Skip to content

"Därför gör EU-domstolen Internetleverantörer ansvariga för tredje parts upphovsrättsintrång"

Kimiya Shams, svensk jurist verksam i Paris och tidigare i Los Angeles

KRÖNIKA - av Kimiya Shams, svensk jurist verksam i Paris och tidigare i Los Angeles

 

I februari besökte jag Svenska Handelskammaren i Paris. Kommunikations - och PR ansvarig för Spotify i södra Europa höll i seminariet ”Spotify i Frankrike” där hon presenterade fenomenet musikleverantörer i Frankrike och givetvis, framgångssagan Spotify.

I takt med uppkomsten av sociala medier där länkdelningar, ”likes” och ”viral clips” blivit det nya måttet för popularitet så har music on demand hunnit bli uppstickaren som förändrat en bransch vars försäljning länge dalat.

Streamingtjänster som Spotify, Deezer, Pandora, Grooveshark, iTunes Radio och nykomna Beats Music har de senaste åren fått ett uppsving och detta mycket tack vare just lagstiftarna. EU’s IPRED-direktiv och den uppmärksammade Pirate Bay-rättegången har under en kort period konverterat nedladdare till streamare.

I vintras presenterade Spotify ett exklusivt avtal med Led Zeppelin, samtidigt rapporterades även imponerande försäljningssiffror. Dess lyssnare har streamat 4,5 miljarder timmar musik under 2013, vilket har genererat i mer än 500 miljoner dollar i royalties. Music on demand har skapat en idealisk win-win situation där konsumenter, musiker och musikleverantörer kan expandera utbudet av musik under lagliga termer.

Det framkom dock under Spotify’s seminarium att, trots en ökande användarskara så har musikleverantörer stött på ett problem: konsumenter förbrukar enbart stora mängder musik så länge det är gratis. Music on demand-marknaden ligger därför långt ifrån förebilden Video on demand. En industri som inte enbart satt ribban för laglig streaming utan som även lyckats driva en rättslig tvist som lyckats få självaste EU-domstolen att höja på ögonbrynen.

I november 2013 beslöt Tribunal de première instance i Paris nedstängning av 16 streaming webbsidor med skälet att samtliga gjort intrång mot upphovsrätten enligt HADOPI lagen.

Beslutet innebar att motparterna Microsoft, Google, Yahoo m.fl. ålades att ta bort samt blockera  samtliga 16 domännamn från sina respektive sökmotorer. Domstolen fann framförallt att det hade styrkts att dessa 16 webbsidor "helt - eller delvist tillägnat sig åt distribution av audiovisuella verk utan medgivande av upphovsrättsägarna". Ett intrång i upphovsrätten enligt artikel L.336 - 2 i Code de la propriété intellectuelle.

Samtliga internetleverantörer sanktionerades för att de hade möjliggjort för dessa 16 webbsidor att erbjuda olaglig streaming.

Google France hävdade att beslutet kränker proportionalitetsprincipen, yttrandefriheten och friheten att bedriva en verksamhet. Beslutet borde anses som en ineffektiv åtgärd där risken att dessa 16 sidor registrerar sig under en annan domän är stor. Domännamn och en hemsidas aktiviteter ligger utanför en internetleverantörs kontroll och ansvar skall därför inte åläggas dem.

För merparten av oss IP-jurister strider föreläggandet inte enbart mot flera grundläggande rättigheter utan utpekar även fel part som syndabock. Hur långt kan en domstol egentligen gå i sitt krav mot en part där tredje part gjort intrång?

I skäl nr 59 till EU-direktivet 2001/29/CE stipuleras att i den digitala miljön kan de tjänster, som mellanhänder erbjuder i ökande grad utnyttjas av en tredje part för att göra intrång. I många fall är det dessa mellanhänder som har de största möjligheterna att sätta stopp för sådant intrång. Därför bör rättsinnehavare ha möjlighet att begära ett föreläggande mot en mellanhand som i ett nät förmedlar en tredje mans intrång i ett skyddat verk eller annat alster i ett nät. I enlighet med Artikel 8 (3) ges därför möjligheten att begära föreläggande gentemot mellanhänder.

I oktober 2013 beslöt även High Court of Justice av England och Wales avstängning av 21 streamingsajter. Om detta är en trend där internetleverantörer erläggs ansvar återstår att se men klart är att det finns ett växande intresse att stoppa olagliga streamingsajter, vare sig det blir dem som får stå för notan eller ej.

I ljuset av det franska och engelska beslutet och efter blandade bud från EU:s medlemsländer fann EU-domstolen den 27 mars 2014 (mål C-314/12) att  ”en internetleverantör, som ger sina kunder tillgång till alster som en tredje part tillgängliggjort för allmänheten på internet är en mellanhand vars tjänster utnyttjas av en tredje part för att begå intrång i en upphovsrätt eller närstående rättighet i den mening som avses i artikel 8.3 i direktiv 2001/29”.

Det franska beslutet samt EU-domstolens beslut kan anses inskränka grundläggande fri – och rättigheter men vikten av att upphovsrätten och immaterialrätten upprätthålls väger tyngre. Inte minst efter alla medlemsländers försök att implementera det omdiskuterade IPRED-direktivet.

Immaterialrätten är idag den moderna versionen av den forna tidens kamp för äganderätten. Skydd för immateriella rättigheter likställs med skydd för rätten till ett hus. Huruvida en sådan jämförelse är rätt är diskuterbart men i en tid där allt fler öppet delar sin kreativitet i hopp om popularitet så kan liknelsen tes vara något extrem.

I Europa erbjuds det, enligt the European Motion Picture Association, över 3 000 lagliga video-on-demand-tjänster. För att upphovsrätten och alla lagliga video- och music-on-demand-tjänster ska kunna utvecklas så behövs ett ställningstagande av högre instans.

Ett ställningstagande som inte enbart stävjar piratkopiering utan även uppmuntrar entreprenörsandan och uppkomsten av fler kreativa och lagliga plattformar. Oavsett den orättvisa börda som nu ålagts internetleverantörer så utmynnar beslutet i vart fall i en proaktiv strategi som till syvende och sist enar EU:s upphovsrättsliga kamp och stärker IPRED-direktivet. För det är i slutändan det som EU-domstolen vill uppnå - vare sig de vill medge det eller ej.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

3 comments

I domen anges:

"57 De nationella domstolarna måste ha möjlighet att kontrollera om så är fallet. När det gäller ett föreläggande, såsom det som är i fråga i det nationella målet, ska följande påpekas. Om internetleverantören vidtar åtgärder som gör att den följer förbudet kan de nationella domstolarna inte genomföra en sådan kontroll i samband med verkställigheten, om det inte görs en invändning i det hänseendet. För att de grundläggande rättigheterna i unionsrätten inte ska utgöra hinder för att det meddelas ett föreläggande, såsom det som är i fråga i det nationella målet, är det följaktligen nödvändigt att de nationella processrättsliga reglerna föreskriver en möjlighet för internetanvändarna att göra gällande sina rättigheter vid domstol efter det att internetleverantören vidtagit åtgärder för verkställande."

“ISP”s befinner sig således mellan “a rock and hard place”. Som en kommentator skriver: “On the one hand, they will have to demonstrate that they have taken all reasonable measures in order to avoid liability towards rightholders. On the other hand, they could be liable towards their own customers if those measures infringe the latter's fundamental rights!” Lycka till!

ISPs tur att hamna under de kapitalstarka bankväsendets tumnagel. Piratkopior är bara ett sätt för dem att visa sin makt, när turen kommer att strypa media kritisk mot bankväldet och EUs genomkorrupta byrokrat system har man så skaffat sig starka prejudikat om att vad andvämdaren tar sig för är ISPns ansvar.

På så sätt driver man igenom en lag där ISP blir tvingade att förbjuda krypterade tunnlar till annat än vissa förutbestämda servrar som enbart hanterar ex. Kreditkorts data trafik, målet är flrståss att på sikt krossa nätets frispråkiga och lätt tillgängliga alternativ amedia rapportering och återupprätta informationsmonopolet man hade sen 30talet.

"EU’s IPRED-direktiv och den uppmärksammade Pirate Bay-rättegången har under en kort period konverterat nedladdare till streamare."

Övertro på lagen. Människor gör det som är enklast, oavsett vad någon jurist i bryssel tycker om det. Thepiratebay låg nere i en halvtimme, sedan kom den tillbaka igen.

Mer troligt är att streamingens uppsving beror på att det dök upp bra streamingtjänster till vettiga priser. De nya lagliga streamingtjänsterna gjorde det onödigt långsamt och klumpigt att ladda ner jämfört med att streama lagligt, utan att för den sakens skull belasta plånboken nämnvärt.

Vad skulle hända om de lagliga streamingtjänsterna lade ner eller höjde priset så att det smärtar i plånboken att betala? Jo, piratkopieringen skulle återgå till samma nivåer som före IPRED och tpb-rättegången.

IPRED och de andra massövervakningslagarna som ska skydda upphovsrättsinnehavarna är onödiga och bidrar inte med något annat än tyranni. Det som har betydelse är att upphovsrättsföretagen måste följa med sin tid och erbjuda tjänster som passar dagens internet-samhälle istället för att försöka hålla liv i gammeldags skivbutiker och DVD-handel. Tjänster som spotify och netflix bekämpar piratkopieringen mer effektivt än alla jurister tillsammans.