Skip to content

"Hårdkokt läxa för Sverige som använt både FRA och polisen för att skydda sina företag"

DEBATT - av Amelia Andersdotter (PP), medlem i Europaparlamentet

 

Svenska riksdagen är den folkvalda församling som oftast gör subsidiaritetsreservationer på EU-förslag. Nu senast har både Socialdemokraterna och Miljöpartiet varnat för att EU överskrider sina befogenheter med ett förslag om företagshemligheter. Det kan man se som en strävan efter autonomi för Sverige, eller som ett sätt att bevara Sveriges djupt korporativistiska struktur.

Sverige är ett av bara två medlemsländer som klassar företagshemligheter som en typ av kvasi-egendom staten har skyldighet att skydda. Det andra är Frankrike.

En företagshemlighet är kunskap om någon process eller produkt hos ett företag som inte är allmänt känd. Företagshemligheter är aldrig patenterade eller varumärkesskyddade. De behöver inte registreras utan ”uppstår” juridiskt när företaget väljer att inte öppet prata om sin kunskap. Företagshemligheter kan delas mellan företag via särskilda avtal. De kallas konfidentialitetsavtal eller Non-Disclosure Agreements, och parterna förbinder sig att inte sprida informationen vidare.

I Sverige uppstod företagshemlighetslagen 1982. Detta är samma år amerikanska högsta domstolen började hantera företagshemligheter som immaterialrätter. När man utrett företgshemlighetslagen är det företaget Ericsson stått i centrum för svenska regeringens uppmärksamhet. Det är Ericssons företagshemligheter som är skyddsvärda, och Ericssons problem lagstiftaren vill lösa.

Man oroar sig särskilt för att illojala anställda ska sälja eller på annat sätt avslöja information om Ericssons produkter till andra företag eller stater. Fackliga organisationer, särskilt TCO, har varit bekymrade. De nya förslagen som regeringen ville lägga gjorde det otydligt vad anställda får lära sig på arbetsplatsen som del i en normal anskaffning av erfarenheter, och vad som gör anställda till de facto kriminella. Ett försök att införa starkare skydd för Ericsson i SOU 2008:63 lär ha hållits tillbaka av facken, men förslagen återuppstår i kapitel fem av spioneri och underrättelseutredningen SOU 2012:95.

I Europaparlamentet har en inflytelserik grupp med otydlig finansiering under namn Kängurugruppen framhållit ett fåtal företag från Österrike och Bulgarien som blivit utsatta för orättvis konkurrens. Kinesiska företag har anammat deras kunskap om processer och produkter och använt dessa för att framställa billigare produkter. Under ett flertal lunchmöten under två år har företagen fått berätta om sin kamp att få rättvisa i ett splittrat Europa utan gemensam lagstiftning.

Kommissionen beställde en utredning från en brittisk juristfirma som visar att merparten av de europeiska länderna betraktar företagshemligheter som en konkurrensrättslig fråga mellan företag. Kommissionens förslag riktar in sig på civilrättsliga metoder för företag att lösa problem som uppstår när företag konkurrerar illojalt med varandra.

Det finns bra och dåliga delar av kommissionens initiativ. De bra delarna är att man fokuserar på att det är just företag som konkurrerar illojalt med varandra. Företagshemligheter har normalt inte med staten att göra – de regleras avtalsrättsligt, konkurrensrättsligt i teknologiöverföringsavtal eller inte alls.

Staten kan inte börja skjuta till en massa resurser att skydda saker staten inte vet vad de är, eller vars värde inte går att uppskatta. Något som för  Sverige blir en hårdkokt läxa eftersom vi använt både FRA och polisens IT-säkerhetskunskaper till att skydda allt från företag och universitet till offentlig sektor.

De dåliga delarna är att man är extremt otydlig med vad som faktiskt ska bli olagligt att göra, och vilka konsekvenser det får för de berörda parterna. Viktiga frågor om vem som behöver straffas, när och av vilken anledning besvaras inte av förslaget. Man föreslår att gränsbeslag ska genomföras på samma sätt som för patentskyddade och upphovsrättsskyddade verk, men det är svårt att se hur tullmyndigheterna på ett effektivt sätt ska kunna särskilja en produkt som tillverkats med oskyddad processkunskap från sådana produkter som tillverkats med skyddad processkunskap.

Man hindrar heller inte klåfingriga stater som den svenska från att fortsätta militärisera konkurrenssituationen mellan företag. Konkurrens är inte krig i den formella mening man använder begreppet krig i mellanstatlig rätt. Det är olyckligt att den svenska staten inte vågar lämna över konkurrens och utveckling till marknaden.

En viktig aspekt av förslaget är att det fastställs att EU, som precis som de flesta av medlemsstaterna, inte har en önskan om att föra in företagshemligheterna under IPRED. Detta skulle innebära en rad tvingande och rättsosäkra åtgärder, särskilt för småföretag. Det är viktigt att markera detta inför de fortsatta förhandlingarna om ett handelsavtal med USA, där ju företagshemligheter faktiskt är immaterialrätter. Timingen av förslaget är otvivelaktigt sådan att man misstänker en koppling med avtalet.

Kommissionen bad om synpunkter på företagshemligheter från allmänheten vintern 2012. Piratpartiet arbetade då för att uppmärksamma människor på att det gick att påverka. Svaren på samrådet, som finns öppet på nätet, visar att runt 200 privatpersoner hörde av sig. De småföretag som svarat sammanfaller i nationalitet med de småföretag som presenterat sig inför Kängurugruppen. Stora företag och ideella organisationer för immaterialrättsjurister har varit entydigt positiva till initiativ från EU.

Vår emfas låg på rätten att få lära sig på jobbet, oro för minskad arbetsrörlighet och yttrandefrihetsproblem på nätet. När staten och storföretagen går hand i hand för att kontrollera hur anställda och andra medborgare uttrycker sig, och förväxlar en konkurrensutsatt marknad med en krigszon, är det uppenbart att det är civila och småföretag som blir lidande.

Här finns det fortfarande hopp om att Europaparlamentet och ministerrådet kan göra en fredlig, marknadsorienterad riktningsändring av förslaget. Ett förbud mot straffrättsliga sanktioner i medlemsländerna, tydligare regler för vem som får begära vad, att undvika lägga över omöjliga bedömningsuppdrag på tullverket samt en allmän begränsning av möjligheterna att införa konkurrensklausuler i anställningsavtal skulle redan förbättra läget för både yttrandefriheten, marknaden och arbetskraften. Särskilt i Sverige.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt