Skip to content

”Bibehåll nyanseringen men inför synnerligen grovt narkotikabrott”

Bengt Ivarsson

KRÖNIKA - av Bengt Ivarsson, ordförande för Advokatsamfundet och advokat vid Kihlstedts advokatbyrå

Högsta domstolen tömmer fängelserna! Så löd rubrikerna för snart tre år sedan till följd av några domar från Högsta domstolen som indikerade en ändrad syn på narkotikabrott.

Diskussionen ledde till att regeringen i början av sommaren 2013 tillsatte en utredning med ”uppdrag att överväga och föreslå de ändringar som behövs för att åstadkomma en modern straffrättslig reglering för narkotikabrott och narkotikasmugglingsbrott som tydligt ger uttryck för en sträng, fast och konsekvent syn på all illegal hantering av narkotika” (dir 2013:62).

Utredare har varit lagmannen vid Södertörns tingsrätt, Petra Lundh. Jag har varit en av experterna i utredningen. Utredningen, som antagit namnet Narkotikastraffutredningen, har idag överlämnat sitt betänkande ”Synnerligen grova narkotikabrott” till justitieminister Beatrice Ask.

Inledningsvis kan påpekas att en del av Högsta domstolens avgöranden under de senaste åren i vart fall delvis handlat om justerade farlighetsbedömningar av vissa narkotiska preparat. Dessa ändrade farlighetsbedömningar har i flera fall lett till justeringar av påföljderna. I den delen har utredningen inte haft någon anledning gå in och pröva bedömningarna. Eftersom nya fakta kan komma fram i farlighetshänseende är det något som inte lämpar sig för lagstiftning utan bör överlåtas åt rättstillämpningen.

Utredningen har inhämtat jämförande underlag från bl a våra nordiska grannländer för att i någon mån kunna jämföra hur lagstiftning och rättstillämpning ser ut i dessa länder. Internationella jämförelser är ofta svåra att göra eftersom man även måste beakta hur verkställigheten av ett fängelsestraff sker. Med beaktande av dessa omständigheter kan utredningen konstatera att sort och mängd narkotika spelar stor roll även i övriga länder såväl vad gäller rubricering som straffmätning.

Jämförelsen visar för svensk del att Sverige, efter Högsta domstolens praxisomläggning, straffvärdemässigt ligger i linje med de jämförda länderna, i vart fall upp till det straffvärdemässiga tak som kommit att tillämpas efter Högsta domstolens praxisomläggning. När det gäller riktigt stora mängder narkotika förefaller Sverige numera ligga straffvärdemässigt lägre än övriga länder i jämförelsen.

Utredningen har vidare inhämtat statistiskt underlag från både Brå och Kriminalvården. Problemet i detta avseende har varit att det statistiska underlag från Brå som funnits att tillgå för utredningen endast avsett domar fram till och med 2012. Lagföringsstatistiken för 2013 har presenterats först efter utredningens färdigställande.

Av den tillgängliga statistiken framgår dock att påföljderna för narkotikabrott började bli kortare redan 2010. Nedgången har därefter fortsatt. Vad som föranlett nedgången från 2010 har inte kunnat klarläggas. Av statistiken från Kriminalvården kan iakttas att framförallt de riktigt långa fängelsepåföljderna minskat sedan Högsta domstolens domar 2011 och framåt. Påståendet att Högsta domstolen skulle tömt landets fängelser är således inte korrekt.

Utredningen har kommit fram till att den nyansering som skett genom Högsta domstolens domar är positiv och nödvändig. Även andra faktorer än sort och mängd måste beaktas. Den nuvarande tillämpningen stämmer också bättre överens med rättstillämpningen i våra grannländer. Det bör dock finnas ett större utrymme än idag för domstolarna att döma ut längre fängelsestraff vid de allvarligaste brotten. 

Till följd av detta föreslår utredningen att straffskalorna för grovt narkotikabrott och grovt narkotikasmugglingsbrott delas upp i två nivåer. För grovt narkotikabrott eller grov narkotikasmuggling ska det enligt utredningens förslag dömas till fängelse i lägst två och högst sju år. Om brottet är att anse som synnerligen grovt ska dömas till fängelse i lägst sex och högst tio år.

Avsikten med den föreslagna ändringen är inte generellt påverka straffnivåerna utan att skärpa straffen för de gärningar som avsett mycket stora mängder narkotika eller som annars varit av särskilt kvalificerad art. De nuvarande kvalifikationsgrunderna behålls och blir desamma även för det synnerligen grova brottet. Om omständigheterna är tillräckligt försvårande är brottet att hänföra till den strängare straffskalan. Några ändringar föreslås inte vad gäller brott som är ringa eller av normalgraden.

Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag att de nödvändiga nyanseringar som skett genom Högsta domstolens domar behålls och ska beaktas även i framtiden. Däremot öppnas upp för domstolarna att döma till längre fängelsestraff än vad som sker idag beträffande gärningar som är särskilt straffvärda. Utredningen är enig.

 

För dem som vill veta mer ordnas ett seminarium om narkotikabrott under Almedalsveckan den 1 juli kl 15.00-16.00 där experter från utredningen m fl deltar.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt