Skip to content

"Romerna behöver inte underdånigt invänta myndigheternas granskning - stäm staten!"

Clarence Crafoord, jurist och chef för Centrum för rättvisa

KRÖNIKA - av Clarence Crafoord, jurist och chef för Centrum för rättvisa

 

Dagens Nyheters avslöjande av Skånepolisens omfattande registrering av romer har på goda grunder mött starka reaktioner. Registrering på etnisk grund strider mot den människosyn som är grunden för ett anständigt samhälle. Och om de faktauppgifter som nu har kommit fram stämmer, handlar det dessutom om olagliga övertramp som ger de drabbade individerna rätt till upprättelse och skadestånd.

En etnisk registrering av det här slaget strider inte bara mot de vanliga lagar som ska skydda den personliga integriteten i situationer som dessa. En sådan registrering innebär också kränkningar av grundläggande rättigheter i Europakonventionen och i vår egen grundlag.

Den 1 januari 2011 infördes en bestämmelse i regeringsformen som förbjuder övervakning och kartläggning av människors personliga förhållanden i betydande mån och som sker utan samtycke. En genomgång av bestämmelsens rekvisit, tillämpade på Skånepolisens register över romer, ger följande resultat:

Det handlar om övervakning och kartläggning. Kartläggningen rör enskildas personliga förhållanden. Det har saknats samtycke. Och att det rör sig om intrång i den personliga integriteten är uppenbart. Återstår då frågan om registreringen inneburit ett ”betydande” intrång i den personliga integriteten.

Vid bedömningen av vad som kan anses utgöra ett ”betydande intrång”, är uppgifternas karaktär och omfattning två grundläggande faktorer att beakta. Enligt DN:s uppgifter har polisens ambition varit att skapa ett sökbart register över en stor grupp av romer i Sverige. Uppgifter om etnicitet klassas som känsliga enligt både polisdatalagen och personuppgiftslagen. Det måste också beaktas att uppgifterna gäller ett stort antal barn, som registrerats enbart för att deras föräldrar är romer.

När det sedan gäller omfattningen av uppgifterna kan konstateras att registret omfattar uppgifter om 4 029 personer över hela landet. Samtliga har kartlagts med bland annat adresser, personnummer, lägenhetsnummer och släktband. Var och en av de registrerade kan således kopplas till en oerhört stor mängd information.

Utgångspunkten är alltså att denna typ av registrering är olaglig och att den står i strid med grundlagen. Det går dock att göra undantag från detta förbud under förutsättning att det finns stöd i lag.

Men sådant lagstöd saknas. Tvärtom framgår det uttryckligen av polisdatalagen, lagen om polisens allmänna spaningsregister och personuppgiftslagen att det är förbjudet att registrera människor enbart på grund av deras etniska ursprung. Om personuppgifter har hamnat i ett polisregister på annan grund, får dessa kompletteras med känsliga uppgifter om exempelvis etnicitet enbart ”om det är absolut nödvändigt”. Med detta avses att de känsliga uppgifterna är av avgörande betydelse för den aktuella utredningen.

Med hänsyn till kravet att en sådan uppgift ska vara absolut nödvändig måste behovet av en sådan komplettering prövas noga i varje särskilt fall.  Enligt polisdatalagen måste också onödiga uppgifter kontinuerligt gallras ut ur ett register. Reglerna har uppenbarligen inte följts, då registret inte bara innehåller uppgifter om nyfödda utan även om avlidna personer, som i sin tur föddes för så länge sedan som på 1800-talet.

Tillkommer att registreringen av romer av allt att döma strider mot Europakonventionen.

Europadomstolen har i ett så kallat Grand Chamber-avgörande (S. och Marper mot Förenade Konungariket från den 4 december 2008) slagit fast att etnisk tillhörighet är en uppgift som faller inom begreppet privatliv. I den delen hänvisade Europadomstolen till artikel 6 i Europarådets dataskyddskonvention från 1981. Kontentan är att redan lagringen av data utgör ett ingrepp i privatlivet, oavsett hur informationen används.

Europakonventionen innehåller också ett så kallat laglighetsrekvisit, som innebär att ifall det saknas stöd i nationell lag för denna typ av registrering, vilket alltså är fallet i Sverige, står registreringen också i strid med Europakonventionen. Dessutom innefattar Europakonventionen ett förbud mot behandling som är diskriminerande när det gäller rättigheterna i konventionen – inklusive rätten till privatliv.

Flera myndigheter uppges nu vara på gång med granskningar. Det gäller bland annat Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, som kan anmäla eventuella lagbrott till Justitiekanslern, Åklagarmyndigheten och Datainspektionen. Skånepolisen har för sin del meddelat att de upprättat en polisanmälan avseende registret. Allt detta är i grund och botten bra.

Men det är samtidigt oerhört centralt att alla dessa granskningsinitiativ inte endast får effekter på systemnivå. Det finns en klar risk att frågan nu kommer att hanteras av en lång rad statliga instanser – men att ansvaret för rättighetskränkningarna mot de drabbade individerna inte blir någons.

Som framgår av DN:s rapportering finns också bland många av de nu drabbade romerna en djup misstro mot svenska staten inklusive de system som bygger på att statens olika organ ska idka självkontroll och i efterhand ställa felaktigheter till rätta.

Det finns därför all anledning att framhålla att de individer som har drabbats inte passivt och underdånigt behöver invänta resultatet av myndigheternas olika aktiviteter och de utlovade självgranskningarna. Tvärtom har de drabbade själva alla möjligheter att agera genom att enskilt eller i grupp gå till vanlig svensk domstol och begära upprättelse och gottgörelse i form av skadestånd.

Vad gäller utsikterna till rättslig framgång har en del inlägg i debatten varit omotiverat uppgivna. Skadestånd är inte bara det moraliskt riktiga – det följer även av bestämmelser i polisdatalagen och personuppgiftslagen. Och när det gäller kränkningar av rättigheter i Europakonventionen har rätten till skadestånd bekräftats genom en lång rad domar från bland annat Högsta domstolen.

Så sent som 2006 fälldes svenska staten av Europadomstolen för Säpos olagliga åsiktsregistrering av bland annat vänsteraktivister. Av allt att döma är Skånepolisens etniska registrering av romer lika olaglig som åsiktsregistreringen.

Givetvis måste institutionella övergrepp mötas av effektiva institutionella reformer. Men det måste också understrykas att det redan i dag finns effektiva verktyg för att ställa de ansvariga för registreringen av romerna till svars i en opartisk domstol och där begära skadestånd för alla de individer som har fått sina grundläggande rättigheter kränkta.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt