Skip to content

"Lotteri när personer som inte står under Advokatsamfundets tillsyn förordnas som ombud"

DEBATT - av Kerstin Vogel, Gertrud Zeijersborger och Peter Zeijersborger - delägare Advokatbyrå Zeijersborger & Co

 

Vem värnar klienternas rättssäkerhet när upp till en tredjedel av de jurister som förordnas av Sveriges domstolar och myndigheter står utanför Advokatsamfundets insyn, tillsyn och kontroll? Ingen.

Vilket ansvar tar staten för att brottsoffer, asylsökande och tvångsomhändertagna garanteras ett kompetent ombud när de befinner sig i ett utsatt läge? Inget.

Rättsvårdande myndigheters okunskap och ointresse inför lagens lotteri straffar samhällets svagaste.

Idag finns inga nationella riktlinjer för offentliga förordnanden, med undantag för offentligt försvar där den som förordnas måste vara advokat. Varje domstol och myndighet får sätta upp egna regler för hur förordnanden ska gå till och vem som kvalificerar för att tilldelas ärenden.

Kriterierna varierar från tingsmeritering och anställning på advokatbyrå, till kontorets geografiska placering, till att den som anmäler sig sätts upp på en lista och förordnas i turordning. I detta lotteri riskerar klienten i värsta fall en undermålig representation som inte går att klaga på och där juristen kan fortsätta sin utövning utan sanktioner.

Eftersom det saknas tillsynsmyndighet för jurister som inte är anställda på advokatbyrå, saknas det även möjlighet att anmäla, utreda och vidta åtgärder mot dessa biträden.

I teorin kan vem som helst som talar svenska och ”med hänsyn till redbarhet, insikter och tidigare verksamhet” kalla sig jurist, bedriva juridisk verksamhet och begära att få offentliga förordnanden.

Möjligheten att för viss tid eller tills vidare stänga av ett ombud som uppträtt olämpligt, är via praxis begränsad till att avse enstaka mål då det ”måste beaktas att mer generella förbud kan, beroende på omständigheterna, få förödande verkningar för en person som ägnar sig åt detta slag av juridisk verksamhet.”

Den enskildes rätt till ett kompetent ombud får således stryka på foten för ombudets rätt att kunna försörja sig.

Som delägare i en medelstor humanjuridisk advokatbyrå, noterar vi att antalet privata klienter som vänder sig till oss efter missnöje med tidigare biträde ökar. I vissa fall beror det på bristande kommunikation och personkemi men allt oftare kan vi se att klientens ärende har hanterats oskickligt till nackdel för klienten och den fortsatta handläggningen.

Tidigare biträdet är inte sällan en jurist utan anställning på advokatbyrå, vilket lämnar klienten utan möjlighet till anmälan och upprättelse.

I Finland infördes 1 januari 2013 ”Lag om rättegångsbiträden med tillstånd”. Lagen föregicks av ett arbetsgruppsbetänkande vars huvudsyfte var att ”genom en höjning av kvalitetsnivån på rättegångsombudens och rättegångsbiträdenas arbete förbättra förutsättningarna för parternas rättssäkerhet och en behörig rättsvård.”

Situationen vi upplever är med andra ord inte unik men till skillnad från svenska myndigheter har de finska agerat. På direkt fråga till JK, Justitiedepartementet och Domstolsverket är svaret att myndigheterna inte funderar alls i dessa banor, än mindre ser problemet. ”Tillsyn är till för advokater, för det är en finare titel” som en chefsperson på Justitiedepartementet uttryckte sig.

Vår uppfattning är att tillsyn ska utövas till gagn för klienternas intressen. Sverige måste modernisera sin lagstiftning så att skyddet för den enskilde får en central plats genom hela rättskedjan. Det är hög tid att införa tydliga riktlinjer för offentliga förordnanden, en myndighet med övergripande tillsynsansvar och garantera även de mest utsatta klienterna ett kompetent biträde.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt