Skip to content

"Vid den här typen av lagstiftning är priset på infantilisering betydligt högre än på integritet"

Stefan Wahlberg
Stefan Wahlberg

LEDARE - av Stefan Wahlberg

 

När nu Datainspektionen är färdig med sin stora granskning av hur ledningen för våra politiska partier hanterar sina medlemmars integritet så visar det sig att åtta riksdagspartier av åtta möjliga bryter mot personuppgiftslagen.

Det är givetvis bedrövligt att de partier som finns representerade i vår lagstiftande församling inte klarar av att följa sina egna lagar. Nonchalans eller okunnighet till trots så är dock detta fenomen den yttersta måttstocken för det allmäntillstånd som råder i Sverige när det gäller lagstiftningen kring integritetsfrågor.

För vilka praktiska konsekvenser får egentligen våra högljudda politiska debatter om till exempel FRA-lagen och datalagringsdirektivet? De flesta bryr sig föga om vilka personuppgifter som staten lagrar, samkör och sprider vidare till andra regimer om sina medborgare.

Vi svenskar lever ju efter devisen att den som inte har någonting att dölja inte heller har någonting att frukta.

I vårt förhållande till den goda staten och dess institutionella skyddsänglar till övervakare så är det tvärt om så att vi mer än gärna fläker ut oss för att bevisa vilka goda medborgare vi är. Vår egen integritet väger fjäderlätt i förhållande till de stordåd som vi är förvissade om att statsmakterna kan uträtta för oss och vårt land - om de bara får föda sina jättelika databaser med detaljinformation om oss medborgare.

En berättigad fråga är vad som skulle kunna få denna självuppoffring ur balans - vilken typ av lagar som skulle behövas för att svenskarna skulle inta en ny typ av attityd när det gäller avvägningen mellan å ena sidan kollektivets bästa och å andra sidan behovet av en fredad privat sfär?

Låt oss titta på ett par konkreta exempel där stora samhällsproblem tveklöst skulle kunna finna sina lösningar med hjälp av ny lagstiftning och den billiga teknik som dagens IT-samhälle har att erbjuda.

Ett enkelt sätt att rädda hundratals människoliv från trafikdöden vore till exempel att utrusta alla bilar med en hastighets-GPS. Med hjälp av en signal som kontinuerligt skickas via satellit från bilen så kan Trafikverkets datorer hålla koll på - inte bara på vilka vägsträckor alla bilar i Sverige befinner sig vid ett givet ögonblick – utan också med vilken hastighet de körs.

Så snart någon överskrider hastighetsbegränsningen så genereras automatiskt ett bötesbelopp i form av ett ordningsföreläggande som skickas till bilens ägare. De värsta fartdårarna skulle dessutom kunna få sina körkort återkallade på samma sätt.

Ett sådant system skulle ha en enastående preventiv och återhållande effekt på trafikrythmen. Till råga på allt skulle GPS:en kunna användas för att generera automatiska parkeringsböter när systemet ändå är i drift. I praktiken skiljer sig ju inte detta särskilt mycket från den automatiserade trängselskatt som majoriteten av stockholmarna lyckades folkomrösta sig till för inte så många år sedan.

Ett annat samhällsproblem av rang är det systematiska våld som utövas mot kvinnor och barn inom hemmets fyra väggar runt om i Sverige. Om vi verkligen menade allvar med att vilja sätta stopp för denna sociala tragedi så skulle en webbkamera kunna monteras i alla svenska bostäder. Ljud och bild skulle kunna skickas kontinuerligt till polisen och signalen skulle kunna passera en detektor som är programmerad för att slå larm för en viss typ av rörelser eller ljud som indikerar fysiskt våld.

Detta skulle inte bara ha en starkt preventiv effekt på alla familjetyranner utan också vara ett utmärkt sätt att säkra bevisning på inom en av de brottskategorier som annars är allra svårast att komma åt. De övriga användningsområden som dessa kameror skulle kunna få när de ändå sitter där begränsas enbart av statsmakternas fantasi. Säkert är både Skatteverket och Folkhälsoinstitutet intresserade av att ta del av svenska folkets vardagsvanor.

Listan kan göras lång. Tekniken finns redan och den som inte har någonting att dölja har ju inte heller någonting att frukta.

Är då detta konspiratoriskt, olycksbådande – och kanske naivt? Tja… Principen om de små stegens osynliga förflyttning – alltså sådant som vi i andra sammanhang brukar kalla för tillvänjning – har i just dessa sammanhang visat sig rejält på styva linan.

När det gäller till exempel det av Riksdagen klubbade datalagringsdirektivet så handlar det om någonting som för bara något drygt decennium sedan skulle anses både tekniskt och politiskt otänkbart – nämligen att samtliga uppgifter om var, när och till vem medborgarna ringer och skickar e-mail ska lagras så att staten kan använda det för sina syften.

Jag har varit med tillräckligt länge för att förstå de polisiära fördelarna med att kunna skapa ett gigantiskt spaningsregister av dessa uppgifter. Sociala nätverk kan bli till oändliga kopplingsscheman genom en enkel knapptryckning. Människors liv, vanor och umgängen kan kartläggas med exakt precision i tid och rum. Potentialen är enorm, frestelsen är oövervinnelig och frågor om behov och proportionalitet är helt underordnade allt det som kan uppnås med ett sådant register.

Men vi svenskar litar på staten - trots regelbundna avslöjanden om hur myndigheter som har anförtrotts intimt känsliga arbetsredskap har missbrukat våra förtroenden. Dessutom litar vi på ledningen för de åtta riksdagspartier som har visat sig bryta mot de integritetslagar som de själva har varit med om att stifta.

För vem bryr sig om vad Datainspektionen säger - egentligen? Uppenbarligen inte ledningen för våra riksdagspartier i varje fall - inte annat än i de oändliga propositioner, utskottsbetänkanden och riksdagsdebatter där man mer än gärna sjunger i kör med änglarna. Det är ju ändå bara ett fåtal av medborgarna som lyssnar. Vid den här typen av lagstiftning är nämligen priset på infantilisering betydligt högre än det är på medborgarnas integritet.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt