Skip to content

"Efter Quick, styckmordet och barnläkarmålet - alla rättsskandaler måste granskas"

Per Lindeberg, Finn Löfquist och Anders Frigell
Per Lindeberg, Finn Löfquist och Anders Frigell

DEBATT - av Anders Frigell, advokat, Per Lindeberg, vetenskapsjournalist och författare samt Finn Löfquist, f.d avdelningsdirektör vid Socialstyrelsen

 

Många röster har höjts för att regeringen skall tillsätta en kommission för att granska Quickfallet. Det har kommit att kallas vår största rättsskandal.

Det är svårt att rangordna rättsskandaler. Vi har engagerat oss i det så kallade styckmordsfallet, en större rättsskandal än Quickfallet så tillvida att de två läkarna, som av kammarrätten fråntogs sina läkarlegitimationer och i praktiken beskrevs som mördare, inte har fått resning. Detta har förstört deras liv. Den som går igenom saken kan inte finna annat än att det helt saknas bevisning för deras skuld.

Eftersom Quick har fått resning kommer en kommission, som skall granska endast Quickfallet, inte att inrikta sig på den bristande rättssäkerhet som finns i Sverige vad gäller resningsprocessen. Man kommer i så fall endast att analysera de fel som begicks av polis, åklagare, sakkunniga och försvarsadvokater i detta enskilda fall - inte de generella problem som återfinnes också i flera andra rättsskandaler från senare år.

I styckmordsfallet byggde kammarrättens dom 1991 på sex vittnesmål och ett rättsutlåtande från en jävig rättsläkare som målmedvetet arbetade för att få sin underställde kollega fälld för mord. Teknisk bevisning saknades helt.

I läkarnas senaste resningsansökan åberopades en rad nya bevis. Samtliga vittnens tidigare utsagor avfärdas numera av sakkunniga vittnespsykologer och en psykiater som otillförlitliga. Den jävige rättsläkarens påstående att styckningen utförts av en medicinskt kunnig tillbakavisades som ovetenskapligt i ett utlåtande av sex rättsmedicinare och deras slutsats stöddes av ytterligare tolv rättsmedicinare i Norden.

Dessutom åberopades att fingeravtryck och DNA som kunde knytas till brottet inte kom från någon av läkarna. Fyra nya vittnen som inte hörts av domstolarna sade samstämmigt att Catrine da Costa levde efter pingsten då kammarrätten ansåg att hon mördades och styckades. Dessa fyra vittnesutsagor var enligt vittnespsykolog tillförlitliga.

I resningsmålet åberopades även Attunda tingsrätts dom i målet 2009 där läkarna krävde skadestånd av staten. Tingsrätten fann att 27 fel hade begåtts i förundersökningen och under rättegångarna. Det var fel att man behållit den jävige rättsläkaren i utredningen. Det var fel av kammarrätten att dra de slutsatser av de sex vittnesmålen som man gjorde i domen. Det var också enligt tingsrätten fel att inte domstolarna hörde de fyra vittnena som sade att da Costa levde efter pingst.

Det framgår av kammarrättens domskäl att man endast gjort en trovärdighetsbedömning av vittnesmålen – det vill säga gått på magkänslan -  och inte, vilket ur vittnespsykologisk synvinkel är fundamentalt, utgått från en analys av utsagornas tillförlitlighet.

Det är uppenbart att kammarrätten skulle ha frikänt läkarna om domstolen tagit del av den nya bevisningen och de nya omständigheter som åberopades i resningsmålet. Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) säger dock, när man inte beviljar resning, att huvuddelen av det som åberopats i resningsmålet varit föremål för HFD:s och kammarrättens prövning.

Det är ingenting annat än en lögn. Ingen del av den bevisning och de två omständigheterna som åberopades hade tidigare varit föremål för prövning av dessa domstolar. Det är omöjligt att dra någon annan slutsats än att det är av prestigeskäl som vår högsta förvaltningsdomstol inte beviljar resning. Man vill helt enkelt inte vidkännas den rättsskandal som i så fall skulle avslöjas.

Det finns ett principiellt motstånd hos åklagare och domare mot resning. Därför måste resningsmålen i framtiden behandlas av ett från de ordinarie domstolarna fristående organ. Det system som Norge numera infört efter det att flera rättsskandaler avslöjats där kan vara en modell som är värd att pröva även i Sverige.

Den granskningskommission som nu efterlyses av många måste få ett bredare uppdrag än enbart Quickfallet. Den måste kunna dra lärdom av flera av de senaste årens svenska rättsskandaler och granska alla länkar i rättskedjan från förundersökning till lagakraftvunnen dom och i förekommande fall även domar och beslut i resningsmål. Här bör även ingå polis och åklagares stötande hantering av förundersökning och åtal vad gäller barnläkaren vid Astrid Lindgrens barnsjukhus, som långt senare frikändes av domstolen.

Men det är också viktigt att granskningskommissionen kommer att bestå av män och kvinnor med hög integritet som inte är systemlojala och kan förväntas göra en förutsättningslös genomgång av de brister som finns i vårt rättsväsende. Först då kan vi hoppas på förslag till de reformer som krävs för att Sverige skall vara en rättsstat.

 

Anders Frigell, advokat 

Per Lindeberg, vetenskapsjournalist och författare

Finn Löfquist, f.d avdelningsdirektör vid Socialstyrelsen

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt