Skip to content

"Assangeaffären — genusfälla eller gräddfil? Heder åt Stefan Lindskog och hans integritet!"

Advokat Raoul Smitt
Advokat Raoul Smitt

DEBATT - av advokat Raoul Smitt

 

Handläggningen och förundersökningen av det så kallade Assangefallet är en rättsskandal där genustänkande har grumlat omdömet. Rättsväsendet har blivit en tummelplats där alla proportioner har offrats.

Att omdömet svikit hos de inblandade visar enkom att brist på omdöme, sunt förnuft och integritet osvikligen leder till rättshaveri. Det vore i sammanhanget för övrigt orimligt att frånkänna Assange en verklig fruktan för att bli utlämnad till USA där han skulle riskera att dömas till ett livslångt fängelsestraff.

Heder åt justitierådet Stefan Lindskog som har integritet att lyfta fram våra internationella överenskommelser - i detta fall med USA - om utlämning och därvid väga in Assanges handlingar och den betydelse en utlämning kan innebära med hänsyn till de gärningar USA anser att han begått mot landet.

Stefan Lindskog har därvid inte tagit ställning i sak utan redogjort för gällande överenskommelser och de omständigheter som kan få betydelse vid tillämpningen. Så långt är det föga kontroversiellt men visar hur polariserat fallet blivit. De som kritiserar Lindskog får nog anses utgöra del av den allmänna tankesörja som präglar Assangefallets handläggning.

För ett antal år sedan var jag offentlig försvarare för Lord Moyne, ansedd som en av de huvudmisstänkta i den så kallade Trustorsvindeln, då Sveriges största ekobrottsutredning genom tiderna.

Lord Moyne, brittisk medborgare, riskerade ett mångårigt fängelsestraff - ett förhållande som Assange i jämförelse inte behöver riskera vid en fällande dom i Sverige.

I Trustormålet erbjöd sig Lord Moyne att inställa sig till förhör på svenska ambassaden i London. Detta var en bra lösning, pragmatiskt såväl som rättsligt - om nu syftet är att driva saken framåt och med viss hänsyn till den misstänkte. Denne kan ju till exempel vara oskyldig.

Genom förhören som sålunda kunde ske på ambassaden fann åklagaren att grund fanns för åtal. Syftet med förhören uppnåddes således – det vill säga att fastställa om grund för åtal förelåg.

Som de flesta vet som följde rättegången så delade inte tingsrätten åklagarens bedömning och Lord Moyne frikändes och domen vann laga kraft. Den pragmatik som sålunda präglade åklagarens handläggning vad avser förhören i London var riktig och korrekt även ur den åtalades synpunkt.

Skillnaden mot handläggningen vad avser Assange är fundamental - men så förelåg det heller ingen genusfråga vad avser Lord Moyne.

Det finns vidare omständigheter som, i likhet med vad som var fallet med Lord Moyne, talar för att Assange vid en prövning skulle bli frikänd - dock med reservation för den på senare tid framväxande rättsutvecklingen som innebär fällande domar i brottmål även vid avsaknad av objektiva bevis (se bland annat Svea hovrätts domskäl i mål B2420-12). Det torde vidare genom den handläggning som åklagarmyndigheten i Assangeutredningen har valt vara svårt – till och med troligen omöjligt – att få till stånd en "fair trial".

Självfallet hade det varit bäst om Assange inställt sig till förhör i Sverige. Det minskar dock inte kritiken mot åklagarmyndighetens rättshaveri som även internationellt kastar en skugga över Sverige. Det kan noteras att en frikännande dom för övrigt inte skulle påverka frågan om Sveriges beslut att utlämna Assange till USA.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt