas, och verkets namn föreslås bli Myndigheten för immateriella rättigheter. Utredningen lägger stort fokus vid förstärkt kunskapsutveckling om sambandet mellan immateriella tillgångar, innovation och ekonomisk tillväxt, samt ökad kunskap om immaterialrätt och immateriella tillgångar vid universitet och högskolor.

Därutöver finns förslaget om en ny Patent- och marknadsdomstol, och Patent- och marknadsöverdomstol (Ds 2014:2 med kompletterande överväganden från 2015). I promemorian föreslås att domstolsprövningen av immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden ska ske enhetligt och koncentrerat, samlat i en särskild domstol i första instans och en särskild domstol i andra instans.

Konsekvensen av en sådan ändring är bland annat att Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen upphör. En förändring av domstolsprövningen av de nämnda målkategorierna har länge ansetts nödvändig, särskilt med tanke på målens komplexitet och omfattning, och det behov av särskild kompetens hos domarna som därför finns. Det föreslås att ändringarna och de nya domstolarna ska vara i bruk den 1 september 2016.

Även om det är möjligt att påstå att förslaget till ny patentlag inte innebär så många nyheter är det minst lika sant att den svenska patentkartan håller på att ritas om. Det finns onekligen en vilja att ta ett stort helhetsgrepp på patentsystemet och att lägga om pusslet med delvis nya pusselbitar. Det ska bli spännande att följa den vidare utvecklingen och, förhoppningsvis, ikraftträdandet samt implementeringen av allt det nya.  


Expertkommentaren har ursprungligen publicerats av nyhetsbyrån Blendow Lexnova - som regelbundet publicerar expertkommentarer inom olika rättsområden.

 

 

 


Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt