Skip to content

"Inga önskemål om advokatmonopol - men olämpliga ombud måste avvisas korrekt"

KRÖNIKA - av Bengt Ivarsson, ordförande för Advokatsamfundet och advokat vid Kihlstedts advokatbyrå

 

I Sverige har vi till skillnad mot många andra länder inget advokatmonopol, utan var och en har rätt att antingen uppträda själv i domstol eller välja valfritt ombud. De krav som ställs på ett ombud framgår av 12 kap 2 § rättegångsbalken.

Rätten har att pröva att ombudet ska vara lämpligt med hänsyn till redbarhet, insikter och tidigare verksamhet. Vidare ska om­budet behärska svenska språket. Därutöver finns ytterligare förutsättningar som ska vara uppfyllda vad gäller till exempel ombudets hemvist, ålder mm.

Något krav på att ombudet ska vara jurist finns däremot inte. Från Sveriges advokatsamfunds sida finns inga önskemål om att införa advokatmonopol, utan vi anser att den gällande ordningen fungerar väl och har många fördelar.

Emellanåt får domstolarna anledning att pröva ett ombuds lämplighet och ibland innebär det att ombudet avvisas.

Svea hovrätt hade genom ett beslut den 28 juni 2013 avvisat en person, P, som ombud då denne inte ansågs uppfylla redbarhetskriteriet. P hade 2003 dömts för penninghäleri, grovt brott, till fängelse ett år. Brottet var begånget 2001. P, som vid tid­punkten för brottet var advokat, uteslöts på grund av brottsligheten från Advokatsamfundet.

Efter avtjänat straff verkade P utomlands under en period, men återvände till Sverige 2007 och har därefter verkat som juristkonsult. P dömdes ånyo 2013 för bokföringsbrott och osant intygande till villkorlig dom och böter.

Han överklagade Svea hovrätts avvisningsbeslut till Högsta domstolen som i ett beslut den 30 oktober 2013 upphävde hovrättens beslut och godtog P som ombud i det aktuella målet. Två justitieråd ville fastställa hovrättens beslut. Minoriteten ville till skillnad från majoriteten även lägga andra omständigheter än de brott som P hade dömts för till grund för sitt ställningstagande.

Man pekade på att hovrätten i brottmåls­domen från 2013 även funnit att P medverkat till att för skens skull upprätta ett köpekon­trakt med ett osant innehåll. Handlingen hade antedaterats och upprättats i syfte att P:s klient skulle kunna få en kredit i en bank.

Högsta domstolen har 2007 (NJA 2007 s 650) i ett liknande avgörande funnit att en person som dömts för skattebedrägeri, skattebrott och grovt bedrägeri till fängelse ett år inte skulle avvisas som ombud. I det fallet var brotten begångna drygt tio år före Högsta domstolens prövning.

Av HD:s praxis kan man således dra slutsatsen att ett ombud som dömts för allvarlig brotts­lighet med visad oredlighet trots detta kan anses redbar i så måtto att denne efter ett antal års karenstid åter kan uppträda som ombud i domstol. Jag har svårt att tro att Advokatsam­fundet skulle visa samma tolerans om ombudet sökte inträde eller återinträde i samfundet. Prövning måste dock göras i varje enskilt fall.

En viktig rättssäkerhetsaspekt är att den som avvisas som ombud har rätt att få avvisnings­beslutet prövat i högre instans. Domstolar har i några fall underlåtit att förordna advokater som offentliga försvarare eller konkursförvaltare utan att några formella beslut fattats. Där­igenom har den enskilde saknat möjlighet att överklaga. Regler om offentliga försvarare finns bl a i 21 kap 5 § rättegångsbalken.

Västmanlands tingsrätt fick 2007 kritik av JO för att man fattat ett informellt beslut om att en viss advokat endast skulle förordnas som offentlig försvarare i mål där vederbörande var begärd (JO:s beslut 2007-08-30 dnr 5062-2005). I övrigt skulle han inte förordnas. Direktiv om detta hade, med lagmannens kännedom, skickats av tingsrättens chefsadministratör till tingsrättens kanslister.

JO fann i sitt beslut anledning att rikta kritik mot tingsrättens lagman då tingsrättens tillvägagångssätt var att likställa med en formlös obehörighetsförklaring mot vilken den drabbade saknade möjlighet att värja sig.

Linköpings tingsrätt har under hösten 2013 väckt frågan om att inte förordna advokater som fyllt 65 eller 67 år som offentliga försvarare såvida de inte är begärda i det enskilda målet. Dessa skulle således avföras från den så kallade listan.

Östergötlands försvararkollegium, som be­retts tillfälle att yttra sig, har dock motsatt sig en sådan ordning då man ansett den både olaglig och olämplig. Huruvida tingsrätten av åldersskäl i konsekvensens namn skulle sluta anlita pensionerade domare är dock oklart.

Sammantaget kan konstateras att det är viktigt att domstolen i ovanstående situationer fat­tar ett formellt beslut om att någon inte har rätt att uppträda i domstol så att möjlighet till överprövning föreligger. HD:s två domar ovan visar att bedömningen inte är självklar. För den enskilde yrkesutövaren kan avvisning eller inte få stora ekonomiska konsekvenser.

Sam­tidigt är det viktigt att de som agerar som ombud och försvarare i domstolarna gör ett full­gott arbete. I annat fall riskerar både deras klienter och domstolarna att drabbas.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt