Skip to content

"Det viktiga är vad jag kan göra för att kvinnor som vill bli delägare på advokatbyrån inte hoppar av"

Charlotte Forssander
Charlotte Forssander

KRÖNIKA - av Charlotte Forssander, advokat och managing partner på Vinge advokatbyrå i Göteborg

Förra veckans AllBright-rapport ”Kvinnor arbetar, män gör karriär” var ingen upplyftande läsning. Rapporten beskriver bland annat arbetsmiljön hos de stora advokatbyråerna som ”en cowboykultur” och innehåller ord och inga visor om hur man menar att det står till med jämställdheten i branschen. 

Många jag har talat med verkar anse att rapporten är ganska grund och tendentiös. Personligen håller jag med Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg, som på Twitter bland annat kommenterade att "det är inte fakta det är fel på, det är analysen".

Säga vad man vill om rapporten, men så länge könsfördelningen på delägarsidan ser ut som den gör har advokatbyråerna onekligen en förklaringsbörda. Detta, tillsammans med min frustration över att det alltmer framstår som någon slags allmänt accepterad sanning att de stora affärsjuridiska advokatbyråerna skulle vara omoderna och bakåtsträvande arbetsplatser utan jämställdhetstänk, gör att jag inte tycker att förra veckans debatt kan förbigås med tystnad av oss som är delägare på dessa byråer.

Ganska ofta får jag frågan hur det känns att vara den enda kvinnliga delägaren på det kontor där jag är verksam. Jag brukar svara helt ärligt, att det faktiskt inte är något jag direkt tänker på i min vardag. Mina partnerkollegor är ett gäng reflekterande och empatiska individer, som är skickliga advokater och affärsmän och som dessutom får mig att skratta varje dag. Aldrig någonsin får de mig att känna mig utanför för att jag är kvinna. Det är verkligen inte synd om mig.

Men det är klart. Ibland när jag tittar mig omkring runt bordet på våra delägarmöten, så ser det ju rent okulärt onekligen något märkligt ut att det bara är en kvinna med i församlingen. Inte minst som jag vet att vi har ett helt gäng superbegåvade och dessutom entreprenöriella kvinnliga biträdande jurister i huset.Kvinnor som jag själv har varit med och rekryterat, och som jag själv har varit med om att coacha och försöka skapa ett gynnsamt utvecklingsklimat för.

Personligen känner jag mig övertygad om att flera av min byrås framtida delägare finns bland dessa kvinnor. Allt annat vore en mycket stor förlust för byrån. Men de måste själva vilja det, och de måste själva välja det.

På min byrå vill vi verkligen att det ska bli en jämnare könsfördelning i delägarleden. Vi ser också att det är vårt ansvar att tillhandahålla helt könsneutrala förutsättningar för att möjliggöra en satsning på delägarskap. I detta ligger till exempel att tillgängliggöra kvinnliga förebilder som mentorer och bollplank, att se till att män och kvinnor exponeras i lika hög grad för intressanta uppdrag, och – inte minst viktigt – att verka för att våra manliga biträdande jurister väljer att ta sin del av ansvaret hemma i sina familjer.

Men det sista språnget, att bestämma sig för att det passar den privata livssituationen att en i familjen gör karriär i ett konsultyrke, det måste var och en ta på grundval av sina egna drivkrafter. Kvinnor är i alla avseenden lika lämpliga som män för att vara advokater och delägare, men vare sig alla män eller alla kvinnor kommer att tycka att det valet passar i det egna livspusslet. Lika lite som att alla tycker att det fungerar att ha 200 resdagar om året eller att arbeta natt.

Och det är inte heller alla som börjar sin karriär på en advokatbyrå som har lust att göra den karriärswitch som det faktiskt innebär att bli delägare. Nämligen switchen från att vara "bara" en skicklig jurist och projektledare, till att också få ett mycket stort inslag av företagande och entreprenörstänk i sitt arbetsliv.

För det är verkligen en stor del av delägartillvaron. Att fundera över hur byrån ska utvecklas, vilka åtgärder som kan leda till större klientnöjdhet, hur vi attraherar och behåller de mest talangfulla medarbetarna, vilka branscher som är på uppgång, vilka rättsområden som behöver utvecklas, hur vi bör förändra våra prismodeller. Och så den kanske allra viktigaste uppgiften för en delägare: att vara aktiv med att utveckla och underhålla sitt nätverk och sin expertis, så att man blir en efterfrågad rådgivare som kan bidra med intäkter till det gemensamma företaget.

Advokatbyråer måste absolut vara jämställda arbetsplatser, allt annat är oacceptabelt. Men just det här med att äga aktier i byrån är faktiskt i min bok inte i första hand någon rättvise/jämställdhetsfråga. Däremot vore det mycket olyckligt för branschen om det även i framtiden huvudsakligen skulle vara män som ville välja spåret att bli advokatföretagare. 

Just idag, här, på min arbetsplats, vet jag att det finns många kvinnliga biträdande jurister som känner samma passion för det här jobbet och det här stället som jag gör. Som, liksom jag, älskar advokatyrket även när de hatar det. Och som - åtminstone i dagsläget - verkar vilja satsa på en framtid vid delägarmötesbordet tillsammans med mig när de är mogna för det. Jag skulle bli oerhört personligt besviken om de skulle sluta vilja det. 

Vad kan jag göra för att undvika att kvinnor, som egentligen vill och skulle kunna bli delägare, hoppar av? Det är en viktiga frågan för mig. Och det är en fråga som jag tycker att alla vi som är delägare på de affärsjuridiska byråerna måste ställa oss.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt