Skip to content

"De afghanska tolkarna måste få stanna i Sverige - Sverige bryter mot Europakonventionen"

Percy Bratt och Elin Thyr

DEBATT - av advokat Percy Bratt och biträdande juristen Elin Thyr, advokatbyrån Bratt & Feinsilber 

 

För ett par veckor sedan berättade DN om att de afghanska tolkar som har arbetat för den svenska Isaf-styrkan i Afghanistan ännu inte fått besked om de kan få asyl i Sverige. Flera av dem riskerar nu att utsättas för mycket allvarliga repressalier från talibansympatisörer på grund av sitt samarbete med den svenska försvarsmakten.

En av dem uppger i mejl till DN att han hotats till döden flera gånger sedan de svenska soldaterna i våras lämnade Sheberghan, en av de två stora svenska militärbaserna i Afghanistan. FN har också noterat en kraftig ökning av antalet attacker direkt riktade mot civila som uppfattats stödja den afghanska regimen.

Att tolkarna ännu inte fått något skydd är mot denna bakgrund djupt oroande. Sverige har ett stort moraliskt ansvar gentemot dem som arbetar för svenska myndigheter i utlandet, som i det aktuella fallet för Försvarsmakten.

Men ansvaret borde inte stanna vid moraliska förpliktelser gentemot dem som genom sitt arbete för den svenska försvarsmakten hamnat i en mycket farlig situation. Sverige har dessutom ett rättsligt ansvar enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna att garantera att tolkarnas skydd.

Sverige är sedan 1953 ansluten till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Det finns alltså en folkrättslig förpliktelse att leva upp till kraven i Europakonventionen såsom de fortlöpande konkretiseras i Europadomstolens praxis.

Den 1 januari 1995 inkorporerades också konventionen i svensk rätt - och den gäller således i lika hög grad som all övrig svensk lagstiftning. 

Förpliktelsen att se till att fri- och rättigheterna som stadgas i Europakonventionen upprätthålls gäller de individer som befinner sig under Sveriges jurisdiktion. Som utgångspunkt gäller skyddet för de mänskliga rättigheterna normalt sett alla de personer som befinner sig på svenskt territorium, det vill säga inom Sveriges gränser. Det finns dock även tillfällen då Sverige har jurisdiktion även utanför de nationella gränserna; principen om så kallad extraterritoriell jurisdiktion.

I ett principiellt mycket intressant fall fälldes Storbritannien år 2011 för brott mot Europakonventionens artikel 2 av Europadomstolens stora kammare. I denna artikel stadgas rätten till liv. I fallet klagade Al-Skeini och fem andra irakier till Europadomstolen eftersom deras anhöriga hade dödats och Storbritannien sedan inte gjort en tillräcklig utredning med anledning av dödsfallen.

Storbritannien fälldes trots att de människor som bragts om livet hade befunnit sig i Irak, inte på brittiskt territorium. Bakgrunden var att USA och dess allierade under ockupationen av Irak 2003 hade utfört statliga funktioner, som vanligtvis utförs av den nationella regeringen.

I fallet handlade det framförallt om att Storbritannien hade tagit över styret och ansvaret för säkerheten i sydöstra Irak. Dessutom fann Europadomstolen att dess statliga företrädare hade haft maktbefogenheter och kontroll över de människor som dödats. Därför utsträckte sig Storbritanniens jurisdiktion i det fallet även till de sydöstra delarna av Irak där man hade ansvaret för säkerheten.

Även i tidigare praxis har Europadomstolen slagit fast att en konventionsstat kan ha jurisdiktion över ett område utanför dess territorium om staten ifråga har vidtagit åtgärder som resulterar i effekter på en annan stats territorium (se t.ex. Loizidou mot Turkiet, Banković m.fl. mot Belgien m.fl. och Ilaşcu m.fl. mot Moldavien och Ryssland).

När det gäller det nuvarande fallet med de afghanska tolkarna har Sverige under den aktuella tiden haft ansvar för säkerheten i fyra provinser i norra Afghanistan. Därtill har Sverige, genom de soldater som varit utstationerade i områdena, haft maktbefogenheter och kontroll över de afghaner som arbetat som tolkar för de svenska styrkorna.

Trots att Sverige nu har dragit sig tillbaka från de aktuella områdena, fortsätter den tidigare svenska närvaron att ge upphov till effekter på afghanskt territorium. Detta genom att de tolkar som har samarbetat med Försvarsmakten nu utsätts för en mycket överhängande risk för hämndaktioner.

Sveriges jurisdiktion - och således dess ansvar för att de mänskliga rättigheter som uppställs i Europakonventionen respekteras - måste i det här fallet därför utsträckas till de aktuella delarna av Afghanistan.

Att Sverige har långtgående ansvar att tillse att de mänskliga rättigheterna upprätthålls innebär inte enbart att Sverige ska avstå från handlingar som kränker individers rättigheter, staten ska även se till att individer inte utsätts för rättighetskränkningar av någon annan. Detta brukar kallas medlemsländernas positiva förpliktelser.

Det innebär i det här fallet att Sverige har en förpliktelse att vidta tillräckliga åtgärder för att skydda de afghanska tolkarna mot övergrepp från andra personer, särskilt gäller detta brott mot konventionens absoluta rättigheter, dvs rätt till liv och förbudet mot tortyr.

När det gäller fall av extraterritoriellt skydd och en stats positiva förpliktelser har Europadomstolen i fallet Ilaşcu m.fl. mot Moldavien och Ryssland uttalat att de positiva förpliktelserna inte får innebära att en oproportionerligt stor börda läggs på en konventionsstat. Det vore till exempel inte rimligt att begära att Sverige ska skydda alla människor som befinner sig i områdena där den svenska försvarsmakten tidigare haft ansvaret för säkerheten.

Däremot har en konventionsstat skyldighet att – genom alla de rättsliga och diplomatiska medel som står till dess förfogande – se till att de grundläggande mänskliga rättigheterna respekteras. Särskilt gäller detta i förhållande till de absoluta och icke-inskränkbara rättigheterna rätt till liv och förbudet mot tortyr.

Eftersom de afghanska tolkarna kan knytas till den svenska jurisdiktionen genom att de stått under Försvarsmaktens kontroll kan det inte anses vara en oproportionerligt stor börda att erbjuda tolkarna – som dessutom är ett begränsat antal – skydd mot allvarliga konventionskränkningar.

Slutsatsen är således att Sverige inte enbart har ett moraliskt ansvar gentemot de afghanska tolkarna, utan även en folkrättslig förpliktelse enligt Europakonventionen att ge ett adekvat skydd genom att bevilja dem uppehållstillstånd. Om nu de afghanska tolkarna inte skulle erbjudas skydd gör sig Sverige skyldigt till en kränkning av grundläggande och absoluta mänskliga rättigheter. 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt