Skip to content

"Cirkelresonemang när hovrätten inte beviljar skadestånd för ostridig grundlagskränkning"

Clarence Crafoord, VD för Centrum för rättvisa
Clarence Crafoord, VD för Centrum för rättvisa

KRÖNIKA - av Clarence Crafoord, VD för Centrum för rättvisa

 

I april 2012 fastslog Högsta domstolen att rättighetskränkningar är skadeståndsgrundande enligt svensk rätt.

Men innebörden av en färsk dom från Svea hovrätt är att detta inte kan gälla kränkningar av de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna i regeringsformen.

Om detta domslut skulle stå sig uppstår en mycket märklig lucka och en allvarlig brist i skyddet för fri- och rättigheter i vårt land.

Domen från Svea hovrätt handlar om hur Skatteverket efter en faderskapstalan – felaktigt och i strid med regeringsformen – fråntog Blake Pettersson hans svenska medborgarskap.

Som en konsekvens av detta gick Blake miste om ett flertal möjligheter och rättigheter i livet – alltifrån den nordiska passfriheten till en yrkesbana som exempelvis polis eller militär i Sverige och inte minst möjligheten att rösta i riksdagsvalet.

På ett mänskligt plan gick en väsentlig del av hans identitet förlorad. Det kom att dröja nästan fem år innan dåvarande Regeringsrätten rättade till felet, så att Blake kunde få tillbaka sitt svenska medborgarskap.

I sin dom var Regeringsrätten mycket kritisk till hur ärendet hade behandlats av Skatteverket och i underinstanserna.

Men när Blake Pettersson vände sig till Justitiekanslern för att få ett skadestånd från staten blev det nobben. Och efter nej även i tingsrätten var det senast alltså hovrättens tur att neka Blake Pettersson ett ideellt skadestånd på grund av den rättighetskränkning han drabbats av.

För det är som sagt en rättighetskränkning vi talar om. En grundlagsskyddad sådan, dessutom.

Hovrätten tar upp att ”det har brukat anses” att det krävs särskilt lagstöd för att utdöma ett ideellt skadestånd på grund av gärningar som innefattar en kränkning av någon annans rättigheter. Men även hovrätten tvingas konstatera att denna princip inte återgår på någon uttrycklig lagregel.

Hovrätten nämner visserligen att Högsta domstolen för sju år sedan slagit fast att överträdelser mot Europakonventionen medför skadeståndsansvar för staten mot enskilda och att ideellt skadestånd kan utgå, även utan direkt stöd i svensk lag.

Hovrätten tar också upp att det har diskuterats om skadestånd på motsvarande sätt skulle kunna utgå vid kränkningar av rättigheterna i regeringsformen. Men man avfärdar denna – för vissa kanske svindlande? – tanke med att det inte finns stöd i tidigare praxis för en sådan tillämpning.

Fast hovrätten nämner inte med ett ord domen från Högsta domstolen som kom i april i år, där det fastslås att rättighetskränkningar är skadeståndsgrundande enligt svensk rätt (NJA 2012 s. 211).

I början av 1970-talet angavs i förarbetena till skadeståndslagen att lagstiftningen inte skulle utformas så att den försvårar en kontinuerlig anpassning av rättstillståndet till den framtida utvecklingen.  Det angavs vidare att det för framtiden lämnades åt domstolarna att fylla ut ofullständigheterna i lagstiftningen. 

För ett par år sedan genomgick regeringsformen en ordentlig uppdatering. Det krystade kravet på att en grundlagskränkning ska vara "uppenbar" för att underkännas togs bort. På så sätt skulle möjligheterna för de svenska domstolarna att bygga upp en egen praxis kring regeringsformen öka.

I förarbetena till den uppdaterade regeringsformen betonades också att det är av särskild betydelse att fri - och rättighetsregleringen i regeringsformens andra kapitel ”fullt ut får genomslag i rättstillämpningen”.

Men med den typ av cirkelresonemang med krav på tidigare praxis som hovrätten tillämpar blir det svårt, i vart fall när något prövas för första gången.

Faktum är att genom rättsliga avgöranden i Högsta domstolen, EU-domstolen, EFTA-domstolen och Europadomstolen har det upprepade gånger klargjorts att vid kränkningar av enskildas rättigheter som följer av EU-rätten, EES-rätten och Europakonventionen finns en principiell rätt till skadestånd för de personer som har drabbats.

Frågan är nu om den aktuella hovrättsdomen ska bli det bestående svaret på frågan varför rättigheterna i regeringsformen, de enda i sammanhanget med status av grundlag, skulle behandlas på något annat sätt.

 

RÖSTA: Ska staten betala skadestånd för kränkningar av medborgarnas grundlagsrättigheter?

 

 

 

 



Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt